Jag råkade på en debatt idag på nätet. Det är tydligt att det fortfarande finns kyrkor där det bryter och bänder omkring detta med musiken i gudstjänsten.
Jag blir tacksam över att finnas i en församling där vi tycks ha kommit förbi det värsta när det gäller generationsmotsättningar. Vi sjunger både nya och gamla sånger i en salig blandning. Våra gamla tycks acceptera att en ny tid kräver förnyad musik. Det urgamla budskapet tänker vi inte tumma på. Ibland skulle jag kanske önska lite mer rock. Men det är bara en smak. Viktigast är att vi sjunger till Guds ära.
Så mycket mera tragiskt, när jag förstår att det finns kristna syskon som inte kommer loss ur debatt-träsket när det gäller musiken. Särskilt illa är det när medelålders och gamla fullständigt saknar förståelse för ung musik. Att inte tonåringarna förstår de gamla är inte så konstigt. De har aldrig varit gamla. Men alla gamla har faktiskt varit tonåringar, även om det var en annan tid då. Är det inte oändligt mycket värdefullare att tonåringarna tror på Jesus, än att jag gillar det som spelas? Om jag inte ser det. Då är jag i ett akut behov av att möta Gud.
Jag har en kompis som heter Gunnar. Han sa så här till mig. "Jag lovar att inte gnälla på ungdomarnas musik när jag blir gammal." Det där inspirerade mig till följande löfte:
Så länge de sjunger för att de älskar Jesus och vill sprida budskapet om honom, så lovar jag att aldrig gnälla på några tonåringars musik, när jag blir gammal. Jag kanske köper mig ett par öronproppar, men gnälla skall jag inte.
Allt gott önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar