Gott Nytt År

Gott Nytt År !

Var välsignad och sök Herrens vilja

för dig under 2009

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Ofattbart stort

Jag har varit ledig några dagar, och den ledigheten har vi spenderat i ett hus på landet, mitt i vilda västergötland.

En kväll parkerade vi mamma framför datorn med sina läxor. Sen gick jag och barnen ut. Vi gick längst en grusväg. Där på landet blir stjärnhimmlen så mycket klarare än när man är inne i stan där alla gatlyktor förstör det hela.

Förundrade stod vi där alla tre och tittade på alla lysande små prickar som glimmade i vinternatten.

-Pappa; de är mycket mindre än solen.

- Nej en del är större det är bara det att de är så långt bort.

-Hur långt bort?

- Det är olika, Men om vi låtsas att vi kan åka med ljusets hastighet. Det är lika fort som om man kunde åka 7 varv runt jorden på en sekund. Om vi håller den hastigheten i 10 miljarder år, så kommer vi till den stjärna som är längst bort av alla de stjärnor vi vet om.

Nu blev det alldeles tyst en lång stund.

- Pappa; varför gjorde Gud allt så stort. Det hade ju räckt med mindre?

- Jag vet inte exakt, men kanske var det för att vi skulle förstå, hur oerhört stor och kraftfull han är.

Tyst igen en lång, lång stund. Det enda som hördes var våra steg mot grusvägen. Jag vet inte vad de tänkte. Kanske försökte de förstå. Själv har jag aldrig lyckats förstå Guds storhet. Jag nöjer mig med att veta:

Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.
Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren.
Gud bryr sig inte om min rätt"?
Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
Men de som hoppas på Herren får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta. (Från Bibeln i Jesaja bok kap:40)

Efter den långa stunden bröt dottern tystnaden: "Pappa; hur kan en del tro att, först var det ingenting, sen exploderade det......Ja du vet."

Där fortsatte vi med ett nytt spännande samtal, men det får vi ta en annan gång.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

I-lands problem

Jag skrev igår om fenomenet att en del människor är oroliga för att det skall bli tråkigt i himlen eller att de skall sakna något de verkligen gillar här på jorden.

Jag bara måste, MÅSTE få lägga till något till det. Jag kan inte tänka mig att de funderingarna finns någon annanstans än i den rika västvärlden. Vi glömmer så lätt att det liv vi lever här är ett lyxliv i jämförelse med hur den största delen av jordens befolkning lever.

De flesta kristna människorna finns inte i Europa utan i Afrika, Sydamerika och Asien. Många av dem har en påtaglig kamp för att överleva. En del kämpar för mat för dagen, andra för att komma undan soldater av olika slag. Ingen av dem undrar lite avmätt: -Blir det så roligt i himlen tro.

Kan inte låta bli att tänka på att Jesus talade om att det var lika svårt för en rik att komma in i himmelriket som för en kamel att komma igenom ett nålsöga. De jordiska prylarna, upplevelserna och statusen blir till en sort avgud, och på precis på den här punkten faller kapitalismen och socialismen varandra i armarna, sjungande: -"Själva vilja vi oss frälsa"

Nej, in i himmelens salar kommer ingen att spankulera in lite blasé och säga -"Det ser ju trevligt ut." Alla himmelens invånare kommer att falla på knä inför Gud, i tacksamhet över den nåd som fört dem dit. Och ju längre vi är där, ju mer kommer tacksamheten att öka, när vi ständigt ser nya underbara sidor hos Gud.

Men vi som är rika då? ( För alla, även de fattigaste, är rika i vårt land om man jämför) Ja efter det att Jesus hade sagt det där om nålsögat, så blev faktiskt hans egna lärjungar riktigt oroliga, och undrade hur det skulle gå med dom. Då svarade Jesus att; "det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud, ty för Gud är allt möjligt."

Så hur vi än vänder på det, så är frälsningen ett under från Gud. Det är något vi tar emot som en gåva när vi tror på Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Självaste Kalle Anka bleknar.

När jag var liten fick man nästan aldrig se Kalle Anka på TV. Det var USA imperialism och kommersialism och allt möjligt hemskt. Nej "Vilse i pannkakan" var mer politiskt korrekt. Om det var något tecknat, så skulle det vara från Tjeckoslovakien eller ryssland. MEN en gång om året, på julafton, var det ok. med "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul."
Det var en verklig höjdpunkt och hela Sverige satt framför TV:n kl. 15.00 varje Julafton. för mig hade det nog inte varit någon Jul om jag inte hade fått se: tjuren Ferdinand, Piff och Puff i julgranen eller höra Baloo sjunga: "Var nöjd med allt som livet ger."

Det har hänt mycket sen dess; Först kom videos. Sedan kom Disneydags och tillslut Disneychannel. Vår tids barn kan inte förstå varför det skall vara så märkvärdigt med Kalle Anka på Julafton. För mig personligen så har JulKalle också förlorat sin betydelse. I år tog jag hand om juldisken under tiden som Musse och Långben åkte husvagn. Något som varit otänkbart när jag var barn. Men det är helt enkelt inte fantastiskt längre när det finns så mycket mera och bättre att se hela året.

Det händer mig ibland, och i det här fallet alldeles nyss, att människor uttrycker sin oro för att det skall bli tråkigt i himlen. De har räknat ut att något de har här på jorden, och som de verkligen gillar att göra, kanske inte finns i himlen. Det kan vara allt från bilkörning till hedersstunden med den äkta hälften.

Låt mig börja med att säga att många saker vi här i livet upplever som en njutning eller som något roligt, ofta är en gåva från Gud. Han bjuder oss på så oerhört mycket underbart i detta livet. Men de där underbara sakerna upplever vi som underbara just därför att vi inte vet av något bättre. Lite som med Kalle Anka förr i tiden.

I himlen kommer härligheten och glädjen att vara så stor, så att allt det där vi inte trodde att vi skulle kunna släppa, framstår som ganska smått och grått. Det kan vara helt omöjligt att tänka sig in i nu. Precis som det hade varit om någon sagt till mig när jag var liten; -när du blir stor kommer du inte att tycka att Kalle är så spännande längre. Men för mig räcker det med att veta att allting bara blir helt underbart i himlen. Jag behöver inte veta; Hur?

Föresten: Hur skulle det någonsin kunna bli tråkigt i himlen? JESUS är ju där!

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Gud Jul !

God Jul !

önskar

Mats Pastor

Klicka på länken för en riktig julupplevelse

http://se.youtube.com/watch?v=XCuUDWkc6c0

Jag gör ett litet uppehåll i bloggandet över julhelgen.

Välkommen tillbaka igen den 27/12 -08

Allt gott önskar Mats Pastor

Jesus födelsedag

Allt som oftast, och särskilt vid Juletid så får man höra olika tvärsäkra påståenden om att Jesus inte alls föddes den 25:e dec utan någon helt annan tid på året. Att Julen hamnat där den hamnat skulle vara för att den hedniska midvinterbloten låg där och de beräknande prästerna försökte forma om den till en kristen högtid.

Ofta bygger de där påståendena på någon sorts beräkning som inkluderar en förutfattad åsikt av något slag.

Nu skall vi säga att vi vet inte exakt när Jesu födelsedag är. Men den här beräkningen är lite extra intressant för den utgår inte från en åsikt. (Jag läste den i en bok av Seth Erlandsson: "Vem är han"

Enligt Lukas 1:5 tjänstgjorde Johannes döparens pappa i Abias prästavdelning. I 1krön 24:10 läser vi att det var den 8:e i ordningen. Med hjälp av Talmud (En stor Judisk skriftsamling) kan man räkna ut att Abias prästavdelning var i tjänst år 6 f.kr. 17-23 April och 3-9 Oktober. Det borde innebära att Johannes döparen blev till "en kort tid därefter", i slutet av April eller i mitten på Oktober.

När Johannes döparens mamma, Elisabet, var i sjätte månaden så blev Maria, Jesus mamma gravid. Det står i Lukas 1:26.

Johannes borde altså ha fötts i början av Januari eller i början av Juli år 5f.kr. Det innebär att Jesus borde ha fötts antingen i slutet av Juni eller i SLUTET AV DECEMBER.

Vi vet altså inte exakt, men det är i alla fall 50% chans att vi firar Jesu födelsedag något sånär rätt. och alla de här uppgifterna hade naturligtvis "prällarna" tillgång till som en gång bestämde kyrkoåret.

Men huvudsaken är ju INTE vilken dag han föddes på, utan ATT han föddes hit till jorden för att frälsa oss.

Ta en klementin till, och se fram emot att fira Jesus födelsedag!

Allt gott
önskar
MatsPastor

Jesus och det svåra I Bibeln

Jag märker att många människor som börjar läsa i bibeln hakar upp sig på gamla testamentet.
När man skall börja att läsa Bibeln så föreslår jag att man börjar i nya testamentet av flera orsaker:

• Det är lättare att förstå.
• Det står tydligare om Jesus, som ju är det egentliga temat för hela bibeln.
• Det går rakt på sak om vårt liv här och nu.

Gamla testamentet är lika mycket Guds Ord som nya. Det är faktiskt själva grunden för det nya. Man kan inte, med en bortviftande gest säga: "Det är bara gamla testamentet". Men det är ett par saker som du behöver veta för att lättare förstå gamla testamentet.

För det första så är bibeln Guds uppenbarelse till oss människor. Uppenbarelsen kom gradvis och syftade framåt mot Jesus. Som är den fulla uppenbarelsen av Gud. "Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt" Därför gör människor saker i början av bibeln, som Gud har överseende med, för de har inte fått all uppenbarelse ännu.

För det andra så skall vi komma ihåg att Bibeln innehåller två förbund. Det gamla förbundet var ett förbund med Israel. Gud utvalde ett folk, som skulle ha ett land, och en lag för att hålla sig heliga och rena. Det nya förbundet är i Jesus Kristus. Det är ett förbund med var och en av oss personligen, som tror på Jesus. Vi får genom den helige Ande hjälp att leva efter Kristi lag

Det är p.g.a. de olika förbunden som det är vissa saker som gäller för Israel och andra för oss som kristna. Låt mig ge ett par exempel.

Gud kallade Israel att bygga ett tempel. I det templet skulle man offra vissa djur för att få förlåtelse för sina synder. Allt det där var en förebild på Jesus Kristus, som skulle komma och bli det fullkomliga offret, som han också blev när han dog på korset. Han blev ett offer, "en gång för alla" för våra synder.

Därför skall inte vi kristna offra lamm och tjurar, fast det står i Bibeln, för vi är i det nya förbundet, där det handlar om att TRO på Jesus.

Det finns många fler exempel, men de har jag inte plats för här på bloggen. Men skriv gärna till mig: matsmagnusson@crossnet.se så kan jag nog få till; att skicka ett kompendie med lite fler exempel. Men allt det där hinner jag med först efter Jul förstås

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Varför välsigna Israel ?

För ett par dagar sedan skrev jag en insändare som publicerades i NA. I en bisats nämnde jag om att jag och många kristna med mig, välsignar Israel. Nu fick jag frågan: Varför då? Jag skall försöka att förklara.

Judendomen är kristendomens grund. Judarna fick historiskt sett ett speciellt uppdrag av Gud.
I gamla testamentet läser vi om alla dessa förebilder på Jesus(Messias) som Judarna fick i uppdrag att förvalta. Det är bland Judarna som Gud sänder profeter, som under flera hundra år förutsäger att Jesus skulle komma. Det är Judarna som bevarar de heliga skrifterna genom allt de går igenom.

Jesus själv var Jude och uppfyllelsen av allt de hade väntat på. Apostlarna som fick Guds uppdrag att skriva nya testamentet var Judar. I bibeln läser vi om att det som händer det Judiska folket är ett tecken för oss kristna att sista tiden är nära. Sist men inte minst, så läser vi om att Judarna kommer att ha speciella uppdrag, när Jesus kommer tillbaka.

Men kan man välsigna allt som Israel gör idag? Nej det har Gud aldrig menat. Han har gett oss ett uppdrag att välsigna Israel, inte allt som Israel gör, varken nu eller historiskt. Det är inte konstigare än att jag är kristen av hela mitt hjärta, men absolut inte kan välsigna allt som kristna människor gör. När detta är sagt ,måste jag också få tillägga, att rapporteringen om händelserna i mellanöstern inte alltid är så objektiv, utan ibland vinklad till Israels nackdel. Det har nog sina politiska orsaker, men är inget jag tar upp här.

Gud gav löften för flera tusen år sedan genom sina profeter. Här är två exempel.
Jesaja 11:12 "Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn."
Jesaja 27:6 "I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt."
1948 blev det en verklighet när Judarna äntligen fick ett eget land igen, efter århundraden av lidande och förtryck. Kan de inte få ha sitt lilla land, med en yta ungefär som Småland.

Vi ber för Israel men också för Palestinier och Araber som finns i området, att de alla skall få finna sin frälsare i Jesus Kristus.

Allt gott till ALLA
önskar
Mats Pastor

Ett livsfarligt gift

Vem det var som skrev Hebréerbrevet lär vi inte få veta säkert förrän i himlen Men helt klart är att det var någon av den första tidens predikanter i apostlarnas absoluta närhet. Han älskade församlingen han skrev till. Jag kan nästan se hans engagerade ansikte, när han skriver det som han så starkt upplever att den Helige Ande talar i hans hjärta: "Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas."

Om det är något som kan förgifta en människa så är det bitterhet. Bitterhet är nära släkt med både avundsjuka och förtal, och tvilling med motviljan mot att förlåta.

När bitterhet kommer in i en församling, så sprider det sig som ett gift. Till slut tar det död på allt liv och lämnar torr och tråkig religion efter sig. Det fungerar likadant vare sig det är en arbetsplats eller ett idrottslag.


Bitterhet tycker synd om sig själv. "Jag får inte det jag behöver. Dom andra bryr sig inte om mig. Här har jag.....och ingen har tackat mig för....."

Bitterheten håller alla andra skyldiga, och kan inte på något sätt förstå deras situation eller sitt eget ansvar.

Fly bitterheten som pesten.

"Bekämpa det onda med det goda" säger bibeln. Motmedicinen är kraftfull och kallas kärlek. Observera att "Tycka synd om" inte alltid är det samma som medkänsla och kärlek. Nej! kärleken tar tag i själva den bittra roten och drar upp den.

Exempel:

-Det är så ensamt. Det är aldrig någon som ringer till mig.

- och din telefon fungerar.

- Ja självklart.

- Då får du idag ett uppdrag från Herren själv, att ringa till någon annan som är ensam, så har ni båda fått sällskap.

Allt gott
önskar
MatsPastor

Järnlaidyn i skolan

I mitt jobb pratar jag ganska ofta med barn. Idag var det ett barn som sa till mig: "Idag blev NNNNNN jättearg i skolan. Hon skällde ut två killar och lät dem sitta kvar inne på rasten."
NNNNNN är lärarinna. När jag hörde hur killarna hade betett sig, och vad de gjort under flera tillfällen under dagen, så måste jag säga att jag beundrar NNNNNN:s tålamod och mod. Hon har gjort sig känd som ganska tuff och sträng, men barnet jag pratade med älskade henne. "Äntligen blir det lite ordning i våran klass."

All heder åt NNNNNN. Det hon gör är att ta ett vuxenansvar för barnen, som ibland inte föräldrarna tagit. För inte skall några få barn i klassen få förstöra det för alla andra. Det är inte bra för de andra barnen och det är inte bra för dem själva. Att som barn få lära sig var gränserna går, svider för stunden. Det minns vi säkert allihop. Men det är som vuxen man skänker en tacksamhetens tanke till både föräldrar och lärare, som engagerade sig för att jag skulle kunna fungera socialt. Det är nu man förstår de lärare man tyckte var stränga, när man var barn.

För att det jag nyss beskrev skall fungera så går det åt mycket kärlek, annars blir det kadaverdisciplin. Om bara barnen känner att de är älskade och välkomna, så är det inga problem om man får en sträng tillsägelse eller kvarsittning, eller utvisning.

Bibeln säger att man fostrar den man älskar. (fri översättning)

Allt gott
önskar
MatsPastor

Besöket i avgudatemplet

Det kanske är att ta i, men visst får man den känslan när man går omkring i ett stort köpcentrum vid juletid. Det är något religiöst i shoppandet. Åka till templet. Genomföra samma ritualer av att gå långsamt, titta på grejor, prova kläder och prylar, konsumera.

Jag var där idag och jag avskyr det verkligen. Inte så att jag är helt immun mot habegär. Jag erkänner att jag också gillar nya grejor, och önskar mig saker som jag inte behöver.

Men det är stämningen. Om man står stilla och tittar en stund så är människorna inte glada. De är inte som i kyrkan där människor skrattar skakar hand och är glada åt att träffas. De är så själsdödande att gå runt i affärer. Den ömma punkten när det gäller shopping är nog att vi inbillar oss att vi skall bli glada för nya kläder, nya elprylar, nya någonting. Men egentligen känns det bara tomt.

Vänner och relationer däremot kommer alltid att vara värdefulla för oss. Om vi har familj, så är det, det värdefullaste vi har här på jorden. Så kanske lite mer tid med familjen och lite mindre för att skaffa pengar och prylar.

Bästa grunden för goda relationer på jorden, är en sann och äkta relation med den levande Guden. Därför kan man säga att Jesus upprättar relationen mellan människa och Gud, men också mellan människa och människa.

Vad försöker jag säga med allt det här? Köpa prylar=mindre viktigt, odla vänskap=jätteviktigt, Lära känna Jesus=Allra viktigast.

allt gott
önskar
Mats Pastor

Man blir så tacksam

Så här är det. I vår församling är vi inte perfekta. Så det finns säkert alltid något man kan hitta om man verkligen vill anmärka på något.

Men idag vill jag bara tänka på allt roligt, och alla fantastiska människor. Jag känner mig privilegierad att få vara bland dem.

Först har vi de som gjorde och medverkade i upplevelsegudstjänsten. Det var den klassiska julberättelsen, berättad på ett annorlunda sätt, men med inlevelse, närvaro och en hel del humor. Om människor bara visste att vi hade något så bra i pingstkyrkan, så skulle vi vara tvungna att visa flera föreställningar.

Jag fick idag också reda på en fantastisk insats, som två helt vanliga kvinnor i vår församling, gjort för att hjälpa en medmänniska som vill komma loss från drogerna.

Sen har vi lovsångsteamet som sjöng på kvällen. Det är svårt att beskriva om du som läser detta aldrig har upplevt det. Det finns skickliga musiker och sångare, men för att leda lovsång krävs något mer. Det blir tydligt när Gud själv bekänner sig till det som händer.

Det här är en bild av församlingen. Som jag sa, så finns det säkert något att klaga på också, om man vill. Men jag älskar församlingen i alla fall. Det blir allt mer konstigt att människor är rädda för oss, eller ännu konstigare; arga på oss.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Världens mest försvarade luftslott

Jag läste i Na, en man som skrev något om att det var lättare att ifrågasätta gravitationen än evolutionsteorin. (evolution=utveckling. Benämning på en filosofi som hävdar att allting utvecklats fram av sig självt, utan någon skapare) Anledningen skulle vara att det fanns så mycket forskat och skrivet om evolutionsteorin, mycket mer än om gravitationen.

Det är den sortens ganska stöddig och självsäker argumentation som håller uppe tron på världens mest försvarade luftslott; evolutionsteorin, eller evolutionsfilosofin som jag tycker är ett mer korrekt namn.

För det första: Bara för att det har sagts mycket i ett ämne måste det ju inte vara rätt. I så fall skulle varenda människa erkänna den kristna tron. Jag tror inte det finns något annat i världen, som det skrivits och sagts så mycket om. Men vi bygger vår tro på helt andra grunder än mängden böcker och föredrag om tron.

För det andra: Evolutionsfilosofins olika påståenden är inte att jämföra med övriga naturvetenskaper vad gäller bevis. Om man gör ett påstående om t.ex gravitationen, så kan man köra ett experiment och kolla om verkligheten fungerar så som vi gissade att den skulle göra. Det är någonting som självklart saknas helt när det handlar om evolution. "Här på Kolmården håller vi på med ett experiment där vi kollar om aporna kommer att utvecklas till människor på ca 30 000år........"

För det tredje: Verkligheten är alldeles för komplicerad för att ha kommit till av sig självt. Englands Krister Sturmark i kubik heter Anthony Fleew. En man som hela sitt liv, aktivt ägnat sig åt att förneka Gud. Han har nu som gammal, skrivit en bok: "Det finns en Gud" Han är inte övertygad kristen än, men han säger att det var naturvetenskap och inget annat, som övertygade honom om, att det måste finnas en intelligent skapare som upphov till allt som finns.

Ja visst! Titta bara på dig själv, vilken oerhört komplicerad konstruktion. Trots intelligent tänkande i århundraden, så har inte människan lyckats skapa något som är ens i närheten. Kan du, om du verkligen tänker efter, verkligen inbilla dig att hela detta fantastiska system av funktioner; Från kemin inne i cellerna och ut till finmotoriken i dina rörelser. Kan du verkligen tro att det blivit till av sig självt. Jag kan det inte.

Och om det är sant att du finns här, planerad av universums skapare. ändrar inte det en hel del i vad du vill göra med ditt liv, jämfört med om du bara är en slump?

Allt gott
önskar
MatsPastor

Bilden av en sann hjälte

Titta noga på bilden. Ser du m.annen längst ner i vänstra hörnet, med ett barn i famnen. Du tittar nu på en äkta hjälte.

Denis Mukwege är son till en pastor och bor i dr. Kongo. Som barn fick han en kallelse från Gud att bli läkare. Han såg hur viktigt det är att både kunna be, och ge medicin eller operera.

I Mukweges hemland är det krig. Olika gerillagrupper slåss om makten i landet. Du kanske har svårt att tro på det jag nu skall beskriva. Det är allt för bestialiskt. Men tyvärr alldeles sant.

Man beräknar att minst 40% av alla kvinnor i dr. Kongo har blivit våldtagna av militärer. Det används som en del av den militära strategin. Soldaterna nöjer sig inte bara med att tvinga sig till samlag, ofta sargar de kvinnornas underliv med gevär, knivar och andra tillhyggen. Som om det inte var nog, så förskjuts ofta kvinnorna av sina familjer, de som överlever. När en kvinna i Kongo blir utan familj, så försvinner alla hennes möjligheter att försörja sig.

Mitt i detta obeskrivligt djävulska, så finns det människor som Denis Mukwege. Han är en skicklig läkare och har fått fina erbjudanden från Europa. Men han säger: "Jag behövs ju här för att lindra smärtan för mitt eget folk." Mukwege har blivit expert på att laga söndersargade kvinnor, så att de kan fungera normalt igen. Men hans engagemang slutar inte där. Han har tillsammans med Svensk Pingstmission tagit initiativet till att rehabilitera kvinnorna till ett så fungerande liv som möjligt. Ge dem självkänslan tillbaka och möjligheter att försörja sig.

Denis Mukwege har också blivit de våldtagna kvinnornas röst, och fått omvärlden att reagera på den ofattbara grymhet som pågår just nu i dr Kongo.

Idag fick han FN:s pris för mänskliga rättigheter.

Låt oss idag be tillsammans med D. Mukwege för Kongos kvinnor . Vill du hjälpa till på fler sätt så klicka på länken: http://www.pmu.se/stod_arbetet/

Allt gott

önskar

MatsPastor

Hur blir en predikan till?

Det finns ett visst intresse för hur en predikan blir till. De flesta som frågar är inte med i någon kyrka. Jag tror att de känner på sig att det handlar om något övernaturligt. (Övernaturligt; om det funkar som det ska)

En predikan tillverkar man inte. Den föds fram. Det är lite samma som för en sångförfattare eller en konstnär. Alla sånger och tavlor blir inte mästerverk, men de måste finnas på vägen fram till höjdpunkterna.

När det gäller predikan så är det absolut nödvändigt med ett tilltal från Gud. Om man inte tror sig ha något från Gud att säga, så är det bäst att förskona församlingen från mina egna åsikter om något bibelställe.

Guds tilltal grundas på det som står i bibeln. Gud har gett oss bibeln för att vi skall kunna känna igen att det är Han som talar och ingen annan. Därför är det absolut nödvändigt för en predikant att läsa och studera bibeln. Det fungerar lite som när man skall tända en brasa. Om man bara eldar med papper flammar det upp fort men slocknar snart och det blir nästan ingen värme. Om man har torr och fin ved som det får ta sig i så blir det en skön eld som värmer hela huset.
På samma sätt så kan det "tända eld" i en inspirerad predikant, men om det inte finns ordentligt med bibelns Ord att ta sig i, så går det fort över. Men Guds eget Ord(Bibeln) värmer mötesbesökarna så att det räcker hela veckan.

Ofta kommer Gud och ger grunden till en predikan när man ber eller läser bibeln. Sen kanske man går och tänker på den i dagar, ibland i veckor, ibland längre. Det finns oftast flera predikningar i huvudet samtidigt. Sen sätter man sig ner för att förbereda predikan. Det är själva "födelsen" Ibland går det lätt. Ibland går det trögt. Man ber, letar upp bibelställen, filar på formuleringarna. Förkastar en del man skrivit men inte får frid över. Till slut är det en predikan. Då har den ofta tagit flera timmar innan den kom ner på papper.

När dagen är inne så är det olika hur det känns, men det är alltid viktigt med bön för att liksom ställa in sig på Guds våglängd. Man behöver låta sig beröras av Jesu kärlek; till alla de människor man skall tala till, ställa sig öppen för Anden. Predikanten söker i bönen en öppenhet för den helige Ande, som liksom bär orden till åhörarna och när det blir som det är tänkt; berör deras hjärtan. Målet är att de som lyssnar skall möta Gud. Efter en riktigt lyckad predikan går de som lyssnat hem och tänker på Jesus, men har glömt predikanten.

Att predika är att hänga mellan himmel och jord, på samma gång både trygg och utsatt. Det tar massor med kraft, både fysisk och psykisk kraft, och efteråt vill de flesta predikanter helst gömma sig. Men det får man inte göra. Efteråt bör man vara tillgänglig för de som lyssnat. En bra predikant skall kunna gå rakt ner till kyrkkaffet, beredd på att ta både beröm och kritik. Predikan är ju faktiskt till för lyssnarna.

När man riktigt har; bett, kämpat, svettats, våndats och till slut kommer till kyrkan med en predikan man tror på, då säger någon: "Kan du inte predika lite kortare......?" :o)

Gå och lyssna på en predikan. Ge dig inte förrän du hittar en riktigt bra.

Allt gott
önskar
MatsPastor

Bönen har kraft att rädda liv

Jag talade för en tid sedan med en kvinna som varit missionär. som missionär fick hon vara med om många olika händelser, och bönen blev en både naturlig och nödvändig del av vardagen.

Vid ett tillfälle fick hon svår hjärnhinneinflammation. Läkarna på sjukhuset(Jag tror det var i Tanzania) kämpade för att rädda hennes liv, men hon blev bara sämre. När hon hade lite drygt 41 graders feber, blev hon förlamad i hela kroppen. Hon kunde inte röra sig.

Hemma i Sverige i hennes hemförsamling hade man söndagsgudstjänst och visste ingenting om. Men där på mötet var det en gammal farbror som upplevde så stark att de måste be för sin unga missionär. Församlingen satte igång att be och det kom över dem ett extra stort allvar i bönen.

Några dagar senare fick de reda på att PRECIS den tiden de bad hemma i Sverige, så vände allt för den sjuka missionären. Istället för att dö så blev hon helt frisk.

Hon gifte sig med en man som senare blev proffesor vid Uppsala universitet. Han är expert inom området; hjärnans signalsystem. Alla som läser detta vet att ateister och andra brukar påstå, att det vi kristna är med om av upplevelser, bara är någon sorts felkoppling i hjärnan.

När jag för ett par år sedan satt och pratade med "hjärnproffesorn" i mina svärföräldrars trädgård så tittar han på mig och säger med stor inlevelse: "Det är så viktigt att människor blir döpta i den helige Ande och får börja tala i tungor" och han lär ju ha lite bättre koll på hjärnan än vad Sturmark och kompani har. Fast proffesorn är mycket mera ödmjuk.

Allt gott
önskar
MatsPastor

Jesus händer tappar aldrig

Ibland har vi med något mirakel som Gud har gjort i någon människas liv. Det jag nu skall försöka beskriva är också ett mirakel fast annorlunda.

Hon hade blivit mirakulöst helad vid minst två tillfällen tidigare i sitt liv. men nu var det en annan svår sjukdom som tagit tag i hennes kropp. Hon led av en extremt svår diabetes, som bara ett fåtal människor i Sverige lider av. prognosen på sikt var inte den bästa. Dessutom hade hennes man haft besvär med sitt hjärta. Det var inte enkelt och om du tänker dig in i situationen så visst hade det legat nära till hands att bli modlös nedstämd, eller kanske t.o.m. bitter på Gud.

"Jag är inte orolig, jag vilar tryggt i Jesu händer." när hon sa det där så visste jag att hon var en kvinna som kände sin frälsare. Hur det än går med allt: Jesus håller håller henne i sin hand.

När hon fortsatte sitt vittnesbörd var det så att man nästan tappade andan. "Att få känna att jag vilar tryggt i Guds händer, är minst lika stort som att få bli helad. Jag vet inte vad som händer mig i framtiden, men NU vill jag bara vara till välsignelse för andra."

När vi sagt hej då och lagt på telefonen, blev jag sittande en stund och funderade; Visst hade jag bevittnat ett under. Den friden och den utstålningen i en fruktansvärt pressande situation, är något övernaturligt som bara kommer genom den helige Ande.

Men självklart ber jag till Gud att de skall bli helade både hon och hennes man.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Överläkaren hade varit framme.

Jag hörde för några dagar sedan en helt fantastisk berättelse. Min fru har en kvinnlig släkting som berättade följande för mig:

Som ung hade Gud kallat henne till missionär. Hon var på väg till Afrika, men läste först i Bryssel. Mot slutet av sin studietid blev hon svårt sjuk. Det var en tumör. Hon opererades tre gånger i Belgien men tillslut var hennes allmäntillstånd så dåligt att de inte vågade ta på sig ansvaret för ytterligare en operation. Hon skickades hem till Sverige.

Hemma i Sverige konstaterades ytterligare en stor cancer i magen. Man var tvungen att operera. Det var en kristen läkare som skulle operera. Han samlade sitt team innan operationen, och de bad till Gud.

När han öppnade den unga kvinnan, kunde han överväldigad konstatera att den stora cancertumören var borta. Kvar var bara några mindre blödningar som indikerade vart cancern hade suttit. En del inre organ var fortfarande uppsvällda på ett sätt som tydde på att det suttit cystor där. Cancern var borta!

Den kristne läkaren kunde bara konstatera: "Här har den store överläkaren varit före mig."

Det här var 1971. Idag är kvinnan i övre medelåldern, är gift och har tre vuxna barn. Det börjar bli länge sedan som undret hände, men hon är fortfarande lika tacksam till Gud och lika inspirerande när hon berättar om vad Jesus gjorde för henne.

Jodå! Hon var ute som missionär i flera år.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Matspastors likheter med en björn

Hemma från predikantveckan måste jag säga att jag är försiktigt optimistisk. Kan det vara så att det har börjat nu, det Gud skall göra i vårt land? Vi skall inte dra förhastade slutsatser, men många tecken visar på det.

1. Ett större allvar och en större relevans och en större glädje på våra ledarkonferenser under flera år i rad tyder på att Gud gör något.
2. Det går bättre för flera församlingar: Förändrade gudstjänster, mer predikan, mer lovsång, mer bön, fler dop, fler medlemmar, fler människor som vågar sig till kyrkan.
3. Ett ondskefullare, fräckare och mer lögnaktigt motstånd tycks formas mot alla levande församlingar. Den gamle fulingen är besegrad men gör allt för att förstöra.

Det bästa är att berätta om Guds under efter de har hänt, istället för att måla upp önskebilder innan. Men det finns också något profetiskt i tiden. Med det menas att det finns något av en förutsägelse, ett tilltal från Gud, om att vi skall göra oss beredda på att det börjar nu.

Du som läser det här och inte är med i någon kyrka än. Det är hög tid tror jag, att bli med, om du vill vara en del av det Gud gör just nu.

Hur var det med björnlikheten? Jo: Jag och min medarbetare Tobias, delade rum på ett vandrarhem under predikantveckan i Stockholm. Efter första natten frågade jag hur han hade sovit? Han svarade då lite försiktigt att han hade sovit GANSKA bra. När jag efter andra natten frågade, så tittade det upp en hålögd och sliten Tobias, som med irriterad men bestämd stämma proklamerade: "DU SNARKAR SOM EN BJÖRN!"

Allt gott önskar

Mats Pastor

Han som söker upp den förlorade

Jag blev påminnd om ett under jag fick se på nära håll för några år sedan då jag var pastor i en annan församling.

En vän till mig som också var pastor gick igenom en lång rad av svårigheter. Det började med utbrändhet. Riktig utbrändhet, inte bara det att han var lite trött, utan här var det fråga om psykavdelningen. Sedan följde olyckorna slag i slag. Han försökte komma tillbaka, och starta eget företag, men det gick i konkurs. Han försökte med olika jobb som säljare och lärare, men inget ville sig. Familjen försökte flytta men huset gick inte att få sålt. Påfrestningarna ledde till skillsmässa.

"Nu fick det vara nog." Han var besviken på Gud. Nu skulle han lämna Gud en gång för alla. Som en gång varande pastor, så visste han precis hur han skulle göra för att slippa välmenande människors hjälp. Han ville bara vara långt borta från allt och alla som hade med Gud att göra.

I bibeln berättas om hur Jesus är som den gode herden som lämnar de 99 fåren i fårfållan, för att ge sig ut att söka upp det hundrade som fattas. Följande händer:

Efter ett tag fick min vän ett arbete, och där träffade han en ny kvinna. Han förhörde sig noga om hennes tro och när han kunde konstatera att hon var ateist så var han mycket nöjd. Hon var ateist, men tyckte väldigt mycket om konserter även de som var i kyrkor, så ibland fick han följa med på konsert i någon kyrka. Det var helt ok. för kyrkkonserter innehåller oftast inte minsta spår av kristen tro.
Efter ett tag brände det ändå till. Någon hade berättat för kvinnan om att det skulle bli en så bra konsert med Roland Utbult, känd kristen sångare. Roland smyger inte med sin tro, och min vän var lite tveksam till det hela men följde ändå med. Det blev en stark kväll, men min vän stod emot.

När de kom hem så gick hans sambo, som hon hunnit att bli, direkt in och satte sig mitt på golvet i vardagsrummet, och säger ungefär så här: "Du som varit pastor. Nu får du be till Gud för mig, för jag vill bli FRÄLST!"

Efter det kapitulerade även min vän inför frälsarens kärlek och kom tillbaka till Jesus. De gifte sig, och jag fick glädjen att döpa kvinnan i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Predikantveckan !

Det här är någonting som de flesta av er inte har sett. Det är nämligen så att vecka 49 varje år så träffas pingströrelsens pastorer till utbildningsdagar i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Det är svårt att beskriva en atmosfär. Men jag skall försöka.

Tänk er en jättelik kyrka full med pingstpastorer. När man sjunger en sång så sjunger ALLA med. Predikanter får med åren ganska kraftiga röster och när de tar i..... Bönen är inte som de flesta svenskar tänker sig bön i kyrkan, här är alla med och ber högt och kraftigt i en sorts saligt kakofoni
Idag har det varit mycket "vassa" predikningar/undervisningar. Det är så skönt att sitta ned och bara ta in, när någon annan predikar Guds ord från bibeln.

Sen är det hjärtligheten på rasterna som också är viktig; alla handslag, ryggdunkar och sorlet från 1500 personer som talar om allt möjligt. Man hinner några steg, för att hälsa på någon man känner, några steg till och där är en till som man stannar och byter några meningar med.

Innerligheten när vi firade nattvard tillsammans är också ett intryck som dröjer kvar.

Alla dessa olika människor, en pingstpastor kan verkligen se ut hur som helst. Där finns gamla, unga, kostymnissar, jeansnissar, män, kvinnor och en och annan nischpastor(Som t.ex. riktar sig till sportvärlden eller hårdrocksvärlden)

Men över allt detta vilar en atmosfär av djup respekt för, och glädje över, Jesus Kristus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Finns det ingen förälder som kan säga ifrån?

Ibland blir dom lite tröttsamma, de där "olämpligt med kristen påverkan" människorna. Nu är det någon som inte gillar att det finns en skolpastor på Lindeskolan. och som skrivit insändare om det, och vill ha bort henne.

Skolpastorn är ekumeniskt anställd av i stort sett alla församlingar i Lindeskolans upptagningsområde. Pga penga brist har hon bara 40%. Men om man skall tro ungdomarna så är det hon gör värt betydligt mer.

Insändar skribenten ifrågasätter om det får finnas någon som kan påverka eleverna att bli kristna, på skolan. Den inställningen visar antingen på en stor okunnighet eller också bara på en stor ovilja att se hur verkligheten fungerar.

För det första, så är det inte något olämpligt eller farligt i själva kristendomen, tvärtom! Det vore det nyttigaste och absolut bästa som kunde hända vilken elev som helst om den blev kristen. Nu råkar jag veta att verksamheten bygger på helt frivillig medverkan, så det finns ingen risk att någons "lilla Kalle", blir tvungen att sitta där i skolan och få höra att man skall göra mot andra som man själv vill bli behandlad, och andra FARLIGHETER.

För det andra så ligger det i själva frälsningens natur att den är en viljehandling från människan själv. Det är omöjligt att bli tvingad till, eller lurad till att bli en kristen. Ja det går naturligtvis att bli lite ytligt religiös utan egen övertygelse, men det går oftast fort över. Men verkligt kristen blir man bara genom ett under från Gud, och det undret kommer inte att hända utan att människan själv helt och fullt vill det, så risken att någon liksom ofrivilligt skulle bli en kristen, FINNS INTE.

För det tredje så är den kristna förkunnelsen så liten idag, i Sverige. Så de flesta uppväxande ungdomar har INGET EGET VAL. De får bara hålla tillgodo med "typisktsvensktpolitisktkorrektsoppaslabb" För de har aldrig fått ens den minsta lilla hum om vad kristen tro i verkligheten ÄR. Och vet man inte det har man ju inte fått välja själv, om man vill ha eller inte. Så närvaron av en kristen skolpastor är det minsta man kan begära för att åtminstone den här ungdomsgenerationen skall få välja själv. Annars kan det sluta så att alla vet lika lite som Arnold Bengtsson, och han vet ju pinsamt lite, med tanke på hur han uttalar sig.

För det fjärde så gör skolpastorn ett fantastiskt bra jobb, och det är kanske det som retar folk egentligen. Hon finns där för eleverna, dom som vill altså. Det är inte lätt att vara ung idag, och ibland kan man behöva någon som hinner lyssna och uppmuntra.
EGENTLIGEN BORDE KOMMUNEN SKJUTA TILL PENGAR SÅ ATT HON KUNDE FÅ EN 100% -ig TJÄNST.

Nu är jag pastor och på mig lyssnar man nog inte så gärna från samhällets sida. Det är inte politiskt korrekt att vara pastor ni vet. Men det borde väl finnas några elever och föräldrar som kan säga ifrån.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Begravningsstämmning

"Men är det inte hemskt att behöva gå på så många begravningar?" Frågan kommer ibland och jag måste ärligt säga att det inte alls är hemskt, tvärtom. En begravning kan vara något väldigt fint. Jo när människor dör alldeles för tidigt, då känns det hemskt, men inte hopplöst.

Visst är det hjärtskärande att se de närmast anhöriga gråta av saknad över t.ex. en älskad mamma. Men det i sig är ju också något fint. Det visar att den döda har älskat och betytt något, under sitt liv.

Jag hade en begravning idag. Det är enklare för oss frikyrkopastorer på begravningarna. Vi vet ju att de vi har hand om, trodde på Jesus och därför är hemma i himlen. Det finns ett hopp mitt i sorgen och saknaden.

Himmelen, hur skall det bli där? En del är rädda för att det skall bli långtråkigt. Det beror nog mest på att man inte känner Jesus så väl. För hur skulle någonting någonsin kunna bli tråkigt som Jesus har hand om?
Men man har förståss matat sig med för mycket religiösa föreställningar och fantasier, om vad himlen är för något. Man tänker sig kanske en jättelik stenkyrka med guldgolv och vita väggar, där alla står och spelar harpa och sjunger from opera med något glasartat värdigt i blicken.

Betedde sig Jesus någonsin som något åt det hållet? ....... -Nä! Varför skulle han börja med det NU? Nej, himmelen är någonting som fullkomligt avspeglar Jesu person; kärlek, glädje , frid, vänlighet, godhet osv. hela tiden.

En bibelvers från första korinthierbrevets andra kapitel: Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.

Hur du än anstränger dig, så kan du inte ens ana hur bra det kommer att bli. Gud älskar dig och han har förberett något som kommer att överträffa alla dina förväntningar. Så håll Jesus hårt i handen, så träffas vi där.

Allt gott
önskar
Mats pastor

Repor i min lack!

Jag upptäckte dem idag. Frun svängde förbi kyrkan för att hämta upp mig. Just därför skulle jag in på högersidan, och där var dom: Tre stora feta repor på höger bakflygel.

De kan ha blivit när som helst; kanske i Örebro, kanske i lindesberg, kanske hemma på radhusområdets parkering.

Nu gick det relativt fort att komma över det hela. Jag har en gammal och tråkig bil. Den har redan repor, och bucklor, och lite rost, så det svider inte lika mycket, som reporna jag fick på min förra bil; 9000 turbo. Då var jag mer ledsen. (Den var inte heller perfekt, men helt klart finare, tills den gav upp allting)

Egentligen är det mest synd om den människan som satte dit reporna. Visst det var en riktig typ som smet, men just detta att smita ifrån och inte stå för det man gjort har en oväntad effekt. Så här säger Bibeln

Psalm 32 i Bibeln:

Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.

Elakheter man gjort mot andra och smitit undan med, får tillslut en väldigt negativ effekt.

Man behöver förlåtelse. Man behöver göra upp saker om det så bara är några repor på någon annans bil, för människan är skapad med ett samvete, och ett undantryckt samvete börjar till sist att skava, och har det väl börjat skava......

Så visst min vän. Chansen att just min bilrepare skulle läsa det här är ju minimal, men om det ändå hände skulle jag vilja säga att jag redan har förlåtit dig. Sen tror jag att det vore bra, inte minst för din egen självkänsla, om du kom och gjorde upp.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Ett pucko på TV

Ute tar vinden i från nordost, små lätta snöflingor virvlar omkring. Det är inte många minusgrader, men det är ändå sånt där väder, som känns kallt ända in i märgen. Under natten kom det en ovälkommen gäst, en förkylning. Nu sitter jag här på veckans enda lediga dag, då jag skulle hinna så mycket, och snyter mig var femte minut.

Katten har lagt sig tillrätta i inomhusvärmen och planerar en fullständigt sysslolös förmiddag. Jag tror jag gör som katten idag.
En alvedon, en hög näsdukar, en filt och en bra bok känns som enda vettiga planeringen under omständigheterna.

Men innan jag går in i koma, måste jag bli lite arg över dumheter jag såg på TV igår. Det är ytterst sällan jag hinner titta på TV, men igårkväll var jag ordentligt trött. När jag flippade mellan kanalerna efter att ha sett Mythbusters, så kom jag till något program om relationer. Två "experter" satt med skyltar för att markera "stanna" eller "gå" i olika situationer.

Programledaren läste upp ett problem; Det handlade om ett par som varit ihop över hälften av sina liv och de hade två barn ihop. Nu var spänningen borta och frun såg maken mer som en bror.

Det sjuka var att en av de s.k. experterna tyckte att det var lika bra att gå isär. Han menade att de har varit ihop länge nu och det är svårt att hitta tillbaka till förälskelsen!!? Vilket "pucko" om uttrycket tillåts av en pingstpastor.
Det värsta är att inställningen inte är ovanlig. Jag har hört precis samma sak flera gånger: "Det blev så mycket med jobb och barn, tillslut var vi bara vänner"
Men människor blir inte lyckligare av att bryta upp ett förhållande och söka "spänningen" på annat håll. Den nya spännande förälskelsen visar sig också ha ett vardagsliv, smutsiga strumpor och gaser i magen.

Om ett par har kommit dit att man "bara" är vänner, så är det en oerhört stark grund att bygga ett kärleksförhållande på. Det handlar för det mesta om tid.

Om du har jobbat hela dagen, fixat mat, diskat, skjutsat ungar, städat toaletterna och lagat en punktering för sjuhundrafemtioelfte gången, hur romantisk är DU? Känslor är en flyktig företeelse och går inte att bygga några viktiga beslut på. Är man trött är ofta känslorna neråt.

Men tid tillsammans, lite lugn och ro utan TV(då slipper man lyssna till puckon), och samtal i ömsesidig respekt räcker väldigt långt för att vårda relationen, och efter ett tag skall du märka att känslorna finns där igen.

Jag vet att det finns relationsproblem av andra sorter också. Men jag vet också att det mesta går att lösa, bara viljan finns. Sen kan man få hjälp också, av självaste Skaparen. Han är expert på relationer, och vill gärna att äktenskapen håller.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Korset

En man påväg till korset i Billy Graham center, Chicago.

Nattvardsgudstjänst idag i vår kyrka. Nattvarden handlar ju om det Jesus gjorde för oss människor när han blev korsfäst.

Jag skall vara helt ärlig mot er kära läsare och avslöja att jag faktiskt hade lagt in den här bloggen innan gudstjänsten, därför att det är meningen att jag skall predika, och efter det brukar jag vara ganska så "nollad"

Här nedan kommer länken till den sång, som blev inspirationen till dagens predikan. Predikan handlar om att vår frälsning kostade Gud oerhört mycket och att: Det Gud är beredd att ge allt för, är oändligt mycket värt.

http://se.youtube.com/watch?v=Eiy3_KRKNaQ&feature=related

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Vad är det för skillnad på Pingstkyrkan och....

GISSA PINGSTPASTORN! Det här är en grupp missionspastorer. Men det har smugit sig in två pingstpastorer på bilden, varav den ene är afroamerikan, gissa den andre..... tjuvkika inte på kortet i kolumnen till höger.

"Vad är det för skillnad på pingstkyrkan och andra kyrkor" Den frågan kommer alltid lika säkert som amen i kyrkan, på studiebesök och andra samtal om tron. Folk tycks tro att det finns någon sort tydliga gränser mellan samfunden, och att alla som t.ex. kallas för pingstvänner är ungefär lika, men alla som kallas för något annat är just något helt annat.

I september åkte jag med på en resa till Chicago. (Fick bilderna idag av killen som fotade) Det vara bara missionspastorer och så jag med på resan. Gruppen visas på bilden ovan, taget under ett besök i en pingstkyrka i Chicago. Jag lovar er att vi kunde inte uppleva någon enda liten sorts distans bara för att vi tillhör olika samfund.

Jag har vänner som är Livets Ordare, andra som är Baptister, Missionare och EFK:are. Sen har jag också vänner som är från Alliansmissionen och så känner jag ett par Frälsningssoldater och sist men inte minst, har jag en god vän som är präst också.

Vi känner en djup samhörighet i Jesus Kristus Finns det skillnader? Det finns det alltid, även om de är små. MEN det går att samtala när man har samma grund; Bibeln.

Det finns en delning bland Sveriges kristna, men den är inte mellan samfunden. Den går tvärs igenom samfunden, och den handlar i huvudsak om hur man ser på bibeln. För en "kristen" som har tagit till sig det otroende samhällets sätt att se på Bibeln, har ju ingen grund någonstans. Den personens tro kan utvecklas till precis vad som helst. Och det finns inte samma samhörighet, för det finns ingen gemensam grund. Man kan egentligen inte säga sig vara kristen om man inte vill tro på det ord(bibeln), som Gud har givit oss.

Men med Bibeln som grund, så hamnar man väldigt lika i allt viktigt. För Bibelns kärnbudskap är väldigt tydligt; Jesus Kristus. Då spelar det väldigt liten roll om man kallas Pingstvän eller Missionare eller något annat.

Det handlar alltså inte om att välja samfund. Det handlar om att komma till Kristus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Så du inte svälter ihjäl utan att du märker det

Jag läste om en alldeles sann händelse, som hände för ganska många år sedan i England. Det hela började med att någon skrev en insändare i någon av de största dagstidningarna.

Insändarskribenten gick ut med en utmanande rubrik: "Jag skall sluta gå i kyrkan" Han fortsate med något i den här stilen: "Det är meningslöst att gå dit. Jag har gått i kyrkan i 30 år, och hört massor av predikningar, många av dem flera gånger, men jag kan för mitt liv, inte räkna upp dem eller återberätta någon enda av dem. Det har alltså inte gjort mig något gott, eller varit till någon nytta."

Sedan följde, som det alltid gör efter en utmanande insändare, en ganska lång insändardebatt. I det här fallet om att gå i kyrkan eller inte. När debatten hållit på ett tag, så skrev en man.

"Jag har varit gift i 30 år, och varje dag när jag kommer hem från jobbet, så har min fru gjort iordning middag åt mig, en del rätter flera gånger, men jag kan för mitt liv, inte räkna upp vad jag ätit i 30 år. MEN, fortsatte mannen, jag är säker på att om jag inte hade ätit något under alla dessa år, så hade jag inte varit vid LIV idag."

Efter det inlägget slutade debatten.

Allt gott önskar
Mats Pastor

Förklaring för dig som inte är van vid "tugget": En predikan med bibelord brukar liknas vid mat för vårt innersta

Varför så mycket om Jesus?

Det händer med jämna mellanrum att jag möter människor som undrar varför vi pratar så mycket om Jesus. Det händer t.o.m. att en del uppfattar allt tal om Jesus, som tjatigt och tröttande.

Det är nästan omöjligt att förstå vår ohejdade beundran av Jesus Kristus om man inte själv har tagit emot honom som sin frälsare, om man inte själv har erfarenhet av att bli satt fri.

Så istället för att försöka förklara så skickar jag idag med en länk till ett filmklipp, från världens bästa (I mitt tycke) rockgrupp och en ballad/lovsång som de skrivit och som betytt mycket för mig.
De heter Delirious ?(ovanligt namn på en kristen rockgrupp, men det har sin förklaring) Här är de i en församling i australien och spelar. En av församlingens pastorer, Darlene, är med och sjunger. innerligheten i sången är inte att ta miste på. Om andra kan bli så berörda av Jesus, vad beror det på och är det något som kan hända dig?

http://www.youtube.com/watch?v=zAupXGvqNW4&NR=1

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Sunda Tonåringar

Att vara tonåring var ingen lätt uppgift. Jag kommer ihåg min egen tonårstid som ganska olycklig, med många krav, stor stress och en viss vilsenhet.

Jag bor inte långt från en högstadieskola, därför möter jag ofta tonåringar. Det är omöjligt att undvika att lyssna på vad de skriker till varandra, så jag tycker inte att jag tjuvlyssnat.

När jag hör dem tänker jag: "Var jag så pinsam." Det är olidligt att lyssna på ett gäng grabbar som försöker vara coola. "Väx upp" tänker jag, när jag hör ett par tjejer prata om sin lärare som om han vore totalt galen. Sen har vi den lite allvarligare sidan: Svarta kläder, svartsminkad runt ögonen, nitar och metall, är inte bara ett uttryck för kvardröjande barnslighet. Det är också en tydlig signal till omgivningen: "Jag är olycklig"

Det finns hur många subkulturer som helst, som vill tala om för tonåringar hur de skall tänka, vara och se ut. allt under en enorm press av att ha sex, så mycket och så konstigt som möjligt.

I helgen var jag på läger med tonåringar. Jag och Tobias(kyrkans u-ledare) åkte ut till ett litet kapell i Grönbo med ett gäng i högstadieåldern. Jag blev glad och lite imponerad av det där gänget tonåringar. För det första så var de positiva varenda gång Tobias föreslog någon aktivitet. För det andra var det ingen som försökte verka cool på hela helgen. DET ÄR ju ganska coolt. För det tredje så var de tillsammans som kompisar utan att frysa ut någon.

Så långt jag kan förstå, så är alla de här tonåringarna kristna. De var alla verkligen med, när vi hade bibelundervisning, bön och lovsång. Det finns massor kvar att upptäcka hos Gud naturligtvis. Men de utstrålade en helt annan mognad, än vad jag ser i högstadieskolans omgivningar.

I Sverige så anses det vara det olämligaste som finns att barn och ungdomar blir påverkade av kristendom. Jag tror precis tvätom. Det finns inget bättre och lyckligare för en människa i tonåren än att få möta Jesus. Det finns INGET bättre. Jesus ensam är den som kan visa en ung människa rätt mitt i alla val och "måsten." Jag påstår inte att det alltid är lätt, men jag påstår att det är rätt.

Föresten; Det finns väl inget bättre än Jesus för någon, oavsett vilken ålder man är i.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Inte avpassad för pampar

Historia behöver man kunna för att förstå vad som händer nu. Det är nämligen rätt som predikaren i bibeln säger "inget nytt under solen"

Genom hela den kristna historien så har kyrkan slutat att vara lärjungar när den den byggt upp maktstrukturer och hierarkier Lite förenklat kan man säga att ju mer officiell makt kyrkan fått i samhället ju avfälligare har den blivit.

Guds församling är inte designad för att komma uppifrån med påbud. Den är skapad att vara en "folkrörelse" (synd att ordet redan är belastat) Med det menar jag en rörelse av vanliga och ovanliga människor som alla har det gemensamt att de mött Jesus och fått sina liv förvandlade.
Människor som är kristna för att de själva vill det och inte för att de måste eller borde.

Guds församling är ett ljus och ett salt i samhället, inte så mycket genom politik, som genom alla dess medlemmar som vill följa Jesus och göra vad Han visar dem.

Synd bara att så många människor går omkring och tror att kristendom är det där första med pampar och makt och sån´t, när det ju är helt offside.

Men du min vän tror väl inte det? Du vet väl att, vara kristen: Det är att låta Jesus bli Herre i ditt liv. Fortsättningen är att följa honom.

Allt gott önskar
Mats Pastor

Billy Graham

Billy Graham fyller 90år idag. Egentligen har det hunnit bli igår. I Chicago finns Billy Graham museum. Det handlar egentligen inte bara om Billy Graham utan ännu mer om hela den amerikanska väckelse historien. Där fann curicuit riders, Finny, Moody, Billy Sunday och många fler.

Nu är det inte som att gå på museum. Det är mera som att gå på väckelsemöte. Bilder, filmklipp, bibeltexter och en speciell atmosfär gjorde besöket till något helt annat än ett vanligt museibesök.

I slutet av mötet....Jag menar slingan, så gör Billy Graham en inbjudan till frälsning på en stor bioduk. Sen följer korset, graven och uppståndelsen.

Allra sist har de gjort iordning ett litet kapell. När jag var där så var Guds helige Ande så påtagligt närvarande. Det blev ett måste att böja sina knän inne i det där kapellet och återigen överlämna sitt liv åt Gud, och uppdraget att vinna människor för evigheten.

Känner du Jesus min vän? Om inte så kan du bli alldeles stilla just nu, och så ärligt och uppriktigt du kan; be om förlåtelse för dina synder, och be Jesus komma in i ditt liv.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Gud? Ja just det ja, han ja

Kyrkornas globala vecka är i faggorna. Ett initiativ mot klimathotet.

Jag fick en folder till kyrkan, komplett med; förslag på hur man gör en tipspromenad om miljöfrågor, en färdig bön för klimatet om man inte kan komma på någon själv OCH en beställningslista med olika prylar med loggan från kyrkornas globala vecka. DET har säkert väldigt stor effekt. Ärkebiskopen hade tagit initiativet och fått med sig sveriges kristna råd.

De få sekunderna det tog att förflytta brevets innehåll från skrivbordet till ett "miljöarkiv" jag har i ett hörn av kontoret, så hann jag reflektera lite över utskicket. Igår läste jag att Anna Unsgard (fd. aktuelltreporter) hade gjort precis samma reflektion. "Det är dock synd om inte ens ärkebiskopen vill ta tydligare ställning för Gud ?" skrev hon i sydsvenskan.

Visst är det bra att engagera sig för miljön. Jag tycker personligen att vi alla har ansvar för att vårda den skapelse som Gud gav oss ansvar för. Men ändå viktigare är den andliga miljön, som i Sverige är ordentligt förorenad, kalhuggen och missbrukad. Det är stor skada att den största kyrkans andliga ledare, inte har något annat än politik och allmänt ludd att komma med.

Jag ber till Gud om ledare för kyrkorna som vågar säga sanningen: Att Jesus är vår enda frälsare, Vårt enda hopp om upprättade människor, ja vår enda chans. Vi skall vara kärleksfulla och toleranta mot människor med andra ideér. Men samtidigt väldigt medvetna om att det bara är i Jesus Kristus som vi kommer till Gud, och det är bara i Gud vi kan komma i harmoni med hans skapelse, varandra och oss själva.

Det skulle jag vilja höra en ärkebiskop, som har mediernas öra, säga. Men det kanske kommer. Han kanske bara glömde det.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Varför bloggar Mats Pastor

Hade besök idag i kyrkan av en journalist och en fotograf. De var jättetrevliga och var där för att de gjorde ett reportage om BLOGGARE. (Kommer i NA Bergslagsposten)

Fotografen fick jobba hårt för att få mig att fastna på bild. Jag har aldrig hört någon föreslå att jag borde bli fotomodell......undrar varför?

Hur som helst så fick jag såklart frågan om varför jag bloggar. Jag kom precis då på att det har jag aldrig berättat för er kära läsare, så här kommer förklaringen:

Jag har under lång tid märkt vilket stort intresse det finns för personen Jesus Kristus, eller ibland mer allmänna funderingar om Gud. Samtidigt så märker jag att människor är lite reserverade mot kyrkor. Det är inte konstigt. Det var ju precis så med med mig förut.

Men det är många som läser bloggar.

Lägger man ihop 1+1 så borde det finnas ett ganska stort behov av bloggar om Gud, Jesus och kristet liv.

Min bästa vän är just Jesus Kristus. Om jag skriver om honom och om hur livet blir med honom, så borde det kunna vara till hjälp för någon annan som funderar över detta med Gud.

Sen är det lite pinsamt att jag nästan aldrig läser bloggar själv. Det finns säkert många intressanta bloggar att ta del av, men det är ytterst sällan tiden räcker till för att sitta vid datorn utan att jobba.

När allt det är sagt; vill jag tacka alla mina läsare för alla de uppmuntrande kommentarer som jag brukar få lite då och då. Oftast helt oväntat ute i vanliga livet. TACK!

Allt gott önskar
Mats Pastor

När allting vacklar

Det har varit många jobbvarsel på senaste tiden. Att bli utan jobb är en katastrof för många människor. Man har satsat pengar på hus o.s.v. marginalerna kanske är små, och så förlorar man jobbet.
Det är ett slag för små städer också. Stora varsel innebär alltid att alla som är lite framåt flyttar.

Det kom en sångvers i tankarna idag:
Det enda som bär när allting annat vacklar.
Det är Guds nåd och hans barmhärtighet.

Jesus lärde oss också att inte göra oss bekymmer för morgondagen.

Vi människor behöver Gud. Det gäller naturligtvis inför evigheten. men det gäller också nu.
När all trygghet vi byggt upp själva; vacklar och rasar, så finns Jesus kvar.

Vi lever i en värld som inte är som den var tänkt. Katastrofer kan hända oss. Men den som överlåtit sitt liv i Jesu händer kommer alltid vidare på något sätt. Ibland står vi där och undrar: "Varför Gud? Hur kan du tillåta att detta händer mig?" Men med facit i hand, så ser vi att han ändå hjälpte oss.

Det viktiga är att hålla fast vid Jesus även när man inte förstår.
"Allt förmår jag genom honom(Jesus) som ger mig kraft" (Filipperbrevet kap.4 vers 13)

Allt gott önskar
Mats Pastor

Do the "stuff"

Missionshelgen är slut men inte det uppdrag(mission) vi fått av Gud. Man kan sammanfatta budskapet under helgen med ordet "handling". Gud är praktisk, han kallar oss till att göra saker. Det börjar med enkla saker. När tron växer, får vi större uppdrag.

Bengt Fiske är verkligen en missionär som vet vad han talar om. Han talar med skärpa, men är samtidigt väldigt sympatisk. Bilden ovan är väldigt typisk för Bengt. Flygplanet, punkarna och barn från svåra miljöer. Vill du veta mer? http://www.streetlog.net/

Om någon som läser det här någonsin har inbillat sig, att kristendom är att sitta lite grå i "fejjan", i ett historiskt minnesmärke, sjunga falskt till en gammal orgel och lyssna på en man i "klänning", så är det helt klart något du fått om bakfoten.

Att vara kristen är att gå med Kristus. Jesus Kristus, och han är äventyrare.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Tyngd bakom orden

Idag spenderade jag en stor del av dagen tillsammans med Bengt som jag skrev om i förra bloggen.

Vi hade missionsmöte på kvällen. Det var otroligt bra. Men som alltid när det är riktigt bra så tänker jag på alla dem som skulle behövt ett bra möte, men som valde fel och stannade hemma.

Nu kan man inte gräma sig över de som inte kom utan man får glädja sig över alla de som kom, och verkligen fick med sig något bra hem.

Det går inte att beskriva en bra predikan. En bra predikan har med sig en atmosfär av den helige Ande, och det går inte att återge när man berättar. Men man kan säga att Bengt utmanade alla kristna som var på mötet att verkligen göra det som Gud kallar oss till, att gå till människor, göra gott mot dem och berätta om Jesus. Det låter så futtigt när jag berättar det här, i jämförelse med vad det verkligen var där. En man som levt bland Berlins utslagna i åratal, vet vad han talar om. Det blir TYNGD bakom orden.

Vi hade lite berättelser från de andra missionsgrejorna vi stöttar. Bibelskolan i Nagaland har medverkat till att ett stort antal församlingar har bildats i Norra Indien. Vi fick höra ett brev från en saudi arabisk man som lämnat islam för att bli kristen. Vi fick höra om en man från Västafrika som blivit frälst och befriad från sitt liv som vodoo och ande dyrkare. Nu gick han på bibelskola för att bli predikant.

Vi hade också alldeles färska nyheter från Kashmir. Vi är med och betalar kristna radiosändningar in i Kashmir. Under många år hände ingenting. Nu börjar det röra på sig. människor blir frälsta. Det är helt fantastiskt.
I vårt land blir vi lite sura när tidningar och TV gör vinklade och orättvisa reportage om kristen tro. Det är ingenting i jämförelse. Där borta riskerar dom livet om det kommer fram att de är kristna. Men dom blir det i alla fall. För vem vill avstå friheten i Jesus Kristus när man väl har smakat den.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Prostituerade, punkare och knarkare

Ber om ursäkt för bloggen som bara blev en överskrift. Texten föll visst bort. Jag tog bort alltsammans för det var en kommentar om det amerikanska presidentvalet och det har du väl ändå hört några stycken idag.



Nu till dagens blogg:

Hur gammal är han? Är han femti? sa tonårstjejen lite tveksamt, när hon hörde att det ska komma en "gubbe" till ungdomarnas fredagskväll i kyrkan.

Nu är det inte vilken gubbe som helst. Min vän Bengt har inte levt något dussinliv: Någon gång i mitten av 90-talet satt Bengt och tittade på TV hemma i Övik och var en uppgiven pastor. Då visade dom ungdomar på rymmen som levde i missbruk och missär på Berlins baksida. En av killarna tittade rakt genom kameran och in i Bengts vardagsrum. Det var Guds tilltal till Bengt.

Sen dess har han levt bland Berlins utslagna tills de kallade honom för deras pastor. Han har bjudit på tusentals mackor, lysnat på den ena livsberättelsen hemskare än den andra. Han har gråtit över småtjejerna som säljer sina kroppar och han har vakat över vänner i koma på sjukhuset. han har blivit hotad flera gånger. Fast egentligen vill nog ingen skada deras EGEN pastor.

De första tio åren var kamp och seger, misslyckanden och besvikelser. Ta nya tag igen och så äntligen någon som tar emot Jesus och blir fri. Barnen i de här miljöerna har kanske varit den största prioriteten. Jag har varit där och sett några av dem och vilka förhållanden de kommer ifrån.

När han äntligen av Guds nåd, lyckats bygga upp en ny församling, barnträffar som samlar ca 100 barn, goda medarbetare som hjälper honom och en ordentlig lokal att vara i, gudstjänster som samlar mångdubbel fler människor än vad det är i den lilla församlingen. DÅ lämnar han över allt till sina medarbetare och börjar om från början, i en annan stad. Ut på gatorna igen, ut bland människorna som en del kallar för "slödder", men som Jesus kallar för "mina vilsna barn"

Jag tycker han är ganska cool, och jag tycker att han levt ett liv som gör att man gärna vill höra honom predika. Han har nog något att säga, och den här helgen är han i vår kyrka.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Stressade barn

Idag sitter jag i Vedevåg och väntar på att tre små killar skall träna klart innebandyn. Det är ett pyssel för att få ihop barnens intressen med jobb. Men så är det ju för alla, och idag är det min tur att skjutsa.

Hörde av goda vänner för ett tag sedan om en tioårig kille på deras gata. Läkaren hade konstaterat att grabben led av stress. Killen var så illa däran att han fick vara hemma från skolan under en period. Men så hade han också träning i olika sporter varje kväll och vissa kvällar två träningar, och på helgerna var det matcher.

Visst är det bra med aktiva barn, men någonstans finns det en gräns. Så länge de är små är det nog bra att de har tid att leka också. Jag brukar säga till mina barn: "En sport, ett instrument och så kyrkan." Det där sista är nog viktigare än vad många föräldrar inser. I kyrkan får man inte bara goda värderingar utan också en sorts positiv livscoaching.

Alla undersökningar som är gjorda (i USA förståss) visar på att aktiva kyrkobesökare mår bättre, och har det bättre på en lång rad av områden, generellt sett altså.

Sport är bra för kroppen, musik är bra för själen, men det innersta i människan, som ju påverkar både kropp och själ, kan inte tillfredställas på något annat sätt än en levande kontakt med Jesus.

Så länge barnen lyssnar på mina råd, så fortsätter jag att säga: "En sport, ett instrument, men allra viktigast är en egen kontakt med Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Pastorns dag

Jag inser hur ospännande det låter. Men en god vän tyckte att jag kunde beskriva en vanlig dag i en pastors liv. För visst får jag då och då höra frågan: "vad gör en pastor egentligen?" Du kanske tycker att det verkar tråkigt. I så fall får du väl komma tillbaka till bloggen en annan dag.

06.45 Klockan ringer första gången, snooze, ring, snooze,ring

ca 07.00 hasar jag iväg bort mot badrummet. Vi brukar ha en stund tillsammans så här dags; jag och Gud. Barnen sover och idag är hustrun redan utflugen på sin praktik, som hon gör i Örebro.
Lovsången låter förskräckligt, men den här stunden på dagen är helt avgörande för att överhuvudtaget kunna fungera som pastor. Här i badrummet kan man vara ifred för alla utom för katten som vill bli klappad.
07.55 huj vad klockan rusar. Det blir höghastighetsdusch och snabbrakning.

ca 08.00 Väcka barnen, göra frukost. när de äter kollar jag över vad de tänkt att ha på sig idag. En blus behöver strykas. en diskret koll i deras väskor så att allt är nerpackat som skall vara där.
"Nu får ni skynda er"
Där rusar de iväg till skolan.
Äter själv frukost, bäddar sängar, plockar upp lite grejor. "Äsch, en glömd pianobok" Kollar in min almanacka gör en snabb grovplanering i huvudet.

ca 09.00 Katten gäspar stort och skall precis lägga sig. Jag snabbar mig ut, tar med mig ryggsäcken. öppnar förrådet och...........ÅååNeeej cykeln har ju punktering. Då får jag väl låna frugans cykel.
Svag nerförsbacke, OOOooops nästan inga bromsar. "Hon är ju galen" Nya bromsbackar behövs. Men det får bli sedan.
Lämnar Pianoboken i skolan.

09.15 i kyrkan, startar datorn, plockar lite på skrivbordet, skriver in innehållet på några minneslappar i almanackan.
Förbereder kvällens församlingsledarmöte. Det är fort gjort idag.
Skriver in ett antal e-post adresser till eleverna i bibelkonfirmationen, skickar några mail, Oj det var sanslöst vad mycket mail jag fått, får kolla det sedan.

10.04 På väg ner till 10.00 bönen.
Vännerna sjunger redan en sång, de är punktliga och har vant sig vid att deras pastor inte alltid är lika punktlig............ganska sällan är lika punktlig.........nästan aldrig är lika punktlig.
Vi ber för allt möjligt viktigt. Det finns en innerlighet och en kärlek hos de här människorna som gör att de tisdag efter tisdag kommer för att be för andra. För den som inte begriper är det nog svårt att sätta sig in i hur mycket de där bönerna gör skillnad.

ca 11.00 Skickar några mail ytterligare. Försöker ringa ett par telefonsamtal, men jag får inte tag på någon som jag söker. En äldre dam kommer till kyrkan. Hon vill gärna prata. Jag har lite bråttom för jag skall vara borta 11.30.
Äldre människor går inte att skynda på. Damen är så tacksam för söndagens gudstjänst vilket är roligt med tanke på att det var nästan bara ungdomar som medverkade.

11.42 På cykeln, och uppför backarna. "Hur kan hon cykla på en så liten cykel? Jag knäar ju nästan mig själv på hakan."

11.48 är jag framme hos mannen som önskat ett samtal med pastorn.

ca 13.15 Ner för backarna, till kyrkan. "Men visst har jag ett par bromsbackar liggande hemma"
greppar ryggsäcken som jag åkte ifrån. Åker förbi "cykelStefan" för ett köpa en ny slang...LUNCHSTÄNGT! "Typiskt"

Uppför backarna och hem. Jag kommer precis lagom för att möta sonen som kommer hem från skolan.

Lagar en enkel Lunch Det blir bara jag som äter, för idag gick visst maten i skolan att äta, nätt och jämnt, men den gick att äta. Det var visst PANNKAKOR! "Kräsna ungar annat var det på min tid då...."

ca 14.30 Fixar disken som står sen i morse
Letar efter bromsbackar.........letar lite till efter bromsbackar........letar överallt efter bromsbackar...........HÅLLER PÅ ATT TAPPA HUMÖRET: "Det skall finnas bromsbackar här någonstans......DÄR ÄR DE JU" "Prisad vare Herren"
Byter bromsbackar på hustruns cykel, pratar lite med en trevlig granne.

ca 15.15 Ringer ett par telefonsamtal, Försöker börja med lite förberedelser för i morgon.
Hjälper till med läxor, lyssnar på det pianostycke som skall läras in till nästa gång: "Bra! Du är jätteduktig, kanske lite mer övning bara.."

15.40 Den bästa halvan i vårt äktenskap anländer hem. Hon tar med barnen ner till stan.
"Lugn och ro, nu skall det väl bli lite mer gjort"
Förbereder lektionen jag skall hålla i morgon på bibelkonfirmationen. Den handlar om Jesu uppståndelse. Egentligen har det där i märgen. Men det får inte bli för krångligt. Jag blir alldeles tagen av det unika med Jesu uppståndelse. Få saker, om ens något är så väl underbyggt. Att Jesus uppstod från de döda ställer honom framför världshistoriens samtliga förståsigpåare.

ca 18.00 Blomma och barn kommer tillbaka. Jag mailar mitt arbete ner till kyrkan för att skriva ut det där.
-"Pappa inte skall du gå"
-"Jo jag måste det"
-"Stanna hos mig, Jag skall göra god kvällsmat."
-"svälj, Jo du vet att jag har en tid att passa." (De flesta andra dagar träffas vi mera)

18.15 På väg i bilen ner till kyrkan

18.30 Församlingsledarmöte. Det går riktigt bra idag. Vi hittar förlag på lösningar på några saker, ekonomin verkar vara i balans och vi har en härlig bönestund tillsammans.

21.20 Mötet är klart och jag sätter mig för att kolla och svara på alla mail jag fått. En del mail är snabba att svara på, andra kräver en hel del arbete. En tredje sort blir en punkt till på min "att göra"-lista som har vuxit idag.

22.22 Sätter jag mig i bilen för att åka hem. "Välsignade hemköp som har öppet till 23." Jag köper mjölk och cornflakes.

Barnen sover. T.o.m. min lilla nattfjäril till hustru har somnat redan. Det gäller nog bara de veckorna då hon har praktik.

Det finns kvällsmat kvar i Mikron. Gött.
Fixar en disk till.

23.05 Hebreerbrevets kapitel 7,8 och 9. Tänk om svenskarna visste vilken oerhörd skatt som finns i Bibeln. Jag är övertygad om att då skulle de ha det mycket bättre, mycket, mycket bättre.

Går in till barnen och ber för dem.

Kollar mina egna mail, kollar hemsidan www.pingstlindesberg.se Det finns en del att rätta till men det gör jag inte nu. Det hamnar på "att göra"-listan.

Skriver denna blogg.

"Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer...." sjöng de förr. Om man inte hade Jesus och evigheten skulle man nog bli nervös för alla dagar som bara rusar iväg. Men en kristen har ju alltid gott om tid.

Katten vill bli klappad, en ny dag har nyss börjat.

Är alla dagar så här? Nej ingen dag är den andra lik. En del dagar är lugnare andra är stressigare. Men det här är nog en ganska normal pastorsdag skulle jag tro, för mig och mina kollegor.

Har det varit tråkigt att läsa? Ni som vill veta vad pastorn gör har ju fått ett "hum" Ni andra får som sagt komma tillbaka en annan dag, så ses vi då.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Där satt han i trädet och vittnade om Gud

Ingen bil idag eftersom hustrun har praktik inne i Örebro. Ändå var jag tvungen att ha bil, för allas vår mystant "tant stina" fyllde ju 80 år och då ville jag verkligen dit. Snälla vänner till mig lånade ut sin bil.

På väg att hämta bilen hade jag dagens höjdarupplevelse. Tänk frost på marken. Tänk hög och klar luft. Tänk in att solen lyser med sitt svagt gyllene höstsken. Uppe i en björk alldeles bredvid gångvägen satt han: svart, vit och röd; En hackspett. "tapp, tapp, tapp" sen tittade han sig omkring; "tapp, tapp, tapp"

Jag gillar hackspettar för de är ett stort vittnesbörd om Gud. Jag förklarar längre ned.

Ateisternas "jesusgestalt" firas.
Det är i år 200 år sedan Charles Darwin föddes. Det firas lite här och där, även av en och annan vilseledd kyrka faktiskt. Darwin är något av ateisternas "frälsare".

På 1800 talet hade ateismen verkligen ett enormt behov av någon sorts förklaring på hur allt kommit till. Människor fortsatte att tro på Gud, trots ateismens självsäkra och många gånger hånfulla kritik av allt vad kyrkor hette. För hur skulle vi annars ha kommit till, om det inte fanns en Gud? Men så kom Darwin och hela det ateistiska och gudlösa etablissemanget fick ett slagträ att slåss med. Det som dock aldrig tilläts komma fram, är det faktum att Darwins teorier är ganska svaga, obevisade och att Darwin själv faktiskt tvivlade på dem. Jag skulle kunna skriva mycket om det, men nu skall vi tillbaka till......................

Hackspetten.
Hackspetten är fantastisk på det sättet att han inte kan ha kommit till av en utveckling. Det är några saker som måste finnas för att hackspetten skall kunna fungera: För det första så måste han ha en stark och vass näbb för att kunna hacka. För det andra så måste han ha en explosiv muskulatur som gör att han kan hacka i trädet med en väldig kraft. Just därför måste han också ha en specialupphängning av hjärnan, annars skulle han ju få hjärnskakning efter bara en liten stund. En lång och klibbig tunga är en förutsättning för att kunna slicka åt sig en fet och smaskig larv eller vad han hittar för något där inne. Men lika viktig är den kanal som han drar undan tungan i när han hackar, för annars så skulle han ju hacka av sig tungan och då hjälper det inte hur mycket han än hackar. Godbitarna förblir onådda. Allt det där måste finnas samtidigt annars får inte den lilla hackspetten någon mat, och får han ingen mat svälter han ihjäl, och då går det ganska fort för alla hackspettar att dö ut, och då blir det ingen evolution.

Hackspetten är för avacerad för att ha utvecklats fram. Allt måste finnas där samtidigt för att individen skall överleva och fortplanta sig. Ändå är han bara ETT, mycket enkelt exempel bland många långt mera komplicerade livsformer.

Hackspetten passar altså inte in i evolutionisternas teorier. Det tycks inte bekymra honom det minsta. Han bara sitter där, hackar lite i trädet, tittar sig omkring och är ett vittnesbörd om en god och finurlig Skapare som en gång i tidernas morgon, tänkte ut hur just en hackspett skulle vara.

Allt gott
önskar
Mats Pastor