Det var höst och utifrån Vänern fick den fuktiga vinden ordentligt med fart för att leta sig innanför kläderna. ”Vad gör jag här! Om jag skulle ta och vända, gå hem och sätta på tv:n istället.” Jag var nästan framme vid dörren. Hjärtat klappade fortare. Högerfoten uppe på trappan.......”Nej jag vågar inte.” Nästa steg var ett steg förbi dörren och jag gick ytterligare ett varv runt stora torget i Lidköping. Det var nästan folktomt så jag tror inte att det var så många som hade lagt märke till den unga killen som nu var inne på sitt tredje varv.
”Jag kanske inte får vara där. Jag hör ju inte dit. Jag är ju inte en av dem. Tänk om det blir pinsamt.” Genom huvudet for en lång rad av förslag på hur pinsamt det kunde bli och hur fel allt säkert skulle gå. Nästan framme vid dörren igen. "Men blir det för illa får jag väl gå. Kom igen nu din fegis, gå in!"
Innanför var det varmt. En hall och en öppen dörr in till caféet. Jag vände för att gå ut. "Din fegis", Vände tillbaka och tittade in. Alla i rummet tittade förvånat på mig. "Åh Nej! det blev pinsamt." Cafét hade inte öppnat än och de kristna ungdomarna där inne höll som bäst på att ställa i ordning allt. Jag letade upp min coolaste röst.
- "Hej"
- "Hej, Välkommen in"
- "Jag skulle bara kolla om det här är café Tabasco" (Typiskt frikyrkligt namn på ett café. Alltid ett namn med någon sort undermening)
– "Ja visst! slå dig ned, vi öppnar nu. Det kanske blir fler frågor framåt kvällen."
"Vad i hela världen menade hon med det? Och varför tittar alla så konstigt?" Jag satt där och drack lite på en stor Cola och åt på någon sorts alldeles för starkt kryddad macka som tydligen var specialité.
Nu började det droppa in folk. Efter en halvtimme var det ganska fullt. De var ungefär som vi andra, fast annorlunda på något sätt. Det här var alltså kristna ungdomar. "Det ÄR något skumt med deras ögon, eller inbillar jag mig.” En del tittade åt mitt håll, ingen kom fram för att prata. "De kanske tycker att jag inte borde vara här. Oj! Vad fel det blev, bäst att gå. Vi tar det här värdigt: Drick ur Colan i lagom takt, titta dig lite förstrött omkring, greppa skinnjackan, ta de tio stegen mot dörren och på väg hem." Jag hann aldrig ens till ”drick ur Colan”
”Hej jag heter Billy.” En lång vältränad kille i min ålder sträcker fram handen och hälsar. Sen pratar vi jobb, bilar, terränglöpning och allt möjligt resten av kvällen. Någon mer vågar sig fram, men det är Billy som pratar. Inte ett ord om Gud på hela kvällen, men isen är bruten.
”Det är ungdomssamling på fredag klockan sju. Vi ses väl då?”
”Jag skall kolla upp det, men det tror jag”
Fortsättning i morgon.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar