Att förneka det uppenbara

När jag kom hem från styrelsemötet för en stund sedan stod tv:n på. Min stackars lilla fru som har ett hektiskt program och en förkylning i kroppen, hade somnat. Men det var som om det var meningen att jag skulle titta. För vad ser jag på tv:n, om inte en gubbe som förnekar förintelsen.

Troligtvis är han helt säker på att han har rätt. Det är kusligt att se hur långt självbedrägeri kan gå. Jag tror det kommer av att någon vill, att något skall vara på ett visst sätt, väldigt starkt. Helt plötsligt så blir även väldigt usla teorier till starka bevis, om man bara vänder orden rätt.

Få av historiens händelser är så väldokumenterade, som just förintelsen. Och det är viktigt, för det är ingen liten rörelse som förnekar förintelsen.

När en europé uttalar sig så här hoppar vi till, och som väl är, reagerar kraftigt mot påståendena. Det våra media däremot sällan får med, är att miljontals människor i mellanöstern ser det som en självklarhet att förneka förintelsen. En vanlig uppfattning är att alltsammans är en komplott av judar för för att få sympati.

Jag nämner detta för att vi skall förstå, att Israel inte är "stormakt" i området. De är altjämnt en David som kämpar mot Goliat för sin överlevnad. Jag tror de är rädda. Det är därför de slår så hårt.

Det gör självklart inte raketattacker till något OK. Ingen vill väl att det skall råda krig, eller att människor skall lida. Men vi bör se saker i sitt rätta perspektiv.

Sen tror jag vi alla vill vara med och be till Gud för, att människor skall slippa lida och att Israel skall få ha sitt land.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Kyrkokonst ...igt

Den trevlige prästen log snällt, tog i hand och tackade. Han hade just å församlingens vägnar tagit emot en tavla att hängas någonstans i församlingshemmet . Van som han var att uttrycka sig, sa han några beundrande ord om tavlan. Ingen där var van vid några kyrkor, så det var nog bara jag som anade vad han egentligen tänkte.

Alldeles på slutet av sitt fina tacktal skymtade för en sekund verkligheten förbi. "Jag kommer att ta med mig det här utsökta konstverket till kyrkorådet, och överlåter åt dem att hänga tavlan på lämplig plats. Det tar dem nog några sammanträden. Än en gång ett stort tack."

Människorna som skänkte tavlan gjorde det, absolut i den tron att de gjorde en välgärning. Men "fådda" konstverk är ett besvärligt gissel i många kyrkor. Så länge gåvogivaren lever så måste man ju ha den uppe. Det är omöjligt att ta ner den eller ändra på något. När gåvogivaren har gått vidare till en annan värld, så finns det alltid någon gammal vän eller släkting som tänker sig att tavlan skall hänga där som ett minnesmärke. När väl alla till konstverket associerade personer är lyckligt bärgade för evigheten, så har tavlan blivit antik! Då finns det en grupp som vill spara den för det.

När lärjungarna beundrade templet, sa Jesus helt osentimentalt att allt skulle komma att rivas ned. Han var inte mycket för konstskatter; Jesus. Han såg bara skatter i ovärderliga människosjälar. Han bryr sig nog inte så mycket om vad vi smyckar våra kyrkor med. Men han bryr sig oändligt mycket om, att din själ kommer rätt i evigheten.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Tänk när jorden var platt

Tänk när jorden var platt. I alla fall så var alla säkra på att det var så, och att solen roterade runt jorden.
Sen började några säga att jorden kanske var rund. "Vilka idioter! ALLA visste väl att jorden var platt! Komma här och påstå sådana saker." Hatet och misstron växte. Det låg mycket prestige med i spelet, för här fanns ju män som stoltserade med kunskap om vad som väntade vid världens ände. De hade lagt hela sitt liv och sin prestige på det. Säkerligen fanns det ett visst kungligt underhåll också som kunde gå förlorat. Debatten gick hög. När sedan Kopernikus kom och påstod att jorden roterar runt solen höll han på att förlora livhanken.

Vi ler åt dåtidens etablissemang, vad fel de hade, och vad inrotade de var i sin felaktiga uppfattning. Idag är vi väl mer upplysta?..........om man inte räknar med frågan om hur allt har blivit till förståss.

I varenda skola, varenda museum och varenda Tv-program om vår forntid utgår vi ifrån, det alla tror sig veta: Universum, jorden och allt liv på den, har kommit till genom slump och utveckling. Om man vågar hosta om att det inte alls är bevisat, så riskarar man idiotstämpeln. Men vad skall man göra? Evolutionsläran är ju faktiskt i grund och botten en filosofi, inte alls något som vi vet. Det finns storslagna och mycket komplicerade tankar, men om vi drar allt till sin spets; inga bevis. Dessutom ligger det ännu mer prestige i potten nu än förr. Det handlar om livsverket för hundratals forskare, ansedda positioner på universitet över hela världen, och åtskilliga miljarder i forskningsanslag.

Men precis som det förr inte gick att stoppa sanningen, så håller det idag på att växa fram en rörelse över forskarvärlden. Man talar om intelligent design. "Jorden och Universum är så komplicerad, och allt är så finurligt uppbyggt och finkalibrerat, så det måste vara någon intelligent någonting som gjort alltsammans."

Jodå! De är nog sanningen på spåren. Gud har gjort alltsammans och han är intelligent, minst sagt.

Allt gott önskar

Mats Pastor.

Den stora glasburken

När ditt liv inte tycks rymmas på 24 timmar om dygnet.
När du blir stressad av allt du har att göra.
Tänk på en stor glasburk och två koppar kaffe.

En professor stod framför sin filosofiklass med några saker framför sig på bordet. När äntligen pratet i klassen tystnade, tog han upp en mycket stor glasburk och började fylla den med golfbollar.

Han frågade klassen om glasburken var full, och de höll med om att den var det.

Då tog professorn fram en låda med småsten och började hälla dem i glasburken. Han skakade lite lätt på burken och stenarna ramlade ned i håligheterna mellan golfbollarna.

Han frågade klassen om glasburken var full, och de höll med om att den var det.

Då tog professorn fram en låda med sand och hällde i glasburken. Sanden fyllde såklart upp alla små håligheter som fanns mellan småstenen.

Nu frågade han igen om glasburken var full och studenterna svarade med ett eftertryckligt JA!

Professorn tog då fram två koppar kaffe som han hade under katedern, och hällde hela innehållet i glasburken, där det effektivt rann in överallt i sanden.

Studenterna skrattade.

"Lyssna nu!" sa professorn när skratten började klinga ut. Den här stora glasburken representerar ditt liv. Golfbollarna är de viktigaste sakerna: Gud, familj, barn, vänner, församling och det du verkligen är passionerad för. Det är saker, som om allt annat försvann ur ditt liv och bara de återstod, så skulle ditt liv ändå vara fullt.

Småstenarna är saker som spelar roll: arbete, hus, intressen.

Sanden är allt annat, småsakerna.

Om du häller i sanden först i glasburken, fortsatte han, så blir det ingen plats över till golfbollar och småsten. Samma sak är det med livet. Om du lägger all din tid på små saker, kommer du inte att ha plats för det som verkligen spelar roll eller är viktigt.

”Just därför” sa professorn, skall du ta hand om ”golfbollarna” först; lek med dina barn, bjud ut din fru, ta en stund i ensamhet och bön. Gör sakerna som verkligen spelar roll. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp handen och frågade vad kaffet representerade.

Jag är glad att du frågade log professorn.

De är där för att visa; Hur mycket du än fyller ditt liv med, så finns det alltid plats för ett par koppar kaffe med en god vän.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vet du vad som menas med smörjelse?

När vi säger det i kyrkan alltså? Smörjelse. Det har inte med oljan i bilen eller smöret i långpannan att göra, även om det låter så. På slutet av bloggen berättar jag. Men först ett exempel.

Jag känner en man. Jag avstår från att beskriva honom närmare. det skulle nog genera honom. Men han har Guds smörjelse, märkbart, över sitt liv. Han kan komma in i ett rum och atmosfären förändras. Det är inget märkvärdigt med den mannen, men människor vill gärna prata med just honom. När han talar med folk så blir de mer och mer glada, även om de inte var det från början. Behöver jag säga att han älskar Jesus över allt annat.

Visst är det så, du också vill vara. En människa som lyser upp dagen för sin omgivning. Det börjar med Jesus. Ju mer du är med Jesus desto mer kommer detta att prägla ditt liv.

Och varför heter det smörjelse?

I den gamla delen av bibeln, så hade man präster, profeter och kungar. De behövde Guds kraft, den helige Andes kraft för att göra det som Gud hade sänt dem att göra. När de skulle börja sin tjänst så tog man fin olivolja, med vissa kryddor i, och hällde ut på deras huvuden. Samtidigt så kom den helige Ande över dem. Man smorde någon till kung eller präst.

Efter Jesus, så kommer Anden till alla frälsta. Men när den helige Ande är över en person idag, talar man fortfarande om smörjelse.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Men! Ge dig nu då...

Det är synd om telefonförsäljare. Det vet jag. Dåligt betalt och många nej. Man skall vara snäll mot dom. Ändå är de lika välkomna som en sten i skon eller en flisa i fingret.

Jag hyser en stor misstänksamhet mot försäljare. Inte de där trevliga jag träffar i affären, dit jag gått själv för att jag vill det, som kan sin produkt och låter mig tänka i lugn och ro. De gör sitt jobb. Nej jag menar de där som skall använda sina försäljningstrix. Det är allt för tydligt. Kalla mig vid förnamn. Ställa frågor som, hur jag än svarar för mig närmare ett köp. Överdriven trevlighet, fast man vet att de struntar i mig, bara jag köper.

Kanske uttryckte min gamla klasskompis från gymnasiet vad som egentligen döljer sig i en försäljares hjärta. Jag bodde i Mariestad då. Det ringer på dörren och där står min gamla klasskompis. Han kommer helt av sig när det är jag som öppnar. Sen säger han med verklig känsla: "Vad skönt! att träffa någon som jag slipper kränga det här värdelösa bokverket till!"

Har du träffat någon kristen som kändes som en försäljare? Jag vet, jag har träffat dem också. Det är inte så illa menat, men visst känns det tråkigt. Som om världens viktigaste budskap går att sälja som en annan dammsugare. Har du upplevt någon av oss på det sättet ber jag om förlåtelse.

Men skulle någon av oss bli lite för påstridigt, så ta inte illa upp. Det handlar inte om att sälja något. Oftast är det ett uttryck för att någon verkligen bryr sig. För vi vet, det få vågar tänka på eller tala om, att det handlar faktisk om din evighet. Jesus är och förblir den enda vägen till en lycklig evighet.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Mats Pastor och Puch Florida

Kolla in den här killen. Han är nog ganska stolt över sitt nyinköpta fynd. En Puch ! Den svarta täckjackan och bootsen med klack är helt rätt våren 1980, i alla fall på "bonnabyjda". Ännu har inte det glada 80 talet avspeglat sig i frisyren. Det skulle bli betydligt mer hockeyfrilla innan 80-talet var över.

Då var det viktigt med hur fort mopeden gick. 2 km/h extra var betydelsefullt. En annan sak som var viktig var ju vad klasskompisarna sa och tyckte. Att imponera var viktigt. Att vara bäst var viktigt. Armmuskler var viktigt. De var inte så dåliga under täckjackan.

Snart 30 år senare är allt det där oviktigt, och det har varit oviktigt länge, mycket länge. För det ändrar sig nämligen i livet vad som är viktigt. En period var det viktigt med studieresultaten, en period var det viktigt med ett imponerande jobb som konstruktör, en period var det viktigt att ständigt vara helt rätt ifall man skulle råka träffa kvinnan i sitt liv den dagen, en annan period var det viktigt med barnvagnar och blöjpriser, och ytterligare en period var det viktigt med.........osv.

När man blir gammal blir troligtvis allt det där oviktigt.

Men om du tänker efter så finns det en sak som alltid är viktig, oavsett ålder. Det är att du har allting klart med Gud.

Allt klart med Gud får du genom att tro på Jesus Kristus. Och tänker jag igenom vad det viktigaste jag gjort sedan bilden togs en vårdag 1980, så är det så klart den gången då jag tog emot Jesus som Herre och frälsare i mitt liv.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Som mr. Bean ungefär

En gång om året är det något som kallas predikstolsbyte, vilket innebär att präster och pastorer i kommunen byter kyrka och predikar någon annan stans. Kanske inte låter så spännande, men för en pingstpastor, van vid en lite ledig stil, så blir en högmässa i svenska kyrkan en utmaning.

Man vill ju ta seden dit man kommer. Den snälla diakonen sa "Häng på mig bara" Men det blev väl lite mr. Bean över mitt försök att följa med i liturgin. Helt plötsligt började alla sjunga en sång. Va! vilken är det de sjunger. Jag sneglar över axeln på diakonen. Efter ett tag kom jag på, att det står ju där på tavlan vilket nummer i psalmboken man sjunger.
I svenska kyrkan är de bra på att läsa ur bibeln utan att behöva kommentera det man läst, men efter läsningen skall man svara "så lyder Herrens ord" Det visste inte jag. När jag vid ett tillfälle satt där längst fram i godan ro, så blev jag medveten om att alla stod upp i hela kyrkan, utom jag. Jag for upp som en raket, nästan i givakt.

Predikan gick bra, Människorna där var mycket vänliga och log uppmuntrande. De var verkligen vänliga efteråt och tackade för predikan, även om jag misstänker att jag var ett lite udda inslag.

Vet du vad? Det gör inget om man inte vet hur de brukar göra i kyrkan, vilken kyrka du än besöker. Människor där är snälla och bryr sig egentligen inte om, ifall du gör allting rätt.

Så gör en "Mr. Bean" gå till kyrkan.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Lyckliga är de ödmjuka

Saliga(Lyckliga) är de ödmjuka. De skall ärva jorden, sa Jesus.

Igår när jag hade jobbat klart för dagen, satte jag på TV:n. Flippande mellan kanalerna hittade jag ett program som var helt osannolikt. Det handlade om en tjej, Heidi, som bodde i byn "Ensamheten" utanför Storuman. Hon var svensk mästare i ARMBRYTNING! Nu var det inte det som gjorde programmet så fantastiskt. Det var den goa atmosfären, det enkla livet och den totala frånvaron av stress som nådde ända in i vardagsrummet.

Kan inte låta bli att jämföra Ensamhetens invånare med dem som anses vara helt rätt, som lever i storstadspulsen och är rätt klädda, har rätt bil, rätt intressen och rätt attityd. När man tänker på det så kanske de som är helt RÄTT, har helt FEL.

Jag har ingen aning om Heidi och hennes familj har en tro på Gud, men hur som helst, så har de hittat ett tempo och en gemenskap, som Gud har tänkt.

Allt gott
Önskar
Mats Pastor

En man med ATTITYD

Mannen jag skall berätta om finns på riktigt. Han är västgöte så klart.

Om man har varit bonde och kört i skogen hela livet så kan det vara svårt att sluta. I alla fall är det så för den här mannen. Vi kan kalla honom Sven-Olof. 80 år gammal så jordbrukar han 6 dagar i veckan, men på den sjunde sitter han i det lilla kapellet och lyssnar till Guds Ord.

En dag står han och pratar med en vän på gårdsplanen. Då kommer det en granne och svänger upp på gårdsplanen så gruset sprutar om däcken. Grannen börjar skälla redan på väg ut ur bilen. Det handlar om en väg i skogen som är sönderkörd, enligt grannen. Sen skäller han så det hörs lång väg. Sven-Olof står där alldeles tyst och lyssnar. När Grannen har tömt hela förrådet av ilska och skällsord, så säger Sven-Olof lugnt: " Då får vi la rätta te´t. vi åker uppa skojen(skogen) å tettar på´t."

Alla tre ger sig iväg för att titta. Sven-Olofs vän tycker verkligen inte att det var något att prata om. Men Sven-Olof säger: "Ja tetta, så dä ha blitt. Ja sa åka hit mä lastmaskin. Ja har e´ grusbacke här i närheten." Grannen har nu alldeles kommit av sig i all sin ilska. När de går där och tittar, så ser Sven-Olof en annan skogsväg på Grannens mark som ligger lite sankt. "Dä ä la lika bra ja rättar te dä ock". Nu har Grannen glömt att han var arg. Han är glad och kompis.

Jesus sa: "saliga de som skapar frid, de skall kallas Guds barn." Det är ATTITYD det.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Årets första

Jag bakade inte själva bullen. den köpte jag på hemköp, Men jag vispade grädden, för hårt, och jag gojsade till mandelmassan, så den blev för lös. Sen skulle jag överaska familjen.

Nu är det så att de har influensan allihop utom jag. Så entusiasmen var inte sådär överväldigande, över grädde och mandelmassa, men de försökte i alla fall.

Det här var ju naturligtvis högintressant läsning för dig :o)

Jag kommer tillbaka med någonting mer seriöst en annan dag.

Förresten kan jag passa på att förklara varför jag inte skriver så mycket om händelser under dagen i ett pastorsliv. Jag har ett visst ansvar att inte skriva om folk utan att de ger sitt medgivande. Det skulle bli helt omöjligt att vara pastor, om alla skulle gå omkring och vara rädda för att göra eller säga någonting som kunde hamna i pastorns blogg. Eller hur.

x

Behöver jag tillägga att Semlan på bilden inte har någon som helst anknytning till den här berättelsen. Den är ju snygg.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Varför syns ondska så bra?

Det var en av den sommarens få soliga dagar, och hela familjen hade åkt till Svalnäs utanför Lidköping. Solen sken och Vänerns svala vågor sköljde in och bröts mot sanddynorna.

På stranden jobbade en konstnär. Han var nog ca 10 år skulle jag tro. Han jobbade hela dagen med sitt projekt där på stranden. Mina barn var där och tittade då och då, men eftersom konstnären talade holländska, så kunde de inte prata med varandra. Men fram ur sanden växte en jättestor sandbil. Den var riktigt snygg, och vi kunde inte låta bli att beundra den.

Kvällen kom. Konstnärens Pappa tog en bild av killen med bilen. De packade ihop sina saker och och vandrade iväg. Sandbilen stod där som ett monument över en hel dags konstnärligt skapande.

Bara någon minut efter att att den holländska familjen kommit utom synhåll, sprang det fram två killar som också varit på stranden hela dagen. De slängde sig på bilen, tjoade och hoppade. På bara några sekunder så var allt förstört.

För att bygga någonting krävs kunskap, skicklighet, tålamod och mycket arbete. För att förstöra något krävs ingenting. Det är därför ondskan syns så bra. Det tar tid och energi att bygga en familj, vänskap eller ett samhälle. Det räcker med sekunder, och att vara tillräckligt dum, för att förstöra alltihop.

Gud är skapare. Han gör saker. Vi tar det oftast för givet. Djävulen är en fjärt. Han kan ingenting annat än att förstöra. Men det räcker för att synas.

Gud har skapat ordningar, som tex. äktenskapet mellan man och kvinna. Men vem är det som håller i trådarna när allt det där håller på att förstöras i vårt land?

Allt gott
önskar
Mats Pastor

En sjuk inställning till vapen

Igår såg jag några korta minuter på discovery, som annars brukar vara så bra. (Muthbusters mm.) Men det här programmet var helt knepigt.

Programmet hette framtida vapen, och var ett program om just nyutvecklade vapen. Programledare var en fd. marinsoldat. Det var direkt olustigt att se.

Jag kan förstå ett lands vilja att försvara sig eller sina vänner i händelse av krig. Jag kan förstå män som med stor bävan ger sig ut att försvara sitt land, sin familj och sina vänner. Jag kan tom. förstå att det ligger i krigets natur att ta fram vapen för att vinna.

Men jag kan absolut INTE förstå att man kan vara entusiastisk över vapnens ödeläggande verkan. Med ord som "Jägaren finner sitt byte" eller med något sorts exalterat machospråk tala om hur det här vapnet slår ut "målet"............För det är ju ändå så att att "målet" faktisk är någons son, bror eller far, även fast han är soldat.

Käre Jesus KOM!

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Israel och världsopinionen

Först måste jag förklara att jag tror inte att Gud vill ha krig. Det är något som händer, därför att vår värld inte är som den skapades till från början. Den är falllen, dvs. har avfallit från Guds tanke med den.

Vi ser också tydligt i bibeln (Jesaja 9) att Jesus är en fridsfurste och "varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld."

MEN innan du stämmer in i den samlade världspressens fördömande av Israel så tycker jag att du skall följa med mig i följande tankar:

Vi låtsas att vi krymper ihop Sverige till storleken av Småland och Västergötland. Vi låtsas att Svenskar har varit ett förföljt folk genom världshistorien. Att vi inte har haft något eget land på århundraden och att Svenskar har levt utspridda över nationerna. Lek med tanken att vi varit förföljda överallt där vi har kommit, och att många försök har gjorts att utrota oss helt.

Nästa sak du skall tänka dig in i är att vi för tillfället är hatade av hela vår omgivning. Låtsas att det finns ett flertal terrorgrupper som har som mål att utplåna staten Sverige. Vår säkerhetspolis är ständigt på vakt mot självmordsbombare som dödat, skadat och lemlästat tusentals Svenskar. Dessutom så finns det flera länder runt omkring med ledare för miljontals människor, som inget hellre vill än att Sverige och Svenskarna skall försvinna från jordens yta.

Om vi förlorar ett enda krig, så finns vi inte mer.

Hur milda skulle vi vara? Skulle vi låta våra JAS stå på marken? Skulle vi öppna våra gränser, för att just dom, som vill ha bort oss, skulle kunna röra sig mera fritt? Eller skulle vi också känna oss små och utsatta ? Frågan är hypotetisk, så jag kan inte ge något svar. Men det tål att tänka på innan vi blir högröstade.

Bibeln är en märklig profetisk bok. I den står det om hur Israel kommer att spela en huvudroll i den sista tidens händelser. Det finns två storheter som kommer att vara hatade, när sista tiden närmar sig. Det ena är församlingen. Det andra är Israel.

Jag föreslår att vi fortsätter att be för Israel och det Judiska folket, Men också för Palestinierna. De har ju också del i löftet att få höra evangelium, för det gäller ju "alla folk"

Med en bön om frid

Mats Pastor

Rebell; inte alltid snäll

Du som var med på bloggen igår. Det här är en fortsättning. Jag skrev om hur jag trodde att det Gud bryr sig om är att kalla GODA ledare.

Uppror är aldrig någon bra grund för ledarskap. Det är därför rebellen aldrig blir någon bra ledare vare sig det är i kyrkan, politiken eller i arbetslivet.

Att protestera, kräva och visa sitt missnöje över annat ledarskap är egentligen inte så svårt. Det kan vara berättigat, men fortfarande inget svårt. Att bygga något kräver något helt annat än att riva.

Det är just därför världshistorien ständigt upprepar sig. Med knutna nävar och hårda ord eggas massorna till uppror. När de gamla hatade härskarna faller, så blir upprorsledaren, som gick i spetsen för alltsammans, hjälte. Som ny ledare talar han vackra ord om: folket, vi och vårt. Men med tiden så blir han, ifolkets namn den nye förtryckaren.

Det där gäller i de stora kända historiska skeendena, men också i små sammanhang som idrottsföreningen eller arbetsplatsen.

Riktigt bra ledare är dom som kunnat underordna sig ledarskap. Med det vill jag inte säga att det skulle vara fel att jobba mot orättvisor. Tvärtom det är väl viktigt om något. Man måste ta det på rätt sätt bara. Tänk vilken skillnad det är på Lenin och Martin Luther King. Vem åstadkom en verklig skillnad?

Jesus sa "Ty Människosonen(Jesus) har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Mark 10:45)

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Man eller Kvinna; Ledare

Jag blev frälst -87. Då hade det rasat en debatt omkring detta med kvinnliga präster i minst 20 år. Egentligen är ju detta inget problem för frikyrkorna, eftersom det alltid har funnits kvinnliga predikanter där.

När jag läser texterna i Bibeln om ledarskap, så slås jag av en sak: Det där med kvinnligt eller manligt ledarskap är en ICKEFRÅGA. Protestera om du anser att jag har fel. Men jag menar på fullaste allvar att för bibeln är detta ingen fråga alls. Det är ju klart att Nya testamentet är skrivet under första århundratet efter Jesu födelse. Då såg samhället annorlunda ut. Jag tror inte att det fanns någon som funderade över de här frågorna, så som vi funderar över dem. Men samtidigt, är ju bibeln skriven för att passa i alla tider. MIN POÄNG ÄR; ATT JAG TROR ATT GUD TYCKER ANDRA SAKER ÄN KÖN ÄR VIKTIGT, NÄR DET GÄLLER LEDARSKAP.

BAKLÄXA altså; både för dem som vill att ledarskap skall utövas bara av män, och för dem som ser kvotering och något sorts 50%-50% system som ett mål. Guds intresse tycks vara att kalla GODA ledare.

Vad är en god ledare enligt bibeln ?

1. En person som älskar Jesus. (Joh 21:15)
2. En person med karaktär. (1 Tim 3:1)
3. En person som tar ansvar (Apg 20:28)
4. En person som använder de Andliga gåvor/förmågor som Gud ger. (2 Tim 1:6)

Och gång på gång händer det, att den som känner sig liten och otillräcklig, lyfts upp av Gud till ett föredöme och en ledare i Guds församling. (1 Kor 1:26)

Allt gott önskar

Mats Pastor

Kristi brud

Låt mig förklara det direkt; Kristi brud är inte en specifik kvinna bosatt i Knutby, som kvällspressen tycks tro. Nej! Kristi brud är församlingen, enligt bibeln. Höga Visan är en bok som på ett mycket poetiskt sätt visar hur mycket Kristus älskar sin församling. Jag förstår honom för visst är det vackert.

Vår lilla församling är ju bara en liten del av hela den världsvida församlingen, kanske bara lilltån, om ens det. men det är en vacker lilltå.

Igår var det årsmöte. Jag försökte hålla mig vid dörren så mycket som möjligt så att jag får tillfälle att hälsa på alla som kommer. Där kommer killen, som inte är äldre än att han just nu håller på att lära sig hur armarna och benen rör sig. Ett halvår gammal tittar han på mig med stora ögon när jag hälsar på hans föräldrar. Men där är också det äldre paret som p.g.a. ålder nästan aldrig orkar gå på ett möte. Men när det är årsmöte, får mötesvärdarna leda in dem så att de får vara med. Där är alla andra: tonåringar, familjer och medelålders. En rejält brokig skara av olika människor, alla med det gemensamt att Jesus har frälst dem. Visst är det vackert med Guds församling.

Och det är ingen sluten gemenskap. Till kyrkan får vem som helst komma.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Den vite mannens religion ?

Jag läste nyss uttrycket: "Den vite mannens religion. " Med det menades kristendommen. Författaren hade en ganska negativ syn på kristendomen. Han skrev som om han var expert, men visste nog inte så mycket egentligen.

Verkligheten är följande: På den Afrikanska kontinenten växer kristendomen starkt. (Bilden ovan är från en liten andaktsstund någonstans i Nigeria) I Sydamerika ökar antalet kristna explosionsartat. I Asien växer det upp församlingar som svampar ur jorden, ofta under svåra förföljelser. I mellersta östern bildas det församlingar trots dödshot från hängivna muslimer. I Nordamerika är det framförallt de svartas kyrkor som håller ställningarna. Men i Europa.....Där ligger vi efter. Jag har en känsla av att vi ser på oss själva som väldigt upplysta. Men verkligheten är att vi inte alls kan mäta oss med Afrikaner, Asiater eller Sydamerikaner.

Sverige: Du halkar efter. Just nu håller unga fräscha hjärnor och hjärtan, över hela världen på och lämnar sig åt Jesus, som förresten är Jude.

"Den vite mannens religion" Jo jag önskar av hela mitt hjärta att det snart skall bli sant, det också. Det är därför jag håller på. Men tills dess får jag glädja mig åt den svarte, röde, gule och brune mannen/kvinnan för det är hos dom som det händer.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Nerikes Allehanda, Brolle och så jag

Jo jag har hört ett antal gånger att jag var i NA(tidningen) igår. Men jag har inte vågat att titta efter själv. Min goda hustru var först med nyheten; "Förstasidesstoff" kvittrade hon med ett stänk av retlighet i rösten. Sen dess har jag inte vågat titta åt gårdagens tidning.

Men vad i all världen har MatsPastor gemensamt med "Brolle"? Ja det är varken sångrösten eller "looken". MEN "Jag är född i en liten by i ett av världens hörn". Om man nu kan kalla "bonnavischan" i vilda västergötland för ett hörn.

När jag var liten så fanns det en(1st) till liten kille att leka med. Han var två år äldre så när han började skolan, så fick jag leka själv. Jag har bara ett syskon. Hon är åtta år äldre.

Ensamheten formar. Nackdelen är att man kan bli sådär blyg inför att vara i tidningen eller för att stå framför människor och tala. Men ensamheten formar på ett annat sätt också. Jag skulle för allt i världen inte vilja byta min uppväxt mot storstadspuls. Ensamhet ger tillfälle till eftertanke, till drömmar, till att hitta sig själv.

Jag hade en hage som jag ofta gick till. Bilden ovan visar utsikten från en tallgren jag brukade sitta på och tänka.(Bilden tagen för bara några dagar sedan) Träden, åkrarna, dofterna, ljudet av storspoven eller hackspetten, öppnar något inuti som inte kommer självklart i staden; bland hus, bilar och mycket människor.

Det var där jag började undra om Gud. Visst bad jag ibland: Gud finns du? Vad är sant om dig? Hjälp mig. Det skulle dröja flera år innan jag verkligen mötte Jesus. (Om du vill kan du läsa om hur det gick till i mina bloggar i slutet av Oktober 2008) Jag tror säkert att Gud visade mig långt innan. Det var bara det att jag inte hörde.

Det är därför det inte bara räcker med ensamhet och naturen. Det behövs en frisk församling och någon som berättar om Jesus också. Har du hittat något sådant?

Allt gott

önskar

Mats Pastor

I nådens år 2009

Så här års är de flesta pingstpastorer i full gång med att förbereda inför ÅRSMÖTET. De flesta pingstförsamlingar har årsmöte på trettondagen, av någon anledning som jag inte vet.
Det är i alla fall roligt. Människor satsar lite extra för att kunna komma just den dagen, och på senare år har årsmötet fått karaktären av ett visionsmöte inför året som kommer.

Förberedelserna inför årsmötet handlar altså både om att redovisa året som gått, men också att rikta in sig på året som kommer. Det är precis där, som det känns bra att damma av det gamla begreppet: "I nådens år."

Nåden hör till det viktigaste i den kristna tron. I alla andra religioner handlar det om vad människan skall göra för att uppnå någon sorts "frälsning". Jesus vände på det hela. Hos Honom handlar det om vad GUD har gjort för vår frälsning(räddning).

Vi kan alla se tillbaka på ett år av både bra och dåligt. En del saker gjorde vi riktigt bra. Men det är också sant att vi var elaka och själviska ibland också. Guds NÅD innebär att vi får en NY START, en ny chans med Jesus.

Jesus har en förunderlig förmåga att locka fram det alra bästa ur en människa, därför behöver vi inte bara nåd för året som gick utan leva i Jesu nåd inför för året som kommer.......I nådens år 2009.

Så här sa Jesus som programförklaring när han började sitt uppdrag:
"Herrens Ande är över mig,
ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut
frihet för de fångna
och syn för de blinda,
för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren."

Allt gott, och ett nådens år
önskar
Mats Pastor

Nyårslöfte

Jag ger aldrig nyårslöften. Ska man lova något, så skall man hålla det. Bibeln är tydlig på den punkten. Därför är jag försiktig med att lova någon ny vana inför det nya året.

Däremot så har jag ett par målsättningar. Jag tror att Gud har givit oss säsonger av olika längd för att stanna upp summera, avsluta och se framåt. "Jag sträcker mig mot det som ligger framför mig", eller "Det gamla är förbi något nytt har kommit", är exempel från bibeln på vad som ligger på Guds hjärta.

En av målsättningarna är att träna upp mina knän, så att jag skall kunna springa terräng igen till våren. Jag har en skada och en sjukdom i knät, men sjukgymnasten ger mig stora portioner hopp. Visst kan man göra andra sporter, men det är inte det samma med cykling. Alla bilar som far förbi är inte alls som att lyssna till träden och de egna stegen mot marken. Simning är ju bra träning, men att trängas med 20 andra "valrossar" i en klordoftande simhall är inte som att dra in frisk skogsluft i lungorna.

En annan målsättning är att stressa mindre. Jag tror att om jag kan låta bli, att alltid försöka leva upp till alla möjliga förväntningar som människor har på mig, och istället leva efter Guds förväntningar, så måste livet bli mycket bättre. Gud kan ju hur vi fungerar, och hans vilja måste vara det optimala, utan att hamna i varken lättja eller stress.

Min viktigaste målsättning är att hjälpa människor till tro på Jesus. "Ge som gåva vad ni har fått som gåva" sa Jesus. Frälsningen är den dyrbaraste och mest värdefulla gåva jag fått någonsin. Jag hoppas kunna hjälpa någon att finna samma sak.

Allt gott
önskar
Mats Pastor