Det är en ny enhet i svensk kristenhet. Förr var det nog striktare och människor identifierade sig i högre grad som baptister, frälsningssoldater eller pingstvänner. Men det tänket är borta. När en kristen människa flyttar, går de med i den kyrka de trivs i, så enkelt är det.
Jesusmanifestationen är ett bland många exempel på stor kristen enhet.
Det finns samtidigt ett problem. Allt som kallas kristet är inte så värst kristuslikt. Vissa kyrkor väljer att följa den för stunden, mest politiskt korrekta ståndpunkten. Det är inget att bli förvånade över. Jesus har redan förutsagt det.
Min erfarenhet är att det går en slags skiljelinje bland kyrkor och samfund. Den skiljelinjen heter bibeltro.
Man kan övervinna skillnader i gudstjänstformer och stil utan problem. Olika traditioner går också att övervinna bara viljan finns. Språk och kultur övervinns med lätthet när Anden är gemensam. T.o.m. teologiska skillnader går att överse med bara grundtron på Jesus är densamma.
Men när s.k. kristna överger bibelns auktoritet och ersätter den med vad som brukar kallas: "historisk, kritisk bibelsyn" då försvinner all respekt för de eviga sanningarna. Man kallar sin tro för kristendom, men i själva verket är det en helt annan religion, där människan själv är gud. Det säger sig själv att det är omöjligt att bilda någon enhet då. Det blir bara ett formellt utanpåverk utan någon som helst praktisk betydelse för vårt land.
Församlingen(de kristna) har alltid respekterat bibeln som Guds Ord, och det är på den grunden det byggs en genuin enhet idag mellan olika sorters kristna. Då spelar det ingen roll om världen hånar eller hotar oss, Jesus gillar oss, och det är det som räknas.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar