Jag talade för en tid sedan med en kvinna som varit missionär. som missionär fick hon vara med om många olika händelser, och bönen blev en både naturlig och nödvändig del av vardagen.
Vid ett tillfälle fick hon svår hjärnhinneinflammation. Läkarna på sjukhuset(Jag tror det var i Tanzania) kämpade för att rädda hennes liv, men hon blev bara sämre. När hon hade lite drygt 41 graders feber, blev hon förlamad i hela kroppen. Hon kunde inte röra sig.
Hemma i Sverige i hennes hemförsamling hade man söndagsgudstjänst och visste ingenting om. Men där på mötet var det en gammal farbror som upplevde så stark att de måste be för sin unga missionär. Församlingen satte igång att be och det kom över dem ett extra stort allvar i bönen.
Några dagar senare fick de reda på att PRECIS den tiden de bad hemma i Sverige, så vände allt för den sjuka missionären. Istället för att dö så blev hon helt frisk.
Hon gifte sig med en man som senare blev proffesor vid Uppsala universitet. Han är expert inom området; hjärnans signalsystem. Alla som läser detta vet att ateister och andra brukar påstå, att det vi kristna är med om av upplevelser, bara är någon sorts felkoppling i hjärnan.
När jag för ett par år sedan satt och pratade med "hjärnproffesorn" i mina svärföräldrars trädgård så tittar han på mig och säger med stor inlevelse: "Det är så viktigt att människor blir döpta i den helige Ande och får börja tala i tungor" och han lär ju ha lite bättre koll på hjärnan än vad Sturmark och kompani har. Fast proffesorn är mycket mera ödmjuk.
Allt gott
önskar
MatsPastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar