söndag 15 februari 2009

Gud i skolaulan

Bäst att tala om att det inte var på skoltid, så slipper Lindeskolans rektorer att bli påhoppade i onödan. Vi var tre församlingar som hade hyrt lokalerna för en mötesserie över två helger.

Jag vet inte varför det kom så många som vanligtvis inte kommer till våra kyrkor. Men det gjorde det. Aulan är ju ganska stor och fast man är många så är det svårt att fylla ut lokalen. Ändå kände vi en så varm och familjär atmosfär, kväll efter kväll.

Jag skulle kunna skriva om många minnesbilder av människor som mötte Gud på olika sätt. Men som du kära läsare, säkert förstår, så måste man respektera människors personliga möten. skall man skriva om någon som hände, så måste man ju fråga först. Men flera blev frälsta. Vi gläder oss tillsammans med dem.

Låt mig ge dig en glimt av lovsången. När de här innerliga sångerna till Gud sjungs med full kraft, så händer något. Det blir en atmosfär av Gud på ett sätt som inte låter sig beskrivas i text.

Jag önskar varenda Lindesbergare fick uppleva det. Jag vet ingenting som är så nyttigt för en människa, som att sjunga lovsång, be och lyssna på predikan. Jo det skulle möjligen vara att dela med sig av det man upplevt av Jesus med andra.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

2 kommentarer:

Camilla Grepe sa...

Jag är glad att det börjar sjunka in i medvetandet att man inte gör vad som helst på skoltid i skolan. Debatten har uppenbarligen gjort nytta.

Mats Pastor sa...

Vad roligt att du är glad! Jag tror vi är helt överens om att inte mata eleverna med något trossystem på de obligatoriska lektionerna. Som det är idag så är ju elever tvugna att ta in ateistisk tro som om det var fakta, vilket är beklagligt.

Däremot så är det ju naturligt att eleverna får tillfälle att studera olika trosuppfattningar: ateism, kristendom, islam mm. Då är det inte konstigt att få besök av en sådan i klassen eller hur?

Allt gott
önskar
Mats Pastor