Från gammal till ung

Får be mina läsare om ursäkt för dålig uppdatering det senaste. Det är mycket som händer hela tiden. Att skriva en blogg tar ju en stund.

Idag har jag i alla fall Haft ytterligheterna i fråga om åldrar. Ingen skall säga annat än att det är omväxlande att vara pastor.

Från förra helgens GO-festival med 200 ungdomar i Lindeskolans aula till den här dagens både yngre och äldre publik. I eftermiddags hade vi Fredagssång på Café Lyktan. Vanligtvis tar jag dit några som kommer och sjunger men den här gången var det från vår egen kyrka. Vi ledde de närvarande i Allsång. Julens sånger och en och annan Västgötahistoria däremmellan. Men i mitten ett angeläget budskap om Jesus.

På kvällen var det tid för barnen i "disciples" Lekar, tävlingar, en tomtesnäll man som berättar vart jultraditioner kommer ifrån och så julfika förståss. men alldeles i slutet ett viktigt budskap om Jesus.

Från gammal till ung men ändå inte så värst olika. Faktum är att jag hade samma budskap på båda ställena. Bara lite annorlunda språk. Det visar tycker jag att det finns ett gemensamt behov hos alla människor oavsett ålder. Ett behov av Jesus helt enkelt.

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Hagga eller helgon

När människan blir gammal tycks det som att det kan gå åt två håll; vad gäller humör och inställning till sin omgivning.

Vi har alla råkat ut för både kroniskt missnöjda rabbataggor och pekfingerviftande besserwissergubbar. Därför blir man full av hopp varje gång man träffar en människa som tagit vara på livets erfarenheter och förvaltat dem, tills de blivit en skatt av kärlek, omsorg och insikt i livets allehanda krumbukter.

Jag läste häromdagen: ” Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust” (Ordspråksboken 15:13) Då menas inte flabbskrattets glädje eller någon sorts krystad positivism.

Låt mig ge ett exempel:
I den församling jag tjänar, så finns det flera riktigt goa små tanter. Men nu tänker jag på en av dem särskilt. Hennes gestalt sträcker sig inte så värst högt över marken, men hennes hjärta når ända upp till himlen. När jag predikar och upplever ett behov av stöd och förbön, så tittar jag åt hennes håll, och möter ett ansikte som lyser som solen. (Även om jag inte har min bästa predikodag.)

Är det ett liv i gräddfilen som gett henne denna utstrålning, eller kan hon vara så glad för att just hon sluppit allt svårt? Absolut inte! Det vet jag, och med åldern så har det kommit en och annan krämpa. Men ett liv i nära gemenskap med Jesus kan inte annat än att sätta sina spår. Jag menar inte ett utövande av religion och försvarande av vissa åsikter. Nej! Jag menar gemenskap med den helige och evige Guden, frälsaren; Jesus Kristus! genom bönen och bibeln.

Vi som inte är där än, har just nu chansen att välja väg för framtiden. Ingen av oss kommer att ha ett, allt igenom enkelt liv. Alla av oss kommer att bli besvikna på människor, sårade av elakheter och prövade genom svårigheter. Men om vi väljer Jesus ger han oss kraft att både förlåta människor och övervinna hinder på vägen genom livet.
OCH med tiden, utan att du märker det själv, så präglas du av gemenskapen med Jesus. Ditt ansikte blir ljust. Din omgivning ser ett helgon.

Allt gott
Önskar
Mats Pastor

Kärleken övervinner tröttheten

I en kyrka i ett svart område i Chicago, pågick det fjärde mötet den söndagen. De var tvugna att ha fyra möten för annars fick inte alla plats som ville gå till kyrkan.
Det var ett tydligt ungdomsstuk på mötet. Ljudnivån var hög, mycket hög och lokalen var fylld av nästan bara unga människor. Längst fram till höger satt en gammal man och såg trött ut. Jag vet inte om han hade varit med på alla mötena eller om han bara var trött för att han var gammal.

Jag kunde inte låta bli att tänka att det nog hade varit mer gudaktigt att säga till den gamle att han fick gå hem och vila sig en stund. Automatiskt formades i mina tankar en föreställning om, att den gamle nog hade gjort sitt, och satt i väntrummet för att få komma till sin frälsares himmel.

Efter predikan gavs tillfälle att ta emot Jesus i sitt liv. Den som ville göra det inbjöds att låta sitt beslut visa sig i praktisk handling, genom att komma fram, längst fram i kyrkan. Först hände inget. människorna tänkte och vägde sina beslut. Det var ett viktigt och ett laddat tillfälle. sen började de komma; en efter en. Unga människor tog beslut som skulle påverka resten av deras liv. Beslutet att bjuda in Jesus Kristus.

Nu blev det liv i den gamle mannen. Tröttheten var borta, stegen något stöppliga men ändå beslutsamma och de förut så trötta ögonen lyste av värme och kärlek när han gick fram till en ung kille. Det här var den gamle mannens liv. Han lade en gammal knotig hand på den unga mannens breda muskulösa ryggtavla och började bedja. Det där hade han gjort förut. Jag vet inte hur många människor han med sina böner hade hjälp in i Guds rike genom åren. Kanske han inte visste det själv. Men det var väldigt tydligt att det var det han levde för.

Satt han i väntrummet till himmlen? Ja visst, men inte sysslolös. Inte så länge det fanns en till; oändligt värdefull människosjäl, att hjälpa in i gemenskapen med Jesus Kristus.

OM jag får bli så gammal, vill jag bli som han.

Allt gott
önskar
Mats Pastor