Ledighet-tid att höra Gud.

Vi har det ungefär lika. Vi arbetar och står i. Stressar och skyndar. Ligger lite efter ibland och undrar om inte livet är mer än det här. Mitt i allt som finns att göra, så är det lätt att glömma Gud. (Även för pastorer faktiskt) Ja du kanske inte glömmer att han finns, men alla "måsten", alla "ställa upp" och alla "jag skall bara", gör tillslut att det är svårt att höra hans röst. Han är nämligen INTE som en hysterisk lärare som försöker göra sig hörd över klassrumssorlet. Vill vi inte lyssna, talar Han inte.

En del människor är skadade i sitt innersta av felaktiga föreställningar om Gud. De/Vi kopplar samman Gud med alla våra övriga "borde" och "måste". Jag borde be mer. Jag borde läsa min bibel osv. När äntligen den välförtjänta ledigheten kommer, så kopplar man bort Gud också tillsammans med "alla andra krav". En sådan människa behöver bli HELAD. Få rätt bild av Gud som helig, kraftfull, god och kärleksfull.

Ledighet. Det är den tid vi inte planerat in varken arbete eller fritidsaktiviteter. Visst vill vi umgås med andra, men verklig FRItid är inte planerad alls. Den är nästan lite förbjuden. -Vad skall du göra på lördag? -Vet inte. -Bra skall du komma över till oss och... -näe det gör jag inte. Så kan man bara inte svara, eller hur? Man måste ha något annat på gång. -Det låter roligt, men jag kan tyvärr inte för då skall jag......
Ändå är "skrot tiden" så oerhört värdefull. Det är precis då som Gud tar tillfället i akt att tala rakt in i våra liv.

Vid stranden med vågorna "kluckande" mot stenarna, eller bland de stolta furorna, eller under lövskogens skuggande tak, eller vid en liten vårbäcks muntra porlande. Det är ställen där det inte finns så förtvivlat mycket annat som skall ha vår uppmärksamhet. Flera av Bibelns personer gick ut i öknen för att få stillhet. -Här är jag Gud. beredd att lyssna.

Men ingen av bibelns gestalter blev kvar i öknen. Ingen byggde kloster för att leva avskärmade från världen. Alla och inte minst Jesus, gick raka spåret in bland människorna igen. In bland pratet och kivet. In bland brustna relationer, sårade hjärtan och förvirrade tankar. Så skall vi också göra. Men vad skall vi göra åt allt, om vi inte fått ett ord från Gud?

Därför behöver vi så väl de lediga stunderna. Stunderna då ingen kommer åt oss med sina förväntningar, bekymmer eller åsikter. Stunderna då bara Guds röst hörs helt stilla, och verkar som både balsam och kraft på samma gång.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Guds tajming

För en tid sedan skulle jag på på en utbildningsresa tillsammans med några andra pastorer. De flesta var från Göteborgstrakten, och det var meningen att jag skulle stråla samman med dem på Arlanda dit de kom med anslutningsflyg. Sedan gick flyget till USA.

Jag hade fått besked av reseföretaget både skriftligen och muntligen att jag skulle gå på, på Arlanda. Sen fick jag en kryptisk lapp som jag inte förstod. Den skulle gälla som biljett. Inga problem.

Jag har en vän som är en lite äldre pastor. Han har fungerat lite som min mentor genom åren, och det var han som hade övertalat mig att följa med på resan. Den mannen är nu väldigt lyhörd när Gud talar så där stilla in i våra liv.

Dagen innan vi skulle åka så förnam han att Gud talade till honom om biljetten. Han tittade på samma sorts kryptiska lapp som jag fått, och tänkte att det var nog ingenting, la ifrån sig lappen igen. men rösten kom tillbaka starkare, det handlade om mig.

Nu tog han telefonen och ringde upp reseledaren och sa är verkligen allting ok. med Mats resa. Reseledaren tittade på den kryptiska lappen. Men för säkerhets skull ringde han upp reseföretaget, och fick tag på någon där precis innan de skulle gå för dagen. Nu uppdagades felet. Reseföretaget hade trots allt bokat mig från Landvetter. Om jag hade försökt ansluta i Arlanda så hade jag inte fått åka med.

Hemma hos mig slog jag precis på mobiltelefonen. Sekunderna därefter ringer reseledaren och berättar om felet. Men de har bokat ett tåg som går från Örebro om en liten stund. Jag hinner precis slänga ner allt jag skall ha i väskan. Få tag på en kompis som var hemma, hade bilen och dessutom tid att köra in mig. Tre minuter efter det att vi anlänt till Örebro kommer tåget in på perrongen. Jag hinner med, får sova hos min gode vän som upptäckt alltsammans och är på plats på Landvetter i lagom tid innan planet skall lyfta.

Den resan betydde mycket både för mig personligen och för min uppgift att vara pastor åt andra människor.

Nu uppstår frågan: Var det bara en serie lyckliga omständigheter och tur, som gjorde att jag kom med, eller var det Guds övernaturliga hjälp i vardagen?

Du får tro vad du vill, men jag konstaterar att det är märkligt hur ofta "omständigheterna" är på vår sida när vi ber till Gud.

Allt gott
önskar
Mats Pastor