Hon var i medelåldern, välklädd och med en oklanderlig frisyr. Man fick känslan av ekonomisk välgång och en plikttrogen insats i sitt arbete. Hon hade inte alls sökt upp mig för att prata. Vi hade bara hamnat där bredvid varandra på tåget. När hon förstod att jag var pastor gjorde hon klart att hon absolut inte ville vara med i någon kyrka."Hur det var egentligen" sa hon och fortsatte: "Det händer att jag träffar mina vänner från min tonårstid i xxxx-kyrkan. Vi säger till varandra; Hur det var egentligen."
- Vad hände då? frågade jag
- Det var bara en massa regler. Allt var förbjudet. Man fick inte göra någonting. Jag hade en väninna som................ Hon fick välja mellan att gå fram inför hela församlingen och be om förlåtelse, eller att bli utesluten. Mina vänner tyckte nog att de där äldstebröderna, skulle gått fram och bett om förlåtelse istället.
-Har du läst om Jesus i evangelierna? frågade jag
-Ja för länge sedan.
-Skulle han göra sådär som du berättade om?
- Nej absolut INTE, svarade hon med stort eftertryck.
- Tror du inte att dina vänner, trots alla negativa erfarenheter av kristna, egentligen längtar tillbaka till Jesus?
Nu blev det tyst en lång stund. När hon svarade lät rösten mjuk och sårbar.
- Jo, sa hon svagt. Jo det gör dom......
Det är just därför jag skriver den här serien av bloggar. Min erfarenhet är att det finns ganska många, och i alla åldrar. Orsakerna till att man inte är med längre skiftar. Gemensamt är att man är skeptisk till kyrkor, men man längtar efter Jesus.
Bilden är vald med omsorg. Vägen slingrar sig fram genom snårskogen. Det syns inte helt hur den fortsätter, men det ljusnar därframme. Det är vägen HEM.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar