lördag 27 december 2008

Självaste Kalle Anka bleknar.

När jag var liten fick man nästan aldrig se Kalle Anka på TV. Det var USA imperialism och kommersialism och allt möjligt hemskt. Nej "Vilse i pannkakan" var mer politiskt korrekt. Om det var något tecknat, så skulle det vara från Tjeckoslovakien eller ryssland. MEN en gång om året, på julafton, var det ok. med "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul."
Det var en verklig höjdpunkt och hela Sverige satt framför TV:n kl. 15.00 varje Julafton. för mig hade det nog inte varit någon Jul om jag inte hade fått se: tjuren Ferdinand, Piff och Puff i julgranen eller höra Baloo sjunga: "Var nöjd med allt som livet ger."

Det har hänt mycket sen dess; Först kom videos. Sedan kom Disneydags och tillslut Disneychannel. Vår tids barn kan inte förstå varför det skall vara så märkvärdigt med Kalle Anka på Julafton. För mig personligen så har JulKalle också förlorat sin betydelse. I år tog jag hand om juldisken under tiden som Musse och Långben åkte husvagn. Något som varit otänkbart när jag var barn. Men det är helt enkelt inte fantastiskt längre när det finns så mycket mera och bättre att se hela året.

Det händer mig ibland, och i det här fallet alldeles nyss, att människor uttrycker sin oro för att det skall bli tråkigt i himlen. De har räknat ut att något de har här på jorden, och som de verkligen gillar att göra, kanske inte finns i himlen. Det kan vara allt från bilkörning till hedersstunden med den äkta hälften.

Låt mig börja med att säga att många saker vi här i livet upplever som en njutning eller som något roligt, ofta är en gåva från Gud. Han bjuder oss på så oerhört mycket underbart i detta livet. Men de där underbara sakerna upplever vi som underbara just därför att vi inte vet av något bättre. Lite som med Kalle Anka förr i tiden.

I himlen kommer härligheten och glädjen att vara så stor, så att allt det där vi inte trodde att vi skulle kunna släppa, framstår som ganska smått och grått. Det kan vara helt omöjligt att tänka sig in i nu. Precis som det hade varit om någon sagt till mig när jag var liten; -när du blir stor kommer du inte att tycka att Kalle är så spännande längre. Men för mig räcker det med att veta att allting bara blir helt underbart i himlen. Jag behöver inte veta; Hur?

Föresten: Hur skulle det någonsin kunna bli tråkigt i himlen? JESUS är ju där!

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Inga kommentarer: