Hjältar är unga, snygga och har mycket muskler. De kan skjuta, slåss och är självsäkra. De löser mordgåtor, är agenter, militärer och ibland t.o.m. kriminella. De är nästan alltid amerikaner, rebelliska mot normer och lever singelliv. Det är bara det att de inte finns, i alla fall inte så som de beskrivs. De som i verkligheten kommer i närheten av ett sådant liv är egentligen människovrak.
Men nu ikväll har jag suttit och pratat med riktiga hjältar. De utför stordåd men de stämmer inte in på film och tv-serie hjältarnas standard mall. De hjältarna jag träffat, är lite äldre. En del är flintis. En del har för mycket fläsk. En del har grått hår och ingen är speciellt snygg, om standardmallen skall gälla. Alla är inte självsäkra. De har familjer, barn och barnbarn och ingen av dem kan slåss, i alla fall inte nu längre.
Jag har varit på LP-stiftelsens årsmöte. Det handlar om att med glädjebudet om Jesus, hjälpa människor loss ur drogberoende och förnedring. De flesta av de här hjältarna har själva varit i träsket men blivit fria genom tron på Jesus. Tatueringarna vittnar om att en gång var livet hårt och mörkt. Nu är det ljust.
Den behandling de ger gillas inte alltid av staten, och nu förutspår man att kommuner kommer att bli mindre benägna att betala för att skicka någon på behandling. Ändå har de sveriges bästa resultat vad gäller varaktig drogfrihet eftet behandling. Men vad hjälper det när man inte är politiskt korrekt. Men det största är att man inte ger upp. Det gäller att hitta nya vägar för att finansiera behandlingen. För människor måste bli hjälpta. Det är alla överens om, för alla vet att Jesus hittar sina största hjältar på djävulens soptipp
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar