Ledare är ett särskilt kapitel, när det gäller människor som inte vill komma till kyrkan. Besvikelsen över en ledare är ofta svår att komma över.
Vi pratar om två olika sorters ledarfel.
Ledare för egen vinning
Bibeln varnar för dessa ledare. Paulus skriver att han hade problem med dem. Det vore konstigt om de inte skulle dyka upp idag också.
Den här sortens ledare är farlig. Han/Hon ser i första hand sitt eget behov av makt och bekräftelse. Det är inte ovanligt att en omoral på områdena sex och pengar följer med i kulisserna. Den här sorten kan göra en sekt av en vanlig församling.
De ledarna SKALL man hålla sig undan. MEN bli inte bitter på Jesus, för att människor missbrukar hans namn. Hitta en riktig församling istället.
Vanliga Ledare
En kristen ledare kan vara en stark ledare. Han/Hon kan vara full av vilja att tjäna Gud och bestämd på hur församlingen skall fungera. Det kan finnas en verklig kallelsemedvetenhet och andliga gåvor. Ändå gör han/hon fel ibland.
Det är inte lätt att stå mitt i en församling av olika viljor och att någonstans i detta vara trogen mot vad man tror är Guds vilja. Dessutom förväntar en del människor att man skall söka upp dem i deras problem medans andra förväntar att man inte skall lägga sig i. Man har ansvar för hela församlingen och kan inte tillåta vad som helst, samtidigt som man skall försöka se den enskilda människornas behov. Ingen ledare räcker ensam till för allt detta, och ibland har det funnits en orimlig, Nej omänsklig förväntan på en person. Det är som gjort för att någon eller några skall bli besvikna.
Försök förstå att alla är vanliga människor, även drivna ledare. Alla har dåliga dagar. Alla fattar fel beslut ibland. Alla uttrycker sig fel ibland. Jag tror vi får leva med att det är så och förlåta även de som tagit på sig ett ansvar som ledare. De är dessutom inte hela församlingen.
En berättelse till slut: Det var trevligt i den lilla lägenheten. Jag satt där med en bit levande pingsthistoria. Han var sprudlande trots åldern och sjukdommen. Han berättade med stor inlevelse om några verkligt stora ögonblick i sitt liv som evangelist och pastor. Efter ett tag gled vi in på ämnet "församlingstukt". Plötsligt blev han allvarlig. Han visste att jag var ung, nyfrälst och radikal kristen. Han tittade på mig och blev alldeles stilla några ögonblick. sen sa han. "Jesus kan förlåta alla synder. Men det kan vara nog så svårt att förlåta sig själv." Sen lutade han sig närmare mig och tittade mig rakt i ögonen. "De synder som är allra svårast att förlåta sig själv för, är predikantsynder."
Jag förstod vad han menade. Mitt i ett välmenande ledarskap så kan människor komma ikläm, man kanske aldrig får chansen att säga förlåt, förrän de är borta, eller också vet man inte om att de kommit ikläm av något man sagt eller gjort. Sådant smärtar mer än något annat.
Kanske du förstår nu att det inte är så farligt att komma tillbaka, om du "kom ikläm" när någon ledare agerade. Ofta väntar de bara på att få klara upp det hela. Men ibland vet de inte ens vad du upplevde. Då är det bästa att förlåta och be Jesus välsigna dem.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar