Gospelglädje

I vår församling har vi många duktiga musiker. Bl.a. så har vi en man som skriver egna låtar och som för något år sedan skrev en musikal om Uppenbarelseboken i Bibeln. Hur många känner du som skulle våga ge sig på att skriva en musikal om just den, inte helt lätta boken? Mannen heter Gösta och vi är ungefär jämngamla.

Ett härligt och blandat gäng har varit på turné med musikalen vid några tillfällen och senast nu i helgen. I söndags var de i pingstkyrkan Mariestad.(Se bilden) Eftersom jag har varit ungdomspastor i Mariestad för ca 15 år sedan, så följde jag med dit.

Det är roligt med gospelsånger. De skall höras live och de gläder människor, så också i Mariestad. För mig personligen, var det väldigt roligt att komma dit. Jag kände igen flera stycken och de kände igen mig. Det var jätteroligt att träffa så många och prata både om dåtid, nutid och framtid. Jag var ganska nykristen när jag var jobbade i Mariestad pingst. Det kan inte ha varit lätt för dem, eftersom jag egentligen inte hade någon som helst vana av hur en församling fungerar, och ändå skulle vara ledare för ungdomarna. Men vännerna i Mariestad hade tålamod och kärlek, och det gick bra. Dessutom tog jag med mig snyggaste tjejen därifrån; min fru Linda.

Av helgen tänker jag på två saker.
1. Det är en Guds gåva att göra människor glada, och det gjorde Gösta, och hela musikalgänget, med sina sånger
2. Guds församling är en oerhört bra skola för livet.

Välkommen till en församling. Du hittar ingen perfekt, men är församlingen sund, så lär du känna Jesus där.

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Gospel på riktigt

Direkt när han satte sig vid bordet så blev det roligt. Han var en given medelpunkt, med sina skämt, sina gester, sina grimaser och sitt smittande leende. Ingen tänkte på att detta var Chicagos i särklass mest kända gospelsångare. Han var bara väldigt trevlig. Helt naturligt fick servitrisen en riktigt stor dollarsedel i dricks, och när vi skulle betala notan så var den redan "taken care off"

Oh yeah, visst hade han varit i Sverige. Han berättade med stor entusiasm vilka Svenskar han kände och vilka gospelfestivaler han varit på. Han hade träffat så många härliga svenskar och svenska gospelkörer. Men det var precis här som den glade mannen blev alldeles allvarlig. Han letade efter orden, han var en artig man. "Hur kan man sjunga gospel om man inte tror på honom som man sjunger om?" "Gospel kan aldrig bli en sorts underhållning som man klappar i händerna åt. Gospel hämtar sin kraft i hjärtat på Jesus Kristus."

Nejdå han hade inget emot att icketroende sjöng gospel. men han ville bara tala om att vi missar hela grejen om vi ser gospeln som bara lite ösig musik för underhållning.

Jag förstår vad han menar, och visst har vi en tendens i vårt land att se den kristna musiken som just underhållning, ett lite känsloladdat inslag. Det får inte komma oss för nära bara. Vad skall grannarna eller kompisarna säga då. Det är ok att säga att man gillar musiken, men fullständigt tabu att släppa sig till för Honom som låtarna handlar om.

På det enda "Allsång på Skansen"-programmet jag såg i sommras så sjöng Brolle: Amazing grace; först på engelska sedan på svenska. Alla klämde i och sjöng. Tänk vad gott det hade gjort om vi hade vågat ta till oss sanningen i texten om: "när frälsningens under sker" Det behöver vi svenskar så oerhört mycket. Förresten vem vet, kanske fick texten liv för människor både vid tv:n och i publiken.

Nästa gång du sjunger gospel eller kanske en gammal psalm. Låt texten få liv i ditt hjärta! och ta emot de verkligheter som en gång har varit så levande för sångförfattaren att sången föddes.

Allt gott
önskar
Mats Pastor