För några dagar sedan kom jag hem från USA. Vi var en grupp som åkte till Chicago området för att besöka växande församlingar och lära oss något. Resan gav många intryck. Du får säkert läsa om fler de närmaste dagarna.
Vi klev ur bilen i ett fattigt område där det bodde uteslutande färgade. Det var ett område där man definitivt inte skulle gå en sväng, om man var vit och ville undvika att bli skjuten.
Några steg från bilen direkt in i en kyrka som definitivt aldrig skulle vinna pris i en inredningstävling. Dessutom var alltsammans slitet och använt. Den här pingstkyrkan gav bort mat till hungriga. Pastorn berättade att en del tog sitt matpaket och gick, andra blev kvar, gick på möten och blev frälsta. Därför bestod församlingen av väldigt många fattiga människor.
Alla som ville, fick säga något, lägga fram saker man ville tacka Gud för eller ha hjälp av de andra att be till Gud om. Vi gäster förstod direkt att de här människorna hade en mycket hård vardag.
Det här skulle kunnat vara en grupp deprimerade, uppgivna och hopplösa människor. MEN det är här själva undret kommer in. Jag har aldrig någonsin i rika Sverige mött en så uppriktig värme och glädje. Ofta sjöng den som hade sagt något de första stråferna på någon sång och alla i kyrkan började sjunga med. Sen blev det dags för lovsång.....
Tänk dig en Hammondorgel + komp. Tänk dig tre färgade kvinnor som inte skulle få på sig storlek 38 ens på sitt ena ben. Tänk dig röstresurser som överöstar kompet även utan mick. Tänk dig sedan att dessa tre dansar samtidigt som de sjunger gospel i total glädje och hänryckning. Till slut tank dig att hela kyrkan fullkomligt exploderar av sjungande, dansande, handklappande, stampande, hoppande, svettiga och glada människor. Vilket ös. Pastorn fick aldrig en syl i vädret så att han kunde predika. Men han var lika glad. "Jag predikar väl nästa gång istället"
När mötet var slut fick vi många kramar och "God bless you" äktheten och värmen var påtaglig. Tänk vad Jesus gör med människor. Bara en sådan sak att unga killar som normalt sett, i det här området, skulle ha spöat vitingarna till någon sorts färg, kommer fram och kramar om oss skakar hand och ler så stort att man blir bländad.
När jag ligger på motellet och skall försöka sova, så är det inte utan att jag skäms lite för att JAG klagar så mycket. De här människorna hade hittat en glädje som inte berodde på omständigheterna utan på det liv de fått i Jesus Kristus. När man har Jesus finns det alltid anledning att sjunga gospel.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar