Gott Nytt År !
Var välsignad och sök Herrens vilja
för dig under 2009
Allt gott
önskar
Mats Pastor
onsdag 31 december 2008
tisdag 30 december 2008
Ofattbart stort
Jag har varit ledig några dagar, och den ledigheten har vi spenderat i ett hus på landet, mitt i vilda västergötland.
En kväll parkerade vi mamma framför datorn med sina läxor. Sen gick jag och barnen ut. Vi gick längst en grusväg. Där på landet blir stjärnhimmlen så mycket klarare än när man är inne i stan där alla gatlyktor förstör det hela.
Förundrade stod vi där alla tre och tittade på alla lysande små prickar som glimmade i vinternatten.
-Pappa; de är mycket mindre än solen.
- Nej en del är större det är bara det att de är så långt bort.
-Hur långt bort?
- Det är olika, Men om vi låtsas att vi kan åka med ljusets hastighet. Det är lika fort som om man kunde åka 7 varv runt jorden på en sekund. Om vi håller den hastigheten i 10 miljarder år, så kommer vi till den stjärna som är längst bort av alla de stjärnor vi vet om.
Nu blev det alldeles tyst en lång stund.
- Pappa; varför gjorde Gud allt så stort. Det hade ju räckt med mindre?
- Jag vet inte exakt, men kanske var det för att vi skulle förstå, hur oerhört stor och kraftfull han är.
Tyst igen en lång, lång stund. Det enda som hördes var våra steg mot grusvägen. Jag vet inte vad de tänkte. Kanske försökte de förstå. Själv har jag aldrig lyckats förstå Guds storhet. Jag nöjer mig med att veta:
Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.
Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren.
Gud bryr sig inte om min rätt"?
Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
Men de som hoppas på Herren får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta. (Från Bibeln i Jesaja bok kap:40)
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.
Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren.
Gud bryr sig inte om min rätt"?
Vet du inte, har du inte hört
att Herren är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
Men de som hoppas på Herren får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta. (Från Bibeln i Jesaja bok kap:40)
Efter den långa stunden bröt dottern tystnaden: "Pappa; hur kan en del tro att, först var det ingenting, sen exploderade det......Ja du vet."
Där fortsatte vi med ett nytt spännande samtal, men det får vi ta en annan gång.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
söndag 28 december 2008
I-lands problem
Jag skrev igår om fenomenet att en del människor är oroliga för att det skall bli tråkigt i himlen eller att de skall sakna något de verkligen gillar här på jorden.
Jag bara måste, MÅSTE få lägga till något till det. Jag kan inte tänka mig att de funderingarna finns någon annanstans än i den rika västvärlden. Vi glömmer så lätt att det liv vi lever här är ett lyxliv i jämförelse med hur den största delen av jordens befolkning lever.
De flesta kristna människorna finns inte i Europa utan i Afrika, Sydamerika och Asien. Många av dem har en påtaglig kamp för att överleva. En del kämpar för mat för dagen, andra för att komma undan soldater av olika slag. Ingen av dem undrar lite avmätt: -Blir det så roligt i himlen tro.
Kan inte låta bli att tänka på att Jesus talade om att det var lika svårt för en rik att komma in i himmelriket som för en kamel att komma igenom ett nålsöga. De jordiska prylarna, upplevelserna och statusen blir till en sort avgud, och på precis på den här punkten faller kapitalismen och socialismen varandra i armarna, sjungande: -"Själva vilja vi oss frälsa"
Nej, in i himmelens salar kommer ingen att spankulera in lite blasé och säga -"Det ser ju trevligt ut." Alla himmelens invånare kommer att falla på knä inför Gud, i tacksamhet över den nåd som fört dem dit. Och ju längre vi är där, ju mer kommer tacksamheten att öka, när vi ständigt ser nya underbara sidor hos Gud.
Men vi som är rika då? ( För alla, även de fattigaste, är rika i vårt land om man jämför) Ja efter det att Jesus hade sagt det där om nålsögat, så blev faktiskt hans egna lärjungar riktigt oroliga, och undrade hur det skulle gå med dom. Då svarade Jesus att; "det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud, ty för Gud är allt möjligt."
Så hur vi än vänder på det, så är frälsningen ett under från Gud. Det är något vi tar emot som en gåva när vi tror på Jesus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Jag bara måste, MÅSTE få lägga till något till det. Jag kan inte tänka mig att de funderingarna finns någon annanstans än i den rika västvärlden. Vi glömmer så lätt att det liv vi lever här är ett lyxliv i jämförelse med hur den största delen av jordens befolkning lever.
De flesta kristna människorna finns inte i Europa utan i Afrika, Sydamerika och Asien. Många av dem har en påtaglig kamp för att överleva. En del kämpar för mat för dagen, andra för att komma undan soldater av olika slag. Ingen av dem undrar lite avmätt: -Blir det så roligt i himlen tro.
Kan inte låta bli att tänka på att Jesus talade om att det var lika svårt för en rik att komma in i himmelriket som för en kamel att komma igenom ett nålsöga. De jordiska prylarna, upplevelserna och statusen blir till en sort avgud, och på precis på den här punkten faller kapitalismen och socialismen varandra i armarna, sjungande: -"Själva vilja vi oss frälsa"
Nej, in i himmelens salar kommer ingen att spankulera in lite blasé och säga -"Det ser ju trevligt ut." Alla himmelens invånare kommer att falla på knä inför Gud, i tacksamhet över den nåd som fört dem dit. Och ju längre vi är där, ju mer kommer tacksamheten att öka, när vi ständigt ser nya underbara sidor hos Gud.
Men vi som är rika då? ( För alla, även de fattigaste, är rika i vårt land om man jämför) Ja efter det att Jesus hade sagt det där om nålsögat, så blev faktiskt hans egna lärjungar riktigt oroliga, och undrade hur det skulle gå med dom. Då svarade Jesus att; "det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud, ty för Gud är allt möjligt."
Så hur vi än vänder på det, så är frälsningen ett under från Gud. Det är något vi tar emot som en gåva när vi tror på Jesus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
lördag 27 december 2008
Självaste Kalle Anka bleknar.
När jag var liten fick man nästan aldrig se Kalle Anka på TV. Det var USA imperialism och kommersialism och allt möjligt hemskt. Nej "Vilse i pannkakan" var mer politiskt korrekt. Om det var något tecknat, så skulle det vara från Tjeckoslovakien eller ryssland. MEN en gång om året, på julafton, var det ok. med "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul."
Det var en verklig höjdpunkt och hela Sverige satt framför TV:n kl. 15.00 varje Julafton. för mig hade det nog inte varit någon Jul om jag inte hade fått se: tjuren Ferdinand, Piff och Puff i julgranen eller höra Baloo sjunga: "Var nöjd med allt som livet ger."
Det har hänt mycket sen dess; Först kom videos. Sedan kom Disneydags och tillslut Disneychannel. Vår tids barn kan inte förstå varför det skall vara så märkvärdigt med Kalle Anka på Julafton. För mig personligen så har JulKalle också förlorat sin betydelse. I år tog jag hand om juldisken under tiden som Musse och Långben åkte husvagn. Något som varit otänkbart när jag var barn. Men det är helt enkelt inte fantastiskt längre när det finns så mycket mera och bättre att se hela året.
Det händer mig ibland, och i det här fallet alldeles nyss, att människor uttrycker sin oro för att det skall bli tråkigt i himlen. De har räknat ut att något de har här på jorden, och som de verkligen gillar att göra, kanske inte finns i himlen. Det kan vara allt från bilkörning till hedersstunden med den äkta hälften.
Låt mig börja med att säga att många saker vi här i livet upplever som en njutning eller som något roligt, ofta är en gåva från Gud. Han bjuder oss på så oerhört mycket underbart i detta livet. Men de där underbara sakerna upplever vi som underbara just därför att vi inte vet av något bättre. Lite som med Kalle Anka förr i tiden.
I himlen kommer härligheten och glädjen att vara så stor, så att allt det där vi inte trodde att vi skulle kunna släppa, framstår som ganska smått och grått. Det kan vara helt omöjligt att tänka sig in i nu. Precis som det hade varit om någon sagt till mig när jag var liten; -när du blir stor kommer du inte att tycka att Kalle är så spännande längre. Men för mig räcker det med att veta att allting bara blir helt underbart i himlen. Jag behöver inte veta; Hur?
Föresten: Hur skulle det någonsin kunna bli tråkigt i himlen? JESUS är ju där!
Allt gott
önskar
Mats Pastor.
Det var en verklig höjdpunkt och hela Sverige satt framför TV:n kl. 15.00 varje Julafton. för mig hade det nog inte varit någon Jul om jag inte hade fått se: tjuren Ferdinand, Piff och Puff i julgranen eller höra Baloo sjunga: "Var nöjd med allt som livet ger."
Det har hänt mycket sen dess; Först kom videos. Sedan kom Disneydags och tillslut Disneychannel. Vår tids barn kan inte förstå varför det skall vara så märkvärdigt med Kalle Anka på Julafton. För mig personligen så har JulKalle också förlorat sin betydelse. I år tog jag hand om juldisken under tiden som Musse och Långben åkte husvagn. Något som varit otänkbart när jag var barn. Men det är helt enkelt inte fantastiskt längre när det finns så mycket mera och bättre att se hela året.
Det händer mig ibland, och i det här fallet alldeles nyss, att människor uttrycker sin oro för att det skall bli tråkigt i himlen. De har räknat ut att något de har här på jorden, och som de verkligen gillar att göra, kanske inte finns i himlen. Det kan vara allt från bilkörning till hedersstunden med den äkta hälften.
Låt mig börja med att säga att många saker vi här i livet upplever som en njutning eller som något roligt, ofta är en gåva från Gud. Han bjuder oss på så oerhört mycket underbart i detta livet. Men de där underbara sakerna upplever vi som underbara just därför att vi inte vet av något bättre. Lite som med Kalle Anka förr i tiden.
I himlen kommer härligheten och glädjen att vara så stor, så att allt det där vi inte trodde att vi skulle kunna släppa, framstår som ganska smått och grått. Det kan vara helt omöjligt att tänka sig in i nu. Precis som det hade varit om någon sagt till mig när jag var liten; -när du blir stor kommer du inte att tycka att Kalle är så spännande längre. Men för mig räcker det med att veta att allting bara blir helt underbart i himlen. Jag behöver inte veta; Hur?
Föresten: Hur skulle det någonsin kunna bli tråkigt i himlen? JESUS är ju där!
Allt gott
önskar
Mats Pastor.
onsdag 24 december 2008
Gud Jul !
God Jul !
önskar
Mats Pastor
Klicka på länken för en riktig julupplevelse
Jag gör ett litet uppehåll i bloggandet över julhelgen.
Välkommen tillbaka igen den 27/12 -08
Allt gott önskar Mats Pastor
måndag 22 december 2008
Jesus födelsedag
Allt som oftast, och särskilt vid Juletid så får man höra olika tvärsäkra påståenden om att Jesus inte alls föddes den 25:e dec utan någon helt annan tid på året. Att Julen hamnat där den hamnat skulle vara för att den hedniska midvinterbloten låg där och de beräknande prästerna försökte forma om den till en kristen högtid.
Ofta bygger de där påståendena på någon sorts beräkning som inkluderar en förutfattad åsikt av något slag.
Nu skall vi säga att vi vet inte exakt när Jesu födelsedag är. Men den här beräkningen är lite extra intressant för den utgår inte från en åsikt. (Jag läste den i en bok av Seth Erlandsson: "Vem är han"
Enligt Lukas 1:5 tjänstgjorde Johannes döparens pappa i Abias prästavdelning. I 1krön 24:10 läser vi att det var den 8:e i ordningen. Med hjälp av Talmud (En stor Judisk skriftsamling) kan man räkna ut att Abias prästavdelning var i tjänst år 6 f.kr. 17-23 April och 3-9 Oktober. Det borde innebära att Johannes döparen blev till "en kort tid därefter", i slutet av April eller i mitten på Oktober.
När Johannes döparens mamma, Elisabet, var i sjätte månaden så blev Maria, Jesus mamma gravid. Det står i Lukas 1:26.
Johannes borde altså ha fötts i början av Januari eller i början av Juli år 5f.kr. Det innebär att Jesus borde ha fötts antingen i slutet av Juni eller i SLUTET AV DECEMBER.
Vi vet altså inte exakt, men det är i alla fall 50% chans att vi firar Jesu födelsedag något sånär rätt. och alla de här uppgifterna hade naturligtvis "prällarna" tillgång till som en gång bestämde kyrkoåret.
Men huvudsaken är ju INTE vilken dag han föddes på, utan ATT han föddes hit till jorden för att frälsa oss.
Ta en klementin till, och se fram emot att fira Jesus födelsedag!
Allt gott
önskar
MatsPastor
Ofta bygger de där påståendena på någon sorts beräkning som inkluderar en förutfattad åsikt av något slag.
Nu skall vi säga att vi vet inte exakt när Jesu födelsedag är. Men den här beräkningen är lite extra intressant för den utgår inte från en åsikt. (Jag läste den i en bok av Seth Erlandsson: "Vem är han"
Enligt Lukas 1:5 tjänstgjorde Johannes döparens pappa i Abias prästavdelning. I 1krön 24:10 läser vi att det var den 8:e i ordningen. Med hjälp av Talmud (En stor Judisk skriftsamling) kan man räkna ut att Abias prästavdelning var i tjänst år 6 f.kr. 17-23 April och 3-9 Oktober. Det borde innebära att Johannes döparen blev till "en kort tid därefter", i slutet av April eller i mitten på Oktober.
När Johannes döparens mamma, Elisabet, var i sjätte månaden så blev Maria, Jesus mamma gravid. Det står i Lukas 1:26.
Johannes borde altså ha fötts i början av Januari eller i början av Juli år 5f.kr. Det innebär att Jesus borde ha fötts antingen i slutet av Juni eller i SLUTET AV DECEMBER.
Vi vet altså inte exakt, men det är i alla fall 50% chans att vi firar Jesu födelsedag något sånär rätt. och alla de här uppgifterna hade naturligtvis "prällarna" tillgång till som en gång bestämde kyrkoåret.
Men huvudsaken är ju INTE vilken dag han föddes på, utan ATT han föddes hit till jorden för att frälsa oss.
Ta en klementin till, och se fram emot att fira Jesus födelsedag!
Allt gott
önskar
MatsPastor
söndag 21 december 2008
Jesus och det svåra I Bibeln
Jag märker att många människor som börjar läsa i bibeln hakar upp sig på gamla testamentet.
När man skall börja att läsa Bibeln så föreslår jag att man börjar i nya testamentet av flera orsaker:
När man skall börja att läsa Bibeln så föreslår jag att man börjar i nya testamentet av flera orsaker:
- Det är lättare att förstå.
- Det står tydligare om Jesus, som ju är det egentliga temat för hela bibeln.
- Det går rakt på sak om vårt liv här och nu.
Gamla testamentet är lika mycket Guds Ord som nya. Det är faktiskt själva grunden för det nya. Man kan inte, med en bortviftande gest säga: "Det är bara gamla testamentet". Men det är ett par saker som du behöver veta för att lättare förstå gamla testamentet.
För det första så är bibeln Guds uppenbarelse till oss människor. Uppenbarelsen kom gradvis och syftade framåt mot Jesus. Som är den fulla uppenbarelsen av Gud. "Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt" Därför gör människor saker i början av bibeln, som Gud har överseende med, för de har inte fått all uppenbarelse ännu.
För det andra så skall vi komma ihåg att Bibeln innehåller två förbund. Det gamla förbundet var ett förbund med Israel. Gud utvalde ett folk, som skulle ha ett land, och en lag för att hålla sig heliga och rena. Det nya förbundet är i Jesus Kristus. Det är ett förbund med var och en av oss personligen, som tror på Jesus. Vi får genom den helige Ande hjälp att leva efter Kristi lag
Det är p.g.a. de olika förbunden som det är vissa saker som gäller för Israel och andra för oss som kristna. Låt mig ge ett par exempel.
Gud kallade Israel att bygga ett tempel. I det templet skulle man offra vissa djur för att få förlåtelse för sina synder. Allt det där var en förebild på Jesus Kristus, som skulle komma och bli det fullkomliga offret, som han också blev när han dog på korset. Han blev ett offer, "en gång för alla" för våra synder.
Därför skall inte vi kristna offra lamm och tjurar, fast det står i Bibeln, för vi är i det nya förbundet, där det handlar om att TRO på Jesus.
Det finns många fler exempel, men de har jag inte plats för här på bloggen. Men skriv gärna till mig: matsmagnusson@crossnet.se så kan jag nog få till; att skicka ett kompendie med lite fler exempel. Men allt det där hinner jag med först efter Jul förstås
Allt gott
önskar
Mats Pastor
fredag 19 december 2008
Varför välsigna Israel ?
För ett par dagar sedan skrev jag en insändare som publicerades i NA. I en bisats nämnde jag om att jag och många kristna med mig, välsignar Israel. Nu fick jag frågan: Varför då? Jag skall försöka att förklara.Judendomen är kristendomens grund. Judarna fick historiskt sett ett speciellt uppdrag av Gud.
I gamla testamentet läser vi om alla dessa förebilder på Jesus(Messias) som Judarna fick i uppdrag att förvalta. Det är bland Judarna som Gud sänder profeter, som under flera hundra år förutsäger att Jesus skulle komma. Det är Judarna som bevarar de heliga skrifterna genom allt de går igenom.
Jesus själv var Jude och uppfyllelsen av allt de hade väntat på. Apostlarna som fick Guds uppdrag att skriva nya testamentet var Judar. I bibeln läser vi om att det som händer det Judiska folket är ett tecken för oss kristna att sista tiden är nära. Sist men inte minst, så läser vi om att Judarna kommer att ha speciella uppdrag, när Jesus kommer tillbaka.
Men kan man välsigna allt som Israel gör idag? Nej det har Gud aldrig menat. Han har gett oss ett uppdrag att välsigna Israel, inte allt som Israel gör, varken nu eller historiskt. Det är inte konstigare än att jag är kristen av hela mitt hjärta, men absolut inte kan välsigna allt som kristna människor gör. När detta är sagt ,måste jag också få tillägga, att rapporteringen om händelserna i mellanöstern inte alltid är så objektiv, utan ibland vinklad till Israels nackdel. Det har nog sina politiska orsaker, men är inget jag tar upp här.
Gud gav löften för flera tusen år sedan genom sina profeter. Här är två exempel.
Jesaja 11:12 "Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn."
Jesaja 27:6 "I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt."
1948 blev det en verklighet när Judarna äntligen fick ett eget land igen, efter århundraden av lidande och förtryck. Kan de inte få ha sitt lilla land, med en yta ungefär som Småland.
Vi ber för Israel men också för Palestinier och Araber som finns i området, att de alla skall få finna sin frälsare i Jesus Kristus.
Allt gott till ALLA
önskar
Mats Pastor
torsdag 18 december 2008
Ett livsfarligt gift
Vem det var som skrev Hebréerbrevet lär vi inte få veta säkert förrän i himlen Men helt klart är att det var någon av den första tidens predikanter i apostlarnas absoluta närhet. Han älskade församlingen han skrev till. Jag kan nästan se hans engagerade ansikte, när han skriver det som han så starkt upplever att den Helige Ande talar i hans hjärta: "Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas."
Om det är något som kan förgifta en människa så är det bitterhet. Bitterhet är nära släkt med både avundsjuka och förtal, och tvilling med motviljan mot att förlåta.
När bitterhet kommer in i en församling, så sprider det sig som ett gift. Till slut tar det död på allt liv och lämnar torr och tråkig religion efter sig. Det fungerar likadant vare sig det är en arbetsplats eller ett idrottslag.
Bitterhet tycker synd om sig själv. "Jag får inte det jag behöver. Dom andra bryr sig inte om mig. Här har jag.....och ingen har tackat mig för....."
Bitterheten håller alla andra skyldiga, och kan inte på något sätt förstå deras situation eller sitt eget ansvar.
Fly bitterheten som pesten.
"Bekämpa det onda med det goda" säger bibeln. Motmedicinen är kraftfull och kallas kärlek. Observera att "Tycka synd om" inte alltid är det samma som medkänsla och kärlek. Nej! kärleken tar tag i själva den bittra roten och drar upp den.
Exempel:
-Det är så ensamt. Det är aldrig någon som ringer till mig.
- och din telefon fungerar.
- Ja självklart.
- Då får du idag ett uppdrag från Herren själv, att ringa till någon annan som är ensam, så har ni båda fått sällskap.
Allt gott
önskar
MatsPastor
Om det är något som kan förgifta en människa så är det bitterhet. Bitterhet är nära släkt med både avundsjuka och förtal, och tvilling med motviljan mot att förlåta.
När bitterhet kommer in i en församling, så sprider det sig som ett gift. Till slut tar det död på allt liv och lämnar torr och tråkig religion efter sig. Det fungerar likadant vare sig det är en arbetsplats eller ett idrottslag.
Bitterhet tycker synd om sig själv. "Jag får inte det jag behöver. Dom andra bryr sig inte om mig. Här har jag.....och ingen har tackat mig för....."
Bitterheten håller alla andra skyldiga, och kan inte på något sätt förstå deras situation eller sitt eget ansvar.
Fly bitterheten som pesten.
"Bekämpa det onda med det goda" säger bibeln. Motmedicinen är kraftfull och kallas kärlek. Observera att "Tycka synd om" inte alltid är det samma som medkänsla och kärlek. Nej! kärleken tar tag i själva den bittra roten och drar upp den.
Exempel:
-Det är så ensamt. Det är aldrig någon som ringer till mig.
- och din telefon fungerar.
- Ja självklart.
- Då får du idag ett uppdrag från Herren själv, att ringa till någon annan som är ensam, så har ni båda fått sällskap.
Allt gott
önskar
MatsPastor
onsdag 17 december 2008
Järnlaidyn i skolan
I mitt jobb pratar jag ganska ofta med barn. Idag var det ett barn som sa till mig: "Idag blev NNNNNN jättearg i skolan. Hon skällde ut två killar och lät dem sitta kvar inne på rasten."
NNNNNN är lärarinna. När jag hörde hur killarna hade betett sig, och vad de gjort under flera tillfällen under dagen, så måste jag säga att jag beundrar NNNNNN:s tålamod och mod. Hon har gjort sig känd som ganska tuff och sträng, men barnet jag pratade med älskade henne. "Äntligen blir det lite ordning i våran klass."
All heder åt NNNNNN. Det hon gör är att ta ett vuxenansvar för barnen, som ibland inte föräldrarna tagit. För inte skall några få barn i klassen få förstöra det för alla andra. Det är inte bra för de andra barnen och det är inte bra för dem själva. Att som barn få lära sig var gränserna går, svider för stunden. Det minns vi säkert allihop. Men det är som vuxen man skänker en tacksamhetens tanke till både föräldrar och lärare, som engagerade sig för att jag skulle kunna fungera socialt. Det är nu man förstår de lärare man tyckte var stränga, när man var barn.
För att det jag nyss beskrev skall fungera så går det åt mycket kärlek, annars blir det kadaverdisciplin. Om bara barnen känner att de är älskade och välkomna, så är det inga problem om man får en sträng tillsägelse eller kvarsittning, eller utvisning.
Bibeln säger att man fostrar den man älskar. (fri översättning)
Allt gott
önskar
MatsPastor
NNNNNN är lärarinna. När jag hörde hur killarna hade betett sig, och vad de gjort under flera tillfällen under dagen, så måste jag säga att jag beundrar NNNNNN:s tålamod och mod. Hon har gjort sig känd som ganska tuff och sträng, men barnet jag pratade med älskade henne. "Äntligen blir det lite ordning i våran klass."
All heder åt NNNNNN. Det hon gör är att ta ett vuxenansvar för barnen, som ibland inte föräldrarna tagit. För inte skall några få barn i klassen få förstöra det för alla andra. Det är inte bra för de andra barnen och det är inte bra för dem själva. Att som barn få lära sig var gränserna går, svider för stunden. Det minns vi säkert allihop. Men det är som vuxen man skänker en tacksamhetens tanke till både föräldrar och lärare, som engagerade sig för att jag skulle kunna fungera socialt. Det är nu man förstår de lärare man tyckte var stränga, när man var barn.
För att det jag nyss beskrev skall fungera så går det åt mycket kärlek, annars blir det kadaverdisciplin. Om bara barnen känner att de är älskade och välkomna, så är det inga problem om man får en sträng tillsägelse eller kvarsittning, eller utvisning.
Bibeln säger att man fostrar den man älskar. (fri översättning)
Allt gott
önskar
MatsPastor
måndag 15 december 2008
Besöket i avgudatemplet
Det kanske är att ta i, men visst får man den känslan när man går omkring i ett stort köpcentrum vid juletid. Det är något religiöst i shoppandet. Åka till templet. Genomföra samma ritualer av att gå långsamt, titta på grejor, prova kläder och prylar, konsumera.
Jag var där idag och jag avskyr det verkligen. Inte så att jag är helt immun mot habegär. Jag erkänner att jag också gillar nya grejor, och önskar mig saker som jag inte behöver.
Men det är stämningen. Om man står stilla och tittar en stund så är människorna inte glada. De är inte som i kyrkan där människor skrattar skakar hand och är glada åt att träffas. De är så själsdödande att gå runt i affärer. Den ömma punkten när det gäller shopping är nog att vi inbillar oss att vi skall bli glada för nya kläder, nya elprylar, nya någonting. Men egentligen känns det bara tomt.
Vänner och relationer däremot kommer alltid att vara värdefulla för oss. Om vi har familj, så är det, det värdefullaste vi har här på jorden. Så kanske lite mer tid med familjen och lite mindre för att skaffa pengar och prylar.
Bästa grunden för goda relationer på jorden, är en sann och äkta relation med den levande Guden. Därför kan man säga att Jesus upprättar relationen mellan människa och Gud, men också mellan människa och människa.
Vad försöker jag säga med allt det här? Köpa prylar=mindre viktigt, odla vänskap=jätteviktigt, Lära känna Jesus=Allra viktigast.
allt gott
önskar
Mats Pastor
Jag var där idag och jag avskyr det verkligen. Inte så att jag är helt immun mot habegär. Jag erkänner att jag också gillar nya grejor, och önskar mig saker som jag inte behöver.
Men det är stämningen. Om man står stilla och tittar en stund så är människorna inte glada. De är inte som i kyrkan där människor skrattar skakar hand och är glada åt att träffas. De är så själsdödande att gå runt i affärer. Den ömma punkten när det gäller shopping är nog att vi inbillar oss att vi skall bli glada för nya kläder, nya elprylar, nya någonting. Men egentligen känns det bara tomt.
Vänner och relationer däremot kommer alltid att vara värdefulla för oss. Om vi har familj, så är det, det värdefullaste vi har här på jorden. Så kanske lite mer tid med familjen och lite mindre för att skaffa pengar och prylar.
Bästa grunden för goda relationer på jorden, är en sann och äkta relation med den levande Guden. Därför kan man säga att Jesus upprättar relationen mellan människa och Gud, men också mellan människa och människa.
Vad försöker jag säga med allt det här? Köpa prylar=mindre viktigt, odla vänskap=jätteviktigt, Lära känna Jesus=Allra viktigast.
allt gott
önskar
Mats Pastor
söndag 14 december 2008
Man blir så tacksam
Så här är det. I vår församling är vi inte perfekta. Så det finns säkert alltid något man kan hitta om man verkligen vill anmärka på något.
Men idag vill jag bara tänka på allt roligt, och alla fantastiska människor. Jag känner mig privilegierad att få vara bland dem.
Först har vi de som gjorde och medverkade i upplevelsegudstjänsten. Det var den klassiska julberättelsen, berättad på ett annorlunda sätt, men med inlevelse, närvaro och en hel del humor. Om människor bara visste att vi hade något så bra i pingstkyrkan, så skulle vi vara tvungna att visa flera föreställningar.
Jag fick idag också reda på en fantastisk insats, som två helt vanliga kvinnor i vår församling, gjort för att hjälpa en medmänniska som vill komma loss från drogerna.
Sen har vi lovsångsteamet som sjöng på kvällen. Det är svårt att beskriva om du som läser detta aldrig har upplevt det. Det finns skickliga musiker och sångare, men för att leda lovsång krävs något mer. Det blir tydligt när Gud själv bekänner sig till det som händer.
Det här är en bild av församlingen. Som jag sa, så finns det säkert något att klaga på också, om man vill. Men jag älskar församlingen i alla fall. Det blir allt mer konstigt att människor är rädda för oss, eller ännu konstigare; arga på oss.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Men idag vill jag bara tänka på allt roligt, och alla fantastiska människor. Jag känner mig privilegierad att få vara bland dem.
Först har vi de som gjorde och medverkade i upplevelsegudstjänsten. Det var den klassiska julberättelsen, berättad på ett annorlunda sätt, men med inlevelse, närvaro och en hel del humor. Om människor bara visste att vi hade något så bra i pingstkyrkan, så skulle vi vara tvungna att visa flera föreställningar.
Jag fick idag också reda på en fantastisk insats, som två helt vanliga kvinnor i vår församling, gjort för att hjälpa en medmänniska som vill komma loss från drogerna.
Sen har vi lovsångsteamet som sjöng på kvällen. Det är svårt att beskriva om du som läser detta aldrig har upplevt det. Det finns skickliga musiker och sångare, men för att leda lovsång krävs något mer. Det blir tydligt när Gud själv bekänner sig till det som händer.
Det här är en bild av församlingen. Som jag sa, så finns det säkert något att klaga på också, om man vill. Men jag älskar församlingen i alla fall. Det blir allt mer konstigt att människor är rädda för oss, eller ännu konstigare; arga på oss.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Världens mest försvarade luftslott
Jag läste i Na, en man som skrev något om att det var lättare att ifrågasätta gravitationen än evolutionsteorin. (evolution=utveckling. Benämning på en filosofi som hävdar att allting utvecklats fram av sig självt, utan någon skapare) Anledningen skulle vara att det fanns så mycket forskat och skrivet om evolutionsteorin, mycket mer än om gravitationen.
Det är den sortens ganska stöddig och självsäker argumentation som håller uppe tron på världens mest försvarade luftslott; evolutionsteorin, eller evolutionsfilosofin som jag tycker är ett mer korrekt namn.
För det första: Bara för att det har sagts mycket i ett ämne måste det ju inte vara rätt. I så fall skulle varenda människa erkänna den kristna tron. Jag tror inte det finns något annat i världen, som det skrivits och sagts så mycket om. Men vi bygger vår tro på helt andra grunder än mängden böcker och föredrag om tron.
För det andra: Evolutionsfilosofins olika påståenden är inte att jämföra med övriga naturvetenskaper vad gäller bevis. Om man gör ett påstående om t.ex gravitationen, så kan man köra ett experiment och kolla om verkligheten fungerar så som vi gissade att den skulle göra. Det är någonting som självklart saknas helt när det handlar om evolution. "Här på Kolmården håller vi på med ett experiment där vi kollar om aporna kommer att utvecklas till människor på ca 30 000år........"
För det tredje: Verkligheten är alldeles för komplicerad för att ha kommit till av sig självt. Englands Krister Sturmark i kubik heter Anthony Fleew. En man som hela sitt liv, aktivt ägnat sig åt att förneka Gud. Han har nu som gammal, skrivit en bok: "Det finns en Gud" Han är inte övertygad kristen än, men han säger att det var naturvetenskap och inget annat, som övertygade honom om, att det måste finnas en intelligent skapare som upphov till allt som finns.
Ja visst! Titta bara på dig själv, vilken oerhört komplicerad konstruktion. Trots intelligent tänkande i århundraden, så har inte människan lyckats skapa något som är ens i närheten. Kan du, om du verkligen tänker efter, verkligen inbilla dig att hela detta fantastiska system av funktioner; Från kemin inne i cellerna och ut till finmotoriken i dina rörelser. Kan du verkligen tro att det blivit till av sig självt. Jag kan det inte.
Och om det är sant att du finns här, planerad av universums skapare. ändrar inte det en hel del i vad du vill göra med ditt liv, jämfört med om du bara är en slump?
Allt gott
önskar
MatsPastor
Det är den sortens ganska stöddig och självsäker argumentation som håller uppe tron på världens mest försvarade luftslott; evolutionsteorin, eller evolutionsfilosofin som jag tycker är ett mer korrekt namn.
För det första: Bara för att det har sagts mycket i ett ämne måste det ju inte vara rätt. I så fall skulle varenda människa erkänna den kristna tron. Jag tror inte det finns något annat i världen, som det skrivits och sagts så mycket om. Men vi bygger vår tro på helt andra grunder än mängden böcker och föredrag om tron.
För det andra: Evolutionsfilosofins olika påståenden är inte att jämföra med övriga naturvetenskaper vad gäller bevis. Om man gör ett påstående om t.ex gravitationen, så kan man köra ett experiment och kolla om verkligheten fungerar så som vi gissade att den skulle göra. Det är någonting som självklart saknas helt när det handlar om evolution. "Här på Kolmården håller vi på med ett experiment där vi kollar om aporna kommer att utvecklas till människor på ca 30 000år........"
För det tredje: Verkligheten är alldeles för komplicerad för att ha kommit till av sig självt. Englands Krister Sturmark i kubik heter Anthony Fleew. En man som hela sitt liv, aktivt ägnat sig åt att förneka Gud. Han har nu som gammal, skrivit en bok: "Det finns en Gud" Han är inte övertygad kristen än, men han säger att det var naturvetenskap och inget annat, som övertygade honom om, att det måste finnas en intelligent skapare som upphov till allt som finns.
Ja visst! Titta bara på dig själv, vilken oerhört komplicerad konstruktion. Trots intelligent tänkande i århundraden, så har inte människan lyckats skapa något som är ens i närheten. Kan du, om du verkligen tänker efter, verkligen inbilla dig att hela detta fantastiska system av funktioner; Från kemin inne i cellerna och ut till finmotoriken i dina rörelser. Kan du verkligen tro att det blivit till av sig självt. Jag kan det inte.
Och om det är sant att du finns här, planerad av universums skapare. ändrar inte det en hel del i vad du vill göra med ditt liv, jämfört med om du bara är en slump?
Allt gott
önskar
MatsPastor
torsdag 11 december 2008
Bilden av en sann hjälte
Titta noga på bilden. Ser du m.annen längst ner i vänstra hörnet, med ett barn i famnen. Du tittar nu på en äkta hjälte.
Denis Mukwege är son till en pastor och bor i dr. Kongo. Som barn fick han en kallelse från Gud att bli läkare. Han såg hur viktigt det är att både kunna be, och ge medicin eller operera.
I Mukweges hemland är det krig. Olika gerillagrupper slåss om makten i landet. Du kanske har svårt att tro på det jag nu skall beskriva. Det är allt för bestialiskt. Men tyvärr alldeles sant.
Man beräknar att minst 40% av alla kvinnor i dr. Kongo har blivit våldtagna av militärer. Det används som en del av den militära strategin. Soldaterna nöjer sig inte bara med att tvinga sig till samlag, ofta sargar de kvinnornas underliv med gevär, knivar och andra tillhyggen. Som om det inte var nog, så förskjuts ofta kvinnorna av sina familjer, de som överlever. När en kvinna i Kongo blir utan familj, så försvinner alla hennes möjligheter att försörja sig.
Mitt i detta obeskrivligt djävulska, så finns det människor som Denis Mukwege. Han är en skicklig läkare och har fått fina erbjudanden från Europa. Men han säger: "Jag behövs ju här för att lindra smärtan för mitt eget folk." Mukwege har blivit expert på att laga söndersargade kvinnor, så att de kan fungera normalt igen. Men hans engagemang slutar inte där. Han har tillsammans med Svensk Pingstmission tagit initiativet till att rehabilitera kvinnorna till ett så fungerande liv som möjligt. Ge dem självkänslan tillbaka och möjligheter att försörja sig.
Denis Mukwege har också blivit de våldtagna kvinnornas röst, och fått omvärlden att reagera på den ofattbara grymhet som pågår just nu i dr Kongo.
Idag fick han FN:s pris för mänskliga rättigheter.
Låt oss idag be tillsammans med D. Mukwege för Kongos kvinnor . Vill du hjälpa till på fler sätt så klicka på länken: http://www.pmu.se/stod_arbetet/
Allt gott
önskar
MatsPastor
onsdag 10 december 2008
Hur blir en predikan till?
Det finns ett visst intresse för hur en predikan blir till. De flesta som frågar är inte med i någon kyrka. Jag tror att de känner på sig att det handlar om något övernaturligt. (Övernaturligt; om det funkar som det ska)
En predikan tillverkar man inte. Den föds fram. Det är lite samma som för en sångförfattare eller en konstnär. Alla sånger och tavlor blir inte mästerverk, men de måste finnas på vägen fram till höjdpunkterna.
När det gäller predikan så är det absolut nödvändigt med ett tilltal från Gud. Om man inte tror sig ha något från Gud att säga, så är det bäst att förskona församlingen från mina egna åsikter om något bibelställe.
Guds tilltal grundas på det som står i bibeln. Gud har gett oss bibeln för att vi skall kunna känna igen att det är Han som talar och ingen annan. Därför är det absolut nödvändigt för en predikant att läsa och studera bibeln. Det fungerar lite som när man skall tända en brasa. Om man bara eldar med papper flammar det upp fort men slocknar snart och det blir nästan ingen värme. Om man har torr och fin ved som det får ta sig i så blir det en skön eld som värmer hela huset.
På samma sätt så kan det "tända eld" i en inspirerad predikant, men om det inte finns ordentligt med bibelns Ord att ta sig i, så går det fort över. Men Guds eget Ord(Bibeln) värmer mötesbesökarna så att det räcker hela veckan.
Ofta kommer Gud och ger grunden till en predikan när man ber eller läser bibeln. Sen kanske man går och tänker på den i dagar, ibland i veckor, ibland längre. Det finns oftast flera predikningar i huvudet samtidigt. Sen sätter man sig ner för att förbereda predikan. Det är själva "födelsen" Ibland går det lätt. Ibland går det trögt. Man ber, letar upp bibelställen, filar på formuleringarna. Förkastar en del man skrivit men inte får frid över. Till slut är det en predikan. Då har den ofta tagit flera timmar innan den kom ner på papper.
När dagen är inne så är det olika hur det känns, men det är alltid viktigt med bön för att liksom ställa in sig på Guds våglängd. Man behöver låta sig beröras av Jesu kärlek; till alla de människor man skall tala till, ställa sig öppen för Anden. Predikanten söker i bönen en öppenhet för den helige Ande, som liksom bär orden till åhörarna och när det blir som det är tänkt; berör deras hjärtan. Målet är att de som lyssnar skall möta Gud. Efter en riktigt lyckad predikan går de som lyssnat hem och tänker på Jesus, men har glömt predikanten.
Att predika är att hänga mellan himmel och jord, på samma gång både trygg och utsatt. Det tar massor med kraft, både fysisk och psykisk kraft, och efteråt vill de flesta predikanter helst gömma sig. Men det får man inte göra. Efteråt bör man vara tillgänglig för de som lyssnat. En bra predikant skall kunna gå rakt ner till kyrkkaffet, beredd på att ta både beröm och kritik. Predikan är ju faktiskt till för lyssnarna.
När man riktigt har; bett, kämpat, svettats, våndats och till slut kommer till kyrkan med en predikan man tror på, då säger någon: "Kan du inte predika lite kortare......?" :o)
Gå och lyssna på en predikan. Ge dig inte förrän du hittar en riktigt bra.
Allt gott
önskar
MatsPastor
En predikan tillverkar man inte. Den föds fram. Det är lite samma som för en sångförfattare eller en konstnär. Alla sånger och tavlor blir inte mästerverk, men de måste finnas på vägen fram till höjdpunkterna.
När det gäller predikan så är det absolut nödvändigt med ett tilltal från Gud. Om man inte tror sig ha något från Gud att säga, så är det bäst att förskona församlingen från mina egna åsikter om något bibelställe.
Guds tilltal grundas på det som står i bibeln. Gud har gett oss bibeln för att vi skall kunna känna igen att det är Han som talar och ingen annan. Därför är det absolut nödvändigt för en predikant att läsa och studera bibeln. Det fungerar lite som när man skall tända en brasa. Om man bara eldar med papper flammar det upp fort men slocknar snart och det blir nästan ingen värme. Om man har torr och fin ved som det får ta sig i så blir det en skön eld som värmer hela huset.
På samma sätt så kan det "tända eld" i en inspirerad predikant, men om det inte finns ordentligt med bibelns Ord att ta sig i, så går det fort över. Men Guds eget Ord(Bibeln) värmer mötesbesökarna så att det räcker hela veckan.
Ofta kommer Gud och ger grunden till en predikan när man ber eller läser bibeln. Sen kanske man går och tänker på den i dagar, ibland i veckor, ibland längre. Det finns oftast flera predikningar i huvudet samtidigt. Sen sätter man sig ner för att förbereda predikan. Det är själva "födelsen" Ibland går det lätt. Ibland går det trögt. Man ber, letar upp bibelställen, filar på formuleringarna. Förkastar en del man skrivit men inte får frid över. Till slut är det en predikan. Då har den ofta tagit flera timmar innan den kom ner på papper.
När dagen är inne så är det olika hur det känns, men det är alltid viktigt med bön för att liksom ställa in sig på Guds våglängd. Man behöver låta sig beröras av Jesu kärlek; till alla de människor man skall tala till, ställa sig öppen för Anden. Predikanten söker i bönen en öppenhet för den helige Ande, som liksom bär orden till åhörarna och när det blir som det är tänkt; berör deras hjärtan. Målet är att de som lyssnar skall möta Gud. Efter en riktigt lyckad predikan går de som lyssnat hem och tänker på Jesus, men har glömt predikanten.
Att predika är att hänga mellan himmel och jord, på samma gång både trygg och utsatt. Det tar massor med kraft, både fysisk och psykisk kraft, och efteråt vill de flesta predikanter helst gömma sig. Men det får man inte göra. Efteråt bör man vara tillgänglig för de som lyssnat. En bra predikant skall kunna gå rakt ner till kyrkkaffet, beredd på att ta både beröm och kritik. Predikan är ju faktiskt till för lyssnarna.
När man riktigt har; bett, kämpat, svettats, våndats och till slut kommer till kyrkan med en predikan man tror på, då säger någon: "Kan du inte predika lite kortare......?" :o)
Gå och lyssna på en predikan. Ge dig inte förrän du hittar en riktigt bra.
Allt gott
önskar
MatsPastor
tisdag 9 december 2008
Bönen har kraft att rädda liv
Jag talade för en tid sedan med en kvinna som varit missionär. som missionär fick hon vara med om många olika händelser, och bönen blev en både naturlig och nödvändig del av vardagen.
Vid ett tillfälle fick hon svår hjärnhinneinflammation. Läkarna på sjukhuset(Jag tror det var i Tanzania) kämpade för att rädda hennes liv, men hon blev bara sämre. När hon hade lite drygt 41 graders feber, blev hon förlamad i hela kroppen. Hon kunde inte röra sig.
Hemma i Sverige i hennes hemförsamling hade man söndagsgudstjänst och visste ingenting om. Men där på mötet var det en gammal farbror som upplevde så stark att de måste be för sin unga missionär. Församlingen satte igång att be och det kom över dem ett extra stort allvar i bönen.
Några dagar senare fick de reda på att PRECIS den tiden de bad hemma i Sverige, så vände allt för den sjuka missionären. Istället för att dö så blev hon helt frisk.
Hon gifte sig med en man som senare blev proffesor vid Uppsala universitet. Han är expert inom området; hjärnans signalsystem. Alla som läser detta vet att ateister och andra brukar påstå, att det vi kristna är med om av upplevelser, bara är någon sorts felkoppling i hjärnan.
När jag för ett par år sedan satt och pratade med "hjärnproffesorn" i mina svärföräldrars trädgård så tittar han på mig och säger med stor inlevelse: "Det är så viktigt att människor blir döpta i den helige Ande och får börja tala i tungor" och han lär ju ha lite bättre koll på hjärnan än vad Sturmark och kompani har. Fast proffesorn är mycket mera ödmjuk.
Allt gott
önskar
MatsPastor
Vid ett tillfälle fick hon svår hjärnhinneinflammation. Läkarna på sjukhuset(Jag tror det var i Tanzania) kämpade för att rädda hennes liv, men hon blev bara sämre. När hon hade lite drygt 41 graders feber, blev hon förlamad i hela kroppen. Hon kunde inte röra sig.
Hemma i Sverige i hennes hemförsamling hade man söndagsgudstjänst och visste ingenting om. Men där på mötet var det en gammal farbror som upplevde så stark att de måste be för sin unga missionär. Församlingen satte igång att be och det kom över dem ett extra stort allvar i bönen.
Några dagar senare fick de reda på att PRECIS den tiden de bad hemma i Sverige, så vände allt för den sjuka missionären. Istället för att dö så blev hon helt frisk.
Hon gifte sig med en man som senare blev proffesor vid Uppsala universitet. Han är expert inom området; hjärnans signalsystem. Alla som läser detta vet att ateister och andra brukar påstå, att det vi kristna är med om av upplevelser, bara är någon sorts felkoppling i hjärnan.
När jag för ett par år sedan satt och pratade med "hjärnproffesorn" i mina svärföräldrars trädgård så tittar han på mig och säger med stor inlevelse: "Det är så viktigt att människor blir döpta i den helige Ande och får börja tala i tungor" och han lär ju ha lite bättre koll på hjärnan än vad Sturmark och kompani har. Fast proffesorn är mycket mera ödmjuk.
Allt gott
önskar
MatsPastor
måndag 8 december 2008
Jesus händer tappar aldrig
Ibland har vi med något mirakel som Gud har gjort i någon människas liv. Det jag nu skall försöka beskriva är också ett mirakel fast annorlunda. Hon hade blivit mirakulöst helad vid minst två tillfällen tidigare i sitt liv. men nu var det en annan svår sjukdom som tagit tag i hennes kropp. Hon led av en extremt svår diabetes, som bara ett fåtal människor i Sverige lider av. prognosen på sikt var inte den bästa. Dessutom hade hennes man haft besvär med sitt hjärta. Det var inte enkelt och om du tänker dig in i situationen så visst hade det legat nära till hands att bli modlös nedstämd, eller kanske t.o.m. bitter på Gud.
"Jag är inte orolig, jag vilar tryggt i Jesu händer." när hon sa det där så visste jag att hon var en kvinna som kände sin frälsare. Hur det än går med allt: Jesus håller håller henne i sin hand.
När hon fortsatte sitt vittnesbörd var det så att man nästan tappade andan. "Att få känna att jag vilar tryggt i Guds händer, är minst lika stort som att få bli helad. Jag vet inte vad som händer mig i framtiden, men NU vill jag bara vara till välsignelse för andra."
När vi sagt hej då och lagt på telefonen, blev jag sittande en stund och funderade; Visst hade jag bevittnat ett under. Den friden och den utstålningen i en fruktansvärt pressande situation, är något övernaturligt som bara kommer genom den helige Ande.
Men självklart ber jag till Gud att de skall bli helade både hon och hennes man.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
lördag 6 december 2008
Överläkaren hade varit framme.
Jag hörde för några dagar sedan en helt fantastisk berättelse. Min fru har en kvinnlig släkting som berättade följande för mig:
Som ung hade Gud kallat henne till missionär. Hon var på väg till Afrika, men läste först i Bryssel. Mot slutet av sin studietid blev hon svårt sjuk. Det var en tumör. Hon opererades tre gånger i Belgien men tillslut var hennes allmäntillstånd så dåligt att de inte vågade ta på sig ansvaret för ytterligare en operation. Hon skickades hem till Sverige.
Hemma i Sverige konstaterades ytterligare en stor cancer i magen. Man var tvungen att operera. Det var en kristen läkare som skulle operera. Han samlade sitt team innan operationen, och de bad till Gud.
När han öppnade den unga kvinnan, kunde han överväldigad konstatera att den stora cancertumören var borta. Kvar var bara några mindre blödningar som indikerade vart cancern hade suttit. En del inre organ var fortfarande uppsvällda på ett sätt som tydde på att det suttit cystor där. Cancern var borta!
Den kristne läkaren kunde bara konstatera: "Här har den store överläkaren varit före mig."
Det här var 1971. Idag är kvinnan i övre medelåldern, är gift och har tre vuxna barn. Det börjar bli länge sedan som undret hände, men hon är fortfarande lika tacksam till Gud och lika inspirerande när hon berättar om vad Jesus gjorde för henne.
Jodå! Hon var ute som missionär i flera år.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Som ung hade Gud kallat henne till missionär. Hon var på väg till Afrika, men läste först i Bryssel. Mot slutet av sin studietid blev hon svårt sjuk. Det var en tumör. Hon opererades tre gånger i Belgien men tillslut var hennes allmäntillstånd så dåligt att de inte vågade ta på sig ansvaret för ytterligare en operation. Hon skickades hem till Sverige.
Hemma i Sverige konstaterades ytterligare en stor cancer i magen. Man var tvungen att operera. Det var en kristen läkare som skulle operera. Han samlade sitt team innan operationen, och de bad till Gud.
När han öppnade den unga kvinnan, kunde han överväldigad konstatera att den stora cancertumören var borta. Kvar var bara några mindre blödningar som indikerade vart cancern hade suttit. En del inre organ var fortfarande uppsvällda på ett sätt som tydde på att det suttit cystor där. Cancern var borta!
Den kristne läkaren kunde bara konstatera: "Här har den store överläkaren varit före mig."
Det här var 1971. Idag är kvinnan i övre medelåldern, är gift och har tre vuxna barn. Det börjar bli länge sedan som undret hände, men hon är fortfarande lika tacksam till Gud och lika inspirerande när hon berättar om vad Jesus gjorde för henne.
Jodå! Hon var ute som missionär i flera år.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
torsdag 4 december 2008
Matspastors likheter med en björn
Hemma från predikantveckan måste jag säga att jag är försiktigt optimistisk. Kan det vara så att det har börjat nu, det Gud skall göra i vårt land? Vi skall inte dra förhastade slutsatser, men många tecken visar på det.
- Ett större allvar och en större relevans och en större glädje på våra ledarkonferenser under flera år i rad tyder på att Gud gör något.
- Det går bättre för flera församlingar: Förändrade gudstjänster, mer predikan, mer lovsång, mer bön, fler dop, fler medlemmar, fler människor som vågar sig till kyrkan.
- Ett ondskefullare, fräckare och mer lögnaktigt motstånd tycks formas mot alla levande församlingar. Den gamle fulingen är besegrad men gör allt för att förstöra.
Det bästa är att berätta om Guds under efter de har hänt, istället för att måla upp önskebilder innan. Men det finns också något profetiskt i tiden. Med det menas att det finns något av en förutsägelse, ett tilltal från Gud, om att vi skall göra oss beredda på att det börjar nu.
Du som läser det här och inte är med i någon kyrka än. Det är hög tid tror jag, att bli med, om du vill vara en del av det Gud gör just nu.
Hur var det med björnlikheten? Jo: Jag och min medarbetare Tobias, delade rum på ett vandrarhem under predikantveckan i Stockholm. Efter första natten frågade jag hur han hade sovit? Han svarade då lite försiktigt att han hade sovit GANSKA bra. När jag efter andra natten frågade, så tittade det upp en hålögd och sliten Tobias, som med irriterad men bestämd stämma proklamerade: "DU SNARKAR SOM EN BJÖRN!"
Allt gott önskar
Mats Pastor
onsdag 3 december 2008
Han som söker upp den förlorade
Jag blev påminnd om ett under jag fick se på nära håll för några år sedan då jag var pastor i en annan församling.
En vän till mig som också var pastor gick igenom en lång rad av svårigheter. Det började med utbrändhet. Riktig utbrändhet, inte bara det att han var lite trött, utan här var det fråga om psykavdelningen. Sedan följde olyckorna slag i slag. Han försökte komma tillbaka, och starta eget företag, men det gick i konkurs. Han försökte med olika jobb som säljare och lärare, men inget ville sig. Familjen försökte flytta men huset gick inte att få sålt. Påfrestningarna ledde till skillsmässa.
"Nu fick det vara nog." Han var besviken på Gud. Nu skulle han lämna Gud en gång för alla. Som en gång varande pastor, så visste han precis hur han skulle göra för att slippa välmenande människors hjälp. Han ville bara vara långt borta från allt och alla som hade med Gud att göra.
I bibeln berättas om hur Jesus är som den gode herden som lämnar de 99 fåren i fårfållan, för att ge sig ut att söka upp det hundrade som fattas. Följande händer:
Efter ett tag fick min vän ett arbete, och där träffade han en ny kvinna. Han förhörde sig noga om hennes tro och när han kunde konstatera att hon var ateist så var han mycket nöjd. Hon var ateist, men tyckte väldigt mycket om konserter även de som var i kyrkor, så ibland fick han följa med på konsert i någon kyrka. Det var helt ok. för kyrkkonserter innehåller oftast inte minsta spår av kristen tro.
Efter ett tag brände det ändå till. Någon hade berättat för kvinnan om att det skulle bli en så bra konsert med Roland Utbult, känd kristen sångare. Roland smyger inte med sin tro, och min vän var lite tveksam till det hela men följde ändå med. Det blev en stark kväll, men min vän stod emot.
När de kom hem så gick hans sambo, som hon hunnit att bli, direkt in och satte sig mitt på golvet i vardagsrummet, och säger ungefär så här: "Du som varit pastor. Nu får du be till Gud för mig, för jag vill bli FRÄLST!"
Efter det kapitulerade även min vän inför frälsarens kärlek och kom tillbaka till Jesus. De gifte sig, och jag fick glädjen att döpa kvinnan i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
En vän till mig som också var pastor gick igenom en lång rad av svårigheter. Det började med utbrändhet. Riktig utbrändhet, inte bara det att han var lite trött, utan här var det fråga om psykavdelningen. Sedan följde olyckorna slag i slag. Han försökte komma tillbaka, och starta eget företag, men det gick i konkurs. Han försökte med olika jobb som säljare och lärare, men inget ville sig. Familjen försökte flytta men huset gick inte att få sålt. Påfrestningarna ledde till skillsmässa.
"Nu fick det vara nog." Han var besviken på Gud. Nu skulle han lämna Gud en gång för alla. Som en gång varande pastor, så visste han precis hur han skulle göra för att slippa välmenande människors hjälp. Han ville bara vara långt borta från allt och alla som hade med Gud att göra.
I bibeln berättas om hur Jesus är som den gode herden som lämnar de 99 fåren i fårfållan, för att ge sig ut att söka upp det hundrade som fattas. Följande händer:
Efter ett tag fick min vän ett arbete, och där träffade han en ny kvinna. Han förhörde sig noga om hennes tro och när han kunde konstatera att hon var ateist så var han mycket nöjd. Hon var ateist, men tyckte väldigt mycket om konserter även de som var i kyrkor, så ibland fick han följa med på konsert i någon kyrka. Det var helt ok. för kyrkkonserter innehåller oftast inte minsta spår av kristen tro.
Efter ett tag brände det ändå till. Någon hade berättat för kvinnan om att det skulle bli en så bra konsert med Roland Utbult, känd kristen sångare. Roland smyger inte med sin tro, och min vän var lite tveksam till det hela men följde ändå med. Det blev en stark kväll, men min vän stod emot.
När de kom hem så gick hans sambo, som hon hunnit att bli, direkt in och satte sig mitt på golvet i vardagsrummet, och säger ungefär så här: "Du som varit pastor. Nu får du be till Gud för mig, för jag vill bli FRÄLST!"
Efter det kapitulerade även min vän inför frälsarens kärlek och kom tillbaka till Jesus. De gifte sig, och jag fick glädjen att döpa kvinnan i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
måndag 1 december 2008
Predikantveckan !
Det här är någonting som de flesta av er inte har sett. Det är nämligen så att vecka 49 varje år så träffas pingströrelsens pastorer till utbildningsdagar i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Det är svårt att beskriva en atmosfär. Men jag skall försöka.
Tänk er en jättelik kyrka full med pingstpastorer. När man sjunger en sång så sjunger ALLA med. Predikanter får med åren ganska kraftiga röster och när de tar i..... Bönen är inte som de flesta svenskar tänker sig bön i kyrkan, här är alla med och ber högt och kraftigt i en sorts saligt kakofoni
Idag har det varit mycket "vassa" predikningar/undervisningar. Det är så skönt att sitta ned och bara ta in, när någon annan predikar Guds ord från bibeln.
Sen är det hjärtligheten på rasterna som också är viktig; alla handslag, ryggdunkar och sorlet från 1500 personer som talar om allt möjligt. Man hinner några steg, för att hälsa på någon man känner, några steg till och där är en till som man stannar och byter några meningar med.
Innerligheten när vi firade nattvard tillsammans är också ett intryck som dröjer kvar.
Alla dessa olika människor, en pingstpastor kan verkligen se ut hur som helst. Där finns gamla, unga, kostymnissar, jeansnissar, män, kvinnor och en och annan nischpastor(Som t.ex. riktar sig till sportvärlden eller hårdrocksvärlden)
Men över allt detta vilar en atmosfär av djup respekt för, och glädje över, Jesus Kristus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Tänk er en jättelik kyrka full med pingstpastorer. När man sjunger en sång så sjunger ALLA med. Predikanter får med åren ganska kraftiga röster och när de tar i..... Bönen är inte som de flesta svenskar tänker sig bön i kyrkan, här är alla med och ber högt och kraftigt i en sorts saligt kakofoni
Idag har det varit mycket "vassa" predikningar/undervisningar. Det är så skönt att sitta ned och bara ta in, när någon annan predikar Guds ord från bibeln.
Sen är det hjärtligheten på rasterna som också är viktig; alla handslag, ryggdunkar och sorlet från 1500 personer som talar om allt möjligt. Man hinner några steg, för att hälsa på någon man känner, några steg till och där är en till som man stannar och byter några meningar med.
Innerligheten när vi firade nattvard tillsammans är också ett intryck som dröjer kvar.
Alla dessa olika människor, en pingstpastor kan verkligen se ut hur som helst. Där finns gamla, unga, kostymnissar, jeansnissar, män, kvinnor och en och annan nischpastor(Som t.ex. riktar sig till sportvärlden eller hårdrocksvärlden)
Men över allt detta vilar en atmosfär av djup respekt för, och glädje över, Jesus Kristus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Finns det ingen förälder som kan säga ifrån?
Ibland blir dom lite tröttsamma, de där "olämpligt med kristen påverkan" människorna. Nu är det någon som inte gillar att det finns en skolpastor på Lindeskolan. och som skrivit insändare om det, och vill ha bort henne.
Skolpastorn är ekumeniskt anställd av i stort sett alla församlingar i Lindeskolans upptagningsområde. Pga penga brist har hon bara 40%. Men om man skall tro ungdomarna så är det hon gör värt betydligt mer.
Insändar skribenten ifrågasätter om det får finnas någon som kan påverka eleverna att bli kristna, på skolan. Den inställningen visar antingen på en stor okunnighet eller också bara på en stor ovilja att se hur verkligheten fungerar.
För det första, så är det inte något olämpligt eller farligt i själva kristendomen, tvärtom! Det vore det nyttigaste och absolut bästa som kunde hända vilken elev som helst om den blev kristen. Nu råkar jag veta att verksamheten bygger på helt frivillig medverkan, så det finns ingen risk att någons "lilla Kalle", blir tvungen att sitta där i skolan och få höra att man skall göra mot andra som man själv vill bli behandlad, och andra FARLIGHETER.
För det andra så ligger det i själva frälsningens natur att den är en viljehandling från människan själv. Det är omöjligt att bli tvingad till, eller lurad till att bli en kristen. Ja det går naturligtvis att bli lite ytligt religiös utan egen övertygelse, men det går oftast fort över. Men verkligt kristen blir man bara genom ett under från Gud, och det undret kommer inte att hända utan att människan själv helt och fullt vill det, så risken att någon liksom ofrivilligt skulle bli en kristen, FINNS INTE.
För det tredje så är den kristna förkunnelsen så liten idag, i Sverige. Så de flesta uppväxande ungdomar har INGET EGET VAL. De får bara hålla tillgodo med "typisktsvensktpolitisktkorrektsoppaslabb" För de har aldrig fått ens den minsta lilla hum om vad kristen tro i verkligheten ÄR. Och vet man inte det har man ju inte fått välja själv, om man vill ha eller inte. Så närvaron av en kristen skolpastor är det minsta man kan begära för att åtminstone den här ungdomsgenerationen skall få välja själv. Annars kan det sluta så att alla vet lika lite som Arnold Bengtsson, och han vet ju pinsamt lite, med tanke på hur han uttalar sig.
För det fjärde så gör skolpastorn ett fantastiskt bra jobb, och det är kanske det som retar folk egentligen. Hon finns där för eleverna, dom som vill altså. Det är inte lätt att vara ung idag, och ibland kan man behöva någon som hinner lyssna och uppmuntra.
EGENTLIGEN BORDE KOMMUNEN SKJUTA TILL PENGAR SÅ ATT HON KUNDE FÅ EN 100% -ig TJÄNST.
Nu är jag pastor och på mig lyssnar man nog inte så gärna från samhällets sida. Det är inte politiskt korrekt att vara pastor ni vet. Men det borde väl finnas några elever och föräldrar som kan säga ifrån.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Skolpastorn är ekumeniskt anställd av i stort sett alla församlingar i Lindeskolans upptagningsområde. Pga penga brist har hon bara 40%. Men om man skall tro ungdomarna så är det hon gör värt betydligt mer.
Insändar skribenten ifrågasätter om det får finnas någon som kan påverka eleverna att bli kristna, på skolan. Den inställningen visar antingen på en stor okunnighet eller också bara på en stor ovilja att se hur verkligheten fungerar.
För det första, så är det inte något olämpligt eller farligt i själva kristendomen, tvärtom! Det vore det nyttigaste och absolut bästa som kunde hända vilken elev som helst om den blev kristen. Nu råkar jag veta att verksamheten bygger på helt frivillig medverkan, så det finns ingen risk att någons "lilla Kalle", blir tvungen att sitta där i skolan och få höra att man skall göra mot andra som man själv vill bli behandlad, och andra FARLIGHETER.
För det andra så ligger det i själva frälsningens natur att den är en viljehandling från människan själv. Det är omöjligt att bli tvingad till, eller lurad till att bli en kristen. Ja det går naturligtvis att bli lite ytligt religiös utan egen övertygelse, men det går oftast fort över. Men verkligt kristen blir man bara genom ett under från Gud, och det undret kommer inte att hända utan att människan själv helt och fullt vill det, så risken att någon liksom ofrivilligt skulle bli en kristen, FINNS INTE.
För det tredje så är den kristna förkunnelsen så liten idag, i Sverige. Så de flesta uppväxande ungdomar har INGET EGET VAL. De får bara hålla tillgodo med "typisktsvensktpolitisktkorrektsoppaslabb" För de har aldrig fått ens den minsta lilla hum om vad kristen tro i verkligheten ÄR. Och vet man inte det har man ju inte fått välja själv, om man vill ha eller inte. Så närvaron av en kristen skolpastor är det minsta man kan begära för att åtminstone den här ungdomsgenerationen skall få välja själv. Annars kan det sluta så att alla vet lika lite som Arnold Bengtsson, och han vet ju pinsamt lite, med tanke på hur han uttalar sig.
För det fjärde så gör skolpastorn ett fantastiskt bra jobb, och det är kanske det som retar folk egentligen. Hon finns där för eleverna, dom som vill altså. Det är inte lätt att vara ung idag, och ibland kan man behöva någon som hinner lyssna och uppmuntra.
EGENTLIGEN BORDE KOMMUNEN SKJUTA TILL PENGAR SÅ ATT HON KUNDE FÅ EN 100% -ig TJÄNST.
Nu är jag pastor och på mig lyssnar man nog inte så gärna från samhällets sida. Det är inte politiskt korrekt att vara pastor ni vet. Men det borde väl finnas några elever och föräldrar som kan säga ifrån.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)