I mitt jobb pratar jag ganska ofta med barn. Idag var det ett barn som sa till mig: "Idag blev NNNNNN jättearg i skolan. Hon skällde ut två killar och lät dem sitta kvar inne på rasten."
NNNNNN är lärarinna. När jag hörde hur killarna hade betett sig, och vad de gjort under flera tillfällen under dagen, så måste jag säga att jag beundrar NNNNNN:s tålamod och mod. Hon har gjort sig känd som ganska tuff och sträng, men barnet jag pratade med älskade henne. "Äntligen blir det lite ordning i våran klass."
All heder åt NNNNNN. Det hon gör är att ta ett vuxenansvar för barnen, som ibland inte föräldrarna tagit. För inte skall några få barn i klassen få förstöra det för alla andra. Det är inte bra för de andra barnen och det är inte bra för dem själva. Att som barn få lära sig var gränserna går, svider för stunden. Det minns vi säkert allihop. Men det är som vuxen man skänker en tacksamhetens tanke till både föräldrar och lärare, som engagerade sig för att jag skulle kunna fungera socialt. Det är nu man förstår de lärare man tyckte var stränga, när man var barn.
För att det jag nyss beskrev skall fungera så går det åt mycket kärlek, annars blir det kadaverdisciplin. Om bara barnen känner att de är älskade och välkomna, så är det inga problem om man får en sträng tillsägelse eller kvarsittning, eller utvisning.
Bibeln säger att man fostrar den man älskar. (fri översättning)
Allt gott
önskar
MatsPastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar