I raden av alla uppdrag idag så ingick det att ha ett möte på lasarettet. Det var inte många där, men de som var där var desto mer engagerade. En liten tant önskade pärleporten. När vi sjöng den, kom ett starkt minne.
När jag var liten brukade frälsningsarmen stå i Skövde centrum och sjunga på lördagarna. Det var fullt ös med uniformer, gitarrer och en blås sektion. Alla hörde dem någon gång, och ibland hände det att jag och min pappa stannade till för att lyssna.
Det fanns också en man som gick omkring i Skövde centrum, som alla kände igen: "Tok-Gösta."
Jag vet inte hur mycket av ryktena som var sanna, men om hälften var sant så hade "Tok-Gösta" haft mer tragik i sitt liv än vad de flesta orkar bära. Gösta orkade inte heller. Flaskan var hans ständiga föleslagare och han var ofta lite på "kanelen."
Varje lördag som Frälsningsarmen stod och spelade, så var Gösta där. VARJE lördag. Ett stående inslag var att Gösta önskade: "Kan ni inte sjunga pärleporten." När Armen sjöng pärleporten så grät Gösta. "Tok-Gösta" ville tro på Jesus det visste alla, och många, många var de gånger han böjt knä på frälsningsarmen för att börja ett bättre liv. Men ångesten hann ikapp och så var flaskan där igen.
Jag hade önskat att detta skulle vara en av alla berättelser som finns, om hur frälsningen förvandlar och upprättar. Hur alkoholisten blir nykter och livet blir nytt. Men tyvärr slutade allt lika tragiskt för Gösta som hela livet hade varit. Man hittade honom ihjälfrusen i en snödriva.
Men på begravningen var hela kåren från frälsningsarmen där och sjöng: "Han har öppnat pärleporten, så att jag får komma in......"
Bibelns Jesus är förunderligt god och nådefull mot alla tragiska existenser. Det finns hela hav av nåd bara man verkligen vill.
Stod pärleporten öppen för "Tok-Gösta?"
-Det är min tro.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar