Ingen bil idag eftersom hustrun har praktik inne i Örebro. Ändå var jag tvungen att ha bil, för allas vår mystant "tant stina" fyllde ju 80 år och då ville jag verkligen dit. Snälla vänner till mig lånade ut sin bil.
På väg att hämta bilen hade jag dagens höjdarupplevelse. Tänk frost på marken. Tänk hög och klar luft. Tänk in att solen lyser med sitt svagt gyllene höstsken. Uppe i en björk alldeles bredvid gångvägen satt han: svart, vit och röd; En hackspett. "tapp, tapp, tapp" sen tittade han sig omkring; "tapp, tapp, tapp"
Jag gillar hackspettar för de är ett stort vittnesbörd om Gud. Jag förklarar längre ned.
Ateisternas "jesusgestalt" firas.
Det är i år 200 år sedan Charles Darwin föddes. Det firas lite här och där, även av en och annan vilseledd kyrka faktiskt. Darwin är något av ateisternas "frälsare".
På 1800 talet hade ateismen verkligen ett enormt behov av någon sorts förklaring på hur allt kommit till. Människor fortsatte att tro på Gud, trots ateismens självsäkra och många gånger hånfulla kritik av allt vad kyrkor hette. För hur skulle vi annars ha kommit till, om det inte fanns en Gud? Men så kom Darwin och hela det ateistiska och gudlösa etablissemanget fick ett slagträ att slåss med. Det som dock aldrig tilläts komma fram, är det faktum att Darwins teorier är ganska svaga, obevisade och att Darwin själv faktiskt tvivlade på dem. Jag skulle kunna skriva mycket om det, men nu skall vi tillbaka till......................
Hackspetten.
Hackspetten är fantastisk på det sättet att han inte kan ha kommit till av en utveckling. Det är några saker som måste finnas för att hackspetten skall kunna fungera: För det första så måste han ha en stark och vass näbb för att kunna hacka. För det andra så måste han ha en explosiv muskulatur som gör att han kan hacka i trädet med en väldig kraft. Just därför måste han också ha en specialupphängning av hjärnan, annars skulle han ju få hjärnskakning efter bara en liten stund. En lång och klibbig tunga är en förutsättning för att kunna slicka åt sig en fet och smaskig larv eller vad han hittar för något där inne. Men lika viktig är den kanal som han drar undan tungan i när han hackar, för annars så skulle han ju hacka av sig tungan och då hjälper det inte hur mycket han än hackar. Godbitarna förblir onådda. Allt det där måste finnas samtidigt annars får inte den lilla hackspetten någon mat, och får han ingen mat svälter han ihjäl, och då går det ganska fort för alla hackspettar att dö ut, och då blir det ingen evolution.
Hackspetten är för avacerad för att ha utvecklats fram. Allt måste finnas där samtidigt för att individen skall överleva och fortplanta sig. Ändå är han bara ETT, mycket enkelt exempel bland många långt mera komplicerade livsformer.
Hackspetten passar altså inte in i evolutionisternas teorier. Det tycks inte bekymra honom det minsta. Han bara sitter där, hackar lite i trädet, tittar sig omkring och är ett vittnesbörd om en god och finurlig Skapare som en gång i tidernas morgon, tänkte ut hur just en hackspett skulle vara.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar