Att vara pastor är många gånger ganska roligt. Goda, snälla vänner och Guds under dag efter dag är, som alla förstår, en obeskrivlig livskvalité. Men det finns en smärta i ledartjänsten som är svår att beskriva.
Det växer upp en generation barn i kyrkan, några till blir frälsta. Det är roligt. Sen kommer tonåren, en del möter Jesus sådär härligt, ännu större seger. De blir vittnen för sina kompisar, och fler unga människor räddas från denna världens meningslösa liv. Men sen finns det andra, som låter sig förtjusas av lögnerna. Det hjälper inget vad pastorn säger, eller föräldrarna. Det hjälper noll, absolut noll att varna. De skall ha lögnerna i alla fall. Det är en hemsk smärta att inse att en ung människa låter sig luras.
Det bevisar visserligen att kristen tro inte är något man liksom kan ta över från sina föräldrar. Men vad hjälper det. Det gör så ont att se det i alla fall.
Desto roligare är det när de kommer tillbaka. Visserligen vingklippta och tilltufsade. Det som skulle värma, brände istället. Men Jesus är suverän på att hela och läka.
Är du på väg tillbaka?
Allt gott
önskar
Mats Pastor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar