En gång om året är det något som kallas predikstolsbyte, vilket innebär att präster och pastorer i kommunen byter kyrka och predikar någon annan stans. Kanske inte låter så spännande, men för en pingstpastor, van vid en lite ledig stil, så blir en högmässa i svenska kyrkan en utmaning.Man vill ju ta seden dit man kommer. Den snälla diakonen sa "Häng på mig bara" Men det blev väl lite mr. Bean över mitt försök att följa med i liturgin. Helt plötsligt började alla sjunga en sång. Va! vilken är det de sjunger. Jag sneglar över axeln på diakonen. Efter ett tag kom jag på, att det står ju där på tavlan vilket nummer i psalmboken man sjunger.
I svenska kyrkan är de bra på att läsa ur bibeln utan att behöva kommentera det man läst, men efter läsningen skall man svara "så lyder Herrens ord" Det visste inte jag. När jag vid ett tillfälle satt där längst fram i godan ro, så blev jag medveten om att alla stod upp i hela kyrkan, utom jag. Jag for upp som en raket, nästan i givakt.
Predikan gick bra, Människorna där var mycket vänliga och log uppmuntrande. De var verkligen vänliga efteråt och tackade för predikan, även om jag misstänker att jag var ett lite udda inslag.
Vet du vad? Det gör inget om man inte vet hur de brukar göra i kyrkan, vilken kyrka du än besöker. Människor där är snälla och bryr sig egentligen inte om, ifall du gör allting rätt.
Så gör en "Mr. Bean" gå till kyrkan.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar