Nu följde en serie av besök i kyrkan. ”Det här var bättre än väntat.” Det fanns mycket ungdomar och en ungdomspastor som hette Ola. Jag såg så många exempel på äkta och uppriktig tro. Det fanns andra exempel också, men på något sätt så skyddade Gud mig från dem.
På ungdomssamlingarna brukade Ola predika. Jag tyckte han var fantastisk på att prata. ”Var får han allt ifrån?” Jag började sjunga med i lovsångerna; Först ett tonlöst, lågt brummande för att ingen skulle höra. Hemma sjöng jag ut texterna: ”Jesus, Jesus ingen kan vara det du är för mig….”
JESUS! Jag hade aldrig fattat det förut. ”Det är ju honom det handlar om.” Ola förklarade det hela: ”Det är i namnet Jesus som man får kontakt med Gud, för det har Gud bestämt. Gud kom hit som människa, Jesus Kristus, för att rädda oss till himmelen.”
Det var en fredag som undret hände; Alla som ville ”ha mer” brukade gå in i ett sorts vardagsrum med soffor efter ungdomssamlingen, där satt de och sjöng lovsånger och bad, när alla andra fikade och pratade i rummet bredvid. Den här fredagen gick jag med in………..
Fortsättning i morgon
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
Del 4. Åhh nej! Vad retligt.
Det var höst och utifrån Vänern fick den fuktiga vinden ordentligt med fart för att leta sig innanför kläderna. ”Vad gör jag här! Om jag skulle ta och vända, gå hem och sätta på tv:n istället.” Jag var nästan framme vid dörren. Hjärtat klappade fortare. Högerfoten uppe på trappan.......”Nej jag vågar inte.” Nästa steg var ett steg förbi dörren och jag gick ytterligare ett varv runt stora torget i Lidköping. Det var nästan folktomt så jag tror inte att det var så många som hade lagt märke till den unga killen som nu var inne på sitt tredje varv.
”Jag kanske inte får vara där. Jag hör ju inte dit. Jag är ju inte en av dem. Tänk om det blir pinsamt.” Genom huvudet for en lång rad av förslag på hur pinsamt det kunde bli och hur fel allt säkert skulle gå. Nästan framme vid dörren igen. "Men blir det för illa får jag väl gå. Kom igen nu din fegis, gå in!"
Innanför var det varmt. En hall och en öppen dörr in till caféet. Jag vände för att gå ut. "Din fegis", Vände tillbaka och tittade in. Alla i rummet tittade förvånat på mig. "Åh Nej! det blev pinsamt." Cafét hade inte öppnat än och de kristna ungdomarna där inne höll som bäst på att ställa i ordning allt. Jag letade upp min coolaste röst.
- "Hej"
- "Hej, Välkommen in"
- "Jag skulle bara kolla om det här är café Tabasco" (Typiskt frikyrkligt namn på ett café. Alltid ett namn med någon sort undermening)
– "Ja visst! slå dig ned, vi öppnar nu. Det kanske blir fler frågor framåt kvällen."
"Vad i hela världen menade hon med det? Och varför tittar alla så konstigt?" Jag satt där och drack lite på en stor Cola och åt på någon sorts alldeles för starkt kryddad macka som tydligen var specialité.
Nu började det droppa in folk. Efter en halvtimme var det ganska fullt. De var ungefär som vi andra, fast annorlunda på något sätt. Det här var alltså kristna ungdomar. "Det ÄR något skumt med deras ögon, eller inbillar jag mig.” En del tittade åt mitt håll, ingen kom fram för att prata. "De kanske tycker att jag inte borde vara här. Oj! Vad fel det blev, bäst att gå. Vi tar det här värdigt: Drick ur Colan i lagom takt, titta dig lite förstrött omkring, greppa skinnjackan, ta de tio stegen mot dörren och på väg hem." Jag hann aldrig ens till ”drick ur Colan”
”Hej jag heter Billy.” En lång vältränad kille i min ålder sträcker fram handen och hälsar. Sen pratar vi jobb, bilar, terränglöpning och allt möjligt resten av kvällen. Någon mer vågar sig fram, men det är Billy som pratar. Inte ett ord om Gud på hela kvällen, men isen är bruten.
”Det är ungdomssamling på fredag klockan sju. Vi ses väl då?”
”Jag skall kolla upp det, men det tror jag”
Fortsättning i morgon.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
”Jag kanske inte får vara där. Jag hör ju inte dit. Jag är ju inte en av dem. Tänk om det blir pinsamt.” Genom huvudet for en lång rad av förslag på hur pinsamt det kunde bli och hur fel allt säkert skulle gå. Nästan framme vid dörren igen. "Men blir det för illa får jag väl gå. Kom igen nu din fegis, gå in!"
Innanför var det varmt. En hall och en öppen dörr in till caféet. Jag vände för att gå ut. "Din fegis", Vände tillbaka och tittade in. Alla i rummet tittade förvånat på mig. "Åh Nej! det blev pinsamt." Cafét hade inte öppnat än och de kristna ungdomarna där inne höll som bäst på att ställa i ordning allt. Jag letade upp min coolaste röst.
- "Hej"
- "Hej, Välkommen in"
- "Jag skulle bara kolla om det här är café Tabasco" (Typiskt frikyrkligt namn på ett café. Alltid ett namn med någon sort undermening)
– "Ja visst! slå dig ned, vi öppnar nu. Det kanske blir fler frågor framåt kvällen."
"Vad i hela världen menade hon med det? Och varför tittar alla så konstigt?" Jag satt där och drack lite på en stor Cola och åt på någon sorts alldeles för starkt kryddad macka som tydligen var specialité.
Nu började det droppa in folk. Efter en halvtimme var det ganska fullt. De var ungefär som vi andra, fast annorlunda på något sätt. Det här var alltså kristna ungdomar. "Det ÄR något skumt med deras ögon, eller inbillar jag mig.” En del tittade åt mitt håll, ingen kom fram för att prata. "De kanske tycker att jag inte borde vara här. Oj! Vad fel det blev, bäst att gå. Vi tar det här värdigt: Drick ur Colan i lagom takt, titta dig lite förstrött omkring, greppa skinnjackan, ta de tio stegen mot dörren och på väg hem." Jag hann aldrig ens till ”drick ur Colan”
”Hej jag heter Billy.” En lång vältränad kille i min ålder sträcker fram handen och hälsar. Sen pratar vi jobb, bilar, terränglöpning och allt möjligt resten av kvällen. Någon mer vågar sig fram, men det är Billy som pratar. Inte ett ord om Gud på hela kvällen, men isen är bruten.
”Det är ungdomssamling på fredag klockan sju. Vi ses väl då?”
”Jag skall kolla upp det, men det tror jag”
Fortsättning i morgon.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
onsdag 29 oktober 2008
Del 3. En vacker kvinna
…………………….Fortsättning från igår.
Alla bad, många högt. Där satt några och talade något konstigt. Någonstans mellan 200-300 personer bar sig åt på ett sätt jag inte var van vid. De var liksom passionerade för Gud. Det var skrämmande och underbart på samma gång. DÅ hände det värsta:
”Så säger Herren” En mycket gammal kvinna ställer sig upp och det blir alldeles tyst i hela lokalen. Hon satt långt fram, men vände sig om och tittade ut över oss andra. Hon var otroligt vacker i sin ålderdom. Ansiktet var fårat och solbränt och håret var långt, alldeles vitt och uppsatt med en knut i nacken. Hon hade bruna ögon som utstrålade en värme och en värdighet på samma gång. När hon tittade på oss var det som om Gud själv, bodde där inne, och såg rakt ut på oss.
”Det sitter en ung man här inne i lokalen. Jag har sett din kamp säger Herren, du är rädd för att gå förlorad. Du har ropat till mig och nu söker Jag dig, säger Herren. Var inte rädd. Jag vill komma dig nära.” (Det är många år sedan. Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen. Men det var helt klart det här innehållet.)
Mötet gick mot sitt slut. De sjöng en sång och jag smet ut så snabbt som värdigheten tillät. Ut genom dörren. ”Vad var det DÄR! Jag går aldrig dit igen. Jag måste gå dit igen. Är det Magnus som har skvallrat? Nej han vet inte att jag är här, och inte vet han om mina böner. ”
”Gud är det du? Är det på riktigt?”
Efter några dagar beslutade jag att gå på ungdomscafét. ”Jag måste ju på något sätt börja prata med dom.”
Fortsättning i morgon
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
(Rätt skall vara rätt. Alla händelser jag beskrivit är autentiska. De har hänt på riktigt, men utspridda på två eller tre möten. Jag kan inte så här 21 år senare, precis komma ihåg ordningen. Bara att profetian var sist)
Alla bad, många högt. Där satt några och talade något konstigt. Någonstans mellan 200-300 personer bar sig åt på ett sätt jag inte var van vid. De var liksom passionerade för Gud. Det var skrämmande och underbart på samma gång. DÅ hände det värsta:
”Så säger Herren” En mycket gammal kvinna ställer sig upp och det blir alldeles tyst i hela lokalen. Hon satt långt fram, men vände sig om och tittade ut över oss andra. Hon var otroligt vacker i sin ålderdom. Ansiktet var fårat och solbränt och håret var långt, alldeles vitt och uppsatt med en knut i nacken. Hon hade bruna ögon som utstrålade en värme och en värdighet på samma gång. När hon tittade på oss var det som om Gud själv, bodde där inne, och såg rakt ut på oss.
”Det sitter en ung man här inne i lokalen. Jag har sett din kamp säger Herren, du är rädd för att gå förlorad. Du har ropat till mig och nu söker Jag dig, säger Herren. Var inte rädd. Jag vill komma dig nära.” (Det är många år sedan. Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen. Men det var helt klart det här innehållet.)
Mötet gick mot sitt slut. De sjöng en sång och jag smet ut så snabbt som värdigheten tillät. Ut genom dörren. ”Vad var det DÄR! Jag går aldrig dit igen. Jag måste gå dit igen. Är det Magnus som har skvallrat? Nej han vet inte att jag är här, och inte vet han om mina böner. ”
”Gud är det du? Är det på riktigt?”
Efter några dagar beslutade jag att gå på ungdomscafét. ”Jag måste ju på något sätt börja prata med dom.”
Fortsättning i morgon
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
(Rätt skall vara rätt. Alla händelser jag beskrivit är autentiska. De har hänt på riktigt, men utspridda på två eller tre möten. Jag kan inte så här 21 år senare, precis komma ihåg ordningen. Bara att profetian var sist)
tisdag 28 oktober 2008
Del 2. Första gången.
”Oj! vad mycket folk, och i alla åldrar. Är det några snygga tjejer? Skärp dig! Om det är Gud det handlar om, så är det bäst att det är Gud i första hand.”
”Välkommen hit!” Kvinnan i ingången till dörren log ett stort leende. ”Skumt, vad ler hon för? De ser säkert att jag inte hör hit. Bäst att vara försiktig, annars drar de säkert fram mig till första bänk för att frälsa mig. Det har man ju hört.” Jag tog en plats långt bak nära dörren, så jag kunde gå ut så obemärkt som möjligt ifall de blev för konstiga.
”Dra skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark” Pastorn läste innantill från bibeln. ”Om de börjar dra av sig skorna nu, skall jag göra det också då, eller skall jag ha mina på?” Pastorn, Anders Sjöström, talade med engagemang och samtidigt på ett sätt som man kunde förstå. Jag hade aldrig hört något liknande. Den mannen trodde på det han sa. Snart förstod jag att det inte handlade om några skor utan om att Gud är värd vår respekt.
Ungdomskören sjöng igen. ”Värst vad de verkar glada. Det är säkert tillgjort. Dom har nog aldrig varit med om det verkliga livet utanför kyrkan.” Kritisk och fascinerad på samma gång satt jag och tittade; ”Vad är det med deras ögon? Det är något annorlunda med deras ögon.” En kille gick fram till micken och bjöd in till Café Tabasco, som var för ungdomar. ”Ska man gå dit? Då måste man ju prata med dom”
Nu hände något annorlunda……………..
Fortsättning i morgon
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
”Välkommen hit!” Kvinnan i ingången till dörren log ett stort leende. ”Skumt, vad ler hon för? De ser säkert att jag inte hör hit. Bäst att vara försiktig, annars drar de säkert fram mig till första bänk för att frälsa mig. Det har man ju hört.” Jag tog en plats långt bak nära dörren, så jag kunde gå ut så obemärkt som möjligt ifall de blev för konstiga.
”Dra skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark” Pastorn läste innantill från bibeln. ”Om de börjar dra av sig skorna nu, skall jag göra det också då, eller skall jag ha mina på?” Pastorn, Anders Sjöström, talade med engagemang och samtidigt på ett sätt som man kunde förstå. Jag hade aldrig hört något liknande. Den mannen trodde på det han sa. Snart förstod jag att det inte handlade om några skor utan om att Gud är värd vår respekt.
Ungdomskören sjöng igen. ”Värst vad de verkar glada. Det är säkert tillgjort. Dom har nog aldrig varit med om det verkliga livet utanför kyrkan.” Kritisk och fascinerad på samma gång satt jag och tittade; ”Vad är det med deras ögon? Det är något annorlunda med deras ögon.” En kille gick fram till micken och bjöd in till Café Tabasco, som var för ungdomar. ”Ska man gå dit? Då måste man ju prata med dom”
Nu hände något annorlunda……………..
Fortsättning i morgon
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
måndag 27 oktober 2008
Del 1. Innan jag vågade dit.
”Väckelsemöte ! Café tabasco !? Det verkar skumt. Ska jag verkligen gå hit? Det kanske är dumt.” Affischtavlan satt på pingstkyrkan i Lidköpings framsida.
Magnus på mitt förra jobb, på konsultfirman i Vadstena. Han hade varit en riktigt bra kompis, och han gick ju till pingstkyrkan. Annars visste jag inte mer om pingstkyrkor än att det fanns snygga tjejer och att alla människor där, var lite galna.
”Jag får inte stå kvar för länge nu så att ingen tror att jag vill gå hit. Gudstjänst ! Det låter jättetråkigt, men det är å andra sidan ofarligt. Det får det bli.”
Hemma på kvällen innan jag skulle somna:
”Gode Gud gör så jag inte hamnar i helvetet.” Alltid samma bön, alltid samma oro.
Hela mitt liv hade jag försökt att vara en bra kille:
Jag hade verkligen kämpat mig till mina betyg, utan läshuvud, försökt att sköta mig, så de där hemma slapp att skämmas, gå in för det militära, jobbat alla vardagar, alla sommarlov, sen jag var 15år, jobbat över mycket och länge och dessutom försökt att vara en bra kompis i gänget.
Jag gick t.o.m. in för konfirmationen, och lärde mig både Fader vår och trosbekännelsen utantill, fast inte för att jag egentligen trodde, utan för att ingen skulle behöva skämmas för mig och prästen skulle vara nöjd. Visst hoppades jag ändå lite att det skulle finnas en Gud som hjälper.
Men ändå; Jag hade INTE räckt till, INTE varit en bra kille, INTE haft roligt, INTE alltid varit en bra kompis, INTE lyckats med någonting ännu egentligen. Trots alla mina ansträngningar så ville oron inte försvinna. ”Gode Gud gör så jag inte hamnar i helvetet, om det finns, om du finns.”
Hur skulle jag kunna veta vad som egentligen är sant om Gud? Det fanns två vägar att gå: Antingen intala sig att Gud inte finns och döva oron på det sättet, eller också verkligen ta reda på OM Han finns och vad som är sant om Honom.
Självklart visste ingen, absolut ingen om den kamp som pågick inuti.
Fortsättning i morgon
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Magnus på mitt förra jobb, på konsultfirman i Vadstena. Han hade varit en riktigt bra kompis, och han gick ju till pingstkyrkan. Annars visste jag inte mer om pingstkyrkor än att det fanns snygga tjejer och att alla människor där, var lite galna.
”Jag får inte stå kvar för länge nu så att ingen tror att jag vill gå hit. Gudstjänst ! Det låter jättetråkigt, men det är å andra sidan ofarligt. Det får det bli.”
Hemma på kvällen innan jag skulle somna:
”Gode Gud gör så jag inte hamnar i helvetet.” Alltid samma bön, alltid samma oro.
Hela mitt liv hade jag försökt att vara en bra kille:
Jag hade verkligen kämpat mig till mina betyg, utan läshuvud, försökt att sköta mig, så de där hemma slapp att skämmas, gå in för det militära, jobbat alla vardagar, alla sommarlov, sen jag var 15år, jobbat över mycket och länge och dessutom försökt att vara en bra kompis i gänget.
Jag gick t.o.m. in för konfirmationen, och lärde mig både Fader vår och trosbekännelsen utantill, fast inte för att jag egentligen trodde, utan för att ingen skulle behöva skämmas för mig och prästen skulle vara nöjd. Visst hoppades jag ändå lite att det skulle finnas en Gud som hjälper.
Men ändå; Jag hade INTE räckt till, INTE varit en bra kille, INTE haft roligt, INTE alltid varit en bra kompis, INTE lyckats med någonting ännu egentligen. Trots alla mina ansträngningar så ville oron inte försvinna. ”Gode Gud gör så jag inte hamnar i helvetet, om det finns, om du finns.”
Hur skulle jag kunna veta vad som egentligen är sant om Gud? Det fanns två vägar att gå: Antingen intala sig att Gud inte finns och döva oron på det sättet, eller också verkligen ta reda på OM Han finns och vad som är sant om Honom.
Självklart visste ingen, absolut ingen om den kamp som pågick inuti.
Fortsättning i morgon
Allt gott
önskar
Mats Pastor
fredag 24 oktober 2008
Hagga eller helgon
När människan blir gammal tycks det som att det kan gå åt två håll; vad gäller humör och inställning till sin omgivning.
Vi har alla råkat ut för både kroniskt missnöjda rabbataggor och pekfingerviftande besserwissergubbar. Därför blir man full av hopp varje gång man träffar en människa som tagit vara på livets erfarenheter och förvaltat dem, tills de blivit en skatt av kärlek, omsorg och insikt i livets allehanda krumbukter.
Jag läste häromdagen: ” Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust” (Ordspråksboken 15:13) Då menas inte flabbskrattets glädje eller någon sorts krystad positivism.
Låt mig ge ett exempel:
I den församling jag tjänar, så finns det flera riktigt goa små tanter. Men nu tänker jag på en av dem särskilt. Hennes gestalt sträcker sig inte så värst högt över marken, men hennes hjärta når ända upp till himlen. När jag predikar och upplever ett behov av stöd och förbön, så tittar jag åt hennes håll, och möter ett ansikte som lyser som solen. (Även om jag inte har min bästa predikodag.)
Är det ett liv i gräddfilen som gett henne denna utstrålning, eller kan hon vara så glad för att just hon sluppit allt svårt? Absolut inte! Det vet jag, och med åldern så har det kommit en och annan krämpa. Men ett liv i nära gemenskap med Jesus kan inte annat än att sätta sina spår. Jag menar inte ett utövande av religion och försvarande av vissa åsikter. Nej! Jag menar gemenskap med den helige och evige Guden, frälsaren; Jesus Kristus! genom bönen och bibeln.
Vi som inte är där än, har just nu chansen att välja väg för framtiden. Ingen av oss kommer att ha ett, allt igenom enkelt liv. Alla av oss kommer att bli besvikna på människor, sårade av elakheter och prövade genom svårigheter. Men om vi väljer Jesus ger han oss kraft att både förlåta människor och övervinna hinder på vägen genom livet.
OCH med tiden, utan att du märker det själv, så präglas du av gemenskapen med Jesus. Ditt ansikte blir ljust. Din omgivning ser ett helgon.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
Vi har alla råkat ut för både kroniskt missnöjda rabbataggor och pekfingerviftande besserwissergubbar. Därför blir man full av hopp varje gång man träffar en människa som tagit vara på livets erfarenheter och förvaltat dem, tills de blivit en skatt av kärlek, omsorg och insikt i livets allehanda krumbukter.
Jag läste häromdagen: ” Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust” (Ordspråksboken 15:13) Då menas inte flabbskrattets glädje eller någon sorts krystad positivism.
Låt mig ge ett exempel:
I den församling jag tjänar, så finns det flera riktigt goa små tanter. Men nu tänker jag på en av dem särskilt. Hennes gestalt sträcker sig inte så värst högt över marken, men hennes hjärta når ända upp till himlen. När jag predikar och upplever ett behov av stöd och förbön, så tittar jag åt hennes håll, och möter ett ansikte som lyser som solen. (Även om jag inte har min bästa predikodag.)
Är det ett liv i gräddfilen som gett henne denna utstrålning, eller kan hon vara så glad för att just hon sluppit allt svårt? Absolut inte! Det vet jag, och med åldern så har det kommit en och annan krämpa. Men ett liv i nära gemenskap med Jesus kan inte annat än att sätta sina spår. Jag menar inte ett utövande av religion och försvarande av vissa åsikter. Nej! Jag menar gemenskap med den helige och evige Guden, frälsaren; Jesus Kristus! genom bönen och bibeln.
Vi som inte är där än, har just nu chansen att välja väg för framtiden. Ingen av oss kommer att ha ett, allt igenom enkelt liv. Alla av oss kommer att bli besvikna på människor, sårade av elakheter och prövade genom svårigheter. Men om vi väljer Jesus ger han oss kraft att både förlåta människor och övervinna hinder på vägen genom livet.
OCH med tiden, utan att du märker det själv, så präglas du av gemenskapen med Jesus. Ditt ansikte blir ljust. Din omgivning ser ett helgon.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
onsdag 22 oktober 2008
Hon bad och bad, och tillslut.....
Hon är sex år den lilla tjejen och har av Mamma och Pappa fått lära sig att be. Mamma och Pappa hade nog inte tänkt att hon skulle börja be om en KATT! Men eftersom den här lilla tjejen älskar djur så ber hon varje kväll; ”Gode Gud gör så att jag kan få ett djur, helst en katt.”
Mamma är allergisk så det går ju inte. Den lilla tjejen kan inte få det hon vill ha mest av allt. Ett ännu större hinder är hennes pappa, som absolut inte vill ha någon katt. Pappan förklarar hur omöjligt det är att hon skall kunna få en katt, men den lilla tjejen ber i alla fall. Det kallas TRO.
Pappan börjar tycka att det är besvärande, och försöker förmå tjejen att sluta med sina katt-drömmar. Han räknar upp allt besvärligt han kan komma på med katter. Men den lilla tjejen fortätter att be om en katt. En mjuk och gosig, alldeles egen katt, är med kväll efter kväll i hennes böner.
I två år håller hon på att be, trots motstånd, framför allt från sin pappa. Nu händer något: Till sin förvåning upptäcker mamman att hon inte längre är allergiskt mot katter. Det blir ett kraftigt slag mot pappans argumentation. Och när tjejen och mamman föreslår en RÅTTA! (Hamster), så börjar helt plötsligt pappan att tycka att det inte alls låter så jobbigt med en katt. (Men han misstänker ett taktiskt spel här)
Åtta år gammal sitter hon i baksätet, på väg hem, med en alldeles egen kattunge i knät. Hon har köpt den alldeles själv för pengar hon sparat ihop.
Jesus lärde sina lärjungar att be uthålligt. Det kan vara något stort eller det kan vara något litet. Men vi skall be uthålligt.
Hur det gick med pappan och katten? De blev jättekompisar, också det ett under att lägga till alla andra.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
Mamma är allergisk så det går ju inte. Den lilla tjejen kan inte få det hon vill ha mest av allt. Ett ännu större hinder är hennes pappa, som absolut inte vill ha någon katt. Pappan förklarar hur omöjligt det är att hon skall kunna få en katt, men den lilla tjejen ber i alla fall. Det kallas TRO.
Pappan börjar tycka att det är besvärande, och försöker förmå tjejen att sluta med sina katt-drömmar. Han räknar upp allt besvärligt han kan komma på med katter. Men den lilla tjejen fortätter att be om en katt. En mjuk och gosig, alldeles egen katt, är med kväll efter kväll i hennes böner.
I två år håller hon på att be, trots motstånd, framför allt från sin pappa. Nu händer något: Till sin förvåning upptäcker mamman att hon inte längre är allergiskt mot katter. Det blir ett kraftigt slag mot pappans argumentation. Och när tjejen och mamman föreslår en RÅTTA! (Hamster), så börjar helt plötsligt pappan att tycka att det inte alls låter så jobbigt med en katt. (Men han misstänker ett taktiskt spel här)
Åtta år gammal sitter hon i baksätet, på väg hem, med en alldeles egen kattunge i knät. Hon har köpt den alldeles själv för pengar hon sparat ihop.
Jesus lärde sina lärjungar att be uthålligt. Det kan vara något stort eller det kan vara något litet. Men vi skall be uthålligt.
Hur det gick med pappan och katten? De blev jättekompisar, också det ett under att lägga till alla andra.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
måndag 20 oktober 2008
GertJonnys orkester
I rummet där radhusområdets kompostkvarn står, sitter en almanacka med nostalgiska bilder, bl.a. denna idolbild på GERT JONNYS.Vad var det som inspirerade dessa unga män att starta ett dansband? Hur kom de på namnet? Vem fixade kostymerna? Hur gjorde han för att få de andra att ta på sig dem, OCH dessutom ställa upp på kort. Jag kan undra hur det lät när de spelade?
Klart är i alla fall att de inte blev särskilt kända, och troligtvis har de helt andra arbeten idag.
Jag har skrattat mycket åt bilden, och skulle själv byta identitet eller något, om jag fanns med på en sån bild. MEN det finns något friskt med de här killarnas satsning.
De hade en dröm och gjorde i alla fall ett försök. Viljan att göra något, var större än risken för att folk skulle skratta. Det är ju faktiskt så alla lyckade projekt, också har startat.
Alla räddharar som jämnt går omkring och är oroliga för vad folk skall tycka, hittar inte på så mycket, upplever inte så mycket, åstadkommer inget stort.
Det gäller även på livets allra viktigaste områden.
Så alla GertJohnnys som försökt men misslyckats; strunta i våra skratt, försök igen..................MEN! skippa det där med rosagrönt,tantfrisyrer och dansband. Det vet vi att det inte funkar
Allt gott
önskar
Mats Pastor
söndag 19 oktober 2008
Jag undrar vart den landade?
Idag så predikade jag i vår kyrka. Det kommer inte att bli så många tillfällen i höst, vi har många gästpredikanter.
Det är alltid svårt att veta hur det gick. Målet är ju att människor skall få möta Gud genom predikan, och det vet man ju aldrig riktigt om det var det som skedde.
Jag tyckte mig ha hört Gud tala, om vad som händer när den helige Ande kommer till en människa, eller en hel församling. predikan blev i korthet såhär:
Punkt 1. Det första och det viktigaste som händer när den helige Ande uppfyller en människa är att man vill berätta om Jesus. Jesus blir det viktigaste i mitt liv.
punkt 2. Nästa sak som händer är det som kallas frukten av Anden : kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. (Galaterbrevets 5:e kap.) Det innebär också att syndens makt i våra liv bryts och ständigt försvagas ju mer vi släpper oss till för den helige Ande.
Punkt 3. Sen kommer det som vi kan kalla för under. Alla Guds under här på jorden sker genom den helige Ande. jag läste ett klassiskt ställe ur bibeln om Andens gåvor som vi människor får att fungera i så att det blir till nytta, t.ex. helande, tungotal, profetia, kunskap osv.
Jag avslutade med en uppmuntran att låta sig fyllas av Anden.
Och nu sitter jag här och hoppas att predikan skall ha varit till någon nytta. Den här gången var jag i alla fall ganska säker på att det var rätt ämne och att det Gud ville ha fram blev predikat. Men det skall du veta kära bloggläsare; En predikant känner sig aldrig stor, varken före eller efter predikan. Det är ju Guds ord det handlar om. Det kan man inte ta lätt på.
Visst är det fantastiskt fint med människor som kommer fram och säger något uppskattande om predikan. Men trots alla de vänliga orden så hänger samma fråga alltid kvar i mitt sinne; Vad tyckte Gud?
Hoppas vi ses på någon gudstjänst
Allt gott
önskar
Mats pastor
Det är alltid svårt att veta hur det gick. Målet är ju att människor skall få möta Gud genom predikan, och det vet man ju aldrig riktigt om det var det som skedde.
Jag tyckte mig ha hört Gud tala, om vad som händer när den helige Ande kommer till en människa, eller en hel församling. predikan blev i korthet såhär:
Punkt 1. Det första och det viktigaste som händer när den helige Ande uppfyller en människa är att man vill berätta om Jesus. Jesus blir det viktigaste i mitt liv.
punkt 2. Nästa sak som händer är det som kallas frukten av Anden : kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. (Galaterbrevets 5:e kap.) Det innebär också att syndens makt i våra liv bryts och ständigt försvagas ju mer vi släpper oss till för den helige Ande.
Punkt 3. Sen kommer det som vi kan kalla för under. Alla Guds under här på jorden sker genom den helige Ande. jag läste ett klassiskt ställe ur bibeln om Andens gåvor som vi människor får att fungera i så att det blir till nytta, t.ex. helande, tungotal, profetia, kunskap osv.
Jag avslutade med en uppmuntran att låta sig fyllas av Anden.
Och nu sitter jag här och hoppas att predikan skall ha varit till någon nytta. Den här gången var jag i alla fall ganska säker på att det var rätt ämne och att det Gud ville ha fram blev predikat. Men det skall du veta kära bloggläsare; En predikant känner sig aldrig stor, varken före eller efter predikan. Det är ju Guds ord det handlar om. Det kan man inte ta lätt på.
Visst är det fantastiskt fint med människor som kommer fram och säger något uppskattande om predikan. Men trots alla de vänliga orden så hänger samma fråga alltid kvar i mitt sinne; Vad tyckte Gud?
Hoppas vi ses på någon gudstjänst
Allt gott
önskar
Mats pastor
fredag 17 oktober 2008
Låt oss fråga experterna
Överallt talas det om kris. Jag har börjat undra; "exakt hur mycket kris, har vi ?"
För att ta reda på det borde vi fråga några experter. Då menar jag inte gubbar i glasögon från något universitet, utan mäniskor som verkligen kan sägas ha erfarenhet av KRIS.
Hur ser familjerna som lever på Manillas sopberg på vår kris? Hur ser gatubarnen i Rio de Janeiro på den? Fembarns mamman i Moldavien, med en försupen man. Vad har hon att säga om krisen vi går igenom ?
Jag menar inte att förringa det allvarliga i att människor mister jobbet eller förlorar pengar. Jag vill bara försöka ge oss ett lite annat perspektiv.
Om du ändå känner dig orolig, så se till att du är vän med honom, som sa: "Jag är med er alla dagar intill tidens slut." (Jesus)
Allt gott
önskar
Mats Pastor
För att ta reda på det borde vi fråga några experter. Då menar jag inte gubbar i glasögon från något universitet, utan mäniskor som verkligen kan sägas ha erfarenhet av KRIS.
Hur ser familjerna som lever på Manillas sopberg på vår kris? Hur ser gatubarnen i Rio de Janeiro på den? Fembarns mamman i Moldavien, med en försupen man. Vad har hon att säga om krisen vi går igenom ?
Jag menar inte att förringa det allvarliga i att människor mister jobbet eller förlorar pengar. Jag vill bara försöka ge oss ett lite annat perspektiv.
Om du ändå känner dig orolig, så se till att du är vän med honom, som sa: "Jag är med er alla dagar intill tidens slut." (Jesus)
Allt gott
önskar
Mats Pastor
onsdag 15 oktober 2008
STAR WARS och Rockabilly
Min son gillar Star Wars. Just därför hör jag den kända signaturen ganska ofta nerifrån hans rum, när LegoLuke kommer inflygande med sin Lego X-wing fighter.
I kyrkan har vi en hyresgäst i lägenheten på övervåningen. Det är världens trevligaste kille, med den lite speciella egenheten att han är en ivrig försvarare av rockabillymusiken. Så när jag sitter på mitt kontor och jobbar, hör jag hur Elvis sjunger alla sina mest kända låtar där uppe.
Har du varit med om hur låtar kan sätta sig i hjärnan? Sen går man och sjunger på dom. Häromdan gick jag genom kyrkan och sjöng utan att tänka på det: -Look like an angel. Ingen varning från hjärnan -Talk like an angel. Ännu ingen reaktion från hjärnbarken. -Walk like an angel. Fortfarande alla varningssystem ur funktion. - But she is the.............NU! reagerade min hjärna. Inte kunde jag fortsätta att sjunga den texten. Det ville jag inte. Men låten ville inte släppa. Jag kämpade emot. Till slut kom en annan låt, också Elvis. - You dont dont have to say you love me........Alltså visst har Elvis sjungit in många bra låtar, men den här handlar ju faktiskt om att bruden varken älskar honom eller vill stanna för evigt;
Kära rockabillyvänner hon är alltså inte värd att satsa en halv pollisong på ens.
Men hur skulle jag få bort dessa låtar ur hjärnan? Nu har jag lärt mig av en vän, att sjunga någon bra lovsång, när man vill ha bort en låt ur tankarna. Så jag satte igång att leta i minnet, och just DÅ kunde jag inte komma på någon. Då tar jag till någon av de första lovsångerna jag lärde mig som nyfrälst. De sitter som berget. Så jag började sjunga:
- Jesus, namnet med skönhet, underbar är du, frälsare kär. "Men vänta lite nu det är något som inte stämmer med melodin." Men jag fortsatte lite trevande -Emmanuel, Gud du är med oss, dyrbare Jesus, levande ord. "Just det ja. Det är rätt text, men melodin är ju det pampiga ledmotivet till STAR WARS !!" Det går faktiskt att kombinera, pröva själv.
Av denna, inte allt för seriösa blogg, kan man i alla fall lära sig att vi är ganska lättpåverkade. Kanske mer än vad vi anar. Man får verkligen besluta sig för vad man vill låta komma in i tankevärlden.
(Jodå, var inte orolig. Jag kan visst gilla en bra rockabillylåt)
Allt gott
önskar
Mats Pastor
I kyrkan har vi en hyresgäst i lägenheten på övervåningen. Det är världens trevligaste kille, med den lite speciella egenheten att han är en ivrig försvarare av rockabillymusiken. Så när jag sitter på mitt kontor och jobbar, hör jag hur Elvis sjunger alla sina mest kända låtar där uppe.
Har du varit med om hur låtar kan sätta sig i hjärnan? Sen går man och sjunger på dom. Häromdan gick jag genom kyrkan och sjöng utan att tänka på det: -Look like an angel. Ingen varning från hjärnan -Talk like an angel. Ännu ingen reaktion från hjärnbarken. -Walk like an angel. Fortfarande alla varningssystem ur funktion. - But she is the.............NU! reagerade min hjärna. Inte kunde jag fortsätta att sjunga den texten. Det ville jag inte. Men låten ville inte släppa. Jag kämpade emot. Till slut kom en annan låt, också Elvis. - You dont dont have to say you love me........Alltså visst har Elvis sjungit in många bra låtar, men den här handlar ju faktiskt om att bruden varken älskar honom eller vill stanna för evigt;
Kära rockabillyvänner hon är alltså inte värd att satsa en halv pollisong på ens.
Men hur skulle jag få bort dessa låtar ur hjärnan? Nu har jag lärt mig av en vän, att sjunga någon bra lovsång, när man vill ha bort en låt ur tankarna. Så jag satte igång att leta i minnet, och just DÅ kunde jag inte komma på någon. Då tar jag till någon av de första lovsångerna jag lärde mig som nyfrälst. De sitter som berget. Så jag började sjunga:
- Jesus, namnet med skönhet, underbar är du, frälsare kär. "Men vänta lite nu det är något som inte stämmer med melodin." Men jag fortsatte lite trevande -Emmanuel, Gud du är med oss, dyrbare Jesus, levande ord. "Just det ja. Det är rätt text, men melodin är ju det pampiga ledmotivet till STAR WARS !!" Det går faktiskt att kombinera, pröva själv.
Av denna, inte allt för seriösa blogg, kan man i alla fall lära sig att vi är ganska lättpåverkade. Kanske mer än vad vi anar. Man får verkligen besluta sig för vad man vill låta komma in i tankevärlden.
(Jodå, var inte orolig. Jag kan visst gilla en bra rockabillylåt)
Allt gott
önskar
Mats Pastor
söndag 12 oktober 2008
Nåd över allt förnuft
Idag var det lite speciellt i Pingstkyrkan Lindesberg. Vi välkomnade en ny ungdomsledare; Tobias.
Hans första predikan i församlingen handlade om nåden. Han sa flera saker som var så rätt.
En sak han sa; var att det finns väldigt lite nåd i vårt samhälle.
Det är helt sant. För visst är det vanligt med våra dömande och nedlåtande kommentarer så fort någon gör fel, i alla fall bakom ryggen. Skvallret och baktaleriet är exempel på saker som står i motsats till att ge nåd. Ett annat exempel är; när vi passar på att klämma till någon som vi ertappar med något fel. Det kan ju kännas så bra för det egna egot, att blåsa upp sig lite, och tala om för någon annan vilken stackare han är, men inte är det nåd.
Nåden är kristendomens stora kännetecken. Den är unik.
Muslimerna har sin våg med onda och goda gärningar, Hinduerna har sin Karma, likaså Buddisterna. Nyandligheten har sina energier och medvetande tillstånd man skall hitta. Ockultisterna har sin insikt för vissa mer andliga personer. Det finns inte mycket plats för vanliga felande människor där inte. Egentligen handlar religionerna om att tillhöra en andlig elit, lite bättre än de andra oupplysta stackarna.
MEN JESUS ÄR INTE RELIGIÖS. HAN ÄR ANNORLUNDA. HAN GER NÅD. Nåden innebär att jag får min synd förlåten och glömd. Men inte bara förlåtelse för det som varit. Nåden innebär också ett helt nytt liv, kraft att resa mig ur min synd. Jag får en helt ny chans. Men om jag ändå faller, så är Jesus där och lyfter mig upp, tålmodig som en far som lär sitt barn att gå.
Tillbaka till vår nya ungdomsledare. Jag leker med tanken vad det skulle innebära om alla Lindesbergs vilsna tonåringar gick regelbundet för att lyssna på honom. Vad skulle det innebära för tjejen som skär sig eller killen som dricker för mycket eller tjejen som bara kan tänka på sitt utseende eller killen som jämt är kaxig, om de fredag efter fredag gick för att höra vår ungdomsledare berätta om Jesus och nåden ? Skulle det kunna bli något annat än en förvandlad stad ?
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Hans första predikan i församlingen handlade om nåden. Han sa flera saker som var så rätt.
En sak han sa; var att det finns väldigt lite nåd i vårt samhälle.
Det är helt sant. För visst är det vanligt med våra dömande och nedlåtande kommentarer så fort någon gör fel, i alla fall bakom ryggen. Skvallret och baktaleriet är exempel på saker som står i motsats till att ge nåd. Ett annat exempel är; när vi passar på att klämma till någon som vi ertappar med något fel. Det kan ju kännas så bra för det egna egot, att blåsa upp sig lite, och tala om för någon annan vilken stackare han är, men inte är det nåd.
Nåden är kristendomens stora kännetecken. Den är unik.
Muslimerna har sin våg med onda och goda gärningar, Hinduerna har sin Karma, likaså Buddisterna. Nyandligheten har sina energier och medvetande tillstånd man skall hitta. Ockultisterna har sin insikt för vissa mer andliga personer. Det finns inte mycket plats för vanliga felande människor där inte. Egentligen handlar religionerna om att tillhöra en andlig elit, lite bättre än de andra oupplysta stackarna.
MEN JESUS ÄR INTE RELIGIÖS. HAN ÄR ANNORLUNDA. HAN GER NÅD. Nåden innebär att jag får min synd förlåten och glömd. Men inte bara förlåtelse för det som varit. Nåden innebär också ett helt nytt liv, kraft att resa mig ur min synd. Jag får en helt ny chans. Men om jag ändå faller, så är Jesus där och lyfter mig upp, tålmodig som en far som lär sitt barn att gå.
Tillbaka till vår nya ungdomsledare. Jag leker med tanken vad det skulle innebära om alla Lindesbergs vilsna tonåringar gick regelbundet för att lyssna på honom. Vad skulle det innebära för tjejen som skär sig eller killen som dricker för mycket eller tjejen som bara kan tänka på sitt utseende eller killen som jämt är kaxig, om de fredag efter fredag gick för att höra vår ungdomsledare berätta om Jesus och nåden ? Skulle det kunna bli något annat än en förvandlad stad ?
Allt gott
önskar
Mats Pastor
lördag 11 oktober 2008
Sexskandal, otrohet och skilsmässa
Lång kö idag inne på Ica. Därför blev jag stående att läsa framsidan på alla veckotidningar. Visst har jag stått där och funderat många gånger förut på de feta rubriker som skriker till oss, ackompanjerade av bilder i starka färger.
Nu skulle jag kunna säga något om att att innehållet i de tidningarna är precis vad Bibeln kallar för "köttets gärningar" och jag skulle kunna säga något om att den helige Andes gärningar är precis raka motsatsen. (Galaterbrevets 5:e kapitel för den som vill läsa på) Men det är andra tankar som vill bli nedskrivna.
De där tidningarna känns så fel. Det känns så fel att läsa om andra människors olycka och tragedier. Det är illa nog för den där människan att gå igenom en skilsmässa Det är illa nog för barnen att mamma och pappa delar på sig. Det är illa nog för den där kvinnan som hamnat i säng med fel man. Den eventuella, kortvariga njutningen kan med största säkerhet inte uppväga allt den ställt till. Men att sedan hängas ut på någon sorts nationell skampåle i tidningsställ över hela Sverige. Det är extremt grymt.
Men säger någon; Tycker inte du Mats att de får stå sitt kast? De har ju själva ställt till det. De är fulla av snusk och främmande för Gud och allt heligt?
NEJ ! Jag skulle vilja säga:
- Det finns äkta förlåtelse hos Jesus. Det finns befrielse, både från synden du redan har gjort och syndens makt i din kropp. Kom till Jesus min vän! Han är sann och äkta till skillnad från ditt plastiga liv. Det finns riktig läkedom för den själ du misshandlat under så många år. Det finns frid, glädje, kärlek och harmoni, allt i detta enda enkla namn: JESUS!
Det är förresten början på ett helt nytt liv för vem som helst av oss, även om vi inte är kändisar i skandal blaskorna:................ JESUS !
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Nu skulle jag kunna säga något om att att innehållet i de tidningarna är precis vad Bibeln kallar för "köttets gärningar" och jag skulle kunna säga något om att den helige Andes gärningar är precis raka motsatsen. (Galaterbrevets 5:e kapitel för den som vill läsa på) Men det är andra tankar som vill bli nedskrivna.
De där tidningarna känns så fel. Det känns så fel att läsa om andra människors olycka och tragedier. Det är illa nog för den där människan att gå igenom en skilsmässa Det är illa nog för barnen att mamma och pappa delar på sig. Det är illa nog för den där kvinnan som hamnat i säng med fel man. Den eventuella, kortvariga njutningen kan med största säkerhet inte uppväga allt den ställt till. Men att sedan hängas ut på någon sorts nationell skampåle i tidningsställ över hela Sverige. Det är extremt grymt.
Men säger någon; Tycker inte du Mats att de får stå sitt kast? De har ju själva ställt till det. De är fulla av snusk och främmande för Gud och allt heligt?
NEJ ! Jag skulle vilja säga:
- Det finns äkta förlåtelse hos Jesus. Det finns befrielse, både från synden du redan har gjort och syndens makt i din kropp. Kom till Jesus min vän! Han är sann och äkta till skillnad från ditt plastiga liv. Det finns riktig läkedom för den själ du misshandlat under så många år. Det finns frid, glädje, kärlek och harmoni, allt i detta enda enkla namn: JESUS!
Det är förresten början på ett helt nytt liv för vem som helst av oss, även om vi inte är kändisar i skandal blaskorna:................ JESUS !
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Känner mig som en yngling
Det står i skriften att "ynglingar kan bli trötta" och det är jag nu. Därför känner jag mig som en yngling!
Det har inte varit en speciellt hektisk dag, men ändå. Hade lite ledigt mitt på dagen mellan 13.00 och 16.00, då grabben hade födelsedagskalas. Alla killar i klassen kom på kalaset. Jag försökte alla mina "trix" för att få dem att lyssna när jag skulle förklara tävlingar mm Men det funkade inte. Jag undrar hur deras lärarinna gör?
På kvällen var jag ledare för disciples. Det är en grej för mellanstadie barn från början. Men den här terminen provar vi med lite yngre barn också. De här barnen lyssnade lite bättre. Men man får ändå slita för att få dem att lyssna. Vi har en sporthall och idag spelade vi inomhusfotboll och innebandy. Mitt i någonstans tog vi fikapaus. Då berättade jag om ett tillfälle då Jesus hjälpt mig. Det var precis jättetyst. Alla lyssnade.
Teori: Om man har något äkta att berätta så lyssnar människor, särskilt om man berättar om Gud.
Nu skall "ynglingen" dråsa i säng, Tacka Jesus för att jag vilar i hans händer. Inom två minuter så sover jag. Jag lovar.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Det har inte varit en speciellt hektisk dag, men ändå. Hade lite ledigt mitt på dagen mellan 13.00 och 16.00, då grabben hade födelsedagskalas. Alla killar i klassen kom på kalaset. Jag försökte alla mina "trix" för att få dem att lyssna när jag skulle förklara tävlingar mm Men det funkade inte. Jag undrar hur deras lärarinna gör?
På kvällen var jag ledare för disciples. Det är en grej för mellanstadie barn från början. Men den här terminen provar vi med lite yngre barn också. De här barnen lyssnade lite bättre. Men man får ändå slita för att få dem att lyssna. Vi har en sporthall och idag spelade vi inomhusfotboll och innebandy. Mitt i någonstans tog vi fikapaus. Då berättade jag om ett tillfälle då Jesus hjälpt mig. Det var precis jättetyst. Alla lyssnade.
Teori: Om man har något äkta att berätta så lyssnar människor, särskilt om man berättar om Gud.
Nu skall "ynglingen" dråsa i säng, Tacka Jesus för att jag vilar i hans händer. Inom två minuter så sover jag. Jag lovar.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
fredag 10 oktober 2008
Vitsen med humor
Uttrycket i rubriken är lånad av Robert Johansson, författare till böckerna: "Humor i helgade hyddor". Jag hade engagerat honom på en dagledigträff(samling för äldre) idag. Det var riktigt kul. En av alla sanna historier han drog är den här:
En liten tjej var med till kyrkan. Predikan blev långtråkig och hon hade svårt att sitta still. Mormor fiskade upp sin miniräknare ur handväskan som tjejen fick att underhålla sig med.
Efter ett tag står hon upp, siktar på pastorn med miniräknaren och trycker och trycker. Mormor försöker få henne att sluta och frågar:
- Vad gör du ?
- Jag försöker bara byta kanal, till något roligare !
Humor och kristendom hör ihop, tråkigt att inte alla förstått det.
För några år sedan var jag i en annan kyrka och predikade. Det var ganska lite folk och en mycket högtidlig stämning Jag försökte lätta upp stämningen genom att skojja lite med vaktmästaren, som var en normal och rolig person. Efteråt tog prästen mig avsides och förklarade att han inte tyckte att det där skämtet (som handlade om vaktmästarens fotbollsintresse) passade sig i kyrkorummet !
Självklart anpassar jag mig dit jag kommer, men det där kan jag inte förstå. Om det är opassande att skämta så är det väl det i så fall överallt, för man är väl inte kristen bara i kyrkorummet, och det är väl ingen som inbillar sig att Gud sitter instängd i kyrkan. Han är ju överallt.
Men om nu Gud har skapat oss med en GOD humor och ett GOTT skratt, då måste väl ändå humorn passa även i kyrkan när vi samlas till möte. Och kanske slipper en liten tjej önska sig en roligare kanal om vi får skratta åt det dråpliga i livet.
Förresten står det i skriften att Jesus; "var smord med glädjens olja mer än sina medbröder" Om man är gladare än alla andra då är man nog rolig också, tror inte du det?
Allt gott
önskar
Mats Pastor
En liten tjej var med till kyrkan. Predikan blev långtråkig och hon hade svårt att sitta still. Mormor fiskade upp sin miniräknare ur handväskan som tjejen fick att underhålla sig med.
Efter ett tag står hon upp, siktar på pastorn med miniräknaren och trycker och trycker. Mormor försöker få henne att sluta och frågar:
- Vad gör du ?
- Jag försöker bara byta kanal, till något roligare !
Humor och kristendom hör ihop, tråkigt att inte alla förstått det.
För några år sedan var jag i en annan kyrka och predikade. Det var ganska lite folk och en mycket högtidlig stämning Jag försökte lätta upp stämningen genom att skojja lite med vaktmästaren, som var en normal och rolig person. Efteråt tog prästen mig avsides och förklarade att han inte tyckte att det där skämtet (som handlade om vaktmästarens fotbollsintresse) passade sig i kyrkorummet !
Självklart anpassar jag mig dit jag kommer, men det där kan jag inte förstå. Om det är opassande att skämta så är det väl det i så fall överallt, för man är väl inte kristen bara i kyrkorummet, och det är väl ingen som inbillar sig att Gud sitter instängd i kyrkan. Han är ju överallt.
Men om nu Gud har skapat oss med en GOD humor och ett GOTT skratt, då måste väl ändå humorn passa även i kyrkan när vi samlas till möte. Och kanske slipper en liten tjej önska sig en roligare kanal om vi får skratta åt det dråpliga i livet.
Förresten står det i skriften att Jesus; "var smord med glädjens olja mer än sina medbröder" Om man är gladare än alla andra då är man nog rolig också, tror inte du det?
Allt gott
önskar
Mats Pastor
tisdag 7 oktober 2008
Ett värde som rinner förbi
Egentligen behöver man inte vara så orolig för tiden när man är frälst. Vi har ju hela evigheten på oss. Och Jesus verkade inte ha brottom.
Ändå lever vi alla i ett samhälle under en viss tidspress. Almanackan fylls på i en allt snabbare takt och det blir mer och fler som vill ha av vår tid.
Det är en väldig skillnad mellan att någon TAR ens tid eller att man GER av sin tid.
Försäljare som man inte har bett att de skall ringa eller knacka på dörren är typiska tidstjuvar. Reklamen på TV, eller TV överhuvudtaget är storförbrytare när det gäller vår tid.
Ibland vill människor ha av min tid därför att de behöver hjälp. Det är en självklarhet att ge av sin tid för att hjälpa. Men någonstans finns det en gräns även där. När någon människa börjar tycka att den har rätt till min tid eller att den alltid skall få maximal uppmärksamhet, då förvandlas den till en tidstjuv, för sanningen är den att det finns ju fler människor som också kan behöva lite av min tid. De som behöver den allra bäst gör minst väsen av sig, så de är svåra att upptäcka.
När det gäller att verkligen ge av sin tid så är det ibland svårt. De man allra helst skulle vilja ge tid är oftast de som får minst, t.ex. fru och barn eller en nära vän. De finns där så självklart, så man nästan inte märker att de inte fick någon tid.
Jesus är en sådan där nära vän. Han tar aldrig min tid. Inte ropar han högt för att få någon heller. Men om man ger honom av sin tid så får man tusenfalt igen. Ja mer ändå. För Jesus har alltid tid med oss, redan i detta livet, och därefter får alla hans vänner en hel evighet.
Du är väl vän med Jesus? Om inte så kan du bli det just nu. Be en enkel och ärlig bön till Jesus, och du har ditt livs bästa vän. Det har du väl tid till ?
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
Ändå lever vi alla i ett samhälle under en viss tidspress. Almanackan fylls på i en allt snabbare takt och det blir mer och fler som vill ha av vår tid.
Det är en väldig skillnad mellan att någon TAR ens tid eller att man GER av sin tid.
Försäljare som man inte har bett att de skall ringa eller knacka på dörren är typiska tidstjuvar. Reklamen på TV, eller TV överhuvudtaget är storförbrytare när det gäller vår tid.
Ibland vill människor ha av min tid därför att de behöver hjälp. Det är en självklarhet att ge av sin tid för att hjälpa. Men någonstans finns det en gräns även där. När någon människa börjar tycka att den har rätt till min tid eller att den alltid skall få maximal uppmärksamhet, då förvandlas den till en tidstjuv, för sanningen är den att det finns ju fler människor som också kan behöva lite av min tid. De som behöver den allra bäst gör minst väsen av sig, så de är svåra att upptäcka.
När det gäller att verkligen ge av sin tid så är det ibland svårt. De man allra helst skulle vilja ge tid är oftast de som får minst, t.ex. fru och barn eller en nära vän. De finns där så självklart, så man nästan inte märker att de inte fick någon tid.
Jesus är en sådan där nära vän. Han tar aldrig min tid. Inte ropar han högt för att få någon heller. Men om man ger honom av sin tid så får man tusenfalt igen. Ja mer ändå. För Jesus har alltid tid med oss, redan i detta livet, och därefter får alla hans vänner en hel evighet.
Du är väl vän med Jesus? Om inte så kan du bli det just nu. Be en enkel och ärlig bön till Jesus, och du har ditt livs bästa vän. Det har du väl tid till ?
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
måndag 6 oktober 2008
Förlåt !
Idag predikade jag inte utan lyssnade på en jättebra predikan om förlåtelse, och att inte bli sårad. Lite senare på kvällen fick jag anledning att fundera lite över mänsklig ofullkomlighet.
Människor förväntar sig mer av kristna. Med all rätt tycker jag. Om man vandrar i Jesu närhet så är det ju konstigt om inte det påverkar en människa till mer godhet.
Ändå så finns den kvar där, den mänskliga svagheten. Det finns inte en kristen som alltid lever upp till de förväntningar som människor runt omkring kan ha på honom / henne bara för att det är en kristen.
Det händer nu och då att man kan få höra någon säga: " Och han skall kalla sig kristen" inför något fel som en kristen människa gör. Ett sådant uttalande visar att den som säger det, har glömt bort eller alrig upplevat vad det är att se sig själv i Jesu klara ljus, och inse att man behöver förlåtelse och rening. Egentligen skvallrar den korta meningen om ett visst högmod. Man ställer sig själv en bit upp , som en självutnämnd domare över den där kraken.
Nu är det konstiga det att religionspoliser sällan upplever någon glädje och tillfredställelse. Tvärtom. Det finns ju alltid något att reta sig på.
Förlåtna människor däremot upplever en väldig glädje och frihet
Varför var de perfekta fariseerna så sura på Jesus. När horor och andra havererade människor flockades omkring honom? Ja inte var det för att Jesus accepterade synd eller hade en låg moral. Jesus var mycket mer moralisk än fariseerna. Nej det var för att det fanns förlåtelse, människor blev av med sitt onda bagage och kunde gå därifrån fria!
Har du fått uppleva förlåtelse och den frihet som följer på den? Om inte kan du vända dig till Jesus just nu, och ärligt be honom förlåta dig allt dåligt du gjort. Tro på honom så skall du känna vad fritt och skönt det känns, å inte får man lust att synda heller!
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Människor som anser sig vara ti
Människor förväntar sig mer av kristna. Med all rätt tycker jag. Om man vandrar i Jesu närhet så är det ju konstigt om inte det påverkar en människa till mer godhet.
Ändå så finns den kvar där, den mänskliga svagheten. Det finns inte en kristen som alltid lever upp till de förväntningar som människor runt omkring kan ha på honom / henne bara för att det är en kristen.
Det händer nu och då att man kan få höra någon säga: " Och han skall kalla sig kristen" inför något fel som en kristen människa gör. Ett sådant uttalande visar att den som säger det, har glömt bort eller alrig upplevat vad det är att se sig själv i Jesu klara ljus, och inse att man behöver förlåtelse och rening. Egentligen skvallrar den korta meningen om ett visst högmod. Man ställer sig själv en bit upp , som en självutnämnd domare över den där kraken.
Nu är det konstiga det att religionspoliser sällan upplever någon glädje och tillfredställelse. Tvärtom. Det finns ju alltid något att reta sig på.
Förlåtna människor däremot upplever en väldig glädje och frihet
Varför var de perfekta fariseerna så sura på Jesus. När horor och andra havererade människor flockades omkring honom? Ja inte var det för att Jesus accepterade synd eller hade en låg moral. Jesus var mycket mer moralisk än fariseerna. Nej det var för att det fanns förlåtelse, människor blev av med sitt onda bagage och kunde gå därifrån fria!
Har du fått uppleva förlåtelse och den frihet som följer på den? Om inte kan du vända dig till Jesus just nu, och ärligt be honom förlåta dig allt dåligt du gjort. Tro på honom så skall du känna vad fritt och skönt det känns, å inte får man lust att synda heller!
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Människor som anser sig vara ti
lördag 4 oktober 2008
Datorer är en skola i tålamod
Lånade hem kyrkans A3 skrivare idag, för att använda till lite församlingsgrejer. Installera är ju lätt. Det är bara att plugga in skrivaren så sköter det sig nästan själv, trodde jag. En Epson skrivare till en HP-dator med windows vista. Efter otalaiga försök, gav jag upp. jag ringde Epson support;
"nejdu det är windows som har köpt rättigheterna till drivrutinerna, ring till dom."
På windows bekräftas att de förladdat sitt vistaprogram bl.a. med den skrivaren jag vill installera (EPSON 1290) Det är bara det att eftersom min dator var laddad med "vista" när jag köpte den så är det ju HP som har ansvaret.
På HP förklarar man att det är ju trots allt Epson som jag borde ringa till.
På Epson svarar nu en kille som inte har någon brist på självförtroendet; "Jag skall hjälpa dig ska du se" Tills vi kommer på att min dator inte alls är förladdad med de rätta drivrutinerna. "Det skall den vara, ring till Windows."
På Windows svarar nu en kille med ännu större självförtroende. Kollegerna på Epson får det föga smickrande tillnamnet; "Stolpskott" För är det några som har drivrutiner så är det ju dom.
På Epson har de tröttnat på mig, så de lovar att ringa senare idag, när de löst problemet; "Det går fort"
Nu är klockan midnatt och jag hoppas väl egentligen, att det INTE sitter en kille och jobbar på problemet, för min skull.
Bibeln säger ju att vi behöver tålamod. Jadå, och idag fick jag träna mitt.
Men Gud välsigne alla dessa unga datanördar, som sitter på en support någonstans för att hjälpa alla oss "idioter" som inte begriper hur det skall vara. Det går säkert åt lite tålamod till det också.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
"nejdu det är windows som har köpt rättigheterna till drivrutinerna, ring till dom."
På windows bekräftas att de förladdat sitt vistaprogram bl.a. med den skrivaren jag vill installera (EPSON 1290) Det är bara det att eftersom min dator var laddad med "vista" när jag köpte den så är det ju HP som har ansvaret.
På HP förklarar man att det är ju trots allt Epson som jag borde ringa till.
På Epson svarar nu en kille som inte har någon brist på självförtroendet; "Jag skall hjälpa dig ska du se" Tills vi kommer på att min dator inte alls är förladdad med de rätta drivrutinerna. "Det skall den vara, ring till Windows."
På Windows svarar nu en kille med ännu större självförtroende. Kollegerna på Epson får det föga smickrande tillnamnet; "Stolpskott" För är det några som har drivrutiner så är det ju dom.
På Epson har de tröttnat på mig, så de lovar att ringa senare idag, när de löst problemet; "Det går fort"
Nu är klockan midnatt och jag hoppas väl egentligen, att det INTE sitter en kille och jobbar på problemet, för min skull.
Bibeln säger ju att vi behöver tålamod. Jadå, och idag fick jag träna mitt.
Men Gud välsigne alla dessa unga datanördar, som sitter på en support någonstans för att hjälpa alla oss "idioter" som inte begriper hur det skall vara. Det går säkert åt lite tålamod till det också.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
onsdag 1 oktober 2008
En fast klippa att stå på
Börsen rasade i Usa i måndags och nu finns det ingen ände på nyheterna om varslen, nedläggningarna och indragningarna. En god ekonomi vill vi ju alla ha för att känna oss trygga.
Ju mer pengar ju säkrare.
Kan inte låta bli att tänka på ordspråksboken: "Den rikes ägodelar är hans fasta borg, lik en hög mur i hans inbillning." Så sant, så sant. Men håll med om att det är en stor tragedi för många människor när det som var deras trygghet rasar som ett korthus.
Helt naturligt kommer frågan: Vad finns det som verkligen är att lita på i både med och motgång? Tillåt mig att citera en gammal profet som hette Jesaja: "Förtrösta på Herren till evig tid, ty Herren Herren är en evig klippa." Det är lite annat det än börskurserna och partiet.
Det har hållit för hundratals miljoner människor i tusentals år. Så varför skulle du vara ett undantag ? Samla dig till bön tillsammans med mig, så vänder vi oss till Jesus. han tar emot dig, här och nu!
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Ju mer pengar ju säkrare.
Kan inte låta bli att tänka på ordspråksboken: "Den rikes ägodelar är hans fasta borg, lik en hög mur i hans inbillning." Så sant, så sant. Men håll med om att det är en stor tragedi för många människor när det som var deras trygghet rasar som ett korthus.
Helt naturligt kommer frågan: Vad finns det som verkligen är att lita på i både med och motgång? Tillåt mig att citera en gammal profet som hette Jesaja: "Förtrösta på Herren till evig tid, ty Herren Herren är en evig klippa." Det är lite annat det än börskurserna och partiet.
Det har hållit för hundratals miljoner människor i tusentals år. Så varför skulle du vara ett undantag ? Samla dig till bön tillsammans med mig, så vänder vi oss till Jesus. han tar emot dig, här och nu!
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Så fri så man sitter fast
Väldigt många kända och okända svenskar, sitter fast i sin "frihet."
Jag vet inte när man bestämde att Guds bud var "hämmande" och "begränsande", men helt klart är att sedan dess har vårt samhälle kört fast ordentligt.
Människan skulle bli så fri, så fri. Sexualiteten blev så fri så vi tillslut fick HIV. Aborterna blev så fria så till slut kunde inga feministiska pekpinnar i världen få tyst på alla de kvinnor som lever med ångest efter en abort. Vi blev så fria från att helga vilodagen så vi till slut inte kunde hantera de stora sjukskrivningstalen. Svensken blev så fri så man till slut satt fast. Ordentligt fast. Och där är vi nu. Det här är ändå bara ett fåtal exempel bland långt fler verkligheter.
Men hur skall vi komma loss från vår "frihet" ? Lagar och förordningar har inte hjälpt. Politik och debatt har inte hjälp heller. Svensken vände sig till ny spännande andlighet, men det blev bara värre.
Det är väl snudd på kriminellt att nämna Bibeln. Men i den står det; "Om nu sonen(Jesus) befriar er, blir ni verkligen fria. Ungefär 100 000 människor över hela vår värld, har IDAG upplevt att det är sant.
Vill du du vara verkligt fri ?
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Jag vet inte när man bestämde att Guds bud var "hämmande" och "begränsande", men helt klart är att sedan dess har vårt samhälle kört fast ordentligt.
Människan skulle bli så fri, så fri. Sexualiteten blev så fri så vi tillslut fick HIV. Aborterna blev så fria så till slut kunde inga feministiska pekpinnar i världen få tyst på alla de kvinnor som lever med ångest efter en abort. Vi blev så fria från att helga vilodagen så vi till slut inte kunde hantera de stora sjukskrivningstalen. Svensken blev så fri så man till slut satt fast. Ordentligt fast. Och där är vi nu. Det här är ändå bara ett fåtal exempel bland långt fler verkligheter.
Men hur skall vi komma loss från vår "frihet" ? Lagar och förordningar har inte hjälpt. Politik och debatt har inte hjälp heller. Svensken vände sig till ny spännande andlighet, men det blev bara värre.
Det är väl snudd på kriminellt att nämna Bibeln. Men i den står det; "Om nu sonen(Jesus) befriar er, blir ni verkligen fria. Ungefär 100 000 människor över hela vår värld, har IDAG upplevt att det är sant.
Vill du du vara verkligt fri ?
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)