Del 6. Tiotusen ton ramlar av.

Den ena lovsången avlöste den andra: ”Jesus, Jesus ingen kan vara det du är för mig…… Jesus du är underbar…….Inför din tron………Jesus, namnet med skönhet……” Ibland bad de för varandra. Ibland var det någon som bad högt.

Ingen visste om, ingen såg, men där i ett soffhörn, i Pingstkyrkan i Lidköping, bad jag mitt livs viktigaste bön. ”Okey då Jesus. Jag har sett tillräckligt. Du får hela mitt liv” Det kändes inget speciellt just då. Jag var bara lättad. Beslutet var taget.

Men den kvällen var bönen annorlunda. Jag bara visste att jag visste, att jag visste.
All rädsla för straff och helvete var borta. På morgonen vaknade jag tidigt, tog på mig löparskorna och tog det vanliga femkilometersspåret. Det var kallt och friskt i luften. Livet var nytt på ett sätt som inte går att förklara, som om det varit suddig skärpa och sedan blir allt klart, som om tiotusen ton ramlat av.

När jag var nästan i mål sprang jag förbi en glänta med högt daggvått gräs. Solen lyste in i gläntan mellan träden, och gräset glittrade som ett hav av silver. Det var så vackert! Det var en hälsning från Gud. Jag ropade högt och grät…..

Allt det här var bara början. Det är 21 år sedan det hände. Det var ett under. Jesus förvandlade mitt liv, precis som han, bara idag, har förvandlat livet för ca 100 000 människor över hela vår värld, som blivit kristna.

Nej, allt blev inte enkelt. Ibland har jag mött svårigheter, jag inte trodde att jag skulle klara av. Ibland har jag undrat vart Gud är någonstans, när livets besvärligheter mal som en kvarn över själen. Ibland har jag t.o.m. svikit min Gud. Men med facit i hand kan jag säga utan att tveka. Jesus har varit där. Han har varit trofast, och en dag skall jag möta Jesus ansikte mot ansikte………….till det finns inga ord.

Det här är för dig också, min vän. Tänk igenom det här noga och följ med mig på bloggen i morgon också.

Allt gott
Önskar
Mats Pastor