Att vara tonåring var ingen lätt uppgift. Jag kommer ihåg min egen tonårstid som ganska olycklig, med många krav, stor stress och en viss vilsenhet.
Jag bor inte långt från en högstadieskola, därför möter jag ofta tonåringar. Det är omöjligt att undvika att lyssna på vad de skriker till varandra, så jag tycker inte att jag tjuvlyssnat.
När jag hör dem tänker jag: "Var jag så pinsam." Det är olidligt att lyssna på ett gäng grabbar som försöker vara coola. "Väx upp" tänker jag, när jag hör ett par tjejer prata om sin lärare som om han vore totalt galen. Sen har vi den lite allvarligare sidan: Svarta kläder, svartsminkad runt ögonen, nitar och metall, är inte bara ett uttryck för kvardröjande barnslighet. Det är också en tydlig signal till omgivningen: "Jag är olycklig"
Det finns hur många subkulturer som helst, som vill tala om för tonåringar hur de skall tänka, vara och se ut. allt under en enorm press av att ha sex, så mycket och så konstigt som möjligt.
I helgen var jag på läger med tonåringar. Jag och Tobias(kyrkans u-ledare) åkte ut till ett litet kapell i Grönbo med ett gäng i högstadieåldern. Jag blev glad och lite imponerad av det där gänget tonåringar. För det första så var de positiva varenda gång Tobias föreslog någon aktivitet. För det andra var det ingen som försökte verka cool på hela helgen. DET ÄR ju ganska coolt. För det tredje så var de tillsammans som kompisar utan att frysa ut någon.
Så långt jag kan förstå, så är alla de här tonåringarna kristna. De var alla verkligen med, när vi hade bibelundervisning, bön och lovsång. Det finns massor kvar att upptäcka hos Gud naturligtvis. Men de utstrålade en helt annan mognad, än vad jag ser i högstadieskolans omgivningar.
I Sverige så anses det vara det olämligaste som finns att barn och ungdomar blir påverkade av kristendom. Jag tror precis tvätom. Det finns inget bättre och lyckligare för en människa i tonåren än att få möta Jesus. Det finns INGET bättre. Jesus ensam är den som kan visa en ung människa rätt mitt i alla val och "måsten." Jag påstår inte att det alltid är lätt, men jag påstår att det är rätt.
Föresten; Det finns väl inget bättre än Jesus för någon, oavsett vilken ålder man är i.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar