Del 5. Inte alltid så heliga helgon.

Den författare som betytt allra mest för mig personligen är Frank Mangs. Han var missionare, predikant och evangelist. Vid ett tillfälle läste jag i en av hans böcker om när han blev djupt besviken på sina kristna syskon. Det var ett predikantmöte och debattens stormar rasade. Det som skulle vara det härligaste av möten, blev tillslut så jobbigt, att Frank gick ut.
Där utanför satt han nedstämd och modlös. Då kom det fram en gammal man som log mot Frank och sa: "helgonen är inte färdiga än." Det där hjälpte Frank Mangs, och den där berättelsen har hjälpt mig många gånger.

Bibeln kallar de kristna för "de heliga" Det är sant, för Jesus har helgat dem allihop. Men det är bara det att själva heliggörandet blir inte färdigt förrän i himlen Det talar bibeln också om.

Guds församling är inte någon utställningslokal för färdiga kristna. Det är inget vernissage, där vi flanerar runt och tittar på alltigenom perfekta kristna människor som visas upp för allmänheten.
NEJ! Guds församling är en verkstad. Där arbetet pågår. De kristna är inte färdiga än, men för varje dag så kommer de närmare. En del snetänder jämt när man försöker få igång dem, men andra verkar nästan färdiga. Men det är Guds församling.

Kanske du önskade att du aldrig läst detta. Jag har kanske förstört din bild av att det skall finnas en perfekt församling. Men Tyvärr. Den enda perfekta församling bibeln talar om, är den inför den vita tronen i himlen Och ändå finns det ingen bättre gemenskap på jorden än Guds församling. Jag har aldrig någonstans mött en sådan uppriktig kärlek. Där finns barn, unga, vuxna och gamla. Där finns arbetslösa och välbärgade. Där finns svenskar och invandrare. Där finns de mest skiftande intressen, personligheter och åsikter. Allt detta och ändå håller man ihop omkring det man har gemensamt: Guds Ord och frälsningen i Jesus Kristus.

Om du har blivit besviken på några kristna, så kom ihåg: "helgonen är inte färdiga än". Eftersom det här är en viktig sak för många hemvändare, så kommer jag i nästa blogg att skriva särskilt om ledare i Guds församling, och de fel som görs ibland.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Del 4. Ett litet, litet, stort steg.

Vi stod där och pratade. Den reslige mannen framför mig, hade en gång i tiden gått i söndags skolan. Det var med stor respekt och värme han talade om sina söndagsskolelärare. En kvinna i församlingen jag då tjänade stod med oss, och deltog i samtalet. Plötsligt tar hon hans arm, tittar honom i ögonen och säger: "Är det inte dags att du kommer tillbaka." Han kom inte av sig det allra minsta, utan log bara och svarade lugnt: "Jag skall säga dig, att jag har aldrig lämnat..."

Vad som gjorde att han aldrig kom till kyrkan eller deltog i församlingslivet vet jag inte. Men jag tror honom, att hans tro var äkta och uppriktig, och att han räknade sig som en kristen.

Ni finns i tusentals över hela Sverige. Som minns söndagsskolan, och det ni lärde er där. Ni kanske minns någon gammal tant eller farbror som satsade allt för att ha söndagsskola för er. När du läser mina bloggar så vet du, att du tror också på Jesus.

Jag förstår att steget kan kännas stort. Om du läser min berättelse från slutet av oktober 2008 här i bloggarkivet, så vet du att jag vet. Men egentligen så är det ett litet steg. Det är ingen konst att gå några gånger till kyrkan. Man dör inte av att stå och prata några minuter efter mötet, med välvilliga människor.

För sanningen är den. Att vi är i ett ömsesidigt behov av varandra. Du behöver församlingen för att växa i din tro, och församlingen behöver dig för att växa i sin tro och fullgöra det uppdrag som Jesus har gett oss.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Del 3. Det sitter i huvudet.

Hon var nu en kvinna i yngre medelåldern. anledningen till att hon lämnat kyrkan för många år sedan var solklar. Det var så spännande med killar, krogen, fester och allt annat som världen har att erbjuda. Det var i alla fall det hon sa till mig.

Efter några år så kom hon på att det var visst inte så spännande, ganska enformigt faktiskt. Längat tillbaka till församlingen blev för stark. På olika vägar kom hon i kontakt med sin församling igen och nu hade hon varit med ett tag.

Hon berättade om det jag tror rör sig i tankarna hos många som är påväg tillbaka. "Jag skämdes så för det jag gjort. Det var så fel. Nu är jag orolig för vad de andra i församlingen tycker om mig."

Så låt oss fundera igenom detta en gång för alla.

Vi skulle kunna ha ett ordentligt bibelstudie om att Jesus förlåter. Men det kan de flesta hemvändare förstå och ta emot. Till detta hör också att Gud väljer att glömma det som blev fel: "och era synder skall jag inte mer komma ihåg." Om nu Gud i sin stora allsmäktighet har raderat minnet av gamla synder, så är det ju inte meningen att vi människor skall gå och dra upp dem igen, och igen, eller hur?

Jag hade aldrig hört någon av vännerna uttala ett skvallrigt ord, om kvinnan jag skrev om här ovan. Så är det oftast. Vännerna i församlingen är inte intresserade av dina gamla synder. Det är bara roligt att du är tillbaka. Det är bara i ditt huvud som skammen sitter. Jesus har förlåtit. Vännerna är glada att se dig igen. Vem är det då som vill hålla dig fången i skam?

OM du ändå skulle få höra något gammalt dras upp av någon. Så måste du förstå, att det är en kristen som behöver hjälp tillbaka till Jesus. Om du läser berättelsen om den förlorade sonen som kom hem, (Luk 15) så kan du tydligt se att sonen som stannat hemma hela tiden, behövde en lika stor upprättelse, som sonen som nyss kommit hem.


Allt gott
önskar
Mats Pastor

Del 2. Skatten i lerkärl

Det var efter ett bönemöte. Vi blev sittande att prata, några vänner. De äldre vännerna kom in på ämnet: överdrivna regler. De berättade om att förr skulle man ha hatt för att sjunga i kören, om man var flicka förstås. De berättade om småaktiga tillrättavisningar men också hur de smet undan de onödigaste reglerna. Jag satt där och lyssnade och kunde tillslut inte låta bli att fråga: "Men varför stannade ni kvar?" Då tittade en äldre dam mig bestämt i ögonen och sa: "Man fick ta det där, för vi hade ju upplevt något med Gud också. Reglerna var det lilla, jämfört med alla under vi var med om."

Så var det nog, och så är det. Församlingen består av människor. Det är därför det alltid kommer att finnas saker som inte blir helt rätt. För några decennier sedan var det för stränga regler. Idag kanske det är en allt för stor världslighet. Vilket som är sämst kan inte jag avgöra.

"Denna skatt har jag i lerkärl" sa Paulus i bibeln. Mitt i all mänsklig otillräcklighet så finns Jesus Kristus. Han är församlingens mitt och Herre. Det är därför det händer under. Människor blir frälsta, upprättade, får uppleva Anden och får ett nytt liv. Jesus är starkare än alla felsteg som pastorer som jag själv, och andra, kan göra.

Fundera på den här en stund: Jesus gör under, inte på grund av vad vi människor gör, utan på grund av vem HAN ÄR och detta trots vad vi människor gör och är.

Det är därför som så många längtar tillbaka. Man har ändå upplevt något av Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vägen hem, del1

Hon var i medelåldern, välklädd och med en oklanderlig frisyr. Man fick känslan av ekonomisk välgång och en plikttrogen insats i sitt arbete. Hon hade inte alls sökt upp mig för att prata. Vi hade bara hamnat där bredvid varandra på tåget. När hon förstod att jag var pastor gjorde hon klart att hon absolut inte ville vara med i någon kyrka.

"Hur det var egentligen" sa hon och fortsatte: "Det händer att jag träffar mina vänner från min tonårstid i xxxx-kyrkan. Vi säger till varandra; Hur det var egentligen."
- Vad hände då? frågade jag
- Det var bara en massa regler. Allt var förbjudet. Man fick inte göra någonting. Jag hade en väninna som................ Hon fick välja mellan att gå fram inför hela församlingen och be om förlåtelse, eller att bli utesluten. Mina vänner tyckte nog att de där äldstebröderna, skulle gått fram och bett om förlåtelse istället.

-Har du läst om Jesus i evangelierna? frågade jag
-Ja för länge sedan.
-Skulle han göra sådär som du berättade om?
- Nej absolut INTE, svarade hon med stort eftertryck.
- Tror du inte att dina vänner, trots alla negativa erfarenheter av kristna, egentligen längtar tillbaka till Jesus?
Nu blev det tyst en lång stund. När hon svarade lät rösten mjuk och sårbar.
- Jo, sa hon svagt. Jo det gör dom......

Det är just därför jag skriver den här serien av bloggar. Min erfarenhet är att det finns ganska många, och i alla åldrar. Orsakerna till att man inte är med längre skiftar. Gemensamt är att man är skeptisk till kyrkor, men man längtar efter Jesus.

Bilden är vald med omsorg. Vägen slingrar sig fram genom snårskogen. Det syns inte helt hur den fortsätter, men det ljusnar därframme. Det är vägen HEM.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

En vän är ingen religion

Det är ingen konst att beskriva en religion: Högtider, ritualer och läror. Åsikter, stora byggnader och lustiga hattar eller skägg. Men hur förklarar man en vänskap.

Jag kan inte med ärlighet kalla min kristna tro för en religion. När jag blev frälst, så fick jag en vän. En annorlunda vän. Han är universums kraftfullaste. Han är helig och upphöjd. Allt han säger och gör utstrålar renhet och rättvisa. Ibland kan jag inte förstå att han vill vara vän med mig, men det vill han. Vi har pratat med varandra idag.

Jesus! Det namnet får mig alltid att känna något speciellt. Han är min bästa vän. Dessutom har Han en väldigt annorlunda kapacitet. Han kan vara nära vän med alla som vill. Jesus vill vara din bästa vän också.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Slavar i Sverige

Hon kom gående precis förbi där jag bor. En av skolans coola och populära tjejer helt klart. Det kunde man se både på stilen och den självsäkra gången. Jag hörde hur hon talade i mobiltelefonen. Precis då hon passerade oss sprang grannens lilla fina katt; Lakrits, över vägen. En mycket oväntad reaktion. Hon skrek i telefonen: "en svart katt", vände och gick några steg tillbaka, vände igen och sa förtvivlat i telefonen: "vad skall jag göra?" det var det sista jag hörde innan hon svängde åt ett annat håll och försvann.

Ett annat minne för länge sedan. En kille i lumpen skulle förklara varför tjejen hade gjort slut: "Vi hade inte stjärntecken som passade, hade hon sagt." Det kanske bara var en dålig ursäkt för att slippa säga att hon inte gillade killen. Men ändå.

Ett betydligt nyare minne är blicken från den gamla dam som med lätt panik i rösten påpekade att jag lagt mina nycklar på bordet.

Skrock och astrologi har en gemensam nämnare med religion: Det handlar om rädsla för att göra fel. "Om jag inte gör såhär, så kommer detta att hända" Som exemplen ovan visar, så ger det upphov till rent bisarra händelser.

Tron på Jesus är ingen religion. Det handlar om att tro och ta emot ett nytt liv. Det handlar inte om rädsla utan om kärlek.

Det är därför en kristen man/kvinna struntar i stjärntecken, går under stegar och blir inte rädd av att råka krossa en spegel. Allt det där är nonsens och når inte mig i Kristus Jesus.

En kristen blir inte heller rädd av att glömma be eller missa en söndag i kyrkan. Sorgsen? absolut, men inte rädd. Bibeln säger: "Det finns ingen rädsla i kärleken."

Bästa läsare: I Jesus Kristus blir man fri. "Om nu sonen befriar er blir ni verkligen fria!" Om du vill kan du, just nu, be en enkel bön med egna ord till Jesus. Be honom komma in i ditt liv, och gör honom till din Herre. DET är frihet.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Ett mycket litet, stort mirakel

När Darwin kom med sin berömda hypotes om "arternas uppkomst" visste man inte så mycket om cellen. Man tänkte sig den i princip som en liten geleklump. Då var ju inte tanken så långt borta att den kunde ha blivit till av sig själv. Idag vet vi att cellen är en oerhört komplicerad konstruktion. En cell innehåller flera miljarder byggstenar(proteiner)

För att cellen skall kunna överleva och ännu hellre, reproducera(göra en till) sig själv, så måste minst 60% av de olika sorters "byggstenar"(proteiner) den är gjord av finnas där på en gång. Den siffran är framtagen i ett laboratorium. I verkligheten krävs det troligtvis en betydligt större procent.

Att framställa en enda "byggsten" med hjälp av slumpen är dessutom en omöjlighet. Sannolikheten att man skall få rätt aminosyror, i rätt ordning för att det skall bli ett protein, är så liten att även om vi gjorde en miljard försök varje sekund på lika många elemantarpartiklar som det beräknas finnas i universum, och om vi gjorde detta i ca 15 miljarder år, så skulle vi ändå inte ha fått ett enda protein, matematiskt sett. Och då snackar vi bara om en enda sorts "byggsten" 60% av dem var ju tvungna att finnas där samtidigt om du minns.

Det finns naturligtvis ett enormt tryck i forskarvärlden precis som i samhället i stort, att omfatta evolutionstron. Men omständigheter som de med cellen och många, många fler, gör att allt fler vågar tvivla på sin evolutionstro.

Egentligen är cellen så avancerad att det måste till en intelligent skapare för att göra den. Ett mycket litet, men ändå stort mirakel.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Mats Pastor lovar högtidligt att.....

Jag råkade på en debatt idag på nätet. Det är tydligt att det fortfarande finns kyrkor där det bryter och bänder omkring detta med musiken i gudstjänsten.

Jag blir tacksam över att finnas i en församling där vi tycks ha kommit förbi det värsta när det gäller generationsmotsättningar. Vi sjunger både nya och gamla sånger i en salig blandning. Våra gamla tycks acceptera att en ny tid kräver förnyad musik. Det urgamla budskapet tänker vi inte tumma på. Ibland skulle jag kanske önska lite mer rock. Men det är bara en smak. Viktigast är att vi sjunger till Guds ära.

Så mycket mera tragiskt, när jag förstår att det finns kristna syskon som inte kommer loss ur debatt-träsket när det gäller musiken. Särskilt illa är det när medelålders och gamla fullständigt saknar förståelse för ung musik. Att inte tonåringarna förstår de gamla är inte så konstigt. De har aldrig varit gamla. Men alla gamla har faktiskt varit tonåringar, även om det var en annan tid då. Är det inte oändligt mycket värdefullare att tonåringarna tror på Jesus, än att jag gillar det som spelas? Om jag inte ser det. Då är jag i ett akut behov av att möta Gud.

Jag har en kompis som heter Gunnar. Han sa så här till mig. "Jag lovar att inte gnälla på ungdomarnas musik när jag blir gammal." Det där inspirerade mig till följande löfte:

Så länge de sjunger för att de älskar Jesus och vill sprida budskapet om honom, så lovar jag att aldrig gnälla på några tonåringars musik, när jag blir gammal. Jag kanske köper mig ett par öronproppar, men gnälla skall jag inte.

Allt gott önskar
Mats Pastor

Gud i skolaulan

Bäst att tala om att det inte var på skoltid, så slipper Lindeskolans rektorer att bli påhoppade i onödan. Vi var tre församlingar som hade hyrt lokalerna för en mötesserie över två helger.

Jag vet inte varför det kom så många som vanligtvis inte kommer till våra kyrkor. Men det gjorde det. Aulan är ju ganska stor och fast man är många så är det svårt att fylla ut lokalen. Ändå kände vi en så varm och familjär atmosfär, kväll efter kväll.

Jag skulle kunna skriva om många minnesbilder av människor som mötte Gud på olika sätt. Men som du kära läsare, säkert förstår, så måste man respektera människors personliga möten. skall man skriva om någon som hände, så måste man ju fråga först. Men flera blev frälsta. Vi gläder oss tillsammans med dem.

Låt mig ge dig en glimt av lovsången. När de här innerliga sångerna till Gud sjungs med full kraft, så händer något. Det blir en atmosfär av Gud på ett sätt som inte låter sig beskrivas i text.

Jag önskar varenda Lindesbergare fick uppleva det. Jag vet ingenting som är så nyttigt för en människa, som att sjunga lovsång, be och lyssna på predikan. Jo det skulle möjligen vara att dela med sig av det man upplevt av Jesus med andra.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Tragedin i Knutby ältas igen

Händelserna i Knutby är en pågående tragedi. Mordet, de sönderslagna familjerna, sektbeteendet. Allt det där borde fylla varje normal människa med sorg. Men tyvärr finns det allt för många som vill vältra sig ett varv till i andras elände.

Ledarskapet i Knutby bär ett stort ansvar. Hade det funnits ett genuint intresse för Gud och människor, så hade de upplöst alltsammans. Som det är nu, så är Knutby ett stort hinder för människor att våga närma sig en frikyrka överhuvud taget. "Det såg vi ju hur det gick i Knutby"

Knutbyförsamlingen är inte ett exempel på en kristen församling. Om det finns människor med där, som har en ärlig relation till Gud trots allt, har inte jag rätt att döma i. Det vet endast Gud. Men församlingslivet som sådant är inte alls vad bibeln beskriver som en kristen församling. (Förstår alla nu att det är viktigt med bibeln?) Precis det, finns det gott om krafter som gärna vill avstå från att se. I Knutbyhändelserna tycker man sig ha hittat ett perfekt tillhygge, att slå på och anklaga allt kristet.

Gud verkar inget intresserad av att det förvridna och falska skall få en massa uppmärksamhet. Men om det inte är Gud som ser till att Knutby ständigt kommer på tapeten. Vem är det då som ligger bakom?

Allt gott önskar
Mats Pastor
Välkomna på riktiga möten, i Lindeskolans aula, i morgon söndag kl. 11.00 och kl. 18.00

Ett steg ut i tomma luften?

Det var länge sedan. Min klasskompis hade fått en fråga han var osäker på. Han drog på svaret: "Jag troor det skall vara.........." Läraren svarade otåligt: "Tro får du göra i kyrkan. Det här skall du veta"

Min minnesbild tycker jag är talande för hur många uppfattar TRO. Som någonting osäkert. En chansning. Ett steg ut i tomma luften. T.o.m. vissa kristna talar om tro på det sättet. Som om det inte fanns något säkert. Det kanske är så för dem. Men det var inte så för människorna som beskrivs i bibeln.

Vi tar det från början. Gud är Gud. Som Gud står han långt över oss på alla sätt. Det innebär att skall vi veta något om Gud, så måste Han uppenbara det för oss, annars når vi inte fram.

Gud HAR uppenbarat sig för oss på flera sätt. Det är därför TRO inte är ett steg ut i tomma luften. Kristen tro är en tro på goda grunder. Bibeln kallar det t.o.m. en visshet. (Hebr 11:1f)

Allmän uppenbarelse:

• Skapelsen visar på en intelligent skapare.
• Under och mirakler visar på någon som står över naturlagarna.
• Bönesvar visar på någon som lyssnar och bryr sig om.
• Känslan, fysisk eller själslig, visar på någon som vill ha en nära relation till oss. Som en Pappa eller Mamma.

Den allmänna uppenbarelsen är viktig. Mycket viktig. Men det kommer alltid att vara någon som hoppar upp och påstår att det är något annat än Gud, utan att vi kan bevisa motsatsen, fast vi egentligen vet att det är Gud. Därför finns också.............

Särskild(konkret) uppenbarelse:

• Bibeln. En övernaturlig bok. (Vi får återkomma till varför vi kan tro på bibeln i en annan blogg.)
• Jesus Kristus. Gud själv steg ner till oss för att leva bland oss och visa hur Gud är. Jesus visar vem Gud är.
• Jesus är unik i världshistorien. (Ett ämne för ett större bokverk egentligen) Alla andra gudar eller religioner kräver att människan skall lyfta sig upp till en högre nivå av insikt, gärningar eller kunskap. Jesus steg ner till vår nivå för att hjälpa oss där. Jesus visar en unik kärlek genom att ge sig själv för oss INNAN vi ens följde honom. Alla andra religioner, filosofier eller politiska uppfattningar, vördar gravarna av sina instiftare. Kristna har ingen sådan grav att vörda. Jesus uppstod från döden. (Också ett ämne för en större bokserie)
• Anden: Gud själv flyttar in i den kristnes liv som en "handpenning" på det "arv" som väntar på oss i himlen. Det är ofta en mycket påtaglig händelse.

Jag vet. Jag har bara skummat på ytan av ett jätteämne, eller flera jätteämnen. Men det är en blogg det här, så det här är vad som får plats idag. Det bör i alla fall stå klart för de flesta att kristen tro inte är ett steg ut i tomma luften. Det är en tro på mycket goda grunder.

Välkommen på möte i Lindeskolans aula i morgon; fredag kl.19.00, föresten.

Allt gott önskar

Mats Pastor

Njut av livet istället

Mannen var lite lätt salongsberusad. Han höjde pekfingret och sa självsäkert: "Jag skall säga dig: Hade du varit född i Indien, så hade du varit Hindu." Jag hann bara börja på ett halvt ord innan hann avbröt mig och fortsatte sin föreläsning. Så fortsatte det. Så fort jag försökte säga något, klämde han i med nya fördomar, förutfattade meningar och gamla klyschor. Självgodheten riktigt dröp om honom och han agerade som om jag aldrig hade mött eller tänkt på det han hade att säga. Avslutningen blev något i stil med: "Ta dig en öl, och njut av livet istället." Sen knallade han iväg och satte sig i en bil, för det här var en vårdag och det var crusing i stan.

Den där händelsen har kommit tillbaka i mina tankar då och då. Frågan är om den här mannen var så fullständigt ovetande om verkligheten så han verkligen trodde på det han sa, eller om han innerst inne visste om allt, och därför inte vågade låta mig få en syl i vädret.

Det var mycket länge sedan det gick att vara kristen av tradition i Sverige. Det kanske gick för hundra år sedan, men de senaste decennierna har kristendomen varit så starkt ifrågasatt från alla möjliga håll, så det har varit en absolut nödvändighet att veta varför man tror på Jesus. Om man inte vet det, blir man ett lätt byte för "denna världens ande." Det är precis vad vi ser i församlingarna runt om i Sverige: En ytlig och ogenomtänkt tro, innebär att man förr eller senare kommer bort från Gud. En fast grundad tro, innebär att man blir kvar i Jesus Kristus.
Herren talade själv om de här sakerna i den del som brukar kallas bergspredikan. Han berättade om mannen som byggde sitt hus på berggrund, och mannen som byggde sitt hus på lösa sanden.

För mig personligen har det inneburit en kombination av upplevelser och kunskap. Jag kan inte förstå varför en del väljer antingen eller, när man behöver både och. Jag skall skriva om lite goda grunder för tron i nästa blog

Och förresten. Jag har prövat både världens livstil och kristet liv, och det är ingen tvekan om att det är i Jesus Kristus som man njuter av livet.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Det värsta är att det fungerar

Jag skrev häromdagen om människors andliga sökande. Nedmonteringen av allt kristet i Sverige, har lett till att sökandet ibland gått in på mycket farliga vägar. För om någon längtar efter Gud, men hela sitt liv, på olika sätt, har fått höra hur fel det är med kyrkor, så kommer ju till slut den uppdämda floden av andlig längtan att bryta sig en annan fåra.

Jag har så många gånger talat med människor som går till olika spåkvinnor, shamaner, medier, astrologer osv. För att, inför mig, försvara det hela, så berättar man om att det FUNGERAR. Men det är just det som är det otäcka. Det råder en enorm aningslöshet mot de andliga krafter som ligger bakom det jag nyss räknat upp.

Så här sa Jesus: "Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. Jag har nu sagt er detta i förväg." (Matteusevangeliet kapitel 24)

Ibland tycker människor att man fick hjälp av häxan eller spåmannen. Men bibeln har redan i tusentals år haft ett svar på det: "Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten."

Sen händer det fantastiska ibland att någon astrolog eller häxa blir frälst och berättar för oss om det bundna liv de hade, och hur Jesus har satt dem fria. Verkligt fria. För det är den sanna kristendomen, som predikar frihet för de fångna. "Om nu Sonen(Jesus) befriar er, blir ni verkligen fria."

Allt gott och verklig frihet
önskar
Mats Pastor.

Gäspa eller häpna

Predikan har ett ganska dåligt rykte. Det förknippas oftast med något tråkigt eller med att någon står och fördömer dig.

Domspredikningar är extremt ovanliga. Hur är det med de tråkiga predikningarna. Alla predikanter har väl en dålig dag ibland. Men störst risk för sömnpiller är det i sammanhang där traditioner är viktigare än livet.

DET NORMALA är att predikan är intressant, spännande och skapar atmosfär. När Jesus predikade sa t.o.m. motståndarna. "Aldrig har någon talat som han."

I helgen har jag lyssnat på en riktig predikant. En som inte bara talar. En som delar sitt hjärta. Det märks och hörs när en predikant har mött Jesus och älskar sina åhörare. Predikan blir frigörande. Äldre predikanter har ofta en resonansbotten i sina predikningar som kommer ur ett långt liv av erfarenhet. Så är det med Ingemar som predikar i mötena.

Vi har gjort hälften av en mötesserie som så här långt varit lyckad. Jag vet inte hur många som varit där i Lindeskolans aula. Men det är många. Ändå skulle jag önska att så många fler skulle få vara med om de här mötena. Det är så rätt, gör så gott. men jag hoppas det kommer ändå fler nästa helg.

Tiderna? Fre 19.oo, Lör 19.00, Sön 11.00 och 18.00

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Naturvetenskap och Kristus

Den här boken är det bästa jag läst på svenska i det här ämnet. Anders Gärdeborn förklarar ganska komplicerade saker på ett lättfattligt sätt. Han tar oss med in i naturvetenskapens värld utan de annars så obligatoriska ateist glasögonen. För visst är det egentligen så, att kunskap om hur allt fungerar, inte på något sätt, motsäger den kristna tron. Och tvärtom. Det är inblandningarna av tro, naturalistisk tro, som ibland får vetenskapen att halta.

Jag har så länge jag kan minnas alltid gillat naturvetenskap. Mina bästa betyg i skolan var alltid i Matte, Fysik, Kemi och i de tekniska ämnena. En del kristna talar nedlåtande om naturvetenskapen. Det är att inte riktigt förstå det hela. Visst är Darwins hypotes uppåt väggarna. Darwin själv ifrågasatte den, på slutet av sitt liv. Men den dröjer sig envist kvar som en närmast religiös övertygelse. Kanske just för, att om den faller, så kommer ju helt plötsligt Gud farligt nära. Men Gud är inte ett dugg hotad av nya landvinningar på naturvetenskapens område. Det var ju faktiskt han som hittade på allting som finns. Varenda naturlag och varenda naturkonstant. Gud kan redan all matematik och har stenkoll på universum. Jag kan tänka mig att Gud ler lite uppe i sin himmel och säger: " Så nu kom de på det också" när människan lyckas lista ut något.

När man ser hur exakt allting är skapat, vilka oerhört avancerade system som får en vanlig liten cell att fungera, då är det inte utan att man känner vördnad inför sin skapare. Just det här har tagit tag i fler och fler forskare i vår tid. I USA är det redan 40% av forskarna, som är positiva till intelligent design.

Och visst! Titta bara på dig själv. Vilket makalöst, finjusterat, avancerat och slitstarkt system du är. Skulle du bara vara en meningslös produkt av slumpen? Inte! Jag kan inte tro det. Du är skapad med ett syfte, I mina öron låter det smartast att så fort som möjligt komma på vad min skapare hade för syfte med mitt liv. Men då får man förståss inte vara rädd för vad grannarna eller klaskompisarna skall säga, om man vill komma i kontakt, verklig kontakt, med Gud.

Allt gott önskar

Mats Pastor

Över förväntan

Det är skönt på något sätt. Att komma till ett möte, sitta ned, lyssna på sångerna och predikan, och i lugn och ro kunna ta in det som sägs. Nu är det sällan jag får den möjligheten själv. Jag brukar vara igång på något sätt i nästan varenda möte jag går på. Men jag hoppas verkligen att många tar chansen nu, när vi har mötena i Lindeskolans aula.

Ikväll kom det ganska många. Det är en stor aula, så det vill verkligen till att fylla den något sånär. Men erfarenheten säger att när man har en mötesserie så blir det fler efterhand. Så det ser bra ut hittils.

Gästpredikanten Ingemar är bra. Han närmar sig nog 60 skulle jag tro. Det märks lite på språket, som är lite äldre. Det är vackert att lyssna på. Den mannen har ett väldigt rymligt hjärta för människor. Det känns verkligen när han talar, att han bryr sig om sina åhörare.

Roligt att det var så blandade åldrar också. Jag blir mer och mer inne på det. ALLA åldrar. Det kanske är en medelåldersönskan. Jag kan inte komma ihåg att jag längtade så mycket efter det som ung och nyfrälst. Då ville man helst vara med ungdomarna. Men ändå hoppas man kunna göra något som även tonåringarna har glädje av.

Sammanfattningsvis så var det en riktigt bra start på mötesserien. Över förväntan. sen blir det bara bättre ju längre serien håller på. Om du vill gå på mötena så är nästa möte lördagkväll kl. 19.00 och på söndag 11.00 och 18.00 Vi kanske ses.

I morgon skall jag skriva om Kristen tro och naturvetenskap känner jag. Har blivit inspirerad av en bok jag läser.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Ett enormt intresse

Ingen flaschig bild idag heller, men det finns ingen bild som passar till det här.

Jag har återigen slagits av vilket enormt, uppdämt, behov det finns hos oss svenskar. Det är behovet av Gud. Vi märker i vår församling att väldigt många människor, som inte alls kallar sig kristna, är verkligt intresserade av detta med Gud. Det finns en stor grupp, troligtvis en stor majoritet, som är fascinerade av personen Jesus Kristus.

Men på något konstigt sätt, så vågar vi svenskar inte ge uttryck för vår längtan. Det är mycket vanligt med en rädsla för vad andra skall säga om jag blir en kristen. Det finns alla möjliga konstiga föreställningar om vad som händer i en frikyrka. Det är ett klimat som gör det betydligt lättare för dem som vill ropa högt mot allt vad kristet heter. Men de som egentligen längtar efter Gud, tvekar eller intalar sig att det inte är lämpligt av olika anledningar.

Just idag är det dagen före en mötesserie vi skall ha. Det kommer en duktig gästtalare. Vi har fräsch musik. Vi har hyrt Lindeskolans aula för att göra det lättare att komma dit. Det kommer troligtvis ganska mycket folk. Min bön är att även alla nyfikna och sökande människor skall ta mod till sig och komma. Det är ju fördelen med de större mötena. Man kan sitta ned som en i mängden, lyssna, titta och ta till sig i sin egen takt.

Om du kära bloggläsare vill komma, så är tiderna de samma två helger i rad: Fre, Lör. 19.00, Sön. 11.00 och 18.00. Ingemar, som talaren heter, kommer att hålla sig till det glada budskapet om Jesus.

Vill du vara med och be till Gud för ett förändrat klimat i Sverige, där människor vågar ge uttryck för sin längtan efter Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Häxbränningar och Inkvisition

Jag tänkte ta upp frågan om kyrkans roll i olika förtryckarsituationer genom tiderna. Men innan jag gör det, skall jag följa min hustrus goda råd. Hon är en oerhört mycket godare människa än jag, och hon tycker inte jag skall retas med ateister. "Du skall vara snäll mot dom." Sant! Bibeln säger till och med; att vi skall bemöta det onda med det goda. Får man ett glåpord, skall man svara med godhet, så ursäkta mitt retliga tonläge i förra bloggen.



För några bloggar sedan tog jag upp vilket motstånd de kristna vetenskapsmän fick när de hävdade att jorden var rund och roterade runt solen. Motståndet kom från kyrkans män. Visste jag inte det? Jo självklart! Och eftersom jag är lite intresserad av historia så har jag läst en hel del även om Inkvisitionen och häxbränningarna mm. Det är lika bra att ta upp det med. Det hör till samma område



En enkel genomläsning av evangelierna i bibeln, (Det är den del som handlar om Jesu liv här på jorden) visar oss att Jesus själv varnar oss för falska profeter. Han tom. förutsäger att de kommer att komma. Det här är ett tema som vi sedan finner i hela nya testamentet.
"Ur era egna led" varnar Paulus. Det är alltså inget häpnadsväckande att det under hela historien har funnits kristendom som inte är värd namnet.

Verklig kristendom är att följa Jesus Kristus. Ett påstående som nog de flesta kan ställa upp på oavsett vad man tycker. Varje kristen misslyckas med den saken ibland. Men det är när det verkligen börjar skilja sig från Jesu liv och lära som vi kan kan kalla det för falsk kristendom.

Avgör nu själva: Liknar Inkvisitionen, häxbränningarna eller förföljelsen av vetenskapsmän på medeltiden, någonting som Jesus sa eller gjorde?..........Nä! Jag påstår att de händelserna kom ur ett politiskt ställningstagande där man använde sig av kristna förtecken för att på något sätt legitimera sina handlingar.

Ateister brukar förstå detta när man jämför dem med ateisten Stalin, ateisten Mao eller ateisten Pol Pot. Självklart är det inte den sortens ateism de förespråkar. Förstår man det, förstår man också att det funnits falsk kristendom som inte har ett dugg med tron på Jesus Kristus att göra.

Häxbränningarna som exempel: OM det var så, att de här kvinnorna var i kontakt med satan, så kan vi inte se något bibelstöd för att bränna dem på bål. Jesus hade tagit hand om situationen helt annorlunda. Läs berättelsen om mannen som var full av onda andar. (Mark 5:1) Jesus befriar mannen och han får ett helt nytt liv. DET är kristendom.

Så här låter Jesu programförklaring: "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet, och predika ett nådens år från Herren" (Luk 4:18)

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Kul att bloggen upprör

Idag firar jag det hundrade blogginlägget sedan starten. Jag måste erkänna att jag alldeles för sällan kollar kommentarerna. Det brukar inte vara så många kommentarer trots en trogen skara läsare.

Nu hade jag lyckats uppröra humanisternas proffssurfare, och någon anonym. Det kanske inte är så speciellt kristet att bli glad över det. Men det blev jag i alla fall. Det är något komiskt över en arg ateist. Smaka på: "okunnige farbror Mats dravel", den du!

För att bli seriös en stund, så skulle jag vilja säga något om föreställningen att Gudstro beror av okunnighet. Det är som jag skrivit förut en lite överklass inställning: "Vi universitetsutbildade vet hur världen fungerar" Då frågar jag mig: "Vem är mest kunnig, en professor i Kemi eller en erfaren möbelsnickare?" Det beror på naturligtvis på vilket område vi talar om.

Om man har tillägnat sig kunskap på universitet grundad på en naturalistisk filosofi, så är det ju inte konstigt att man inte tror på Gud. Det är ju det man har lärt sig. Det säger ingenting om, om det är sant eller inte. Genom den utbildningen får man inga erfarenheter av Gud. Man får inte heller veta så mycket om just Gud. Inte ens teologerna, får ha så mycket med Gud att göra, de studerar bara påståenden om Gud, men aldrig Gud själv.

Och ändå kan inte högutbildade låta bli att vara nyfikna på Gud. Skall vi kalla nobelpristagaren i Fysik för outbildad när han erkänner sig se en intelligent designer av den värld vi lever i, eller skall vi säga att ateisternas trumfkort nr. 1, Anthony Flew helt plötsligt har blivit okunnig, när han skriver boken: "Det finns en Gud"?

Nu blev bloggen lång och det är dags för dig kära läsare att surfa vidare. Jag skall ta upp det där med den religiösa makteliten på medeltiden vid annat lämpligt tillfälle.

Vill du veta något om Gud, så har jag ett tips i vilken ände du kan börja. Så här sa Jesus: "Den som har sett mig har sett Fadern."

Allt gott
önskar
Mats Pastor