Jo jag har hört ett antal gånger att jag var i NA(tidningen) igår. Men jag har inte vågat att titta efter själv. Min goda hustru var först med nyheten; "Förstasidesstoff" kvittrade hon med ett stänk av retlighet i rösten. Sen dess har jag inte vågat titta åt gårdagens tidning.
Men vad i all världen har MatsPastor gemensamt med "Brolle"? Ja det är varken sångrösten eller "looken". MEN "Jag är född i en liten by i ett av världens hörn". Om man nu kan kalla "bonnavischan" i vilda västergötland för ett hörn.
När jag var liten så fanns det en(1st) till liten kille att leka med. Han var två år äldre så när han började skolan, så fick jag leka själv. Jag har bara ett syskon. Hon är åtta år äldre.
Ensamheten formar. Nackdelen är att man kan bli sådär blyg inför att vara i tidningen eller för att stå framför människor och tala. Men ensamheten formar på ett annat sätt också. Jag skulle för allt i världen inte vilja byta min uppväxt mot storstadspuls. Ensamhet ger tillfälle till eftertanke, till drömmar, till att hitta sig själv.
Jag hade en hage som jag ofta gick till. Bilden ovan visar utsikten från en tallgren jag brukade sitta på och tänka.(Bilden tagen för bara några dagar sedan) Träden, åkrarna, dofterna, ljudet av storspoven eller hackspetten, öppnar något inuti som inte kommer självklart i staden; bland hus, bilar och mycket människor.
Det var där jag började undra om Gud. Visst bad jag ibland: Gud finns du? Vad är sant om dig? Hjälp mig. Det skulle dröja flera år innan jag verkligen mötte Jesus. (Om du vill kan du läsa om hur det gick till i mina bloggar i slutet av Oktober 2008) Jag tror säkert att Gud visade mig långt innan. Det var bara det att jag inte hörde.
Det är därför det inte bara räcker med ensamhet och naturen. Det behövs en frisk församling och någon som berättar om Jesus också. Har du hittat något sådant?
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar