Idag sitter jag i Vedevåg och väntar på att tre små killar skall träna klart innebandyn. Det är ett pyssel för att få ihop barnens intressen med jobb. Men så är det ju för alla, och idag är det min tur att skjutsa.
Hörde av goda vänner för ett tag sedan om en tioårig kille på deras gata. Läkaren hade konstaterat att grabben led av stress. Killen var så illa däran att han fick vara hemma från skolan under en period. Men så hade han också träning i olika sporter varje kväll och vissa kvällar två träningar, och på helgerna var det matcher.
Visst är det bra med aktiva barn, men någonstans finns det en gräns. Så länge de är små är det nog bra att de har tid att leka också. Jag brukar säga till mina barn: "En sport, ett instrument och så kyrkan." Det där sista är nog viktigare än vad många föräldrar inser. I kyrkan får man inte bara goda värderingar utan också en sorts positiv livscoaching.
Alla undersökningar som är gjorda (i USA förståss) visar på att aktiva kyrkobesökare mår bättre, och har det bättre på en lång rad av områden, generellt sett altså.
Sport är bra för kroppen, musik är bra för själen, men det innersta i människan, som ju påverkar både kropp och själ, kan inte tillfredställas på något annat sätt än en levande kontakt med Jesus.
Så länge barnen lyssnar på mina råd, så fortsätter jag att säga: "En sport, ett instrument, men allra viktigast är en egen kontakt med Jesus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar