Mannen var lite lätt salongsberusad. Han höjde pekfingret och sa självsäkert: "Jag skall säga dig: Hade du varit född i Indien, så hade du varit Hindu." Jag hann bara börja på ett halvt ord innan hann avbröt mig och fortsatte sin föreläsning. Så fortsatte det. Så fort jag försökte säga något, klämde han i med nya fördomar, förutfattade meningar och gamla klyschor. Självgodheten riktigt dröp om honom och han agerade som om jag aldrig hade mött eller tänkt på det han hade att säga. Avslutningen blev något i stil med: "Ta dig en öl, och njut av livet istället." Sen knallade han iväg och satte sig i en bil, för det här var en vårdag och det var crusing i stan.
Den där händelsen har kommit tillbaka i mina tankar då och då. Frågan är om den här mannen var så fullständigt ovetande om verkligheten så han verkligen trodde på det han sa, eller om han innerst inne visste om allt, och därför inte vågade låta mig få en syl i vädret.
Det var mycket länge sedan det gick att vara kristen av tradition i Sverige. Det kanske gick för hundra år sedan, men de senaste decennierna har kristendomen varit så starkt ifrågasatt från alla möjliga håll, så det har varit en absolut nödvändighet att veta varför man tror på Jesus. Om man inte vet det, blir man ett lätt byte för "denna världens ande." Det är precis vad vi ser i församlingarna runt om i Sverige: En ytlig och ogenomtänkt tro, innebär att man förr eller senare kommer bort från Gud. En fast grundad tro, innebär att man blir kvar i Jesus Kristus.
Herren talade själv om de här sakerna i den del som brukar kallas bergspredikan. Han berättade om mannen som byggde sitt hus på berggrund, och mannen som byggde sitt hus på lösa sanden.
För mig personligen har det inneburit en kombination av upplevelser och kunskap. Jag kan inte förstå varför en del väljer antingen eller, när man behöver både och. Jag skall skriva om lite goda grunder för tron i nästa blog
Och förresten. Jag har prövat både världens livstil och kristet liv, och det är ingen tvekan om att det är i Jesus Kristus som man njuter av livet.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar