Hon var nu en kvinna i yngre medelåldern. anledningen till att hon lämnat kyrkan för många år sedan var solklar. Det var så spännande med killar, krogen, fester och allt annat som världen har att erbjuda. Det var i alla fall det hon sa till mig.
Efter några år så kom hon på att det var visst inte så spännande, ganska enformigt faktiskt. Längat tillbaka till församlingen blev för stark. På olika vägar kom hon i kontakt med sin församling igen och nu hade hon varit med ett tag.
Hon berättade om det jag tror rör sig i tankarna hos många som är påväg tillbaka. "Jag skämdes så för det jag gjort. Det var så fel. Nu är jag orolig för vad de andra i församlingen tycker om mig."
Så låt oss fundera igenom detta en gång för alla.
Vi skulle kunna ha ett ordentligt bibelstudie om att Jesus förlåter. Men det kan de flesta hemvändare förstå och ta emot. Till detta hör också att Gud väljer att glömma det som blev fel: "och era synder skall jag inte mer komma ihåg." Om nu Gud i sin stora allsmäktighet har raderat minnet av gamla synder, så är det ju inte meningen att vi människor skall gå och dra upp dem igen, och igen, eller hur?
Jag hade aldrig hört någon av vännerna uttala ett skvallrigt ord, om kvinnan jag skrev om här ovan. Så är det oftast. Vännerna i församlingen är inte intresserade av dina gamla synder. Det är bara roligt att du är tillbaka. Det är bara i ditt huvud som skammen sitter. Jesus har förlåtit. Vännerna är glada att se dig igen. Vem är det då som vill hålla dig fången i skam?
OM du ändå skulle få höra något gammalt dras upp av någon. Så måste du förstå, att det är en kristen som behöver hjälp tillbaka till Jesus. Om du läser berättelsen om den förlorade sonen som kom hem, (Luk 15) så kan du tydligt se att sonen som stannat hemma hela tiden, behövde en lika stor upprättelse, som sonen som nyss kommit hem.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar