Idag predikade jag inte utan lyssnade på en jättebra predikan om förlåtelse, och att inte bli sårad. Lite senare på kvällen fick jag anledning att fundera lite över mänsklig ofullkomlighet.
Människor förväntar sig mer av kristna. Med all rätt tycker jag. Om man vandrar i Jesu närhet så är det ju konstigt om inte det påverkar en människa till mer godhet.
Ändå så finns den kvar där, den mänskliga svagheten. Det finns inte en kristen som alltid lever upp till de förväntningar som människor runt omkring kan ha på honom / henne bara för att det är en kristen.
Det händer nu och då att man kan få höra någon säga: " Och han skall kalla sig kristen" inför något fel som en kristen människa gör. Ett sådant uttalande visar att den som säger det, har glömt bort eller alrig upplevat vad det är att se sig själv i Jesu klara ljus, och inse att man behöver förlåtelse och rening. Egentligen skvallrar den korta meningen om ett visst högmod. Man ställer sig själv en bit upp , som en självutnämnd domare över den där kraken.
Nu är det konstiga det att religionspoliser sällan upplever någon glädje och tillfredställelse. Tvärtom. Det finns ju alltid något att reta sig på.
Förlåtna människor däremot upplever en väldig glädje och frihet
Varför var de perfekta fariseerna så sura på Jesus. När horor och andra havererade människor flockades omkring honom? Ja inte var det för att Jesus accepterade synd eller hade en låg moral. Jesus var mycket mer moralisk än fariseerna. Nej det var för att det fanns förlåtelse, människor blev av med sitt onda bagage och kunde gå därifrån fria!
Har du fått uppleva förlåtelse och den frihet som följer på den? Om inte kan du vända dig till Jesus just nu, och ärligt be honom förlåta dig allt dåligt du gjort. Tro på honom så skall du känna vad fritt och skönt det känns, å inte får man lust att synda heller!
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Människor som anser sig vara ti
2 kommentarer:
Jag hörde också denna bra predikan, och hade även en tid före den funderat just en del kring det här med förlåtelsen. Jag tar mig friheten att citera Simon Ådahl: "Man kan tycka att detta är självklart men jag har rest runt i olika församlingar under många år och mött människor som envist vägrar förstå vad Jesus menar när han säger ”...såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”. Jesus öppnar med de orden upp möjligheten för Anden att verka!
Istället för att man ödmjukar sig och förlåter den som står i skuld, så blir prestigen och självgodheten viktigare och ett direkt hinder för Anden – och Andens gåvor! Man ber och ber men inget händer – man skriker om väckelse men Anden är inte där och bönerna blir inte besvarade!
Till råga på allt blir man bitter på Gud ”som inte svarar på bön”. En del fastnar i religiösa prestationer och tror att detta skall beveka Herren.
Jag har själv bevittnat hur en del ropar till Gud om väckelse ena stunden – för att nästa sekund förtala någon i församlingen eller göra sig lustig över någon annan kyrka eller samfund.
Andens naturlag: Den kan inte samsas och verka tillsammans med oförlåtelse! Den accepterar inte förtal och elakheter.
Ofta dyker frågan upp: ”Hur skall vi få väckelse?” Jo, ”genom att förlåta dem som står i skuld till oss”. Om församlingar och privatpersoner insåg detta så kommer snart vittnesbördet från utomstående: – ”Se hur de älskar varandra!” ”Jag vill vara med i den gemenskapen!”
Väckelse är bara en naturlig konsekvens av förlåtelsen! Väckelse är att ge Anden möjlighet att verka utan störande hinder." Slutcitat. Alla vänner, det här är en viktig nyckel i våra liv som Jesu lärjungar. Ha det underbart! Patrik Kretschmann
Så sant Patrick, sååå sant.
Skicka en kommentar