Jo det var det där med relevant kyrka.

Jag är fullt medveten om att ordet "relevant" har blivit ett kyrkligt modeord. Men jag använder det ändå för hur man än vänder på det är det viktigt. Det vore en katastrof om vi blev tråkiga och ointressanta för alla.

några saker jag tror är viktiga för att vi skall vara relevanta i vår tid.
1. Vårt budskap om Jesus har vi ingen rätt att ändra på. Dessutom skulle det bli kraftlöst med en förfalskning.
2. Att bevara en gammal liturgi är ingen biblisk dygd, snarare tvärtom. Vi skall spela musik och framföra budskapet till nutidsmänniskan.
3. Kärlek, glädje, frid och sanning kommer alltid att vinna i långa loppet.

Vad tror du? skriv gärna vad du tror.
Allt gott
önskar
Mats Pastor

Hur är en relevant kyrka?

För det första så är ju kyrkan inte byggnaden utan det är människorna.

Det Kristna budskapet är unikt och alldeles fantastiskt: Gud älskar oss. Gud har kommit hit och blivit människa: Jesus Kristus. Vi kan få förlåtelse för alla våra dåliga handlingar, sen ger Han kraften att leva ett nytt liv. Han vill ge oss kärlek till våra medmänniskor och kraft att göra under.
VILKET FANTASTISKT BUDSKAP! Dessutom har hela Kristus grejen en trovärdighet långt bortom vad någon annan livsåskådning kan prestera.

Så varför kommer inte fler människor? Jo vi brukar visserligen fylla vår kyrka de flesta söndagar. Men det finns ju fortfarande tusentals som aldrig någonsin går i en kyrka, även i våran lilla stad.

Det är där frågan ställs på sin spets: Hur anggår vi folk? Hur är vi relevanta för vårt sammanhang.

Jesus drog ju stora folkskaror när han gick här på jorden. En del, te.x. Fariseerna, blev mycket arga på honom. Han störde i deras invanda religiösa tankebanor. Men den vanlige juden såg ju i Jesus sitt hopp, sin räddning.

Ingen var likgiltig för Jesus. Han angick sin samtid. Han var relevant.

Vad tror du är viktigt för att kyrkorna skall vara relevanta idag?

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Enhet i Jesus Kristus

Det är en ny enhet i svensk kristenhet. Förr var det nog striktare och människor identifierade sig i högre grad som baptister, frälsningssoldater eller pingstvänner. Men det tänket är borta. När en kristen människa flyttar, går de med i den kyrka de trivs i, så enkelt är det.

Jesusmanifestationen är ett bland många exempel på stor kristen enhet.

Det finns samtidigt ett problem. Allt som kallas kristet är inte så värst kristuslikt. Vissa kyrkor väljer att följa den för stunden, mest politiskt korrekta ståndpunkten. Det är inget att bli förvånade över. Jesus har redan förutsagt det.

Min erfarenhet är att det går en slags skiljelinje bland kyrkor och samfund. Den skiljelinjen heter bibeltro.

Man kan övervinna skillnader i gudstjänstformer och stil utan problem. Olika traditioner går också att övervinna bara viljan finns. Språk och kultur övervinns med lätthet när Anden är gemensam. T.o.m. teologiska skillnader går att överse med bara grundtron på Jesus är densamma.

Men när s.k. kristna överger bibelns auktoritet och ersätter den med vad som brukar kallas: "historisk, kritisk bibelsyn" då försvinner all respekt för de eviga sanningarna. Man kallar sin tro för kristendom, men i själva verket är det en helt annan religion, där människan själv är gud. Det säger sig själv att det är omöjligt att bilda någon enhet då. Det blir bara ett formellt utanpåverk utan någon som helst praktisk betydelse för vårt land.

Församlingen(de kristna) har alltid respekterat bibeln som Guds Ord, och det är på den grunden det byggs en genuin enhet idag mellan olika sorters kristna. Då spelar det ingen roll om världen hånar eller hotar oss, Jesus gillar oss, och det är det som räknas.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Del 7. För dig också!

Om du följt bloggarna de senaste dagarna så kanske du också vill bli frälst. Jag skall berätta tre viktiga saker som har med det att göra.

· Sånt som försöker hindra dig.
· Ta emot Jesus.
· Vad gör jag sen?

Sånt som försöker hindra dig
Det finns några vanliga tankemönster som ställer till det, när människor skall komma till Jesus.

· Vad skall människor säga?
· Det är synd om mig, ingen förstår mig.
· Jag vill framstå som duktig, inte som någon som behöver Guds hjälp.
· Jag vill inte sluta med xxxx, som jag vet inte hör till ett kristet liv.

Jag skulle kunna skriva massor om varje punkt, men nöjer mig med att citera bibeln
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Vad är alla de där hindren värda egentligen, jämfört med Guds kärlek, och vad han vill ge till dig?

Ta emot Jesus
”Men åt alla som tog emot honom(Jesus) gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh 1:9)

1. Bli fullständigt ärlig inför Gud
2. Be med egna ord. Vänd dig till Gud i namnet Jesus.
3. Erkänn Jesus som Herre i ditt liv. Tacka för att Jesus har förlåtit dig.

Vad gör jag sen ?
· Fortsätt att be med egna ord varje dag. Be till Jesus.
· Börja läsa i bibeln, nya testamentet. Det är del två i bibeln. Bok 1. är ”Matteusevangeliet”
· Gå till en bra kyrka. De flesta frikyrkor är bra, men inte alla. Vill du ha hjälp så får du gärna maila mig matsmagnusson@crossnet.se

Det finns MYCKET mer att vara med om och få från Gud. Det här är bara början. Jag vill önska dig Guds välsigne och verkligen gratulera dig till ditt beslut.

Allt gott
Önskar
Mats Pastor

Del 6. Tiotusen ton ramlar av.

Den ena lovsången avlöste den andra: ”Jesus, Jesus ingen kan vara det du är för mig…… Jesus du är underbar…….Inför din tron………Jesus, namnet med skönhet……” Ibland bad de för varandra. Ibland var det någon som bad högt.

Ingen visste om, ingen såg, men där i ett soffhörn, i Pingstkyrkan i Lidköping, bad jag mitt livs viktigaste bön. ”Okey då Jesus. Jag har sett tillräckligt. Du får hela mitt liv” Det kändes inget speciellt just då. Jag var bara lättad. Beslutet var taget.

Men den kvällen var bönen annorlunda. Jag bara visste att jag visste, att jag visste.
All rädsla för straff och helvete var borta. På morgonen vaknade jag tidigt, tog på mig löparskorna och tog det vanliga femkilometersspåret. Det var kallt och friskt i luften. Livet var nytt på ett sätt som inte går att förklara, som om det varit suddig skärpa och sedan blir allt klart, som om tiotusen ton ramlat av.

När jag var nästan i mål sprang jag förbi en glänta med högt daggvått gräs. Solen lyste in i gläntan mellan träden, och gräset glittrade som ett hav av silver. Det var så vackert! Det var en hälsning från Gud. Jag ropade högt och grät…..

Allt det här var bara början. Det är 21 år sedan det hände. Det var ett under. Jesus förvandlade mitt liv, precis som han, bara idag, har förvandlat livet för ca 100 000 människor över hela vår värld, som blivit kristna.

Nej, allt blev inte enkelt. Ibland har jag mött svårigheter, jag inte trodde att jag skulle klara av. Ibland har jag undrat vart Gud är någonstans, när livets besvärligheter mal som en kvarn över själen. Ibland har jag t.o.m. svikit min Gud. Men med facit i hand kan jag säga utan att tveka. Jesus har varit där. Han har varit trofast, och en dag skall jag möta Jesus ansikte mot ansikte………….till det finns inga ord.

Det här är för dig också, min vän. Tänk igenom det här noga och följ med mig på bloggen i morgon också.

Allt gott
Önskar
Mats Pastor

Del 5. Det var en fredag som undret hände.

Nu följde en serie av besök i kyrkan. ”Det här var bättre än väntat.” Det fanns mycket ungdomar och en ungdomspastor som hette Ola. Jag såg så många exempel på äkta och uppriktig tro. Det fanns andra exempel också, men på något sätt så skyddade Gud mig från dem.

På ungdomssamlingarna brukade Ola predika. Jag tyckte han var fantastisk på att prata. ”Var får han allt ifrån?” Jag började sjunga med i lovsångerna; Först ett tonlöst, lågt brummande för att ingen skulle höra. Hemma sjöng jag ut texterna: ”Jesus, Jesus ingen kan vara det du är för mig….”

JESUS! Jag hade aldrig fattat det förut. ”Det är ju honom det handlar om.” Ola förklarade det hela: ”Det är i namnet Jesus som man får kontakt med Gud, för det har Gud bestämt. Gud kom hit som människa, Jesus Kristus, för att rädda oss till himmelen.”

Det var en fredag som undret hände; Alla som ville ”ha mer” brukade gå in i ett sorts vardagsrum med soffor efter ungdomssamlingen, där satt de och sjöng lovsånger och bad, när alla andra fikade och pratade i rummet bredvid. Den här fredagen gick jag med in………..

Fortsättning i morgon

Allt gott
Önskar
Mats Pastor

Del 4. Åhh nej! Vad retligt.

Det var höst och utifrån Vänern fick den fuktiga vinden ordentligt med fart för att leta sig innanför kläderna. ”Vad gör jag här! Om jag skulle ta och vända, gå hem och sätta på tv:n istället.” Jag var nästan framme vid dörren. Hjärtat klappade fortare. Högerfoten uppe på trappan.......”Nej jag vågar inte.” Nästa steg var ett steg förbi dörren och jag gick ytterligare ett varv runt stora torget i Lidköping. Det var nästan folktomt så jag tror inte att det var så många som hade lagt märke till den unga killen som nu var inne på sitt tredje varv.

”Jag kanske inte får vara där. Jag hör ju inte dit. Jag är ju inte en av dem. Tänk om det blir pinsamt.” Genom huvudet for en lång rad av förslag på hur pinsamt det kunde bli och hur fel allt säkert skulle gå. Nästan framme vid dörren igen. "Men blir det för illa får jag väl gå. Kom igen nu din fegis, gå in!"

Innanför var det varmt. En hall och en öppen dörr in till caféet. Jag vände för att gå ut. "Din fegis", Vände tillbaka och tittade in. Alla i rummet tittade förvånat på mig. "Åh Nej! det blev pinsamt." Cafét hade inte öppnat än och de kristna ungdomarna där inne höll som bäst på att ställa i ordning allt. Jag letade upp min coolaste röst.
- "Hej"
- "Hej, Välkommen in"
- "Jag skulle bara kolla om det här är café Tabasco" (Typiskt frikyrkligt namn på ett café. Alltid ett namn med någon sort undermening)
– "Ja visst! slå dig ned, vi öppnar nu. Det kanske blir fler frågor framåt kvällen."

"Vad i hela världen menade hon med det? Och varför tittar alla så konstigt?" Jag satt där och drack lite på en stor Cola och åt på någon sorts alldeles för starkt kryddad macka som tydligen var specialité.

Nu började det droppa in folk. Efter en halvtimme var det ganska fullt. De var ungefär som vi andra, fast annorlunda på något sätt. Det här var alltså kristna ungdomar. "Det ÄR något skumt med deras ögon, eller inbillar jag mig.” En del tittade åt mitt håll, ingen kom fram för att prata. "De kanske tycker att jag inte borde vara här. Oj! Vad fel det blev, bäst att gå. Vi tar det här värdigt: Drick ur Colan i lagom takt, titta dig lite förstrött omkring, greppa skinnjackan, ta de tio stegen mot dörren och på väg hem." Jag hann aldrig ens till ”drick ur Colan”

”Hej jag heter Billy.” En lång vältränad kille i min ålder sträcker fram handen och hälsar. Sen pratar vi jobb, bilar, terränglöpning och allt möjligt resten av kvällen. Någon mer vågar sig fram, men det är Billy som pratar. Inte ett ord om Gud på hela kvällen, men isen är bruten.

”Det är ungdomssamling på fredag klockan sju. Vi ses väl då?”
”Jag skall kolla upp det, men det tror jag”

Fortsättning i morgon.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Del 3. En vacker kvinna

…………………….Fortsättning från igår.

Alla bad, många högt. Där satt några och talade något konstigt. Någonstans mellan 200-300 personer bar sig åt på ett sätt jag inte var van vid. De var liksom passionerade för Gud. Det var skrämmande och underbart på samma gång. DÅ hände det värsta:

”Så säger Herren” En mycket gammal kvinna ställer sig upp och det blir alldeles tyst i hela lokalen. Hon satt långt fram, men vände sig om och tittade ut över oss andra. Hon var otroligt vacker i sin ålderdom. Ansiktet var fårat och solbränt och håret var långt, alldeles vitt och uppsatt med en knut i nacken. Hon hade bruna ögon som utstrålade en värme och en värdighet på samma gång. När hon tittade på oss var det som om Gud själv, bodde där inne, och såg rakt ut på oss.

”Det sitter en ung man här inne i lokalen. Jag har sett din kamp säger Herren, du är rädd för att gå förlorad. Du har ropat till mig och nu söker Jag dig, säger Herren. Var inte rädd. Jag vill komma dig nära.” (Det är många år sedan. Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen. Men det var helt klart det här innehållet.)

Mötet gick mot sitt slut. De sjöng en sång och jag smet ut så snabbt som värdigheten tillät. Ut genom dörren. ”Vad var det DÄR! Jag går aldrig dit igen. Jag måste gå dit igen. Är det Magnus som har skvallrat? Nej han vet inte att jag är här, och inte vet han om mina böner. ”

”Gud är det du? Är det på riktigt?”

Efter några dagar beslutade jag att gå på ungdomscafét. ”Jag måste ju på något sätt börja prata med dom.”

Fortsättning i morgon

Allt gott
Önskar
Mats Pastor

(Rätt skall vara rätt. Alla händelser jag beskrivit är autentiska. De har hänt på riktigt, men utspridda på två eller tre möten. Jag kan inte så här 21 år senare, precis komma ihåg ordningen. Bara att profetian var sist)

Del 2. Första gången.

”Oj! vad mycket folk, och i alla åldrar. Är det några snygga tjejer? Skärp dig! Om det är Gud det handlar om, så är det bäst att det är Gud i första hand.”

”Välkommen hit!” Kvinnan i ingången till dörren log ett stort leende. ”Skumt, vad ler hon för? De ser säkert att jag inte hör hit. Bäst att vara försiktig, annars drar de säkert fram mig till första bänk för att frälsa mig. Det har man ju hört.” Jag tog en plats långt bak nära dörren, så jag kunde gå ut så obemärkt som möjligt ifall de blev för konstiga.

”Dra skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark” Pastorn läste innantill från bibeln. ”Om de börjar dra av sig skorna nu, skall jag göra det också då, eller skall jag ha mina på?” Pastorn, Anders Sjöström, talade med engagemang och samtidigt på ett sätt som man kunde förstå. Jag hade aldrig hört något liknande. Den mannen trodde på det han sa. Snart förstod jag att det inte handlade om några skor utan om att Gud är värd vår respekt.

Ungdomskören sjöng igen. ”Värst vad de verkar glada. Det är säkert tillgjort. Dom har nog aldrig varit med om det verkliga livet utanför kyrkan.” Kritisk och fascinerad på samma gång satt jag och tittade; ”Vad är det med deras ögon? Det är något annorlunda med deras ögon.” En kille gick fram till micken och bjöd in till Café Tabasco, som var för ungdomar. ”Ska man gå dit? Då måste man ju prata med dom”

Nu hände något annorlunda……………..

Fortsättning i morgon

Allt gott
Önskar
Mats Pastor

Del 1. Innan jag vågade dit.

”Väckelsemöte ! Café tabasco !? Det verkar skumt. Ska jag verkligen gå hit? Det kanske är dumt.” Affischtavlan satt på pingstkyrkan i Lidköpings framsida.

Magnus på mitt förra jobb, på konsultfirman i Vadstena. Han hade varit en riktigt bra kompis, och han gick ju till pingstkyrkan. Annars visste jag inte mer om pingstkyrkor än att det fanns snygga tjejer och att alla människor där, var lite galna.
”Jag får inte stå kvar för länge nu så att ingen tror att jag vill gå hit. Gudstjänst ! Det låter jättetråkigt, men det är å andra sidan ofarligt. Det får det bli.”

Hemma på kvällen innan jag skulle somna:
”Gode Gud gör så jag inte hamnar i helvetet.” Alltid samma bön, alltid samma oro.
Hela mitt liv hade jag försökt att vara en bra kille:
Jag hade verkligen kämpat mig till mina betyg, utan läshuvud, försökt att sköta mig, så de där hemma slapp att skämmas, gå in för det militära, jobbat alla vardagar, alla sommarlov, sen jag var 15år, jobbat över mycket och länge och dessutom försökt att vara en bra kompis i gänget.
Jag gick t.o.m. in för konfirmationen, och lärde mig både Fader vår och trosbekännelsen utantill, fast inte för att jag egentligen trodde, utan för att ingen skulle behöva skämmas för mig och prästen skulle vara nöjd. Visst hoppades jag ändå lite att det skulle finnas en Gud som hjälper.

Men ändå; Jag hade INTE räckt till, INTE varit en bra kille, INTE haft roligt, INTE alltid varit en bra kompis, INTE lyckats med någonting ännu egentligen. Trots alla mina ansträngningar så ville oron inte försvinna. ”Gode Gud gör så jag inte hamnar i helvetet, om det finns, om du finns.”
Hur skulle jag kunna veta vad som egentligen är sant om Gud? Det fanns två vägar att gå: Antingen intala sig att Gud inte finns och döva oron på det sättet, eller också verkligen ta reda på OM Han finns och vad som är sant om Honom.

Självklart visste ingen, absolut ingen om den kamp som pågick inuti.

Fortsättning i morgon

Allt gott
önskar
Mats Pastor