I rummet där radhusområdets kompostkvarn står, sitter en almanacka med nostalgiska bilder, bl.a. denna idolbild på GERT JONNYS.Vad var det som inspirerade dessa unga män att starta ett dansband? Hur kom de på namnet? Vem fixade kostymerna? Hur gjorde han för att få de andra att ta på sig dem, OCH dessutom ställa upp på kort. Jag kan undra hur det lät när de spelade?
Klart är i alla fall att de inte blev särskilt kända, och troligtvis har de helt andra arbeten idag.
Jag har skrattat mycket åt bilden, och skulle själv byta identitet eller något, om jag fanns med på en sån bild. MEN det finns något friskt med de här killarnas satsning.
De hade en dröm och gjorde i alla fall ett försök. Viljan att göra något, var större än risken för att folk skulle skratta. Det är ju faktiskt så alla lyckade projekt, också har startat.
Alla räddharar som jämnt går omkring och är oroliga för vad folk skall tycka, hittar inte på så mycket, upplever inte så mycket, åstadkommer inget stort.
Det gäller även på livets allra viktigaste områden.
Så alla GertJohnnys som försökt men misslyckats; strunta i våra skratt, försök igen..................MEN! skippa det där med rosagrönt,tantfrisyrer och dansband. Det vet vi att det inte funkar
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar