När människan blir gammal tycks det som att det kan gå åt två håll; vad gäller humör och inställning till sin omgivning.
Vi har alla råkat ut för både kroniskt missnöjda rabbataggor och pekfingerviftande besserwissergubbar. Därför blir man full av hopp varje gång man träffar en människa som tagit vara på livets erfarenheter och förvaltat dem, tills de blivit en skatt av kärlek, omsorg och insikt i livets allehanda krumbukter.
Jag läste häromdagen: ” Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust” (Ordspråksboken 15:13) Då menas inte flabbskrattets glädje eller någon sorts krystad positivism.
Låt mig ge ett exempel:
I den församling jag tjänar, så finns det flera riktigt goa små tanter. Men nu tänker jag på en av dem särskilt. Hennes gestalt sträcker sig inte så värst högt över marken, men hennes hjärta når ända upp till himlen. När jag predikar och upplever ett behov av stöd och förbön, så tittar jag åt hennes håll, och möter ett ansikte som lyser som solen. (Även om jag inte har min bästa predikodag.)
Är det ett liv i gräddfilen som gett henne denna utstrålning, eller kan hon vara så glad för att just hon sluppit allt svårt? Absolut inte! Det vet jag, och med åldern så har det kommit en och annan krämpa. Men ett liv i nära gemenskap med Jesus kan inte annat än att sätta sina spår. Jag menar inte ett utövande av religion och försvarande av vissa åsikter. Nej! Jag menar gemenskap med den helige och evige Guden, frälsaren; Jesus Kristus! genom bönen och bibeln.
Vi som inte är där än, har just nu chansen att välja väg för framtiden. Ingen av oss kommer att ha ett, allt igenom enkelt liv. Alla av oss kommer att bli besvikna på människor, sårade av elakheter och prövade genom svårigheter. Men om vi väljer Jesus ger han oss kraft att både förlåta människor och övervinna hinder på vägen genom livet.
OCH med tiden, utan att du märker det själv, så präglas du av gemenskapen med Jesus. Ditt ansikte blir ljust. Din omgivning ser ett helgon.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar