"Men är det inte hemskt att behöva gå på så många begravningar?" Frågan kommer ibland och jag måste ärligt säga att det inte alls är hemskt, tvärtom. En begravning kan vara något väldigt fint. Jo när människor dör alldeles för tidigt, då känns det hemskt, men inte hopplöst.
Visst är det hjärtskärande att se de närmast anhöriga gråta av saknad över t.ex. en älskad mamma. Men det i sig är ju också något fint. Det visar att den döda har älskat och betytt något, under sitt liv.
Jag hade en begravning idag. Det är enklare för oss frikyrkopastorer på begravningarna. Vi vet ju att de vi har hand om, trodde på Jesus och därför är hemma i himlen. Det finns ett hopp mitt i sorgen och saknaden.
Himmelen, hur skall det bli där? En del är rädda för att det skall bli långtråkigt. Det beror nog mest på att man inte känner Jesus så väl. För hur skulle någonting någonsin kunna bli tråkigt som Jesus har hand om?
Men man har förståss matat sig med för mycket religiösa föreställningar och fantasier, om vad himlen är för något. Man tänker sig kanske en jättelik stenkyrka med guldgolv och vita väggar, där alla står och spelar harpa och sjunger from opera med något glasartat värdigt i blicken.
Betedde sig Jesus någonsin som något åt det hållet? ....... -Nä! Varför skulle han börja med det NU? Nej, himmelen är någonting som fullkomligt avspeglar Jesu person; kärlek, glädje , frid, vänlighet, godhet osv. hela tiden.
En bibelvers från första korinthierbrevets andra kapitel: Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.
Hur du än anstränger dig, så kan du inte ens ana hur bra det kommer att bli. Gud älskar dig och han har förberett något som kommer att överträffa alla dina förväntningar. Så håll Jesus hårt i handen, så träffas vi där.
Allt gott
önskar
Mats pastor
torsdag 27 november 2008
onsdag 26 november 2008
Repor i min lack!
Jag upptäckte dem idag. Frun svängde förbi kyrkan för att hämta upp mig. Just därför skulle jag in på högersidan, och där var dom: Tre stora feta repor på höger bakflygel.
De kan ha blivit när som helst; kanske i Örebro, kanske i lindesberg, kanske hemma på radhusområdets parkering.
Nu gick det relativt fort att komma över det hela. Jag har en gammal och tråkig bil. Den har redan repor, och bucklor, och lite rost, så det svider inte lika mycket, som reporna jag fick på min förra bil; 9000 turbo. Då var jag mer ledsen. (Den var inte heller perfekt, men helt klart finare, tills den gav upp allting)
Egentligen är det mest synd om den människan som satte dit reporna. Visst det var en riktig typ som smet, men just detta att smita ifrån och inte stå för det man gjort har en oväntad effekt. Så här säger Bibeln
Psalm 32 i Bibeln:
Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
Elakheter man gjort mot andra och smitit undan med, får tillslut en väldigt negativ effekt.
Man behöver förlåtelse. Man behöver göra upp saker om det så bara är några repor på någon annans bil, för människan är skapad med ett samvete, och ett undantryckt samvete börjar till sist att skava, och har det väl börjat skava......
Så visst min vän. Chansen att just min bilrepare skulle läsa det här är ju minimal, men om det ändå hände skulle jag vilja säga att jag redan har förlåtit dig. Sen tror jag att det vore bra, inte minst för din egen självkänsla, om du kom och gjorde upp.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
De kan ha blivit när som helst; kanske i Örebro, kanske i lindesberg, kanske hemma på radhusområdets parkering.
Nu gick det relativt fort att komma över det hela. Jag har en gammal och tråkig bil. Den har redan repor, och bucklor, och lite rost, så det svider inte lika mycket, som reporna jag fick på min förra bil; 9000 turbo. Då var jag mer ledsen. (Den var inte heller perfekt, men helt klart finare, tills den gav upp allting)
Egentligen är det mest synd om den människan som satte dit reporna. Visst det var en riktig typ som smet, men just detta att smita ifrån och inte stå för det man gjort har en oväntad effekt. Så här säger Bibeln
Psalm 32 i Bibeln:
Så länge jag teg
förtvinade mina ben vid min ständiga klagan.
Dag och natt var din hand tung över mig,
min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela.
Då uppenbarade jag min synd för dig,
jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren."
Då förlät du mig min syndaskuld. Sela.
Elakheter man gjort mot andra och smitit undan med, får tillslut en väldigt negativ effekt.
Man behöver förlåtelse. Man behöver göra upp saker om det så bara är några repor på någon annans bil, för människan är skapad med ett samvete, och ett undantryckt samvete börjar till sist att skava, och har det väl börjat skava......
Så visst min vän. Chansen att just min bilrepare skulle läsa det här är ju minimal, men om det ändå hände skulle jag vilja säga att jag redan har förlåtit dig. Sen tror jag att det vore bra, inte minst för din egen självkänsla, om du kom och gjorde upp.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
måndag 24 november 2008
Ett pucko på TV
Ute tar vinden i från nordost, små lätta snöflingor virvlar omkring. Det är inte många minusgrader, men det är ändå sånt där väder, som känns kallt ända in i märgen. Under natten kom det en ovälkommen gäst, en förkylning. Nu sitter jag här på veckans enda lediga dag, då jag skulle hinna så mycket, och snyter mig var femte minut.
Katten har lagt sig tillrätta i inomhusvärmen och planerar en fullständigt sysslolös förmiddag. Jag tror jag gör som katten idag.
En alvedon, en hög näsdukar, en filt och en bra bok känns som enda vettiga planeringen under omständigheterna.
Men innan jag går in i koma, måste jag bli lite arg över dumheter jag såg på TV igår. Det är ytterst sällan jag hinner titta på TV, men igårkväll var jag ordentligt trött. När jag flippade mellan kanalerna efter att ha sett Mythbusters, så kom jag till något program om relationer. Två "experter" satt med skyltar för att markera "stanna" eller "gå" i olika situationer.
Programledaren läste upp ett problem; Det handlade om ett par som varit ihop över hälften av sina liv och de hade två barn ihop. Nu var spänningen borta och frun såg maken mer som en bror.
Det sjuka var att en av de s.k. experterna tyckte att det var lika bra att gå isär. Han menade att de har varit ihop länge nu och det är svårt att hitta tillbaka till förälskelsen!!? Vilket "pucko" om uttrycket tillåts av en pingstpastor.
Det värsta är att inställningen inte är ovanlig. Jag har hört precis samma sak flera gånger: "Det blev så mycket med jobb och barn, tillslut var vi bara vänner"
Men människor blir inte lyckligare av att bryta upp ett förhållande och söka "spänningen" på annat håll. Den nya spännande förälskelsen visar sig också ha ett vardagsliv, smutsiga strumpor och gaser i magen.
Om ett par har kommit dit att man "bara" är vänner, så är det en oerhört stark grund att bygga ett kärleksförhållande på. Det handlar för det mesta om tid.
Om du har jobbat hela dagen, fixat mat, diskat, skjutsat ungar, städat toaletterna och lagat en punktering för sjuhundrafemtioelfte gången, hur romantisk är DU? Känslor är en flyktig företeelse och går inte att bygga några viktiga beslut på. Är man trött är ofta känslorna neråt.
Men tid tillsammans, lite lugn och ro utan TV(då slipper man lyssna till puckon), och samtal i ömsesidig respekt räcker väldigt långt för att vårda relationen, och efter ett tag skall du märka att känslorna finns där igen.
Jag vet att det finns relationsproblem av andra sorter också. Men jag vet också att det mesta går att lösa, bara viljan finns. Sen kan man få hjälp också, av självaste Skaparen. Han är expert på relationer, och vill gärna att äktenskapen håller.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Katten har lagt sig tillrätta i inomhusvärmen och planerar en fullständigt sysslolös förmiddag. Jag tror jag gör som katten idag.
En alvedon, en hög näsdukar, en filt och en bra bok känns som enda vettiga planeringen under omständigheterna.
Men innan jag går in i koma, måste jag bli lite arg över dumheter jag såg på TV igår. Det är ytterst sällan jag hinner titta på TV, men igårkväll var jag ordentligt trött. När jag flippade mellan kanalerna efter att ha sett Mythbusters, så kom jag till något program om relationer. Två "experter" satt med skyltar för att markera "stanna" eller "gå" i olika situationer.
Programledaren läste upp ett problem; Det handlade om ett par som varit ihop över hälften av sina liv och de hade två barn ihop. Nu var spänningen borta och frun såg maken mer som en bror.
Det sjuka var att en av de s.k. experterna tyckte att det var lika bra att gå isär. Han menade att de har varit ihop länge nu och det är svårt att hitta tillbaka till förälskelsen!!? Vilket "pucko" om uttrycket tillåts av en pingstpastor.
Det värsta är att inställningen inte är ovanlig. Jag har hört precis samma sak flera gånger: "Det blev så mycket med jobb och barn, tillslut var vi bara vänner"
Men människor blir inte lyckligare av att bryta upp ett förhållande och söka "spänningen" på annat håll. Den nya spännande förälskelsen visar sig också ha ett vardagsliv, smutsiga strumpor och gaser i magen.
Om ett par har kommit dit att man "bara" är vänner, så är det en oerhört stark grund att bygga ett kärleksförhållande på. Det handlar för det mesta om tid.
Om du har jobbat hela dagen, fixat mat, diskat, skjutsat ungar, städat toaletterna och lagat en punktering för sjuhundrafemtioelfte gången, hur romantisk är DU? Känslor är en flyktig företeelse och går inte att bygga några viktiga beslut på. Är man trött är ofta känslorna neråt.
Men tid tillsammans, lite lugn och ro utan TV(då slipper man lyssna till puckon), och samtal i ömsesidig respekt räcker väldigt långt för att vårda relationen, och efter ett tag skall du märka att känslorna finns där igen.
Jag vet att det finns relationsproblem av andra sorter också. Men jag vet också att det mesta går att lösa, bara viljan finns. Sen kan man få hjälp också, av självaste Skaparen. Han är expert på relationer, och vill gärna att äktenskapen håller.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
söndag 23 november 2008
Korset
En man påväg till korset i Billy Graham center, Chicago. Nattvardsgudstjänst idag i vår kyrka. Nattvarden handlar ju om det Jesus gjorde för oss människor när han blev korsfäst.
Jag skall vara helt ärlig mot er kära läsare och avslöja att jag faktiskt hade lagt in den här bloggen innan gudstjänsten, därför att det är meningen att jag skall predika, och efter det brukar jag vara ganska så "nollad"
Här nedan kommer länken till den sång, som blev inspirationen till dagens predikan. Predikan handlar om att vår frälsning kostade Gud oerhört mycket och att: Det Gud är beredd att ge allt för, är oändligt mycket värt.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
fredag 21 november 2008
Vad är det för skillnad på Pingstkyrkan och....
GISSA PINGSTPASTORN! Det här är en grupp missionspastorer. Men det har smugit sig in två pingstpastorer på bilden, varav den ene är afroamerikan, gissa den andre..... tjuvkika inte på kortet i kolumnen till höger."Vad är det för skillnad på pingstkyrkan och andra kyrkor" Den frågan kommer alltid lika säkert som amen i kyrkan, på studiebesök och andra samtal om tron. Folk tycks tro att det finns någon sort tydliga gränser mellan samfunden, och att alla som t.ex. kallas för pingstvänner är ungefär lika, men alla som kallas för något annat är just något helt annat.
I september åkte jag med på en resa till Chicago. (Fick bilderna idag av killen som fotade) Det vara bara missionspastorer och så jag med på resan. Gruppen visas på bilden ovan, taget under ett besök i en pingstkyrka i Chicago. Jag lovar er att vi kunde inte uppleva någon enda liten sorts distans bara för att vi tillhör olika samfund.
Jag har vänner som är Livets Ordare, andra som är Baptister, Missionare och EFK:are. Sen har jag också vänner som är från Alliansmissionen och så känner jag ett par Frälsningssoldater och sist men inte minst, har jag en god vän som är präst också.
Vi känner en djup samhörighet i Jesus Kristus Finns det skillnader? Det finns det alltid, även om de är små. MEN det går att samtala när man har samma grund; Bibeln.
Det finns en delning bland Sveriges kristna, men den är inte mellan samfunden. Den går tvärs igenom samfunden, och den handlar i huvudsak om hur man ser på bibeln. För en "kristen" som har tagit till sig det otroende samhällets sätt att se på Bibeln, har ju ingen grund någonstans. Den personens tro kan utvecklas till precis vad som helst. Och det finns inte samma samhörighet, för det finns ingen gemensam grund. Man kan egentligen inte säga sig vara kristen om man inte vill tro på det ord(bibeln), som Gud har givit oss.
Men med Bibeln som grund, så hamnar man väldigt lika i allt viktigt. För Bibelns kärnbudskap är väldigt tydligt; Jesus Kristus. Då spelar det väldigt liten roll om man kallas Pingstvän eller Missionare eller något annat.
Det handlar alltså inte om att välja samfund. Det handlar om att komma till Kristus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
torsdag 20 november 2008
Så du inte svälter ihjäl utan att du märker det
Jag läste om en alldeles sann händelse, som hände för ganska många år sedan i England. Det hela började med att någon skrev en insändare i någon av de största dagstidningarna.
Insändarskribenten gick ut med en utmanande rubrik: "Jag skall sluta gå i kyrkan" Han fortsate med något i den här stilen: "Det är meningslöst att gå dit. Jag har gått i kyrkan i 30 år, och hört massor av predikningar, många av dem flera gånger, men jag kan för mitt liv, inte räkna upp dem eller återberätta någon enda av dem. Det har alltså inte gjort mig något gott, eller varit till någon nytta."
Sedan följde, som det alltid gör efter en utmanande insändare, en ganska lång insändardebatt. I det här fallet om att gå i kyrkan eller inte. När debatten hållit på ett tag, så skrev en man.
"Jag har varit gift i 30 år, och varje dag när jag kommer hem från jobbet, så har min fru gjort iordning middag åt mig, en del rätter flera gånger, men jag kan för mitt liv, inte räkna upp vad jag ätit i 30 år. MEN, fortsatte mannen, jag är säker på att om jag inte hade ätit något under alla dessa år, så hade jag inte varit vid LIV idag."
Efter det inlägget slutade debatten.
Allt gott önskar
Mats Pastor
Förklaring för dig som inte är van vid "tugget": En predikan med bibelord brukar liknas vid mat för vårt innersta
Insändarskribenten gick ut med en utmanande rubrik: "Jag skall sluta gå i kyrkan" Han fortsate med något i den här stilen: "Det är meningslöst att gå dit. Jag har gått i kyrkan i 30 år, och hört massor av predikningar, många av dem flera gånger, men jag kan för mitt liv, inte räkna upp dem eller återberätta någon enda av dem. Det har alltså inte gjort mig något gott, eller varit till någon nytta."
Sedan följde, som det alltid gör efter en utmanande insändare, en ganska lång insändardebatt. I det här fallet om att gå i kyrkan eller inte. När debatten hållit på ett tag, så skrev en man.
"Jag har varit gift i 30 år, och varje dag när jag kommer hem från jobbet, så har min fru gjort iordning middag åt mig, en del rätter flera gånger, men jag kan för mitt liv, inte räkna upp vad jag ätit i 30 år. MEN, fortsatte mannen, jag är säker på att om jag inte hade ätit något under alla dessa år, så hade jag inte varit vid LIV idag."
Efter det inlägget slutade debatten.
Allt gott önskar
Mats Pastor
Förklaring för dig som inte är van vid "tugget": En predikan med bibelord brukar liknas vid mat för vårt innersta
onsdag 19 november 2008
Varför så mycket om Jesus?
Det händer med jämna mellanrum att jag möter människor som undrar varför vi pratar så mycket om Jesus. Det händer t.o.m. att en del uppfattar allt tal om Jesus, som tjatigt och tröttande.
Det är nästan omöjligt att förstå vår ohejdade beundran av Jesus Kristus om man inte själv har tagit emot honom som sin frälsare, om man inte själv har erfarenhet av att bli satt fri.
Så istället för att försöka förklara så skickar jag idag med en länk till ett filmklipp, från världens bästa (I mitt tycke) rockgrupp och en ballad/lovsång som de skrivit och som betytt mycket för mig.
De heter Delirious ?(ovanligt namn på en kristen rockgrupp, men det har sin förklaring) Här är de i en församling i australien och spelar. En av församlingens pastorer, Darlene, är med och sjunger. innerligheten i sången är inte att ta miste på. Om andra kan bli så berörda av Jesus, vad beror det på och är det något som kan hända dig?
http://www.youtube.com/watch?v=zAupXGvqNW4&NR=1
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Det är nästan omöjligt att förstå vår ohejdade beundran av Jesus Kristus om man inte själv har tagit emot honom som sin frälsare, om man inte själv har erfarenhet av att bli satt fri.
Så istället för att försöka förklara så skickar jag idag med en länk till ett filmklipp, från världens bästa (I mitt tycke) rockgrupp och en ballad/lovsång som de skrivit och som betytt mycket för mig.
De heter Delirious ?(ovanligt namn på en kristen rockgrupp, men det har sin förklaring) Här är de i en församling i australien och spelar. En av församlingens pastorer, Darlene, är med och sjunger. innerligheten i sången är inte att ta miste på. Om andra kan bli så berörda av Jesus, vad beror det på och är det något som kan hända dig?
http://www.youtube.com/watch?v=zAupXGvqNW4&NR=1
Allt gott
önskar
Mats Pastor
måndag 17 november 2008
Sunda Tonåringar
Att vara tonåring var ingen lätt uppgift. Jag kommer ihåg min egen tonårstid som ganska olycklig, med många krav, stor stress och en viss vilsenhet.
Jag bor inte långt från en högstadieskola, därför möter jag ofta tonåringar. Det är omöjligt att undvika att lyssna på vad de skriker till varandra, så jag tycker inte att jag tjuvlyssnat.
När jag hör dem tänker jag: "Var jag så pinsam." Det är olidligt att lyssna på ett gäng grabbar som försöker vara coola. "Väx upp" tänker jag, när jag hör ett par tjejer prata om sin lärare som om han vore totalt galen. Sen har vi den lite allvarligare sidan: Svarta kläder, svartsminkad runt ögonen, nitar och metall, är inte bara ett uttryck för kvardröjande barnslighet. Det är också en tydlig signal till omgivningen: "Jag är olycklig"
Det finns hur många subkulturer som helst, som vill tala om för tonåringar hur de skall tänka, vara och se ut. allt under en enorm press av att ha sex, så mycket och så konstigt som möjligt.
I helgen var jag på läger med tonåringar. Jag och Tobias(kyrkans u-ledare) åkte ut till ett litet kapell i Grönbo med ett gäng i högstadieåldern. Jag blev glad och lite imponerad av det där gänget tonåringar. För det första så var de positiva varenda gång Tobias föreslog någon aktivitet. För det andra var det ingen som försökte verka cool på hela helgen. DET ÄR ju ganska coolt. För det tredje så var de tillsammans som kompisar utan att frysa ut någon.
Så långt jag kan förstå, så är alla de här tonåringarna kristna. De var alla verkligen med, när vi hade bibelundervisning, bön och lovsång. Det finns massor kvar att upptäcka hos Gud naturligtvis. Men de utstrålade en helt annan mognad, än vad jag ser i högstadieskolans omgivningar.
I Sverige så anses det vara det olämligaste som finns att barn och ungdomar blir påverkade av kristendom. Jag tror precis tvätom. Det finns inget bättre och lyckligare för en människa i tonåren än att få möta Jesus. Det finns INGET bättre. Jesus ensam är den som kan visa en ung människa rätt mitt i alla val och "måsten." Jag påstår inte att det alltid är lätt, men jag påstår att det är rätt.
Föresten; Det finns väl inget bättre än Jesus för någon, oavsett vilken ålder man är i.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Jag bor inte långt från en högstadieskola, därför möter jag ofta tonåringar. Det är omöjligt att undvika att lyssna på vad de skriker till varandra, så jag tycker inte att jag tjuvlyssnat.
När jag hör dem tänker jag: "Var jag så pinsam." Det är olidligt att lyssna på ett gäng grabbar som försöker vara coola. "Väx upp" tänker jag, när jag hör ett par tjejer prata om sin lärare som om han vore totalt galen. Sen har vi den lite allvarligare sidan: Svarta kläder, svartsminkad runt ögonen, nitar och metall, är inte bara ett uttryck för kvardröjande barnslighet. Det är också en tydlig signal till omgivningen: "Jag är olycklig"
Det finns hur många subkulturer som helst, som vill tala om för tonåringar hur de skall tänka, vara och se ut. allt under en enorm press av att ha sex, så mycket och så konstigt som möjligt.
I helgen var jag på läger med tonåringar. Jag och Tobias(kyrkans u-ledare) åkte ut till ett litet kapell i Grönbo med ett gäng i högstadieåldern. Jag blev glad och lite imponerad av det där gänget tonåringar. För det första så var de positiva varenda gång Tobias föreslog någon aktivitet. För det andra var det ingen som försökte verka cool på hela helgen. DET ÄR ju ganska coolt. För det tredje så var de tillsammans som kompisar utan att frysa ut någon.
Så långt jag kan förstå, så är alla de här tonåringarna kristna. De var alla verkligen med, när vi hade bibelundervisning, bön och lovsång. Det finns massor kvar att upptäcka hos Gud naturligtvis. Men de utstrålade en helt annan mognad, än vad jag ser i högstadieskolans omgivningar.
I Sverige så anses det vara det olämligaste som finns att barn och ungdomar blir påverkade av kristendom. Jag tror precis tvätom. Det finns inget bättre och lyckligare för en människa i tonåren än att få möta Jesus. Det finns INGET bättre. Jesus ensam är den som kan visa en ung människa rätt mitt i alla val och "måsten." Jag påstår inte att det alltid är lätt, men jag påstår att det är rätt.
Föresten; Det finns väl inget bättre än Jesus för någon, oavsett vilken ålder man är i.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
lördag 15 november 2008
Inte avpassad för pampar
Historia behöver man kunna för att förstå vad som händer nu. Det är nämligen rätt som predikaren i bibeln säger "inget nytt under solen"
Genom hela den kristna historien så har kyrkan slutat att vara lärjungar när den den byggt upp maktstrukturer och hierarkier Lite förenklat kan man säga att ju mer officiell makt kyrkan fått i samhället ju avfälligare har den blivit.
Guds församling är inte designad för att komma uppifrån med påbud. Den är skapad att vara en "folkrörelse" (synd att ordet redan är belastat) Med det menar jag en rörelse av vanliga och ovanliga människor som alla har det gemensamt att de mött Jesus och fått sina liv förvandlade.
Människor som är kristna för att de själva vill det och inte för att de måste eller borde.
Guds församling är ett ljus och ett salt i samhället, inte så mycket genom politik, som genom alla dess medlemmar som vill följa Jesus och göra vad Han visar dem.
Synd bara att så många människor går omkring och tror att kristendom är det där första med pampar och makt och sån´t, när det ju är helt offside.
Men du min vän tror väl inte det? Du vet väl att, vara kristen: Det är att låta Jesus bli Herre i ditt liv. Fortsättningen är att följa honom.
Allt gott önskar
Mats Pastor
Genom hela den kristna historien så har kyrkan slutat att vara lärjungar när den den byggt upp maktstrukturer och hierarkier Lite förenklat kan man säga att ju mer officiell makt kyrkan fått i samhället ju avfälligare har den blivit.
Guds församling är inte designad för att komma uppifrån med påbud. Den är skapad att vara en "folkrörelse" (synd att ordet redan är belastat) Med det menar jag en rörelse av vanliga och ovanliga människor som alla har det gemensamt att de mött Jesus och fått sina liv förvandlade.
Människor som är kristna för att de själva vill det och inte för att de måste eller borde.
Guds församling är ett ljus och ett salt i samhället, inte så mycket genom politik, som genom alla dess medlemmar som vill följa Jesus och göra vad Han visar dem.
Synd bara att så många människor går omkring och tror att kristendom är det där första med pampar och makt och sån´t, när det ju är helt offside.
Men du min vän tror väl inte det? Du vet väl att, vara kristen: Det är att låta Jesus bli Herre i ditt liv. Fortsättningen är att följa honom.
Allt gott önskar
Mats Pastor
Billy Graham
Billy Graham fyller 90år idag. Egentligen har det hunnit bli igår. I Chicago finns Billy Graham museum. Det handlar egentligen inte bara om Billy Graham utan ännu mer om hela den amerikanska väckelse historien. Där fann curicuit riders, Finny, Moody, Billy Sunday och många fler.
Nu är det inte som att gå på museum. Det är mera som att gå på väckelsemöte. Bilder, filmklipp, bibeltexter och en speciell atmosfär gjorde besöket till något helt annat än ett vanligt museibesök.
I slutet av mötet....Jag menar slingan, så gör Billy Graham en inbjudan till frälsning på en stor bioduk. Sen följer korset, graven och uppståndelsen.
Allra sist har de gjort iordning ett litet kapell. När jag var där så var Guds helige Ande så påtagligt närvarande. Det blev ett måste att böja sina knän inne i det där kapellet och återigen överlämna sitt liv åt Gud, och uppdraget att vinna människor för evigheten.
Känner du Jesus min vän? Om inte så kan du bli alldeles stilla just nu, och så ärligt och uppriktigt du kan; be om förlåtelse för dina synder, och be Jesus komma in i ditt liv.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Nu är det inte som att gå på museum. Det är mera som att gå på väckelsemöte. Bilder, filmklipp, bibeltexter och en speciell atmosfär gjorde besöket till något helt annat än ett vanligt museibesök.
I slutet av mötet....Jag menar slingan, så gör Billy Graham en inbjudan till frälsning på en stor bioduk. Sen följer korset, graven och uppståndelsen.
Allra sist har de gjort iordning ett litet kapell. När jag var där så var Guds helige Ande så påtagligt närvarande. Det blev ett måste att böja sina knän inne i det där kapellet och återigen överlämna sitt liv åt Gud, och uppdraget att vinna människor för evigheten.
Känner du Jesus min vän? Om inte så kan du bli alldeles stilla just nu, och så ärligt och uppriktigt du kan; be om förlåtelse för dina synder, och be Jesus komma in i ditt liv.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
torsdag 13 november 2008
Gud? Ja just det ja, han ja
Kyrkornas globala vecka är i faggorna. Ett initiativ mot klimathotet.
Jag fick en folder till kyrkan, komplett med; förslag på hur man gör en tipspromenad om miljöfrågor, en färdig bön för klimatet om man inte kan komma på någon själv OCH en beställningslista med olika prylar med loggan från kyrkornas globala vecka. DET har säkert väldigt stor effekt. Ärkebiskopen hade tagit initiativet och fått med sig sveriges kristna råd.
De få sekunderna det tog att förflytta brevets innehåll från skrivbordet till ett "miljöarkiv" jag har i ett hörn av kontoret, så hann jag reflektera lite över utskicket. Igår läste jag att Anna Unsgard (fd. aktuelltreporter) hade gjort precis samma reflektion. "Det är dock synd om inte ens ärkebiskopen vill ta tydligare ställning för Gud ?" skrev hon i sydsvenskan.
Visst är det bra att engagera sig för miljön. Jag tycker personligen att vi alla har ansvar för att vårda den skapelse som Gud gav oss ansvar för. Men ändå viktigare är den andliga miljön, som i Sverige är ordentligt förorenad, kalhuggen och missbrukad. Det är stor skada att den största kyrkans andliga ledare, inte har något annat än politik och allmänt ludd att komma med.
Jag ber till Gud om ledare för kyrkorna som vågar säga sanningen: Att Jesus är vår enda frälsare, Vårt enda hopp om upprättade människor, ja vår enda chans. Vi skall vara kärleksfulla och toleranta mot människor med andra ideér. Men samtidigt väldigt medvetna om att det bara är i Jesus Kristus som vi kommer till Gud, och det är bara i Gud vi kan komma i harmoni med hans skapelse, varandra och oss själva.
Det skulle jag vilja höra en ärkebiskop, som har mediernas öra, säga. Men det kanske kommer. Han kanske bara glömde det.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Jag fick en folder till kyrkan, komplett med; förslag på hur man gör en tipspromenad om miljöfrågor, en färdig bön för klimatet om man inte kan komma på någon själv OCH en beställningslista med olika prylar med loggan från kyrkornas globala vecka. DET har säkert väldigt stor effekt. Ärkebiskopen hade tagit initiativet och fått med sig sveriges kristna råd.
De få sekunderna det tog att förflytta brevets innehåll från skrivbordet till ett "miljöarkiv" jag har i ett hörn av kontoret, så hann jag reflektera lite över utskicket. Igår läste jag att Anna Unsgard (fd. aktuelltreporter) hade gjort precis samma reflektion. "Det är dock synd om inte ens ärkebiskopen vill ta tydligare ställning för Gud ?" skrev hon i sydsvenskan.
Visst är det bra att engagera sig för miljön. Jag tycker personligen att vi alla har ansvar för att vårda den skapelse som Gud gav oss ansvar för. Men ändå viktigare är den andliga miljön, som i Sverige är ordentligt förorenad, kalhuggen och missbrukad. Det är stor skada att den största kyrkans andliga ledare, inte har något annat än politik och allmänt ludd att komma med.
Jag ber till Gud om ledare för kyrkorna som vågar säga sanningen: Att Jesus är vår enda frälsare, Vårt enda hopp om upprättade människor, ja vår enda chans. Vi skall vara kärleksfulla och toleranta mot människor med andra ideér. Men samtidigt väldigt medvetna om att det bara är i Jesus Kristus som vi kommer till Gud, och det är bara i Gud vi kan komma i harmoni med hans skapelse, varandra och oss själva.
Det skulle jag vilja höra en ärkebiskop, som har mediernas öra, säga. Men det kanske kommer. Han kanske bara glömde det.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Varför bloggar Mats Pastor
Hade besök idag i kyrkan av en journalist och en fotograf. De var jättetrevliga och var där för att de gjorde ett reportage om BLOGGARE. (Kommer i NA Bergslagsposten)
Fotografen fick jobba hårt för att få mig att fastna på bild. Jag har aldrig hört någon föreslå att jag borde bli fotomodell......undrar varför?
Hur som helst så fick jag såklart frågan om varför jag bloggar. Jag kom precis då på att det har jag aldrig berättat för er kära läsare, så här kommer förklaringen:
Jag har under lång tid märkt vilket stort intresse det finns för personen Jesus Kristus, eller ibland mer allmänna funderingar om Gud. Samtidigt så märker jag att människor är lite reserverade mot kyrkor. Det är inte konstigt. Det var ju precis så med med mig förut.
Men det är många som läser bloggar.
Lägger man ihop 1+1 så borde det finnas ett ganska stort behov av bloggar om Gud, Jesus och kristet liv.
Min bästa vän är just Jesus Kristus. Om jag skriver om honom och om hur livet blir med honom, så borde det kunna vara till hjälp för någon annan som funderar över detta med Gud.
Sen är det lite pinsamt att jag nästan aldrig läser bloggar själv. Det finns säkert många intressanta bloggar att ta del av, men det är ytterst sällan tiden räcker till för att sitta vid datorn utan att jobba.
När allt det är sagt; vill jag tacka alla mina läsare för alla de uppmuntrande kommentarer som jag brukar få lite då och då. Oftast helt oväntat ute i vanliga livet. TACK!
Allt gott önskar
Mats Pastor
Fotografen fick jobba hårt för att få mig att fastna på bild. Jag har aldrig hört någon föreslå att jag borde bli fotomodell......undrar varför?
Hur som helst så fick jag såklart frågan om varför jag bloggar. Jag kom precis då på att det har jag aldrig berättat för er kära läsare, så här kommer förklaringen:
Jag har under lång tid märkt vilket stort intresse det finns för personen Jesus Kristus, eller ibland mer allmänna funderingar om Gud. Samtidigt så märker jag att människor är lite reserverade mot kyrkor. Det är inte konstigt. Det var ju precis så med med mig förut.
Men det är många som läser bloggar.
Lägger man ihop 1+1 så borde det finnas ett ganska stort behov av bloggar om Gud, Jesus och kristet liv.
Min bästa vän är just Jesus Kristus. Om jag skriver om honom och om hur livet blir med honom, så borde det kunna vara till hjälp för någon annan som funderar över detta med Gud.
Sen är det lite pinsamt att jag nästan aldrig läser bloggar själv. Det finns säkert många intressanta bloggar att ta del av, men det är ytterst sällan tiden räcker till för att sitta vid datorn utan att jobba.
När allt det är sagt; vill jag tacka alla mina läsare för alla de uppmuntrande kommentarer som jag brukar få lite då och då. Oftast helt oväntat ute i vanliga livet. TACK!
Allt gott önskar
Mats Pastor
tisdag 11 november 2008
När allting vacklar
Det har varit många jobbvarsel på senaste tiden. Att bli utan jobb är en katastrof för många människor. Man har satsat pengar på hus o.s.v. marginalerna kanske är små, och så förlorar man jobbet.
Det är ett slag för små städer också. Stora varsel innebär alltid att alla som är lite framåt flyttar.
Det kom en sångvers i tankarna idag:
Det enda som bär när allting annat vacklar.
Det är Guds nåd och hans barmhärtighet.
Jesus lärde oss också att inte göra oss bekymmer för morgondagen.
Vi människor behöver Gud. Det gäller naturligtvis inför evigheten. men det gäller också nu.
När all trygghet vi byggt upp själva; vacklar och rasar, så finns Jesus kvar.
Vi lever i en värld som inte är som den var tänkt. Katastrofer kan hända oss. Men den som överlåtit sitt liv i Jesu händer kommer alltid vidare på något sätt. Ibland står vi där och undrar: "Varför Gud? Hur kan du tillåta att detta händer mig?" Men med facit i hand, så ser vi att han ändå hjälpte oss.
Det viktiga är att hålla fast vid Jesus även när man inte förstår.
"Allt förmår jag genom honom(Jesus) som ger mig kraft" (Filipperbrevet kap.4 vers 13)
Allt gott önskar
Mats Pastor
Det är ett slag för små städer också. Stora varsel innebär alltid att alla som är lite framåt flyttar.
Det kom en sångvers i tankarna idag:
Det enda som bär när allting annat vacklar.
Det är Guds nåd och hans barmhärtighet.
Jesus lärde oss också att inte göra oss bekymmer för morgondagen.
Vi människor behöver Gud. Det gäller naturligtvis inför evigheten. men det gäller också nu.
När all trygghet vi byggt upp själva; vacklar och rasar, så finns Jesus kvar.
Vi lever i en värld som inte är som den var tänkt. Katastrofer kan hända oss. Men den som överlåtit sitt liv i Jesu händer kommer alltid vidare på något sätt. Ibland står vi där och undrar: "Varför Gud? Hur kan du tillåta att detta händer mig?" Men med facit i hand, så ser vi att han ändå hjälpte oss.
Det viktiga är att hålla fast vid Jesus även när man inte förstår.
"Allt förmår jag genom honom(Jesus) som ger mig kraft" (Filipperbrevet kap.4 vers 13)
Allt gott önskar
Mats Pastor
söndag 9 november 2008
Do the "stuff"
Missionshelgen är slut men inte det uppdrag(mission) vi fått av Gud. Man kan sammanfatta budskapet under helgen med ordet "handling". Gud är praktisk, han kallar oss till att göra saker. Det börjar med enkla saker. När tron växer, får vi större uppdrag.
Bengt Fiske är verkligen en missionär som vet vad han talar om. Han talar med skärpa, men är samtidigt väldigt sympatisk. Bilden ovan är väldigt typisk för Bengt. Flygplanet, punkarna och barn från svåra miljöer. Vill du veta mer? http://www.streetlog.net/
Om någon som läser det här någonsin har inbillat sig, att kristendom är att sitta lite grå i "fejjan", i ett historiskt minnesmärke, sjunga falskt till en gammal orgel och lyssna på en man i "klänning", så är det helt klart något du fått om bakfoten.
Att vara kristen är att gå med Kristus. Jesus Kristus, och han är äventyrare.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Tyngd bakom orden
Idag spenderade jag en stor del av dagen tillsammans med Bengt som jag skrev om i förra bloggen.
Vi hade missionsmöte på kvällen. Det var otroligt bra. Men som alltid när det är riktigt bra så tänker jag på alla dem som skulle behövt ett bra möte, men som valde fel och stannade hemma.
Nu kan man inte gräma sig över de som inte kom utan man får glädja sig över alla de som kom, och verkligen fick med sig något bra hem.
Det går inte att beskriva en bra predikan. En bra predikan har med sig en atmosfär av den helige Ande, och det går inte att återge när man berättar. Men man kan säga att Bengt utmanade alla kristna som var på mötet att verkligen göra det som Gud kallar oss till, att gå till människor, göra gott mot dem och berätta om Jesus. Det låter så futtigt när jag berättar det här, i jämförelse med vad det verkligen var där. En man som levt bland Berlins utslagna i åratal, vet vad han talar om. Det blir TYNGD bakom orden.
Vi hade lite berättelser från de andra missionsgrejorna vi stöttar. Bibelskolan i Nagaland har medverkat till att ett stort antal församlingar har bildats i Norra Indien. Vi fick höra ett brev från en saudi arabisk man som lämnat islam för att bli kristen. Vi fick höra om en man från Västafrika som blivit frälst och befriad från sitt liv som vodoo och ande dyrkare. Nu gick han på bibelskola för att bli predikant.
Vi hade också alldeles färska nyheter från Kashmir. Vi är med och betalar kristna radiosändningar in i Kashmir. Under många år hände ingenting. Nu börjar det röra på sig. människor blir frälsta. Det är helt fantastiskt.
I vårt land blir vi lite sura när tidningar och TV gör vinklade och orättvisa reportage om kristen tro. Det är ingenting i jämförelse. Där borta riskerar dom livet om det kommer fram att de är kristna. Men dom blir det i alla fall. För vem vill avstå friheten i Jesus Kristus när man väl har smakat den.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Vi hade missionsmöte på kvällen. Det var otroligt bra. Men som alltid när det är riktigt bra så tänker jag på alla dem som skulle behövt ett bra möte, men som valde fel och stannade hemma.
Nu kan man inte gräma sig över de som inte kom utan man får glädja sig över alla de som kom, och verkligen fick med sig något bra hem.
Det går inte att beskriva en bra predikan. En bra predikan har med sig en atmosfär av den helige Ande, och det går inte att återge när man berättar. Men man kan säga att Bengt utmanade alla kristna som var på mötet att verkligen göra det som Gud kallar oss till, att gå till människor, göra gott mot dem och berätta om Jesus. Det låter så futtigt när jag berättar det här, i jämförelse med vad det verkligen var där. En man som levt bland Berlins utslagna i åratal, vet vad han talar om. Det blir TYNGD bakom orden.
Vi hade lite berättelser från de andra missionsgrejorna vi stöttar. Bibelskolan i Nagaland har medverkat till att ett stort antal församlingar har bildats i Norra Indien. Vi fick höra ett brev från en saudi arabisk man som lämnat islam för att bli kristen. Vi fick höra om en man från Västafrika som blivit frälst och befriad från sitt liv som vodoo och ande dyrkare. Nu gick han på bibelskola för att bli predikant.
Vi hade också alldeles färska nyheter från Kashmir. Vi är med och betalar kristna radiosändningar in i Kashmir. Under många år hände ingenting. Nu börjar det röra på sig. människor blir frälsta. Det är helt fantastiskt.
I vårt land blir vi lite sura när tidningar och TV gör vinklade och orättvisa reportage om kristen tro. Det är ingenting i jämförelse. Där borta riskerar dom livet om det kommer fram att de är kristna. Men dom blir det i alla fall. För vem vill avstå friheten i Jesus Kristus när man väl har smakat den.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
torsdag 6 november 2008
Prostituerade, punkare och knarkare
Ber om ursäkt för bloggen som bara blev en överskrift. Texten föll visst bort. Jag tog bort alltsammans för det var en kommentar om det amerikanska presidentvalet och det har du väl ändå hört några stycken idag.
Nu till dagens blogg:
Hur gammal är han? Är han femti? sa tonårstjejen lite tveksamt, när hon hörde att det ska komma en "gubbe" till ungdomarnas fredagskväll i kyrkan.
Nu är det inte vilken gubbe som helst. Min vän Bengt har inte levt något dussinliv: Någon gång i mitten av 90-talet satt Bengt och tittade på TV hemma i Övik och var en uppgiven pastor. Då visade dom ungdomar på rymmen som levde i missbruk och missär på Berlins baksida. En av killarna tittade rakt genom kameran och in i Bengts vardagsrum. Det var Guds tilltal till Bengt.
Sen dess har han levt bland Berlins utslagna tills de kallade honom för deras pastor. Han har bjudit på tusentals mackor, lysnat på den ena livsberättelsen hemskare än den andra. Han har gråtit över småtjejerna som säljer sina kroppar och han har vakat över vänner i koma på sjukhuset. han har blivit hotad flera gånger. Fast egentligen vill nog ingen skada deras EGEN pastor.
De första tio åren var kamp och seger, misslyckanden och besvikelser. Ta nya tag igen och så äntligen någon som tar emot Jesus och blir fri. Barnen i de här miljöerna har kanske varit den största prioriteten. Jag har varit där och sett några av dem och vilka förhållanden de kommer ifrån.
När han äntligen av Guds nåd, lyckats bygga upp en ny församling, barnträffar som samlar ca 100 barn, goda medarbetare som hjälper honom och en ordentlig lokal att vara i, gudstjänster som samlar mångdubbel fler människor än vad det är i den lilla församlingen. DÅ lämnar han över allt till sina medarbetare och börjar om från början, i en annan stad. Ut på gatorna igen, ut bland människorna som en del kallar för "slödder", men som Jesus kallar för "mina vilsna barn"
Jag tycker han är ganska cool, och jag tycker att han levt ett liv som gör att man gärna vill höra honom predika. Han har nog något att säga, och den här helgen är han i vår kyrka.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Nu till dagens blogg:
Hur gammal är han? Är han femti? sa tonårstjejen lite tveksamt, när hon hörde att det ska komma en "gubbe" till ungdomarnas fredagskväll i kyrkan.
Nu är det inte vilken gubbe som helst. Min vän Bengt har inte levt något dussinliv: Någon gång i mitten av 90-talet satt Bengt och tittade på TV hemma i Övik och var en uppgiven pastor. Då visade dom ungdomar på rymmen som levde i missbruk och missär på Berlins baksida. En av killarna tittade rakt genom kameran och in i Bengts vardagsrum. Det var Guds tilltal till Bengt.
Sen dess har han levt bland Berlins utslagna tills de kallade honom för deras pastor. Han har bjudit på tusentals mackor, lysnat på den ena livsberättelsen hemskare än den andra. Han har gråtit över småtjejerna som säljer sina kroppar och han har vakat över vänner i koma på sjukhuset. han har blivit hotad flera gånger. Fast egentligen vill nog ingen skada deras EGEN pastor.
De första tio åren var kamp och seger, misslyckanden och besvikelser. Ta nya tag igen och så äntligen någon som tar emot Jesus och blir fri. Barnen i de här miljöerna har kanske varit den största prioriteten. Jag har varit där och sett några av dem och vilka förhållanden de kommer ifrån.
När han äntligen av Guds nåd, lyckats bygga upp en ny församling, barnträffar som samlar ca 100 barn, goda medarbetare som hjälper honom och en ordentlig lokal att vara i, gudstjänster som samlar mångdubbel fler människor än vad det är i den lilla församlingen. DÅ lämnar han över allt till sina medarbetare och börjar om från början, i en annan stad. Ut på gatorna igen, ut bland människorna som en del kallar för "slödder", men som Jesus kallar för "mina vilsna barn"
Jag tycker han är ganska cool, och jag tycker att han levt ett liv som gör att man gärna vill höra honom predika. Han har nog något att säga, och den här helgen är han i vår kyrka.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
onsdag 5 november 2008
Stressade barn
Idag sitter jag i Vedevåg och väntar på att tre små killar skall träna klart innebandyn. Det är ett pyssel för att få ihop barnens intressen med jobb. Men så är det ju för alla, och idag är det min tur att skjutsa.
Hörde av goda vänner för ett tag sedan om en tioårig kille på deras gata. Läkaren hade konstaterat att grabben led av stress. Killen var så illa däran att han fick vara hemma från skolan under en period. Men så hade han också träning i olika sporter varje kväll och vissa kvällar två träningar, och på helgerna var det matcher.
Visst är det bra med aktiva barn, men någonstans finns det en gräns. Så länge de är små är det nog bra att de har tid att leka också. Jag brukar säga till mina barn: "En sport, ett instrument och så kyrkan." Det där sista är nog viktigare än vad många föräldrar inser. I kyrkan får man inte bara goda värderingar utan också en sorts positiv livscoaching.
Alla undersökningar som är gjorda (i USA förståss) visar på att aktiva kyrkobesökare mår bättre, och har det bättre på en lång rad av områden, generellt sett altså.
Sport är bra för kroppen, musik är bra för själen, men det innersta i människan, som ju påverkar både kropp och själ, kan inte tillfredställas på något annat sätt än en levande kontakt med Jesus.
Så länge barnen lyssnar på mina råd, så fortsätter jag att säga: "En sport, ett instrument, men allra viktigast är en egen kontakt med Jesus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Hörde av goda vänner för ett tag sedan om en tioårig kille på deras gata. Läkaren hade konstaterat att grabben led av stress. Killen var så illa däran att han fick vara hemma från skolan under en period. Men så hade han också träning i olika sporter varje kväll och vissa kvällar två träningar, och på helgerna var det matcher.
Visst är det bra med aktiva barn, men någonstans finns det en gräns. Så länge de är små är det nog bra att de har tid att leka också. Jag brukar säga till mina barn: "En sport, ett instrument och så kyrkan." Det där sista är nog viktigare än vad många föräldrar inser. I kyrkan får man inte bara goda värderingar utan också en sorts positiv livscoaching.
Alla undersökningar som är gjorda (i USA förståss) visar på att aktiva kyrkobesökare mår bättre, och har det bättre på en lång rad av områden, generellt sett altså.
Sport är bra för kroppen, musik är bra för själen, men det innersta i människan, som ju påverkar både kropp och själ, kan inte tillfredställas på något annat sätt än en levande kontakt med Jesus.
Så länge barnen lyssnar på mina råd, så fortsätter jag att säga: "En sport, ett instrument, men allra viktigast är en egen kontakt med Jesus.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
tisdag 4 november 2008
Pastorns dag
Jag inser hur ospännande det låter. Men en god vän tyckte att jag kunde beskriva en vanlig dag i en pastors liv. För visst får jag då och då höra frågan: "vad gör en pastor egentligen?" Du kanske tycker att det verkar tråkigt. I så fall får du väl komma tillbaka till bloggen en annan dag.
06.45 Klockan ringer första gången, snooze, ring, snooze,ring
ca 07.00 hasar jag iväg bort mot badrummet. Vi brukar ha en stund tillsammans så här dags; jag och Gud. Barnen sover och idag är hustrun redan utflugen på sin praktik, som hon gör i Örebro.
Lovsången låter förskräckligt, men den här stunden på dagen är helt avgörande för att överhuvudtaget kunna fungera som pastor. Här i badrummet kan man vara ifred för alla utom för katten som vill bli klappad.
07.55 huj vad klockan rusar. Det blir höghastighetsdusch och snabbrakning.
ca 08.00 Väcka barnen, göra frukost. när de äter kollar jag över vad de tänkt att ha på sig idag. En blus behöver strykas. en diskret koll i deras väskor så att allt är nerpackat som skall vara där.
"Nu får ni skynda er"
Där rusar de iväg till skolan.
Äter själv frukost, bäddar sängar, plockar upp lite grejor. "Äsch, en glömd pianobok" Kollar in min almanacka gör en snabb grovplanering i huvudet.
ca 09.00 Katten gäspar stort och skall precis lägga sig. Jag snabbar mig ut, tar med mig ryggsäcken. öppnar förrådet och...........ÅååNeeej cykeln har ju punktering. Då får jag väl låna frugans cykel.
Svag nerförsbacke, OOOooops nästan inga bromsar. "Hon är ju galen" Nya bromsbackar behövs. Men det får bli sedan.
Lämnar Pianoboken i skolan.
09.15 i kyrkan, startar datorn, plockar lite på skrivbordet, skriver in innehållet på några minneslappar i almanackan.
Förbereder kvällens församlingsledarmöte. Det är fort gjort idag.
Skriver in ett antal e-post adresser till eleverna i bibelkonfirmationen, skickar några mail, Oj det var sanslöst vad mycket mail jag fått, får kolla det sedan.
10.04 På väg ner till 10.00 bönen.
Vännerna sjunger redan en sång, de är punktliga och har vant sig vid att deras pastor inte alltid är lika punktlig............ganska sällan är lika punktlig.........nästan aldrig är lika punktlig.
Vi ber för allt möjligt viktigt. Det finns en innerlighet och en kärlek hos de här människorna som gör att de tisdag efter tisdag kommer för att be för andra. För den som inte begriper är det nog svårt att sätta sig in i hur mycket de där bönerna gör skillnad.
ca 11.00 Skickar några mail ytterligare. Försöker ringa ett par telefonsamtal, men jag får inte tag på någon som jag söker. En äldre dam kommer till kyrkan. Hon vill gärna prata. Jag har lite bråttom för jag skall vara borta 11.30.
Äldre människor går inte att skynda på. Damen är så tacksam för söndagens gudstjänst vilket är roligt med tanke på att det var nästan bara ungdomar som medverkade.
11.42 På cykeln, och uppför backarna. "Hur kan hon cykla på en så liten cykel? Jag knäar ju nästan mig själv på hakan."
11.48 är jag framme hos mannen som önskat ett samtal med pastorn.
ca 13.15 Ner för backarna, till kyrkan. "Men visst har jag ett par bromsbackar liggande hemma"
greppar ryggsäcken som jag åkte ifrån. Åker förbi "cykelStefan" för ett köpa en ny slang...LUNCHSTÄNGT! "Typiskt"
Uppför backarna och hem. Jag kommer precis lagom för att möta sonen som kommer hem från skolan.
Lagar en enkel Lunch Det blir bara jag som äter, för idag gick visst maten i skolan att äta, nätt och jämnt, men den gick att äta. Det var visst PANNKAKOR! "Kräsna ungar annat var det på min tid då...."
ca 14.30 Fixar disken som står sen i morse
Letar efter bromsbackar.........letar lite till efter bromsbackar........letar överallt efter bromsbackar...........HÅLLER PÅ ATT TAPPA HUMÖRET: "Det skall finnas bromsbackar här någonstans......DÄR ÄR DE JU" "Prisad vare Herren"
Byter bromsbackar på hustruns cykel, pratar lite med en trevlig granne.
ca 15.15 Ringer ett par telefonsamtal, Försöker börja med lite förberedelser för i morgon.
Hjälper till med läxor, lyssnar på det pianostycke som skall läras in till nästa gång: "Bra! Du är jätteduktig, kanske lite mer övning bara.."
15.40 Den bästa halvan i vårt äktenskap anländer hem. Hon tar med barnen ner till stan.
"Lugn och ro, nu skall det väl bli lite mer gjort"
Förbereder lektionen jag skall hålla i morgon på bibelkonfirmationen. Den handlar om Jesu uppståndelse. Egentligen har det där i märgen. Men det får inte bli för krångligt. Jag blir alldeles tagen av det unika med Jesu uppståndelse. Få saker, om ens något är så väl underbyggt. Att Jesus uppstod från de döda ställer honom framför världshistoriens samtliga förståsigpåare.
ca 18.00 Blomma och barn kommer tillbaka. Jag mailar mitt arbete ner till kyrkan för att skriva ut det där.
-"Pappa inte skall du gå"
-"Jo jag måste det"
-"Stanna hos mig, Jag skall göra god kvällsmat."
-"svälj, Jo du vet att jag har en tid att passa." (De flesta andra dagar träffas vi mera)
18.15 På väg i bilen ner till kyrkan
18.30 Församlingsledarmöte. Det går riktigt bra idag. Vi hittar förlag på lösningar på några saker, ekonomin verkar vara i balans och vi har en härlig bönestund tillsammans.
21.20 Mötet är klart och jag sätter mig för att kolla och svara på alla mail jag fått. En del mail är snabba att svara på, andra kräver en hel del arbete. En tredje sort blir en punkt till på min "att göra"-lista som har vuxit idag.
22.22 Sätter jag mig i bilen för att åka hem. "Välsignade hemköp som har öppet till 23." Jag köper mjölk och cornflakes.
Barnen sover. T.o.m. min lilla nattfjäril till hustru har somnat redan. Det gäller nog bara de veckorna då hon har praktik.
Det finns kvällsmat kvar i Mikron. Gött.
Fixar en disk till.
23.05 Hebreerbrevets kapitel 7,8 och 9. Tänk om svenskarna visste vilken oerhörd skatt som finns i Bibeln. Jag är övertygad om att då skulle de ha det mycket bättre, mycket, mycket bättre.
Går in till barnen och ber för dem.
Kollar mina egna mail, kollar hemsidan www.pingstlindesberg.se Det finns en del att rätta till men det gör jag inte nu. Det hamnar på "att göra"-listan.
Skriver denna blogg.
"Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer...." sjöng de förr. Om man inte hade Jesus och evigheten skulle man nog bli nervös för alla dagar som bara rusar iväg. Men en kristen har ju alltid gott om tid.
Katten vill bli klappad, en ny dag har nyss börjat.
Är alla dagar så här? Nej ingen dag är den andra lik. En del dagar är lugnare andra är stressigare. Men det här är nog en ganska normal pastorsdag skulle jag tro, för mig och mina kollegor.
Har det varit tråkigt att läsa? Ni som vill veta vad pastorn gör har ju fått ett "hum" Ni andra får som sagt komma tillbaka en annan dag, så ses vi då.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
06.45 Klockan ringer första gången, snooze, ring, snooze,ring
ca 07.00 hasar jag iväg bort mot badrummet. Vi brukar ha en stund tillsammans så här dags; jag och Gud. Barnen sover och idag är hustrun redan utflugen på sin praktik, som hon gör i Örebro.
Lovsången låter förskräckligt, men den här stunden på dagen är helt avgörande för att överhuvudtaget kunna fungera som pastor. Här i badrummet kan man vara ifred för alla utom för katten som vill bli klappad.
07.55 huj vad klockan rusar. Det blir höghastighetsdusch och snabbrakning.
ca 08.00 Väcka barnen, göra frukost. när de äter kollar jag över vad de tänkt att ha på sig idag. En blus behöver strykas. en diskret koll i deras väskor så att allt är nerpackat som skall vara där.
"Nu får ni skynda er"
Där rusar de iväg till skolan.
Äter själv frukost, bäddar sängar, plockar upp lite grejor. "Äsch, en glömd pianobok" Kollar in min almanacka gör en snabb grovplanering i huvudet.
ca 09.00 Katten gäspar stort och skall precis lägga sig. Jag snabbar mig ut, tar med mig ryggsäcken. öppnar förrådet och...........ÅååNeeej cykeln har ju punktering. Då får jag väl låna frugans cykel.
Svag nerförsbacke, OOOooops nästan inga bromsar. "Hon är ju galen" Nya bromsbackar behövs. Men det får bli sedan.
Lämnar Pianoboken i skolan.
09.15 i kyrkan, startar datorn, plockar lite på skrivbordet, skriver in innehållet på några minneslappar i almanackan.
Förbereder kvällens församlingsledarmöte. Det är fort gjort idag.
Skriver in ett antal e-post adresser till eleverna i bibelkonfirmationen, skickar några mail, Oj det var sanslöst vad mycket mail jag fått, får kolla det sedan.
10.04 På väg ner till 10.00 bönen.
Vännerna sjunger redan en sång, de är punktliga och har vant sig vid att deras pastor inte alltid är lika punktlig............ganska sällan är lika punktlig.........nästan aldrig är lika punktlig.
Vi ber för allt möjligt viktigt. Det finns en innerlighet och en kärlek hos de här människorna som gör att de tisdag efter tisdag kommer för att be för andra. För den som inte begriper är det nog svårt att sätta sig in i hur mycket de där bönerna gör skillnad.
ca 11.00 Skickar några mail ytterligare. Försöker ringa ett par telefonsamtal, men jag får inte tag på någon som jag söker. En äldre dam kommer till kyrkan. Hon vill gärna prata. Jag har lite bråttom för jag skall vara borta 11.30.
Äldre människor går inte att skynda på. Damen är så tacksam för söndagens gudstjänst vilket är roligt med tanke på att det var nästan bara ungdomar som medverkade.
11.42 På cykeln, och uppför backarna. "Hur kan hon cykla på en så liten cykel? Jag knäar ju nästan mig själv på hakan."
11.48 är jag framme hos mannen som önskat ett samtal med pastorn.
ca 13.15 Ner för backarna, till kyrkan. "Men visst har jag ett par bromsbackar liggande hemma"
greppar ryggsäcken som jag åkte ifrån. Åker förbi "cykelStefan" för ett köpa en ny slang...LUNCHSTÄNGT! "Typiskt"
Uppför backarna och hem. Jag kommer precis lagom för att möta sonen som kommer hem från skolan.
Lagar en enkel Lunch Det blir bara jag som äter, för idag gick visst maten i skolan att äta, nätt och jämnt, men den gick att äta. Det var visst PANNKAKOR! "Kräsna ungar annat var det på min tid då...."
ca 14.30 Fixar disken som står sen i morse
Letar efter bromsbackar.........letar lite till efter bromsbackar........letar överallt efter bromsbackar...........HÅLLER PÅ ATT TAPPA HUMÖRET: "Det skall finnas bromsbackar här någonstans......DÄR ÄR DE JU" "Prisad vare Herren"
Byter bromsbackar på hustruns cykel, pratar lite med en trevlig granne.
ca 15.15 Ringer ett par telefonsamtal, Försöker börja med lite förberedelser för i morgon.
Hjälper till med läxor, lyssnar på det pianostycke som skall läras in till nästa gång: "Bra! Du är jätteduktig, kanske lite mer övning bara.."
15.40 Den bästa halvan i vårt äktenskap anländer hem. Hon tar med barnen ner till stan.
"Lugn och ro, nu skall det väl bli lite mer gjort"
Förbereder lektionen jag skall hålla i morgon på bibelkonfirmationen. Den handlar om Jesu uppståndelse. Egentligen har det där i märgen. Men det får inte bli för krångligt. Jag blir alldeles tagen av det unika med Jesu uppståndelse. Få saker, om ens något är så väl underbyggt. Att Jesus uppstod från de döda ställer honom framför världshistoriens samtliga förståsigpåare.
ca 18.00 Blomma och barn kommer tillbaka. Jag mailar mitt arbete ner till kyrkan för att skriva ut det där.
-"Pappa inte skall du gå"
-"Jo jag måste det"
-"Stanna hos mig, Jag skall göra god kvällsmat."
-"svälj, Jo du vet att jag har en tid att passa." (De flesta andra dagar träffas vi mera)
18.15 På väg i bilen ner till kyrkan
18.30 Församlingsledarmöte. Det går riktigt bra idag. Vi hittar förlag på lösningar på några saker, ekonomin verkar vara i balans och vi har en härlig bönestund tillsammans.
21.20 Mötet är klart och jag sätter mig för att kolla och svara på alla mail jag fått. En del mail är snabba att svara på, andra kräver en hel del arbete. En tredje sort blir en punkt till på min "att göra"-lista som har vuxit idag.
22.22 Sätter jag mig i bilen för att åka hem. "Välsignade hemköp som har öppet till 23." Jag köper mjölk och cornflakes.
Barnen sover. T.o.m. min lilla nattfjäril till hustru har somnat redan. Det gäller nog bara de veckorna då hon har praktik.
Det finns kvällsmat kvar i Mikron. Gött.
Fixar en disk till.
23.05 Hebreerbrevets kapitel 7,8 och 9. Tänk om svenskarna visste vilken oerhörd skatt som finns i Bibeln. Jag är övertygad om att då skulle de ha det mycket bättre, mycket, mycket bättre.
Går in till barnen och ber för dem.
Kollar mina egna mail, kollar hemsidan www.pingstlindesberg.se Det finns en del att rätta till men det gör jag inte nu. Det hamnar på "att göra"-listan.
Skriver denna blogg.
"Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer...." sjöng de förr. Om man inte hade Jesus och evigheten skulle man nog bli nervös för alla dagar som bara rusar iväg. Men en kristen har ju alltid gott om tid.
Katten vill bli klappad, en ny dag har nyss börjat.
Är alla dagar så här? Nej ingen dag är den andra lik. En del dagar är lugnare andra är stressigare. Men det här är nog en ganska normal pastorsdag skulle jag tro, för mig och mina kollegor.
Har det varit tråkigt att läsa? Ni som vill veta vad pastorn gör har ju fått ett "hum" Ni andra får som sagt komma tillbaka en annan dag, så ses vi då.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
måndag 3 november 2008
Där satt han i trädet och vittnade om Gud
Ingen bil idag eftersom hustrun har praktik inne i Örebro. Ändå var jag tvungen att ha bil, för allas vår mystant "tant stina" fyllde ju 80 år och då ville jag verkligen dit. Snälla vänner till mig lånade ut sin bil.
På väg att hämta bilen hade jag dagens höjdarupplevelse. Tänk frost på marken. Tänk hög och klar luft. Tänk in att solen lyser med sitt svagt gyllene höstsken. Uppe i en björk alldeles bredvid gångvägen satt han: svart, vit och röd; En hackspett. "tapp, tapp, tapp" sen tittade han sig omkring; "tapp, tapp, tapp"
Jag gillar hackspettar för de är ett stort vittnesbörd om Gud. Jag förklarar längre ned.
Ateisternas "jesusgestalt" firas.
Det är i år 200 år sedan Charles Darwin föddes. Det firas lite här och där, även av en och annan vilseledd kyrka faktiskt. Darwin är något av ateisternas "frälsare".
På 1800 talet hade ateismen verkligen ett enormt behov av någon sorts förklaring på hur allt kommit till. Människor fortsatte att tro på Gud, trots ateismens självsäkra och många gånger hånfulla kritik av allt vad kyrkor hette. För hur skulle vi annars ha kommit till, om det inte fanns en Gud? Men så kom Darwin och hela det ateistiska och gudlösa etablissemanget fick ett slagträ att slåss med. Det som dock aldrig tilläts komma fram, är det faktum att Darwins teorier är ganska svaga, obevisade och att Darwin själv faktiskt tvivlade på dem. Jag skulle kunna skriva mycket om det, men nu skall vi tillbaka till......................
Hackspetten.
Hackspetten är fantastisk på det sättet att han inte kan ha kommit till av en utveckling. Det är några saker som måste finnas för att hackspetten skall kunna fungera: För det första så måste han ha en stark och vass näbb för att kunna hacka. För det andra så måste han ha en explosiv muskulatur som gör att han kan hacka i trädet med en väldig kraft. Just därför måste han också ha en specialupphängning av hjärnan, annars skulle han ju få hjärnskakning efter bara en liten stund. En lång och klibbig tunga är en förutsättning för att kunna slicka åt sig en fet och smaskig larv eller vad han hittar för något där inne. Men lika viktig är den kanal som han drar undan tungan i när han hackar, för annars så skulle han ju hacka av sig tungan och då hjälper det inte hur mycket han än hackar. Godbitarna förblir onådda. Allt det där måste finnas samtidigt annars får inte den lilla hackspetten någon mat, och får han ingen mat svälter han ihjäl, och då går det ganska fort för alla hackspettar att dö ut, och då blir det ingen evolution.
Hackspetten är för avacerad för att ha utvecklats fram. Allt måste finnas där samtidigt för att individen skall överleva och fortplanta sig. Ändå är han bara ETT, mycket enkelt exempel bland många långt mera komplicerade livsformer.
Hackspetten passar altså inte in i evolutionisternas teorier. Det tycks inte bekymra honom det minsta. Han bara sitter där, hackar lite i trädet, tittar sig omkring och är ett vittnesbörd om en god och finurlig Skapare som en gång i tidernas morgon, tänkte ut hur just en hackspett skulle vara.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
På väg att hämta bilen hade jag dagens höjdarupplevelse. Tänk frost på marken. Tänk hög och klar luft. Tänk in att solen lyser med sitt svagt gyllene höstsken. Uppe i en björk alldeles bredvid gångvägen satt han: svart, vit och röd; En hackspett. "tapp, tapp, tapp" sen tittade han sig omkring; "tapp, tapp, tapp"
Jag gillar hackspettar för de är ett stort vittnesbörd om Gud. Jag förklarar längre ned.
Ateisternas "jesusgestalt" firas.
Det är i år 200 år sedan Charles Darwin föddes. Det firas lite här och där, även av en och annan vilseledd kyrka faktiskt. Darwin är något av ateisternas "frälsare".
På 1800 talet hade ateismen verkligen ett enormt behov av någon sorts förklaring på hur allt kommit till. Människor fortsatte att tro på Gud, trots ateismens självsäkra och många gånger hånfulla kritik av allt vad kyrkor hette. För hur skulle vi annars ha kommit till, om det inte fanns en Gud? Men så kom Darwin och hela det ateistiska och gudlösa etablissemanget fick ett slagträ att slåss med. Det som dock aldrig tilläts komma fram, är det faktum att Darwins teorier är ganska svaga, obevisade och att Darwin själv faktiskt tvivlade på dem. Jag skulle kunna skriva mycket om det, men nu skall vi tillbaka till......................
Hackspetten.
Hackspetten är fantastisk på det sättet att han inte kan ha kommit till av en utveckling. Det är några saker som måste finnas för att hackspetten skall kunna fungera: För det första så måste han ha en stark och vass näbb för att kunna hacka. För det andra så måste han ha en explosiv muskulatur som gör att han kan hacka i trädet med en väldig kraft. Just därför måste han också ha en specialupphängning av hjärnan, annars skulle han ju få hjärnskakning efter bara en liten stund. En lång och klibbig tunga är en förutsättning för att kunna slicka åt sig en fet och smaskig larv eller vad han hittar för något där inne. Men lika viktig är den kanal som han drar undan tungan i när han hackar, för annars så skulle han ju hacka av sig tungan och då hjälper det inte hur mycket han än hackar. Godbitarna förblir onådda. Allt det där måste finnas samtidigt annars får inte den lilla hackspetten någon mat, och får han ingen mat svälter han ihjäl, och då går det ganska fort för alla hackspettar att dö ut, och då blir det ingen evolution.
Hackspetten är för avacerad för att ha utvecklats fram. Allt måste finnas där samtidigt för att individen skall överleva och fortplanta sig. Ändå är han bara ETT, mycket enkelt exempel bland många långt mera komplicerade livsformer.
Hackspetten passar altså inte in i evolutionisternas teorier. Det tycks inte bekymra honom det minsta. Han bara sitter där, hackar lite i trädet, tittar sig omkring och är ett vittnesbörd om en god och finurlig Skapare som en gång i tidernas morgon, tänkte ut hur just en hackspett skulle vara.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
söndag 2 november 2008
Del 7. För dig också!
Om du följt bloggarna de senaste dagarna så kanske du också vill bli frälst. Jag skall berätta tre viktiga saker som har med det att göra.
· Sånt som försöker hindra dig.
· Ta emot Jesus.
· Vad gör jag sen?
Sånt som försöker hindra dig
Det finns några vanliga tankemönster som ställer till det, när människor skall komma till Jesus.
· Vad skall människor säga?
· Det är synd om mig, ingen förstår mig.
· Jag vill framstå som duktig, inte som någon som behöver Guds hjälp.
· Jag vill inte sluta med xxxx, som jag vet inte hör till ett kristet liv.
Jag skulle kunna skriva massor om varje punkt, men nöjer mig med att citera bibeln
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
Vad är alla de där hindren värda egentligen, jämfört med Guds kärlek, och vad han vill ge till dig?
Ta emot Jesus
”Men åt alla som tog emot honom(Jesus) gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh 1:9)
1. Bli fullständigt ärlig inför Gud
2. Be med egna ord. Vänd dig till Gud i namnet Jesus.
3. Erkänn Jesus som Herre i ditt liv. Tacka för att Jesus har förlåtit dig.
Vad gör jag sen ?
· Fortsätt att be med egna ord varje dag. Be till Jesus.
· Börja läsa i bibeln, nya testamentet. Det är del två i bibeln. Bok 1. är ”Matteusevangeliet”
· Gå till en bra kyrka. De flesta frikyrkor är bra, men inte alla. Vill du ha hjälp så får du gärna maila mig matsmagnusson@crossnet.se
Det finns MYCKET mer att vara med om och få från Gud. Det här är bara början. Jag vill önska dig Guds välsigne och verkligen gratulera dig till ditt beslut.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
· Sånt som försöker hindra dig.
· Ta emot Jesus.
· Vad gör jag sen?
Sånt som försöker hindra dig
Det finns några vanliga tankemönster som ställer till det, när människor skall komma till Jesus.
· Vad skall människor säga?
· Det är synd om mig, ingen förstår mig.
· Jag vill framstå som duktig, inte som någon som behöver Guds hjälp.
· Jag vill inte sluta med xxxx, som jag vet inte hör till ett kristet liv.
Jag skulle kunna skriva massor om varje punkt, men nöjer mig med att citera bibeln
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
Vad är alla de där hindren värda egentligen, jämfört med Guds kärlek, och vad han vill ge till dig?
Ta emot Jesus
”Men åt alla som tog emot honom(Jesus) gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh 1:9)
1. Bli fullständigt ärlig inför Gud
2. Be med egna ord. Vänd dig till Gud i namnet Jesus.
3. Erkänn Jesus som Herre i ditt liv. Tacka för att Jesus har förlåtit dig.
Vad gör jag sen ?
· Fortsätt att be med egna ord varje dag. Be till Jesus.
· Börja läsa i bibeln, nya testamentet. Det är del två i bibeln. Bok 1. är ”Matteusevangeliet”
· Gå till en bra kyrka. De flesta frikyrkor är bra, men inte alla. Vill du ha hjälp så får du gärna maila mig matsmagnusson@crossnet.se
Det finns MYCKET mer att vara med om och få från Gud. Det här är bara början. Jag vill önska dig Guds välsigne och verkligen gratulera dig till ditt beslut.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
lördag 1 november 2008
Del 6. Tiotusen ton ramlar av.
Den ena lovsången avlöste den andra: ”Jesus, Jesus ingen kan vara det du är för mig…… Jesus du är underbar…….Inför din tron………Jesus, namnet med skönhet……” Ibland bad de för varandra. Ibland var det någon som bad högt.
Ingen visste om, ingen såg, men där i ett soffhörn, i Pingstkyrkan i Lidköping, bad jag mitt livs viktigaste bön. ”Okey då Jesus. Jag har sett tillräckligt. Du får hela mitt liv” Det kändes inget speciellt just då. Jag var bara lättad. Beslutet var taget.
Men den kvällen var bönen annorlunda. Jag bara visste att jag visste, att jag visste.
All rädsla för straff och helvete var borta. På morgonen vaknade jag tidigt, tog på mig löparskorna och tog det vanliga femkilometersspåret. Det var kallt och friskt i luften. Livet var nytt på ett sätt som inte går att förklara, som om det varit suddig skärpa och sedan blir allt klart, som om tiotusen ton ramlat av.
När jag var nästan i mål sprang jag förbi en glänta med högt daggvått gräs. Solen lyste in i gläntan mellan träden, och gräset glittrade som ett hav av silver. Det var så vackert! Det var en hälsning från Gud. Jag ropade högt och grät…..
Allt det här var bara början. Det är 21 år sedan det hände. Det var ett under. Jesus förvandlade mitt liv, precis som han, bara idag, har förvandlat livet för ca 100 000 människor över hela vår värld, som blivit kristna.
Nej, allt blev inte enkelt. Ibland har jag mött svårigheter, jag inte trodde att jag skulle klara av. Ibland har jag undrat vart Gud är någonstans, när livets besvärligheter mal som en kvarn över själen. Ibland har jag t.o.m. svikit min Gud. Men med facit i hand kan jag säga utan att tveka. Jesus har varit där. Han har varit trofast, och en dag skall jag möta Jesus ansikte mot ansikte………….till det finns inga ord.
Det här är för dig också, min vän. Tänk igenom det här noga och följ med mig på bloggen i morgon också.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
Ingen visste om, ingen såg, men där i ett soffhörn, i Pingstkyrkan i Lidköping, bad jag mitt livs viktigaste bön. ”Okey då Jesus. Jag har sett tillräckligt. Du får hela mitt liv” Det kändes inget speciellt just då. Jag var bara lättad. Beslutet var taget.
Men den kvällen var bönen annorlunda. Jag bara visste att jag visste, att jag visste.
All rädsla för straff och helvete var borta. På morgonen vaknade jag tidigt, tog på mig löparskorna och tog det vanliga femkilometersspåret. Det var kallt och friskt i luften. Livet var nytt på ett sätt som inte går att förklara, som om det varit suddig skärpa och sedan blir allt klart, som om tiotusen ton ramlat av.
När jag var nästan i mål sprang jag förbi en glänta med högt daggvått gräs. Solen lyste in i gläntan mellan träden, och gräset glittrade som ett hav av silver. Det var så vackert! Det var en hälsning från Gud. Jag ropade högt och grät…..
Allt det här var bara början. Det är 21 år sedan det hände. Det var ett under. Jesus förvandlade mitt liv, precis som han, bara idag, har förvandlat livet för ca 100 000 människor över hela vår värld, som blivit kristna.
Nej, allt blev inte enkelt. Ibland har jag mött svårigheter, jag inte trodde att jag skulle klara av. Ibland har jag undrat vart Gud är någonstans, när livets besvärligheter mal som en kvarn över själen. Ibland har jag t.o.m. svikit min Gud. Men med facit i hand kan jag säga utan att tveka. Jesus har varit där. Han har varit trofast, och en dag skall jag möta Jesus ansikte mot ansikte………….till det finns inga ord.
Det här är för dig också, min vän. Tänk igenom det här noga och följ med mig på bloggen i morgon också.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)