Jag tillhör en lycklig minoritet

Idag var jag i kyrkan. Jag är i kyrkan nästan varje söndag. Jag vet att en del tror att jag och andra går dit av någon sorts tvång eller plikt. Ingenting kan vara mer fel.

Jag går dit eftersom Gud har sagt att vi skall samlas i hans namn.(står i Bibeln) Och om Gud säger något så har jag märkt att det alltid är för att det är bra för oss, och alltid väldigt befriande.

Söndagsmötena är som hjärtslagen i livet; regelbundet återkommande med en ny skjuts ut i veckans alla uppgifter och händelser. Efter en vecka är del lagom att komma till kyrkan igen för ett nytt "pumpslag" osv.

Söndagsmötena är gemenskap. Det är gemenskap med Gud i lovsången, bönerna och i ordets predikan. Det är gemenskap med varandra på ett plan som inte finns någon annan stans.

Ibland skall människor förklara för mig varför de inte kan gå till kyrkan. Jag tror att bara det faktum att jag är pastor gör att någon sorts dåligt samvete hugger till. Det är ganska liten variation på bortförklaringarna, varför man inte går till kyrkan.
Mamma har lärt mig att vara artig så jag säger sällan något. Men det jag tänker är; att för det första så är det ju inte för pastorns skull som man går till kyrkan. Det är ju för Guds skull. För det andra har man nog aldrig riktigt lärt känna Gud för i så fall skulle man vilja vara där. Och för det tredje så är det nog ganska ofta så att det är latmasken som sätter till. För på söndagmorgon känns det ju jobbigt att gå upp, göra sig iordning och gå iväg. Men när man väl har kommit dit är i alla fall jag tacksam för att jag verkligen gick.

Är det alltid roligt/saligt/härligt i kyrkan? Nej det är olika. oftast är det bra ibland kan det vara lite halvbra och mycket sällan kan det vara direkt dåligt. Men om man inte är beredd att acceptera en och annan halvbra gudstjänst, så är man inte där, när det är ett fantastiskt bra möte. Förresten finns det alltid någoting bra att få för den som är öppen för Gud.

Jag vet att vi som går till kyrkan är en minoritet i Sverige. Men alla undersökningar som gjorts visar att kyrkobesökare generellt sett har det bätttre på en lång rad områden som till exempel: hälsa, relationer och prestation på jobbet; En lycklig minoritet med andra ord.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Ung !

Ibland så beter sig folk som om det vore olämpligt eller rent av farligt för unga människor att få höra om Jesus. Förra året , här i Lindesberg, var det en förälder som reagerade mot att någon kom och berättade om innehållet i nya testamentet. Skolledningen lade sig platt, för EN förälder.

Det finns inget viktigare än att barn och ungdommar får möta Jesus. Jesus är den enda som kan lyfta svenska ungdommar ur det. i varierande grad, destruktiva liv som tycks skugga ungdomsvärlden.

Därför är jag glad att vår församling skall få en ny undomsledare. En ordentligt frälst, Andefylld och Jesusälskande ungdomsledare.

Men visst är det farligt när ungdomar ger sig 100% åt Jesus. Det är totalt livsfarligt.........för djävulen. Bibeln säger " Och jag säger till er som är unga: Ni har besegrat den onde."

Hämnden är INTE ljuv

När människan någon gång i tidens början vände sig bort från Guds väg, så uppstod en stor skada. Det är en skada som påverkar hela människan, både in och utvändigt. En följd av denna skada, är att vi så lätt får för oss att det är skönt att hämnas.

Allihop så tänker vi ibland: "Om jag bara fick chansen att klämma åt den där, som var så dum." Tyvärr ger vår kultur näring åt detta felaktiga tankesätt: På film så lyckas alltid hjälten att till slut, ta död på skurken. Ibland säger vi till varandra att; "du tar väl inget skit från den där." Och i skolan säger barnen att; "Det var han som började" som om det gav rätt att fortsätta.

Vissa delar av vår kultur är full av hatord och upproriskhet. Jag är ibland förvånad över att vuxenvärlden fortsätter att sponsra den så kallade festivalkulturen. Det är mycket svarta kläder och rebelliskhet. Tröjor och sångtexter skriker ut ett budskap om död, hädelser och uppror.

Nu kan man kanske påstå att "hunden skäller mer än vad den biter." De flesta gör inte verklighet av våld, hat och hämnd. Men några gör det. Det är oftast unga män som hamnat utanför på något sätt. Hatet växer och får näring . Till slut anser dom sig ha rätt att hämnas, och så är tragedin ett faktum, något vi i dagarna fått erfara om igen.

Jag påstår inte att jag har en enkel lösning, men jag vill ställa frågan: Vad skulle ha hänt om dessa unga män blivit matade med; förlåtelse och kärlek istället för uppror och hämnd?
Vill vi ha det där mörka i vår kultur? Och hurdana blir vi andra i skallen av att kväll efter kväll sitta och titta på blodiga kriminalserier?

Jesus sa: "älska era fiender" Han skojade inte; På korset bad han "Fader förlåt dem" över dem som plågat och korsfäst honom. Och det var precis där någonstans som Jesus reparerade den där skadan vi talade om i början, så att var och en som vänder sig till Jesus, kan få bli helt fri från hat och hämnd. DET är en ljuv känsla.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Guds tajming

För en tid sedan skulle jag på på en utbildningsresa tillsammans med några andra pastorer. De flesta var från Göteborgstrakten, och det var meningen att jag skulle stråla samman med dem på Arlanda dit de kom med anslutningsflyg. Sedan gick flyget till USA.

Jag hade fått besked av reseföretaget både skriftligen och muntligen att jag skulle gå på, på Arlanda. Sen fick jag en kryptisk lapp som jag inte förstod. Den skulle gälla som biljett. Inga problem.

Jag har en vän som är en lite äldre pastor. Han har fungerat lite som min mentor genom åren, och det var han som hade övertalat mig att följa med på resan. Den mannen är nu väldigt lyhörd när Gud talar så där stilla in i våra liv.

Dagen innan vi skulle åka så förnam han att Gud talade till honom om biljetten. Han tittade på samma sorts kryptiska lapp som jag fått, och tänkte att det var nog ingenting, la ifrån sig lappen igen. men rösten kom tillbaka starkare, det handlade om mig.

Nu tog han telefonen och ringde upp reseledaren och sa är verkligen allting ok. med Mats resa. Reseledaren tittade på den kryptiska lappen. Men för säkerhets skull ringde han upp reseföretaget, och fick tag på någon där precis innan de skulle gå för dagen. Nu uppdagades felet. Reseföretaget hade trots allt bokat mig från Landvetter. Om jag hade försökt ansluta i Arlanda så hade jag inte fått åka med.

Hemma hos mig slog jag precis på mobiltelefonen. Sekunderna därefter ringer reseledaren och berättar om felet. Men de har bokat ett tåg som går från Örebro om en liten stund. Jag hinner precis slänga ner allt jag skall ha i väskan. Få tag på en kompis som var hemma, hade bilen och dessutom tid att köra in mig. Tre minuter efter det att vi anlänt till Örebro kommer tåget in på perrongen. Jag hinner med, får sova hos min gode vän som upptäckt alltsammans och är på plats på Landvetter i lagom tid innan planet skall lyfta.

Den resan betydde mycket både för mig personligen och för min uppgift att vara pastor åt andra människor.

Nu uppstår frågan: Var det bara en serie lyckliga omständigheter och tur, som gjorde att jag kom med, eller var det Guds övernaturliga hjälp i vardagen?

Du får tro vad du vill, men jag konstaterar att det är märkligt hur ofta "omständigheterna" är på vår sida när vi ber till Gud.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vår kloka katt

Bibeln påstår att vi kan lära oss av djuren.

Om man är lat skall man gå till myran. Om man bekymrar sig skall man se på fåglarna osv.

Det här kanske inte är min seriösaste blogg, men jag har fått en väldig klokskap från våran KATT!

När hon är på jakt eller bara smyger, så är hon på gång till 100%. Öronen registrerar minsta ljud, hennes skarpa ögon registrerar allt som händer, hon tittar sig ständigt omkring. Hon har fullständig kontroll på varenda muskel i sin lilla kattkropp.

Vilandet har hon gjort till en konst. Jag vet ingen som kan slappna av så fullständigt. Att titta på en vilande katt är rogivande på något sätt. Katten är 100%-igt bekymmersfri. Avslappningen är total.

Lärdom: Istället för att skjuta saker framför sig, och gå och tänka på vad man borde göra, så är det bättre att jobba 100% när man jobbar. Istället för att sitta och slötitta framför tv:n så man varken vilar eller får något gjort, så är det bättre att vila 100%. Det är ett verksamt motmedel mot stress, och ger tillfredställelse och frid i själen.

Se där vad mycket man kan lära sig av vanlig katt.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Kärleken övervinner tröttheten

I en kyrka i ett svart område i Chicago, pågick det fjärde mötet den söndagen. De var tvugna att ha fyra möten för annars fick inte alla plats som ville gå till kyrkan.
Det var ett tydligt ungdomsstuk på mötet. Ljudnivån var hög, mycket hög och lokalen var fylld av nästan bara unga människor. Längst fram till höger satt en gammal man och såg trött ut. Jag vet inte om han hade varit med på alla mötena eller om han bara var trött för att han var gammal.

Jag kunde inte låta bli att tänka att det nog hade varit mer gudaktigt att säga till den gamle att han fick gå hem och vila sig en stund. Automatiskt formades i mina tankar en föreställning om, att den gamle nog hade gjort sitt, och satt i väntrummet för att få komma till sin frälsares himmel.

Efter predikan gavs tillfälle att ta emot Jesus i sitt liv. Den som ville göra det inbjöds att låta sitt beslut visa sig i praktisk handling, genom att komma fram, längst fram i kyrkan. Först hände inget. människorna tänkte och vägde sina beslut. Det var ett viktigt och ett laddat tillfälle. sen började de komma; en efter en. Unga människor tog beslut som skulle påverka resten av deras liv. Beslutet att bjuda in Jesus Kristus.

Nu blev det liv i den gamle mannen. Tröttheten var borta, stegen något stöppliga men ändå beslutsamma och de förut så trötta ögonen lyste av värme och kärlek när han gick fram till en ung kille. Det här var den gamle mannens liv. Han lade en gammal knotig hand på den unga mannens breda muskulösa ryggtavla och började bedja. Det där hade han gjort förut. Jag vet inte hur många människor han med sina böner hade hjälp in i Guds rike genom åren. Kanske han inte visste det själv. Men det var väldigt tydligt att det var det han levde för.

Satt han i väntrummet till himmlen? Ja visst, men inte sysslolös. Inte så länge det fanns en till; oändligt värdefull människosjäl, att hjälpa in i gemenskapen med Jesus Kristus.

OM jag får bli så gammal, vill jag bli som han.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

En starkt troende ateist

Jag såg en ateist på tv mena att de kristna helandeundren berodde på plasebo effekten.

Plasebo-effekten är en bevisad funktion. Människor som inte får annat än sockerpiller, men som tror att de får riktig medicin, kan uppleva sig friskare, få minskad värk och ibland t.om. lindrigare symptom. (För mig ytterligare ett bevis på att vi är en fantastisk skapelse.)

Ateisten kunde inte bevisa att helande undren berodde på den här effekten. Men med mer forskning så...... Håll med om att karln hade en makalös tro. Tänk om kristna människor hade hälften så stark tro på Gud som vad den mannen hade på plasebo-effekten.

Må så vara att en del värk, trassliga magar och vissa sjukdomsförlopp bromsas upp och att människan blir bättre bara av den positiva, trygga fridsmättade atmosfär som en sund församling är. Men det skall till en väldig plasebo-effekt för att bota cancer, dövhet, blindhet och andra allvarliga sjukdommar som vi faktiskt har exempel på verkligen har hänt.

Jag kan inte låta bli att tänka på vilken enorm Plasebo-effekt det skulle till för att bota en ingift släkting till mig. Det hade konstaterats genom ett flertal undersökningar att han hade hopväxta blodkärl någonstans i brösttrakten. Ven och artär satt ihop med bara en tunn vägg emellan. Ett mycket allvarligt tillstånd. Han fick gå på regelbundna kontroller, och blev strängt förbjuden att anstränga sig ens det minsta lilla. Inte så roligt för en ung kille.
Han begärde förbön i församlingen och hans mamma var en verklig bedjare. Vid en kontroll blev det stor uppståndelse. Blodkärlen var inte sammanväxta längre, och läkarna kunde inte förklara det hela. men ytterligare kontroller visade att den unge mannen var helt frisk.

Plasebo-effekten eller Jesus?

Nu lever vi i ett fritt land. Den som vill tro på plasebo-effekten är naturligtvis fri att göra det, lycka till. Personligen håller jag mig till Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Kan man lita på kristna ledare?

Mannen i talarstolen har nu hettat upp sig ordentligt. Genom att fullständigt vända bakofram på ett bibelställe dunkar han in hos de tusentals åhörarna att det bara kan finnas en som bestämmer i en församling och det är i det här fallet han. "Om ni ser någonting med två huvuden, SPRING, för det är ett monster."
Min vän som är missionspastor kommenterade det hela träffsäkert. "Skriften säger väl att det är Kristus som är huvudet för församlingen, inte pastorn."

Jag hoppas att "baraenbestämmer"-pastorn hade en dålig dag, och det verkade förresten som att det var ganska många som hade något att säga till om i hans församling. Men hur vet man vilka pastorer och ledare som man kan lita på? Jesus varnar oss ju för att det kommer att komma bedragare. Man kan inte bedömma dem utifrån, hur många som följer, eller hur charmiga de är, eller att det händer under. Bibeln berättar att det här är kriterier som även falska profeter skall lyckas uppfylla.

Kännetecken på en ledare sänd av Gud:

• Håller sig till Bibeln. En uppgift som bibeln har, är att tala om för oss vad Gud säger. Ingen skall kunna komma och påstå saker om Gud som inte står i Bibeln.
• Frukten i hans/hennes liv. Frukten av den helige Ande, står uppräknad i Galaterbrevets 5:kapitel och är: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.
• Sätter människor fria. En ledare som förmedlar det som ligger på Guds hjärta, sprider en trygg frihetskänsla omkring sig.
• Öppen för att prövas (ifrågasättas) Skriften lär oss att "Inte förakta någon profetia, men pröva allt." En sund ledare välkomnar att människorna prövar om det han säger är riktigt, om det är i linje med Guds Ord.
• Älskar Jesus

Kännetecken på en ledare som håller på att spåra ur eller rent av är en falsk profet.

• Bibeln får en undanskymd plats. Antingen ifrågasätter de bibelns auktoritet på något sätt eller också håller de fram sina egna syner och uppenbarelser framför bibeln.
• Frukten i hans/hennes liv. Motsatsen till det vi läste här ovan. (Se också Gal 5:19 )
• Binder människor till sig. Sprider rädsla och får människor omkring sig att bli kuvade ja-sägare utan egen vilja.
• Vill inte bli ifrågasatt. Tål inte kritik och erkänner aldrig några fel eller misslyckanden.
• Förkunnelsen om Jesus reduceras till att på sin höjd gagna ledarens egna ambitioner.

Till slut: Den enda perfekta personen i församlingen är Jesus. Alla andra gör fel ibland, så också bra ledare. Låt aldrig din besvikelse över människor bli en anledning till att lämna Jesus. Jesus är alltid en trofast vän och trygg ledare i ditt liv, om du bara släpper in honom.

Allt gott
önskar
Mats pastor

Sjukt om helande

Jag tittade på Existens på web-tv. Inslaget om helande var några dagar gammalt.

Varför är det förresten så att jämt när kristendomen är aktuell på tv så är tonen så negativ?
Nu tycker jag att den kvinnliga pastorn gjorde bra ifrån sig när hon skulle svara på frågorna.

Det var några ateister med och uttalade sig. Som alltid, så tar de på sig en vetenskaplig "förståsigpå"-min, när de talar om saker som de inte har en susning om. Jag menar; vad vet en ateist om relationen med Gud?

Ett av de riktigt ologiska ståndpunkterna som kom fram var något i stil med att: alla blir inte helade. Det kan skapa besvikelse hos sjuka människor. Altså borde inte kyrkorna be för sjuka. Jag hoppas att de inte börjar föra samma resonemang om sjukvården. Alla blir inte friska av behandlingen de får från svensk sjukvård. Jag är övertygad om att läkare och sjuksköterskor gör sitt bästa, men alla blir inte friska. Tänk om man la ned sjukvården därför att det kan skapa besvikelse hos dem som inte blir friska? NEJ! Man fortsätter naturligtvis att göra sitt bästa för alla människors hälsa. Prövar en ny behandling, eller en kur till. Man ger aldrig upp.

På samma sätt skall inte vi ge upp när vi ber för sjuka. Ibland uteblir undret. Det är sant. Men vi har sett helandeunder tillräckligt många gånger för att veta att Gud gör under. Det är väl förresten konstigt att inte det väcker fler tankar hos programmakarna. "Va! händer det under? Hur kan det komma sig?"

Om vi beter oss rätt med människor så går de iväg med vissheten av att vara älskade av den levande Guden, vare sig helandet skedde precis då eller inte. Och sen har vi undret som alltid sker när en människa i tro och ödmjukhet vänder sig till Jesus; FRÄLSNINGENS UNDER! Det största undret av dem alla.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Livsfarliga personer

Tänk vad det är roligt att prata med olika slags människor. Barn, unga, gamla, bönder och proffesorer. Om man bara är lite lyhörd kan man lära sig massor bara på att vara välvilligt inställd till människor.

För mig brukar det gå ganska bra fram tills de ställer frågan: "Vad jobbar du med då?" -"Pastor i en pingstkyrka" Där sker en tydlig uppdelning. Alla reagerar lite. En del blir verkligt intresserade; "Verkligen tror du på Gud?" -"Ja" osv. sen är samtalet igång. Sen har vi dem som försöker låtsas som ingenting och sen har vi dem som så fort som möjligt söker att avsluta samtalet. Det är lika spännande varje gång att se hur folk reagerar.

Men helt klart märks det att det där med tro på Gud är någonting som är ett lite farligt område att prata om. Och inte vet man om pingstkyrkan kanske är en farlig sekt. Är det måhända ett nytt Knutby man kommit i kontakt med.

Nu måste man förstå människor. Har man inte fått någon annan information än vad sensationsmedierna har att ge, då måste ju alla kyrkor vara farliga. Det är förresten bra om media avslöjar destruktiva sekter. Men man kanske kunde berätta om att de allra flesta, ja faktiskt nästan alla kyrkor, är alldeles vanliga kyrkor, utan stenhård kontroll och hjärntvätt bakom låsta dörrar.

Jag var på gudstjänst idag. När jag står där vid talarstolen och tittar ut över människorna som var samlade ,så måste jag säga att det är nog den ofarligaste skara människor man kan hitta. Egentligen är de väldigt vanliga. Det är olika åldrar. Eftersom barnen har sitt en trappa ned, så var det allt från tonåringar till pensionärer. Här finns alla möjliga sorts yrken representerade och väldigt olika personligheter. Vi har de tysta och försynta och de som pratar fortare än vad hjärnan hinner producera ord. Vi har många glada människor men också de som gått igenom ett namnlöst lidande. Alla platsar.

Många av alla dessa olika människor har en sak gemensamt. De tror på: JESUS. Det är inte så mycket för predikans skull, kanske lite mer för sångernas och bönernas och gemenskapens skull. Men framförallt handlar det om Jesus. Gud själv i mänsklig gestalt. Jesus, som är helig, trofast, ren , mäktig och kärleksfull.

Kanske är de farliga ändå, alla de där människorna i kyrkan. Deras liv och närvaro i samhället är ju som en enda stor påminnelse om att vi alla egentligen behöver Gud. Tänk om de börjar göra som Jesus. Det är ju jättefarligt för alla självutnämnda åsiktspoliser, för alla politiskt korrekta uppkomlingar inom "partiet", för alla som gör sig en god förtjänst på att hålla våra hjärnor inaktiva genom underhållning, underhållning och underhållning.

Näe, det är bäst du håller dig undan............. eller också är det ändå så att första steget in i ditt nya liv är steget över tröskeln in till kyrkan. Tänk en stund på det du och välkommen till kyrkan!

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Gospel på riktigt

Direkt när han satte sig vid bordet så blev det roligt. Han var en given medelpunkt, med sina skämt, sina gester, sina grimaser och sitt smittande leende. Ingen tänkte på att detta var Chicagos i särklass mest kända gospelsångare. Han var bara väldigt trevlig. Helt naturligt fick servitrisen en riktigt stor dollarsedel i dricks, och när vi skulle betala notan så var den redan "taken care off"

Oh yeah, visst hade han varit i Sverige. Han berättade med stor entusiasm vilka Svenskar han kände och vilka gospelfestivaler han varit på. Han hade träffat så många härliga svenskar och svenska gospelkörer. Men det var precis här som den glade mannen blev alldeles allvarlig. Han letade efter orden, han var en artig man. "Hur kan man sjunga gospel om man inte tror på honom som man sjunger om?" "Gospel kan aldrig bli en sorts underhållning som man klappar i händerna åt. Gospel hämtar sin kraft i hjärtat på Jesus Kristus."

Nejdå han hade inget emot att icketroende sjöng gospel. men han ville bara tala om att vi missar hela grejen om vi ser gospeln som bara lite ösig musik för underhållning.

Jag förstår vad han menar, och visst har vi en tendens i vårt land att se den kristna musiken som just underhållning, ett lite känsloladdat inslag. Det får inte komma oss för nära bara. Vad skall grannarna eller kompisarna säga då. Det är ok att säga att man gillar musiken, men fullständigt tabu att släppa sig till för Honom som låtarna handlar om.

På det enda "Allsång på Skansen"-programmet jag såg i sommras så sjöng Brolle: Amazing grace; först på engelska sedan på svenska. Alla klämde i och sjöng. Tänk vad gott det hade gjort om vi hade vågat ta till oss sanningen i texten om: "när frälsningens under sker" Det behöver vi svenskar så oerhört mycket. Förresten vem vet, kanske fick texten liv för människor både vid tv:n och i publiken.

Nästa gång du sjunger gospel eller kanske en gammal psalm. Låt texten få liv i ditt hjärta! och ta emot de verkligheter som en gång har varit så levande för sångförfattaren att sången föddes.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Tanter som välter kyrkan

För några dagar sedan kom jag hem från USA. Vi var en grupp som åkte till Chicago området för att besöka växande församlingar och lära oss något. Resan gav många intryck. Du får säkert läsa om fler de närmaste dagarna.

Vi klev ur bilen i ett fattigt område där det bodde uteslutande färgade. Det var ett område där man definitivt inte skulle gå en sväng, om man var vit och ville undvika att bli skjuten.
Några steg från bilen direkt in i en kyrka som definitivt aldrig skulle vinna pris i en inredningstävling. Dessutom var alltsammans slitet och använt. Den här pingstkyrkan gav bort mat till hungriga. Pastorn berättade att en del tog sitt matpaket och gick, andra blev kvar, gick på möten och blev frälsta. Därför bestod församlingen av väldigt många fattiga människor.

Alla som ville, fick säga något, lägga fram saker man ville tacka Gud för eller ha hjälp av de andra att be till Gud om. Vi gäster förstod direkt att de här människorna hade en mycket hård vardag.

Det här skulle kunnat vara en grupp deprimerade, uppgivna och hopplösa människor. MEN det är här själva undret kommer in. Jag har aldrig någonsin i rika Sverige mött en så uppriktig värme och glädje. Ofta sjöng den som hade sagt något de första stråferna på någon sång och alla i kyrkan började sjunga med. Sen blev det dags för lovsång.....

Tänk dig en Hammondorgel + komp. Tänk dig tre färgade kvinnor som inte skulle få på sig storlek 38 ens på sitt ena ben. Tänk dig röstresurser som överöstar kompet även utan mick. Tänk dig sedan att dessa tre dansar samtidigt som de sjunger gospel i total glädje och hänryckning. Till slut tank dig att hela kyrkan fullkomligt exploderar av sjungande, dansande, handklappande, stampande, hoppande, svettiga och glada människor. Vilket ös. Pastorn fick aldrig en syl i vädret så att han kunde predika. Men han var lika glad. "Jag predikar väl nästa gång istället"

När mötet var slut fick vi många kramar och "God bless you" äktheten och värmen var påtaglig. Tänk vad Jesus gör med människor. Bara en sådan sak att unga killar som normalt sett, i det här området, skulle ha spöat vitingarna till någon sorts färg, kommer fram och kramar om oss skakar hand och ler så stort att man blir bländad.

När jag ligger på motellet och skall försöka sova, så är det inte utan att jag skäms lite för att JAG klagar så mycket. De här människorna hade hittat en glädje som inte berodde på omständigheterna utan på det liv de fått i Jesus Kristus. När man har Jesus finns det alltid anledning att sjunga gospel.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Bloggandets början

Märkligt fenomen det här med bloggandet. Alla bloggar om allt och ingenting. Finns det tillräckligt med människor som hinner läsa allt som bloggas?

Det gäller ju att ha något vettigt att säga också. När jag funderar över det, så tror jag ändå att jag har något att berätta som många andra kan få nytta och glädje av.
området kristendom är ju ganska okänt för många svenskar. Vi blir noga informerade om urspårad kristendom i media, men den äkta varan är det inte så vanligt att få läsa om.

På den här bloggen kommer du att kunna läsa om:
- Erfarenheter av kristet liv.
- Inblickar i vad kristendom på riktigt kan vara.
- Tankar inspirerade av Bibeln.
- Lite vanlig vardag i en pastors liv

Allt gott
önskar
Mats Pastor