Ute tar vinden i från nordost, små lätta snöflingor virvlar omkring. Det är inte många minusgrader, men det är ändå sånt där väder, som känns kallt ända in i märgen. Under natten kom det en ovälkommen gäst, en förkylning. Nu sitter jag här på veckans enda lediga dag, då jag skulle hinna så mycket, och snyter mig var femte minut.
Katten har lagt sig tillrätta i inomhusvärmen och planerar en fullständigt sysslolös förmiddag. Jag tror jag gör som katten idag.
En alvedon, en hög näsdukar, en filt och en bra bok känns som enda vettiga planeringen under omständigheterna.
Men innan jag går in i koma, måste jag bli lite arg över dumheter jag såg på TV igår. Det är ytterst sällan jag hinner titta på TV, men igårkväll var jag ordentligt trött. När jag flippade mellan kanalerna efter att ha sett Mythbusters, så kom jag till något program om relationer. Två "experter" satt med skyltar för att markera "stanna" eller "gå" i olika situationer.
Programledaren läste upp ett problem; Det handlade om ett par som varit ihop över hälften av sina liv och de hade två barn ihop. Nu var spänningen borta och frun såg maken mer som en bror.
Det sjuka var att en av de s.k. experterna tyckte att det var lika bra att gå isär. Han menade att de har varit ihop länge nu och det är svårt att hitta tillbaka till förälskelsen!!? Vilket "pucko" om uttrycket tillåts av en pingstpastor.
Det värsta är att inställningen inte är ovanlig. Jag har hört precis samma sak flera gånger: "Det blev så mycket med jobb och barn, tillslut var vi bara vänner"
Men människor blir inte lyckligare av att bryta upp ett förhållande och söka "spänningen" på annat håll. Den nya spännande förälskelsen visar sig också ha ett vardagsliv, smutsiga strumpor och gaser i magen.
Om ett par har kommit dit att man "bara" är vänner, så är det en oerhört stark grund att bygga ett kärleksförhållande på. Det handlar för det mesta om tid.
Om du har jobbat hela dagen, fixat mat, diskat, skjutsat ungar, städat toaletterna och lagat en punktering för sjuhundrafemtioelfte gången, hur romantisk är DU? Känslor är en flyktig företeelse och går inte att bygga några viktiga beslut på. Är man trött är ofta känslorna neråt.
Men tid tillsammans, lite lugn och ro utan TV(då slipper man lyssna till puckon), och samtal i ömsesidig respekt räcker väldigt långt för att vårda relationen, och efter ett tag skall du märka att känslorna finns där igen.
Jag vet att det finns relationsproblem av andra sorter också. Men jag vet också att det mesta går att lösa, bara viljan finns. Sen kan man få hjälp också, av självaste Skaparen. Han är expert på relationer, och vill gärna att äktenskapen håller.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
2 kommentarer:
Jag brukar tänka så här när det kommer till min relation: varför valde jag honom som min make? Och så fokuserar jag på hans bra sidor istället för att gnata om det negativa. Jag är inte perfekt, långt därifrån, men ändå valde han mig som sin fru. Jag har hellre alla hans sidor än att jag är utan honom.
Dock, och där tror jag du håller med, anser jag att man ska gå om det är misshandel inblandad, såväl psykisk som fysisk.
Det hade varit bättre om du suttit i studion som expert. Jag tycker det var fint sagt.
Ja det finns extrema tillfällen där t.o.m. jag rekomenderar ett uppbrott. Man måste försöka förmå en misshandlad kvinna att lämna sin man. Det har kommit in något sjukt i relationen som dessutom är förenat med livsfara.
Men grundregeln i relationer borde vara det du beskriver så fint i din kommentar.
Mvh Mats
Skicka en kommentar