Det var efter ett bönemöte. Vi blev sittande att prata, några vänner. De äldre vännerna kom in på ämnet: överdrivna regler. De berättade om att förr skulle man ha hatt för att sjunga i kören, om man var flicka förstås. De berättade om småaktiga tillrättavisningar men också hur de smet undan de onödigaste reglerna. Jag satt där och lyssnade och kunde tillslut inte låta bli att fråga: "Men varför stannade ni kvar?" Då tittade en äldre dam mig bestämt i ögonen och sa: "Man fick ta det där, för vi hade ju upplevt något med Gud också. Reglerna var det lilla, jämfört med alla under vi var med om."
Så var det nog, och så är det. Församlingen består av människor. Det är därför det alltid kommer att finnas saker som inte blir helt rätt. För några decennier sedan var det för stränga regler. Idag kanske det är en allt för stor världslighet. Vilket som är sämst kan inte jag avgöra.
"Denna skatt har jag i lerkärl" sa Paulus i bibeln. Mitt i all mänsklig otillräcklighet så finns Jesus Kristus. Han är församlingens mitt och Herre. Det är därför det händer under. Människor blir frälsta, upprättade, får uppleva Anden och får ett nytt liv. Jesus är starkare än alla felsteg som pastorer som jag själv, och andra, kan göra.
Fundera på den här en stund: Jesus gör under, inte på grund av vad vi människor gör, utan på grund av vem HAN ÄR och detta trots vad vi människor gör och är.
Det är därför som så många längtar tillbaka. Man har ändå upplevt något av Jesus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar