Hon är sex år den lilla tjejen och har av Mamma och Pappa fått lära sig att be. Mamma och Pappa hade nog inte tänkt att hon skulle börja be om en KATT! Men eftersom den här lilla tjejen älskar djur så ber hon varje kväll; ”Gode Gud gör så att jag kan få ett djur, helst en katt.”
Mamma är allergisk så det går ju inte. Den lilla tjejen kan inte få det hon vill ha mest av allt. Ett ännu större hinder är hennes pappa, som absolut inte vill ha någon katt. Pappan förklarar hur omöjligt det är att hon skall kunna få en katt, men den lilla tjejen ber i alla fall. Det kallas TRO.
Pappan börjar tycka att det är besvärande, och försöker förmå tjejen att sluta med sina katt-drömmar. Han räknar upp allt besvärligt han kan komma på med katter. Men den lilla tjejen fortätter att be om en katt. En mjuk och gosig, alldeles egen katt, är med kväll efter kväll i hennes böner.
I två år håller hon på att be, trots motstånd, framför allt från sin pappa. Nu händer något: Till sin förvåning upptäcker mamman att hon inte längre är allergiskt mot katter. Det blir ett kraftigt slag mot pappans argumentation. Och när tjejen och mamman föreslår en RÅTTA! (Hamster), så börjar helt plötsligt pappan att tycka att det inte alls låter så jobbigt med en katt. (Men han misstänker ett taktiskt spel här)
Åtta år gammal sitter hon i baksätet, på väg hem, med en alldeles egen kattunge i knät. Hon har köpt den alldeles själv för pengar hon sparat ihop.
Jesus lärde sina lärjungar att be uthålligt. Det kan vara något stort eller det kan vara något litet. Men vi skall be uthålligt.
Hur det gick med pappan och katten? De blev jättekompisar, också det ett under att lägga till alla andra.
Allt gott
Önskar
Mats Pastor
1 kommentar:
Är det din L som är så envis redan? Oj oj, i så fall vill inte jag vara i dina kläder när hon blir tonåring. ;)
Skicka en kommentar