Du som var med på bloggen igår. Det här är en fortsättning. Jag skrev om hur jag trodde att det Gud bryr sig om är att kalla GODA ledare.
Uppror är aldrig någon bra grund för ledarskap. Det är därför rebellen aldrig blir någon bra ledare vare sig det är i kyrkan, politiken eller i arbetslivet.
Att protestera, kräva och visa sitt missnöje över annat ledarskap är egentligen inte så svårt. Det kan vara berättigat, men fortfarande inget svårt. Att bygga något kräver något helt annat än att riva.
Det är just därför världshistorien ständigt upprepar sig. Med knutna nävar och hårda ord eggas massorna till uppror. När de gamla hatade härskarna faller, så blir upprorsledaren, som gick i spetsen för alltsammans, hjälte. Som ny ledare talar han vackra ord om: folket, vi och vårt. Men med tiden så blir han, ifolkets namn den nye förtryckaren.
Det där gäller i de stora kända historiska skeendena, men också i små sammanhang som idrottsföreningen eller arbetsplatsen.
Riktigt bra ledare är dom som kunnat underordna sig ledarskap. Med det vill jag inte säga att det skulle vara fel att jobba mot orättvisor. Tvärtom det är väl viktigt om något. Man måste ta det på rätt sätt bara. Tänk vilken skillnad det är på Lenin och Martin Luther King. Vem åstadkom en verklig skillnad?
Jesus sa "Ty Människosonen(Jesus) har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Mark 10:45)
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar