Avslutning i fullsatt kyrka

Idag hade vi avslutning för bibelkonfirmationen. Tio tonåringar har vi haft varje onsdag under nästan ett år.

Avslutningen gav många intryck: Fullsatt kyrka, ja t.o.m. överfull. Eleverna gjorde gudstjänsten med sång, bibelläsning, dans och drama. Predikan av ungdomsledaren var en fullträff. Härligt sorl vid kyrkfikat efteråt. Kan man vara annat än tacksam?

Spontant känner jag, att jag vill vara med i en församling. Det kan vara slitigt ibland, men det är det värt.

Brukar du inte gå i kyrkan är mitt råd att du försöker hitta en att LEVA MED I. Med "leva med i" menar jag att man skall finnas med både när det är trögt och när det är roligt. Segern kommer så mycket närmare när det är roligt, om man varit med och kämpat när det är trögt.

Idag var det roligt.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Jag tillhör en lycklig minoritet

Idag var jag i kyrkan. Jag är i kyrkan nästan varje söndag. Jag vet att en del tror att jag och andra går dit av någon sorts tvång eller plikt. Ingenting kan vara mer fel.

Jag går dit eftersom Gud har sagt att vi skall samlas i hans namn.(står i Bibeln) Och om Gud säger något så har jag märkt att det alltid är för att det är bra för oss, och alltid väldigt befriande.

Söndagsmötena är som hjärtslagen i livet; regelbundet återkommande med en ny skjuts ut i veckans alla uppgifter och händelser. Efter en vecka är del lagom att komma till kyrkan igen för ett nytt "pumpslag" osv.

Söndagsmötena är gemenskap. Det är gemenskap med Gud i lovsången, bönerna och i ordets predikan. Det är gemenskap med varandra på ett plan som inte finns någon annan stans.

Ibland skall människor förklara för mig varför de inte kan gå till kyrkan. Jag tror att bara det faktum att jag är pastor gör att någon sorts dåligt samvete hugger till. Det är ganska liten variation på bortförklaringarna, varför man inte går till kyrkan.
Mamma har lärt mig att vara artig så jag säger sällan något. Men det jag tänker är; att för det första så är det ju inte för pastorns skull som man går till kyrkan. Det är ju för Guds skull. För det andra har man nog aldrig riktigt lärt känna Gud för i så fall skulle man vilja vara där. Och för det tredje så är det nog ganska ofta så att det är latmasken som sätter till. För på söndagmorgon känns det ju jobbigt att gå upp, göra sig iordning och gå iväg. Men när man väl har kommit dit är i alla fall jag tacksam för att jag verkligen gick.

Är det alltid roligt/saligt/härligt i kyrkan? Nej det är olika. oftast är det bra ibland kan det vara lite halvbra och mycket sällan kan det vara direkt dåligt. Men om man inte är beredd att acceptera en och annan halvbra gudstjänst, så är man inte där, när det är ett fantastiskt bra möte. Förresten finns det alltid någoting bra att få för den som är öppen för Gud.

Jag vet att vi som går till kyrkan är en minoritet i Sverige. Men alla undersökningar som gjorts visar att kyrkobesökare generellt sett har det bätttre på en lång rad områden som till exempel: hälsa, relationer och prestation på jobbet; En lycklig minoritet med andra ord.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Livsfarliga personer

Tänk vad det är roligt att prata med olika slags människor. Barn, unga, gamla, bönder och proffesorer. Om man bara är lite lyhörd kan man lära sig massor bara på att vara välvilligt inställd till människor.

För mig brukar det gå ganska bra fram tills de ställer frågan: "Vad jobbar du med då?" -"Pastor i en pingstkyrka" Där sker en tydlig uppdelning. Alla reagerar lite. En del blir verkligt intresserade; "Verkligen tror du på Gud?" -"Ja" osv. sen är samtalet igång. Sen har vi dem som försöker låtsas som ingenting och sen har vi dem som så fort som möjligt söker att avsluta samtalet. Det är lika spännande varje gång att se hur folk reagerar.

Men helt klart märks det att det där med tro på Gud är någonting som är ett lite farligt område att prata om. Och inte vet man om pingstkyrkan kanske är en farlig sekt. Är det måhända ett nytt Knutby man kommit i kontakt med.

Nu måste man förstå människor. Har man inte fått någon annan information än vad sensationsmedierna har att ge, då måste ju alla kyrkor vara farliga. Det är förresten bra om media avslöjar destruktiva sekter. Men man kanske kunde berätta om att de allra flesta, ja faktiskt nästan alla kyrkor, är alldeles vanliga kyrkor, utan stenhård kontroll och hjärntvätt bakom låsta dörrar.

Jag var på gudstjänst idag. När jag står där vid talarstolen och tittar ut över människorna som var samlade ,så måste jag säga att det är nog den ofarligaste skara människor man kan hitta. Egentligen är de väldigt vanliga. Det är olika åldrar. Eftersom barnen har sitt en trappa ned, så var det allt från tonåringar till pensionärer. Här finns alla möjliga sorts yrken representerade och väldigt olika personligheter. Vi har de tysta och försynta och de som pratar fortare än vad hjärnan hinner producera ord. Vi har många glada människor men också de som gått igenom ett namnlöst lidande. Alla platsar.

Många av alla dessa olika människor har en sak gemensamt. De tror på: JESUS. Det är inte så mycket för predikans skull, kanske lite mer för sångernas och bönernas och gemenskapens skull. Men framförallt handlar det om Jesus. Gud själv i mänsklig gestalt. Jesus, som är helig, trofast, ren , mäktig och kärleksfull.

Kanske är de farliga ändå, alla de där människorna i kyrkan. Deras liv och närvaro i samhället är ju som en enda stor påminnelse om att vi alla egentligen behöver Gud. Tänk om de börjar göra som Jesus. Det är ju jättefarligt för alla självutnämnda åsiktspoliser, för alla politiskt korrekta uppkomlingar inom "partiet", för alla som gör sig en god förtjänst på att hålla våra hjärnor inaktiva genom underhållning, underhållning och underhållning.

Näe, det är bäst du håller dig undan............. eller också är det ändå så att första steget in i ditt nya liv är steget över tröskeln in till kyrkan. Tänk en stund på det du och välkommen till kyrkan!

Allt gott
önskar
Mats Pastor