Vandringssägner?

Jag hoppas att jag inte gör någon läsare ledsen med att ge luft åt en viss skepsis. Jag är en Jesus freak ut i fingerspetsarna, men jag är ganska skeptisk till olika vandringshistorier som ibland vandrar runt i kristna sammanhang: Man har hittat Noas ark, man tror sig veta vart Arken med de tio budorden finns, man har hittat profetiska koder bland de Hebreiska bokstäverna i bibeln, osv. Så länge det inte finns riktiga bevis, blir det lite som historien om snömannen, och gagnar inte evangeliet

En annan variant är berättelser om syner, änglar och besök i både helvete och himmel. Missförstå mig inte. Jag tror absolut på att Gud kan ge människor syner, att änglar visar sig och att människor i ett gränsland mellan liv och död har sett glimtar av evigheten.

Men läs detta noga.
1. Vi har så överväldigande goda grunder för vår tro på Jesus att det egentligen inte spelar någon roll om de hittar Arken eller inte. Lägg ingen stor vikt vid det som är tveksamt.

2. Gud har en gång för alla gett oss Bibeln. Den finns för att vi skall veta vad Gud vill. Som varande fullkomlig och alltigenom sann så säger inte Gud emot sig själv. ALLA andra uppenbarelser, änglar, profetior eller syner är underordnade Bibeln. Om de går i linje med Bibeln kan de vara riktiga. Om de på något sätt strider mot tonen eller atmosfären i Bibelns berättelser om Jesus, så bör du och jag inte visa dem för stort intresse.

Jesus är "vägen, sanningen och livet" och Han behöver inte hjälp av tveksamma historier.

Kom till Jesus min vän

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Miraklet med babyn

Idag hade vi besök i vår kyrka av två killar från Ukraina. Trots att de inte var gamla hade de hunnit med mycket. Den ena killen hette Sergihy och hade spelat trummor, flera turnéer bakom Roslana; Ukrainas schlagerdrottning. Efter ett tag så hade berömmelsen och showbislivet bara känts tomt. Han hade slutat och sökt upp sin gamle kompis Sergihy (Har Ukrainska föräldrar ingen fantasi?) för att tjäna Jesus och hjälpa fattiga barn och ungdomar i Lutsk.

Sergihy, alltså inte han med trummorna, känner vi sen många år tillbaka. Han har gjort en verklig hjälteinsats som ledare för WE+ center. Där presenterar han det gamla evangeliet på ett nytt och fräscht sätt och har hjälpt hundratals ungdomar på glid, till frälsning och ett meningsfullt liv. Sociala myndigheterna i Lutsk är stormförtjusta.

Sergihy med WE+ center, hade ett fantastiskt berättelse om ett Guds mirakel. Det blir en lång blogg men det här är väl värt att ta del av:

Sergihy har ganska nyss gift sig, och paret väntade sitt första barn. Allt var roligt och spännande. De skulle gå på en undersökning som de trodde skulle ge dem besked om ifall de väntade en pojke eller flicka. Då får de chockbeskedet: "Ni borde göra abort. Flickan ni väntar är gravt missbildad. Hon saknar läppar och matstrupe och kommer troligtvis bara att överleva ett kort tag utanför sin mamma."
De grät i dagar, men bestämde sig för att tro på Gud. De kunde bara inte förmå sig till att avsluta livet på sitt eget barn. Sergihy berättade att den Helige ande ledde honom att be: "Gud jag underordnar mig din vilja."

De bestämde sig för att föda barnet i USA där Sergihys svärföräldrar bodde sedan några år. Nya undersökningar i USA var lika nedslående. De bekräftade att flickan saknade läppar och matstrupe och såg dessutom att hon saknade hörselorgan och hade Downs syndrom. De rekommenderade abort, men Segihy och hans fru var bestämda på att föda barnet hur det än blev. De vilade i Guds hand vad som än skulle komma att hända.

Dagen var inne för födsel. Hela sjukhussalen var fylld med folk, flera läkare och barnmorskor. Där stod också en respirator som de skulle använda när flickan var född. Alla läkare trodde att hon inte skulle kunna andas. Fyra professorer från olika universitet var där för att studera detta missfoster på plats och ställe. Det skulle hjälpa dem i deras forskning.

De hade en kristen barnmorska som hade bett tillsammans med dem innan förlossningen kom igång på allvar. Man kan kanske tänka sig in i hur övermänskligt jobbigt det måste varit för Segihys fru, med all denna uppståndelse och ett barn som skulle vara gravt skadat.

Precis när barnet kommer fram ropar den kristna barnmorskan: "TACK GUD, Hon är bra, hon är hel, allt är OK!" Denna lilla flickan föddes helt normal utan någon av de komplikationer som var väntade. Ingen kunde förklara det.......mer än alla dem som bett till Gud!

Ett litet fel på överläppen som inte var större än att det räckte med en enda liten operation, var allt. För övrigt är det en helt och hållet frisk liten flicka.

GUD!

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Köptempel eller Guds hus?

Hade idag anledning att reflektera över skillnaden i atmosfär.

Jag var med en sväng på förmiddagen till Mariebergs köpcentrum. Det är alltid en lika kuslig upplevelse att uppleva atmosfären i ett packat köpcentrum. På kvällen var jag på Bergslagsbön i vår kyrka. Det var en påtaglig atmosfär av den helige Ande. Nu återstår bara frågan varför väljer svensken att lördag efter lördag fira en sorts "gudstjänst" till mammons ära på ett köpcentrum istället för att besöka en kyrka och få uppleva något som gör gott för själen?

Jag skall i alla fall gå på gudstjänst i Pingstkyrkan om några timmar.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Den största smärtan

Att vara pastor är många gånger ganska roligt. Goda, snälla vänner och Guds under dag efter dag är, som alla förstår, en obeskrivlig livskvalité. Men det finns en smärta i ledartjänsten som är svår att beskriva.

Det växer upp en generation barn i kyrkan, några till blir frälsta. Det är roligt. Sen kommer tonåren, en del möter Jesus sådär härligt, ännu större seger. De blir vittnen för sina kompisar, och fler unga människor räddas från denna världens meningslösa liv. Men sen finns det andra, som låter sig förtjusas av lögnerna. Det hjälper inget vad pastorn säger, eller föräldrarna. Det hjälper noll, absolut noll att varna. De skall ha lögnerna i alla fall. Det är en hemsk smärta att inse att en ung människa låter sig luras.
Det bevisar visserligen att kristen tro inte är något man liksom kan ta över från sina föräldrar. Men vad hjälper det. Det gör så ont att se det i alla fall.

Desto roligare är det när de kommer tillbaka. Visserligen vingklippta och tilltufsade. Det som skulle värma, brände istället. Men Jesus är suverän på att hela och läka.

Är du på väg tillbaka?

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Pärleporten öppen för Tok-Gösta?

I raden av alla uppdrag idag så ingick det att ha ett möte på lasarettet. Det var inte många där, men de som var där var desto mer engagerade. En liten tant önskade pärleporten. När vi sjöng den, kom ett starkt minne.

När jag var liten brukade frälsningsarmen stå i Skövde centrum och sjunga på lördagarna. Det var fullt ös med uniformer, gitarrer och en blås sektion. Alla hörde dem någon gång, och ibland hände det att jag och min pappa stannade till för att lyssna.

Det fanns också en man som gick omkring i Skövde centrum, som alla kände igen: "Tok-Gösta."
Jag vet inte hur mycket av ryktena som var sanna, men om hälften var sant så hade "Tok-Gösta" haft mer tragik i sitt liv än vad de flesta orkar bära. Gösta orkade inte heller. Flaskan var hans ständiga föleslagare och han var ofta lite på "kanelen."

Varje lördag som Frälsningsarmen stod och spelade, så var Gösta där. VARJE lördag. Ett stående inslag var att Gösta önskade: "Kan ni inte sjunga pärleporten." När Armen sjöng pärleporten så grät Gösta. "Tok-Gösta" ville tro på Jesus det visste alla, och många, många var de gånger han böjt knä på frälsningsarmen för att börja ett bättre liv. Men ångesten hann ikapp och så var flaskan där igen.

Jag hade önskat att detta skulle vara en av alla berättelser som finns, om hur frälsningen förvandlar och upprättar. Hur alkoholisten blir nykter och livet blir nytt. Men tyvärr slutade allt lika tragiskt för Gösta som hela livet hade varit. Man hittade honom ihjälfrusen i en snödriva.

Men på begravningen var hela kåren från frälsningsarmen där och sjöng: "Han har öppnat pärleporten, så att jag får komma in......"

Bibelns Jesus är förunderligt god och nådefull mot alla tragiska existenser. Det finns hela hav av nåd bara man verkligen vill.

Stod pärleporten öppen för "Tok-Gösta?"
-Det är min tro.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Fullt ös i kyrkan!

Min pappa berättade att när han var liten så skulle han med till kyrkan(Svenska kyrkan). Där mitt i den västgötska landsbygden gick alla i kyrkan, vare sig man trodde eller ej. Han fick så stränga förmaningar om att vara tyst, så han vågade inte harkla sig ens. Han svalde spott istället för att klara situationen. Inte konstigt att Sverige blev avkristnat.

Idag var jag med om raka motsatsen. Gospelmusikalen: Johannes uppenbarelse, skriven av Gösta Palm hade final på sin turné i vår kyrka. Vilket ös det var! Glädje, gospel, rytm och lite vilda danssteg i en härlig förening med det allvarliga budskap som finns i uppenbarelseboken. Jag vill ha lite mer vilda kristna sånger i kyrkan känner jag.

Väl hemma ägnade jag kvällen åt att sortera in mina böcker i bokhyllan. Dubbla rader och en hel hög av dubbletter till second hand, trodde jag skulle innebära gott om plats, men icke. Jag vet inte hur jag skall få plats med alla. Men det är roligt i alla fall. Rätt som det är så hittar man en bok man inte läst på länge. Det är lite som att återse en gammal kär vän.

Där har du ett recept på ett kristet liv jag tror att Gud gillar. Hjärtat fullt av jubel och huvudet fullt av kunskap. Nu kan nog ingen påstå att jag har huvudet fullt av kunskap. Det finns gott om plats för mer, om jag säger så. Men det är ändå en bra kombination.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Varför inte i Sverige ?

Idag var det en riktig kontorsdag. Jo jag har haft några såna nu med lite andra uppdrag och jobb som paus. En kompis kom förbi kontoret, och vi kom in på ämnet helande. Varför händer det fler helanden i världsdelar som Afrika och Asien? Men i Sverige är det ganska glest mellan undren. Varför är det så?

Jag tror det beror på vårt så inrotade otro. När någon blir botad i Afrika så prisar man Gud. Här i Sverige tänker t.o.m. de frommaste: Kanske det hade hänt ändå. Det kanske var ren tur att just nu råkade smärtan gå över just som vi bad.

Otron ligger som ett dok över våra sinnen. Jag tror att bön och lovsång inför Guds ansikte kan spränga tvivel och otro. TRO är ändå en avgörande ingrediens i vår relation till Gud och allt som har med honom att göra

"Din tro har hjälpt dig." sa Jesus

Varför inte i Sverige? Ja varför inte?

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vi har ju lärt oss hur superhjältar ser ut...

Hjältar är unga, snygga och har mycket muskler. De kan skjuta, slåss och är självsäkra. De löser mordgåtor, är agenter, militärer och ibland t.o.m. kriminella. De är nästan alltid amerikaner, rebelliska mot normer och lever singelliv. Det är bara det att de inte finns, i alla fall inte så som de beskrivs. De som i verkligheten kommer i närheten av ett sådant liv är egentligen människovrak.

Men nu ikväll har jag suttit och pratat med riktiga hjältar. De utför stordåd men de stämmer inte in på film och tv-serie hjältarnas standard mall. De hjältarna jag träffat, är lite äldre. En del är flintis. En del har för mycket fläsk. En del har grått hår och ingen är speciellt snygg, om standardmallen skall gälla. Alla är inte självsäkra. De har familjer, barn och barnbarn och ingen av dem kan slåss, i alla fall inte nu längre.

Jag har varit på LP-stiftelsens årsmöte. Det handlar om att med glädjebudet om Jesus, hjälpa människor loss ur drogberoende och förnedring. De flesta av de här hjältarna har själva varit i träsket men blivit fria genom tron på Jesus. Tatueringarna vittnar om att en gång var livet hårt och mörkt. Nu är det ljust.

Den behandling de ger gillas inte alltid av staten, och nu förutspår man att kommuner kommer att bli mindre benägna att betala för att skicka någon på behandling. Ändå har de sveriges bästa resultat vad gäller varaktig drogfrihet eftet behandling. Men vad hjälper det när man inte är politiskt korrekt. Men det största är att man inte ger upp. Det gäller att hitta nya vägar för att finansiera behandlingen. För människor måste bli hjälpta. Det är alla överens om, för alla vet att Jesus hittar sina största hjältar på djävulens soptipp

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Påven och kondomer

Jag är inte så jätteimponerad av de stora kyrkosystemen. Men nu har påven gjort ett intressant uttalande. "Kondomer stoppar inte Aids. " Det här upprör hela det sexfixerade etablissemanget.

HIV/AIDS är en enda stor tragedi. Inget att ta lätt på. Och enligt min mening är det inget fel på själva uppfinningen: kondom. Men påven har helt rätt när han påpekar att vi missar det viktigaste i kampen mot den här tragedin.

Nästan ingen vågar säga att sexuellt överförbara sjukdomar lever av lössläppt sex. Det skulle ju innebära att vi måste börja tänka på moral. Det är inställningen till sex som måste ändras.

Guds ordning i skapelsen var en man och en kvinna tillsammans i det förbund som heter äktenskapet. Det är kärlek. Det är verklig FRIHET. Låt oss önska människorna det bästa.
Sen kan det väl vara på sin plats med kondomer i äktenskapet om man vill det.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Ack och ve...eller

Efter de senaste dagarna påminnelse om att det kostar på ordentligt om man vill följa Jesus. Det kan innebära förföljelse, att bli utsatt för förtal, lögner och misskrediteringar av olika slag. I många länder kan det innebära fysiskt tortyr eller kanske t.o.m. döden.

Men nu måste vi också påminna oss om glädjen i Gud. Den glädjen kan ingen ta ifrån oss. Gemenskapen med Jesus, Den helige Andes närvaro, påtaglig hjälp i olika situationer, frihet från synd, hoppen om evigheten, är försök att beskriva glädjen, men när jag själv läser meningen, så blir jag väldigt medveten om att jag inte i ord lyckats beskriva glädjen i Gud.

Det märkliga är att kristna från delar av världen där det mänskligt sett inte finns så mycket att glädja sig åt, visar den största glädjen. Glädjen sitter inte i den svenska välfärden, med alla prylar, trygghet och nöjen. Men jag tror att just det att få se Guds ingripande i sitt liv, gång på gång, ger en mening som går långt utöver allt vad denna världen har att erbjuda.
En annan viktig skillnad är att en "normal" självförverkligande Svensk, är fast i sin synd, när en fattig, härligt frälst afrikan är FRI!

Så här säger bibeln:
"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."

Ofta citerade versar från Filipperbrevets fjärde kapitel.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Sanningen är inte mainstreem

Sanningen kan ibland vara utmanande, obekväm och jobbig. Självklart är det så att sanningen om att det kostar på att vara en kristen, kan kännas så jobbig att man inte vill höra.

Precis så var det när Jesus talade vid ett tillfälle. Där fanns lärjungar som var förtjusta över allt som Jesus gjort. Det var roligt så länge han gjorde under och allt var härligt. Men när Jesus började tala sådär radikalt utmanande till deras liv så orkade de inte höra på honom. De gick därifrån.

De tolv lärjungarna blev kvar. När Jesus frågade om inte de också skulle gå, svarade Petrus: "Herre till vem skulle vi gå. Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds Helige."

Det kan kännas så enkelt att bara följa med i allt det politiskt korrekta för vår tid. Men det är ändå aldrig något att ha för det är inte sant. "Jesus är vägen sanningen och livet". Jesus är sanningen, och sanningen är inte mainstreem.

Allt gott
önskar
Mats pastor

Jag hörde inga röster.......

Jag borde naturligtvis skriva något om melodifestivalen, så här natten efter att den gått av stapeln. Men du får gärna vara intresserad av den för mig om du vill. Men själv är jag inte sådär..... Grattis till vinnaren i alla fall.

Jag har suttit i kväll och bett till Gud för en predikan jag skall ha söndagkväll. Det är en café kväll så det borde nog vara lite lättsamt. Men sanningen att säga, så har Gud påmint mig om den första tiden i mitt kristna liv.

Det var en låt som spelades ofta då, som fick en oerhörd inverkan på mitt liv. När jag väl hade blivit frälst, förvandlad och sanningen om Jesus gick upp för mig allt mera, så kändes det som om den här sången handlade om mig. Kanske handlar den just idag om dig?

Här är först texten, melodin kommer längre ned:

Jag hörde inga röster, allt blev lugnt och tyst, när han såg på mig och sa.
Jag är ljus och glädje. Jag är kamp, jag är strid.
Tänk på vad jag säger dig.

Jag såg inga syner, allt blev lugnt och tyst, när han visade min väg.
Du får livets mening, men ditt kors kan bli tungt.
Tänk på vad jag säger dig.

Att lämna allt och följa dig mig kan kosta dig ditt liv, men jag ger dig mycket mera. Att gå min väg och lyda mig är alltid värt sitt pris, för jag står vid din sida.

Det bästa klippet jag hittade på youtube var ett med Carola. Men man får dra fram till 4 minuter jämnt. Det är en annan låt innan : http://www.youtube.com/watch?v=5et4-JTDl-E

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vem sa att det skulle bli lätt?

Det gjorde ont i hjärtat, det måste erkännas. Jag satt med en grupp tonåringar och samtalet gled in på hur det är att vara kristen i den svenska "rättvisa" skolan. De berättade om hur det kändes när hånskratten, viskningarna, elakheterna och fräckheten grinade dem rakt i ansiktet. Någon sa att hon aldrig skulle våga säga att hon bad till Gud, för då skulle hennes kompisar idiotförklara henne.

De hade nog önskat att pastorn skulle komma med något bra tips om hur man slapp allt det där.
Men jag kunde inget annat säga till mina unga vänner än: "Det kostar allt att följa Jesus"

För Jesus har aldrig sagt att det skulle bli lätt. Tvärtom han har lovat att vi skulle få lida för hans namns skull. Matt 5:11 "11 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er."

Jag är rädd att den dagen aldrig kommer då politikerna uttalar sin uppskattning för landets kristna, då media håller sig till sanningen och alla bara älskar oss och är glada att vi finns. Jo i himlen förståss, men där är ingen vare sig politiker eller journalist, för det står tydligt att det inte skall finnas några lögnare där.......

Det kostar allt men är värt allt.
Rom 8:35 "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? 36 Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.*37 Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. 38 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, 39 höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre"

Jo jag sa till tonåringarna att lyfta upp huvudet och vara stolta över sin Jesus. Det har de all anledning att vara. Det är bästa medicinen mot alla sorts försök att håna oss. Vi kommer aldrig ifrån förföljelsen. Men vi kan vinna seger över den.
Att följa Jesus är inte lätt men det är rätt.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Stål eller människor

I slutet av 80-talet jobbade jag som konstruktör. Jag gillade mitt jobb. Särskilt roligt var det på ett företag i Lidköping där vi gjorde en av världens bästa slipmaskiner av sitt slag. Jag var med i en grupp konstruktörer och var väldigt stolt över jobbet, även om jag självklart som ung konstruktör fick rätta mig helt efter vad "gubbarna" bestämde.

Det var enklare med stål, olja och ventiler. Man bara räknade ut vad som var bäst, provade, rättade till felen och se där var en alldeles ny konstruktion. Det kunde bli fel ibland. Men då var det bara att ändra något och beställa en ny bit från produktionen.

Så enkelt är det inte att jobba med människor ! Det är verkligen något helt annat att jobba med människor.

Men nu är det bara så, att trots att människor är oförutsägbara, och många gånger svåra att förstå och ibland lite påfrestande på tålamodet, så är de oändligt värdefulla för Jesus. Därför finns det inget viktigare i världen än att berätta om Jesus för människorna. Och det finns inget bättre än att få se hur någon bestämmer sig, och tar emot Jesus i sitt hjärta.

Det kan inte en stålbit göra.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Oväntad reklam för kristendom

Den här bloggen skriver jag egentligen för alla er som vill vara kristna, men tvekar när ni tänker på vad andra skall säga om er. Det är lätt att bli rädd när någon kampanj dras igång mot kristna, när lögnerna presenteras fräckt och självklart som om de vore sanna.

Då kan det vara bra att veta att varje sådan kampanj oftast får omvänd effekt. Det är märkligt och jag har ingen logisk förklaring. Men det är ett faktum att kyrkan växer mycket i länder där den är förföljd.

Jag vet ett par vänner som fick jättemycket tonåringar till sina möten efter att lärarna gått ut på skolan och varnat för deras "sekt". Aldrig har väl så många läst biblarna på hotellen som när humanisterna försökte få bort dem. Och helt plötsligt är alla intreserade av skolpastorn, efter alla huvudlösa påhopp i tidingen. Hur det fungerar? jag vet inte riktigt.

Det jag vill säga är att du är definitivt inte ensam om att längta efter Jesus. Det är många, många som liksom du är väldigt nyfikna på Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

En klassiker som alltid håller

Psalm 23

Den gode herden

1 En psalm av David.
HERREN är min herde, mig skall intet fattas.

2 Han låter mig vila på gröna ängar,

han för mig till vatten där jag finner ro.

3 Han vederkvicker min själ,

han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,

fruktar jag intet ont, ty du är med mig.

Din käpp och stav de tröstar mig.
5 Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.

Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

6 Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,

och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Ledarkonferens i Jönköping

Det var rena chockstarten på Pingströrelsens ledarkonferens i Jönköping Men det var en omskakning vi alla behövde. Tre skarpa predikningar på raken. Det är svårt att återge enskilda citat så att det ger rättvisa åt en predikan. Det handlar också så mycket om tonen, för det var ingen nedslående ton, tvärtom. Det kändes lite som en milstolpe i pingströrelsens historia.

Trots att lösryckta citat inte kan ge rättvisa så skall ni alla förstå allvaret genom följande sammanfattning.

• Pelle Hörnmark talade om brinnande hjärtan och återgav vad han hört en kvinna säga på möte i Norge: "Skärp er säger Herren. Ni kan bättre."
• Magnus Persson talade om församlingens utmaning och gjorde upp med beteenden vi har som står i vägen för att vi skall nå människor med evangelium.
• Niclas Piensoho talade om ledarskap och sa till alla pastorer: "Det är inte synd om dig." och "Du har det enskilt största ansvaret för det som händer i församlingen."

Vill du höra de tre predikningarna i sin helhet så kan du gå in på: http://www.e-veckan.se/

Resten av ledarkonferensen var också bra. Men början kändes väldigt fräsch. Svensk Pingströrelses två viktigaste ledare talar klarspråk om situationen och tar upp kampen för nödvändiga förrändringar. Det har vi inte sett på mycket länge. Jag tror det inspirerar många ledare att våga, göra och orka lite mer.

Det verkar som om Gud har ännu en tid för Sverige och svenskarna.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Skolpastorn på fredag.

Den tidiga Frälsningsarmens officerare var oftast kvinnor. några år senare sände Örebromissionen och Helgelseförbundet ut massor med kvinnliga predikanter. I nittonhundratalets början föddes Pingströrelsen. Många av församlingar har startats av kvinnliga pionjärer, särskilt i de tuffare områdena i norr. Bibelskolorna hade en klar majoritet av kvinnliga deltagare, varenda år.

Det här var innan rödstrumporna ens fanns och ännu mindre hade hittat på ordet feminism.

Idag har det hänt något. Det är väldigt glest med kvinnliga predikanter. Tyvärr slutar många av de som finns. Jag skall inte analysera varför det är så, just nu. Jag bara konstaterar att om evangeliet skall sprida sig som i pionjärtiden måste kvinnorna kliva fram på samma sätt som då.

Kanske det finns för få förebilder som gör att unga kvinnor vågar att bejaka kallelsen från Gud?

Då kan man råda bot på det på fredag, för då predikar den kvinnliga skolpastorn i en ekumenisk bönegudstjänst i Kristinakyrkan kl. 19.00

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Kommer igen snart

De närmaste dagarna blir häktiska, så därför blir det ett litet uppehåll på bloggarna. Välkommen tillbaka om några dagar.

"Ty så älskade Gud världen att han gav den sin enfödde son för att var och en som på honom tror inte skall förgås utan ha ett evigt liv."

Allt gott
önskar
Mats pastor

Del 7 Jesus har redan hälsat till dig.

Oavsett vad anledningen är att du inte finns med i församlingen, trots att du egentligen vill ha kontakten med Jesus, så finns det en särskild hälsning till dig.

Jesus har redan hälsat till dig.

I Lukas 15:e kapitel finns berättelsen om den förkorade sonen, eller som den egentligen handlar om: den återfunne sonen. Ditt liv kanske inte liknar hans, men det finns ändå något till dig här.

Sonen kom till besinning Han kom på att han egentligen ville hem. Han övervann både skammen och stoltheten.

Fadern kom honom tillmötes med öppna armar. Han hade väntat, längtat och saknat sin son. När sonen kom hem blev det fest.

Din bit är att göra som sonen, att gå hem till närmaste församling.

Guds bit är att göra som fadern, att komma dig tillmötes med öppna armar.

Men allt startar med att du kommer till besinning och bestämmer dig för att ta dig hem. Vi ses i Pingstkyrkan i Lindesberg. Jag står där innanför dörren och hälsar på alla, de flesta söndagar. Sen går vi in i kyrkan och tillber Gud tillsammans.

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Del 6. Besviken på ledare

Ledare är ett särskilt kapitel, när det gäller människor som inte vill komma till kyrkan. Besvikelsen över en ledare är ofta svår att komma över.

Vi pratar om två olika sorters ledarfel.

Ledare för egen vinning
Bibeln varnar för dessa ledare. Paulus skriver att han hade problem med dem. Det vore konstigt om de inte skulle dyka upp idag också.

Den här sortens ledare är farlig. Han/Hon ser i första hand sitt eget behov av makt och bekräftelse. Det är inte ovanligt att en omoral på områdena sex och pengar följer med i kulisserna. Den här sorten kan göra en sekt av en vanlig församling.

De ledarna SKALL man hålla sig undan. MEN bli inte bitter på Jesus, för att människor missbrukar hans namn. Hitta en riktig församling istället.

Vanliga Ledare
En kristen ledare kan vara en stark ledare. Han/Hon kan vara full av vilja att tjäna Gud och bestämd på hur församlingen skall fungera. Det kan finnas en verklig kallelsemedvetenhet och andliga gåvor. Ändå gör han/hon fel ibland.

Det är inte lätt att stå mitt i en församling av olika viljor och att någonstans i detta vara trogen mot vad man tror är Guds vilja. Dessutom förväntar en del människor att man skall söka upp dem i deras problem medans andra förväntar att man inte skall lägga sig i. Man har ansvar för hela församlingen och kan inte tillåta vad som helst, samtidigt som man skall försöka se den enskilda människornas behov. Ingen ledare räcker ensam till för allt detta, och ibland har det funnits en orimlig, Nej omänsklig förväntan på en person. Det är som gjort för att någon eller några skall bli besvikna.

Försök förstå att alla är vanliga människor, även drivna ledare. Alla har dåliga dagar. Alla fattar fel beslut ibland. Alla uttrycker sig fel ibland. Jag tror vi får leva med att det är så och förlåta även de som tagit på sig ett ansvar som ledare. De är dessutom inte hela församlingen.

En berättelse till slut: Det var trevligt i den lilla lägenheten. Jag satt där med en bit levande pingsthistoria. Han var sprudlande trots åldern och sjukdommen. Han berättade med stor inlevelse om några verkligt stora ögonblick i sitt liv som evangelist och pastor. Efter ett tag gled vi in på ämnet "församlingstukt". Plötsligt blev han allvarlig. Han visste att jag var ung, nyfrälst och radikal kristen. Han tittade på mig och blev alldeles stilla några ögonblick. sen sa han. "Jesus kan förlåta alla synder. Men det kan vara nog så svårt att förlåta sig själv." Sen lutade han sig närmare mig och tittade mig rakt i ögonen. "De synder som är allra svårast att förlåta sig själv för, är predikantsynder."

Jag förstod vad han menade. Mitt i ett välmenande ledarskap så kan människor komma ikläm, man kanske aldrig får chansen att säga förlåt, förrän de är borta, eller också vet man inte om att de kommit ikläm av något man sagt eller gjort. Sådant smärtar mer än något annat.

Kanske du förstår nu att det inte är så farligt att komma tillbaka, om du "kom ikläm" när någon ledare agerade. Ofta väntar de bara på att få klara upp det hela. Men ibland vet de inte ens vad du upplevde. Då är det bästa att förlåta och be Jesus välsigna dem.

Allt gott
önskar
Mats Pastor