”Oj! vad mycket folk, och i alla åldrar. Är det några snygga tjejer? Skärp dig! Om det är Gud det handlar om, så är det bäst att det är Gud i första hand.”
”Välkommen hit!” Kvinnan i ingången till dörren log ett stort leende. ”Skumt, vad ler hon för? De ser säkert att jag inte hör hit. Bäst att vara försiktig, annars drar de säkert fram mig till första bänk för att frälsa mig. Det har man ju hört.” Jag tog en plats långt bak nära dörren, så jag kunde gå ut så obemärkt som möjligt ifall de blev för konstiga.
”Dra skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark” Pastorn läste innantill från bibeln. ”Om de börjar dra av sig skorna nu, skall jag göra det också då, eller skall jag ha mina på?” Pastorn, Anders Sjöström, talade med engagemang och samtidigt på ett sätt som man kunde förstå. Jag hade aldrig hört något liknande. Den mannen trodde på det han sa. Snart förstod jag att det inte handlade om några skor utan om att Gud är värd vår respekt.
Ungdomskören sjöng igen. ”Värst vad de verkar glada. Det är säkert tillgjort. Dom har nog aldrig varit med om det verkliga livet utanför kyrkan.” Kritisk och fascinerad på samma gång satt jag och tittade; ”Vad är det med deras ögon? Det är något annorlunda med deras ögon.” En kille gick fram till micken och bjöd in till Café Tabasco, som var för ungdomar. ”Ska man gå dit? Då måste man ju prata med dom”
Nu hände något annorlunda……………..
Fortsättning i morgon
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar