Förkyld, om helande!

En förkyld dag idag, fredag. Har jobbat ändå men undvikit folk. På förmiddagen var jag riktigt dålig, så då låg jag till sängs. Det som ändå är bra med förkylningar är att man får tid att läsa mer än vanligt. Har hittat en gammal bok i min boksamling med Vineyardpastorn John Wimber.

John är hemma hos Herren nu men under sin livstid upplevde han ett riktigt genombrott för under och tecken. Det härliga var att han inte alls behövde skrika och gapa och prata i en hisklig fart. Det hände under ändå...!!! Han visade att mycket av det en del håller på med, bara är fernissa.

Jag var med i Stockholm för många år sedan på möten med John Wimber. Det hände massor av under. Mest fick vi be för varandra. John stog där mitt i alltihop som en stor tomtegubbe (Han såg verkligen ut som tomten) och myste. Jag bad för någon som blev helad i sina ögon, kommer jag ihåg.

I boken skriver John Wimber om; hur vi västerländska kristna är så påverkade av den världsbild som finns i vårt samhälle. Det är därför det händer färre under i våra kyrkor än i tredje världen. Om någon blir helad från cancer i Afrika prisar man utan vidare Jesus. Om någon blir helad från cancer hos oss, tänker vi att det kanske vände ändå, och det vara bara en ren tillfällighet att det råkade ske precis då vi bad.

Låt oss be Jesus om, att han befriar oss från den humanistiska världsbildens hämmande ok.

Känner mig bättre förresten

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Jesus händer tappar aldrig

Ibland har vi med något mirakel som Gud har gjort i någon människas liv. Det jag nu skall försöka beskriva är också ett mirakel fast annorlunda.

Hon hade blivit mirakulöst helad vid minst två tillfällen tidigare i sitt liv. men nu var det en annan svår sjukdom som tagit tag i hennes kropp. Hon led av en extremt svår diabetes, som bara ett fåtal människor i Sverige lider av. prognosen på sikt var inte den bästa. Dessutom hade hennes man haft besvär med sitt hjärta. Det var inte enkelt och om du tänker dig in i situationen så visst hade det legat nära till hands att bli modlös nedstämd, eller kanske t.o.m. bitter på Gud.

"Jag är inte orolig, jag vilar tryggt i Jesu händer." när hon sa det där så visste jag att hon var en kvinna som kände sin frälsare. Hur det än går med allt: Jesus håller håller henne i sin hand.

När hon fortsatte sitt vittnesbörd var det så att man nästan tappade andan. "Att få känna att jag vilar tryggt i Guds händer, är minst lika stort som att få bli helad. Jag vet inte vad som händer mig i framtiden, men NU vill jag bara vara till välsignelse för andra."

När vi sagt hej då och lagt på telefonen, blev jag sittande en stund och funderade; Visst hade jag bevittnat ett under. Den friden och den utstålningen i en fruktansvärt pressande situation, är något övernaturligt som bara kommer genom den helige Ande.

Men självklart ber jag till Gud att de skall bli helade både hon och hennes man.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Sjukt om helande

Jag tittade på Existens på web-tv. Inslaget om helande var några dagar gammalt.

Varför är det förresten så att jämt när kristendomen är aktuell på tv så är tonen så negativ?
Nu tycker jag att den kvinnliga pastorn gjorde bra ifrån sig när hon skulle svara på frågorna.

Det var några ateister med och uttalade sig. Som alltid, så tar de på sig en vetenskaplig "förståsigpå"-min, när de talar om saker som de inte har en susning om. Jag menar; vad vet en ateist om relationen med Gud?

Ett av de riktigt ologiska ståndpunkterna som kom fram var något i stil med att: alla blir inte helade. Det kan skapa besvikelse hos sjuka människor. Altså borde inte kyrkorna be för sjuka. Jag hoppas att de inte börjar föra samma resonemang om sjukvården. Alla blir inte friska av behandlingen de får från svensk sjukvård. Jag är övertygad om att läkare och sjuksköterskor gör sitt bästa, men alla blir inte friska. Tänk om man la ned sjukvården därför att det kan skapa besvikelse hos dem som inte blir friska? NEJ! Man fortsätter naturligtvis att göra sitt bästa för alla människors hälsa. Prövar en ny behandling, eller en kur till. Man ger aldrig upp.

På samma sätt skall inte vi ge upp när vi ber för sjuka. Ibland uteblir undret. Det är sant. Men vi har sett helandeunder tillräckligt många gånger för att veta att Gud gör under. Det är väl förresten konstigt att inte det väcker fler tankar hos programmakarna. "Va! händer det under? Hur kan det komma sig?"

Om vi beter oss rätt med människor så går de iväg med vissheten av att vara älskade av den levande Guden, vare sig helandet skedde precis då eller inte. Och sen har vi undret som alltid sker när en människa i tro och ödmjukhet vänder sig till Jesus; FRÄLSNINGENS UNDER! Det största undret av dem alla.

Allt gott
önskar
Mats Pastor