Del 5. Inte alltid så heliga helgon.

Den författare som betytt allra mest för mig personligen är Frank Mangs. Han var missionare, predikant och evangelist. Vid ett tillfälle läste jag i en av hans böcker om när han blev djupt besviken på sina kristna syskon. Det var ett predikantmöte och debattens stormar rasade. Det som skulle vara det härligaste av möten, blev tillslut så jobbigt, att Frank gick ut.
Där utanför satt han nedstämd och modlös. Då kom det fram en gammal man som log mot Frank och sa: "helgonen är inte färdiga än." Det där hjälpte Frank Mangs, och den där berättelsen har hjälpt mig många gånger.

Bibeln kallar de kristna för "de heliga" Det är sant, för Jesus har helgat dem allihop. Men det är bara det att själva heliggörandet blir inte färdigt förrän i himlen Det talar bibeln också om.

Guds församling är inte någon utställningslokal för färdiga kristna. Det är inget vernissage, där vi flanerar runt och tittar på alltigenom perfekta kristna människor som visas upp för allmänheten.
NEJ! Guds församling är en verkstad. Där arbetet pågår. De kristna är inte färdiga än, men för varje dag så kommer de närmare. En del snetänder jämt när man försöker få igång dem, men andra verkar nästan färdiga. Men det är Guds församling.

Kanske du önskade att du aldrig läst detta. Jag har kanske förstört din bild av att det skall finnas en perfekt församling. Men Tyvärr. Den enda perfekta församling bibeln talar om, är den inför den vita tronen i himlen Och ändå finns det ingen bättre gemenskap på jorden än Guds församling. Jag har aldrig någonstans mött en sådan uppriktig kärlek. Där finns barn, unga, vuxna och gamla. Där finns arbetslösa och välbärgade. Där finns svenskar och invandrare. Där finns de mest skiftande intressen, personligheter och åsikter. Allt detta och ändå håller man ihop omkring det man har gemensamt: Guds Ord och frälsningen i Jesus Kristus.

Om du har blivit besviken på några kristna, så kom ihåg: "helgonen är inte färdiga än". Eftersom det här är en viktig sak för många hemvändare, så kommer jag i nästa blogg att skriva särskilt om ledare i Guds församling, och de fel som görs ibland.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Del 4. Ett litet, litet, stort steg.

Vi stod där och pratade. Den reslige mannen framför mig, hade en gång i tiden gått i söndags skolan. Det var med stor respekt och värme han talade om sina söndagsskolelärare. En kvinna i församlingen jag då tjänade stod med oss, och deltog i samtalet. Plötsligt tar hon hans arm, tittar honom i ögonen och säger: "Är det inte dags att du kommer tillbaka." Han kom inte av sig det allra minsta, utan log bara och svarade lugnt: "Jag skall säga dig, att jag har aldrig lämnat..."

Vad som gjorde att han aldrig kom till kyrkan eller deltog i församlingslivet vet jag inte. Men jag tror honom, att hans tro var äkta och uppriktig, och att han räknade sig som en kristen.

Ni finns i tusentals över hela Sverige. Som minns söndagsskolan, och det ni lärde er där. Ni kanske minns någon gammal tant eller farbror som satsade allt för att ha söndagsskola för er. När du läser mina bloggar så vet du, att du tror också på Jesus.

Jag förstår att steget kan kännas stort. Om du läser min berättelse från slutet av oktober 2008 här i bloggarkivet, så vet du att jag vet. Men egentligen så är det ett litet steg. Det är ingen konst att gå några gånger till kyrkan. Man dör inte av att stå och prata några minuter efter mötet, med välvilliga människor.

För sanningen är den. Att vi är i ett ömsesidigt behov av varandra. Du behöver församlingen för att växa i din tro, och församlingen behöver dig för att växa i sin tro och fullgöra det uppdrag som Jesus har gett oss.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Del 3. Det sitter i huvudet.

Hon var nu en kvinna i yngre medelåldern. anledningen till att hon lämnat kyrkan för många år sedan var solklar. Det var så spännande med killar, krogen, fester och allt annat som världen har att erbjuda. Det var i alla fall det hon sa till mig.

Efter några år så kom hon på att det var visst inte så spännande, ganska enformigt faktiskt. Längat tillbaka till församlingen blev för stark. På olika vägar kom hon i kontakt med sin församling igen och nu hade hon varit med ett tag.

Hon berättade om det jag tror rör sig i tankarna hos många som är påväg tillbaka. "Jag skämdes så för det jag gjort. Det var så fel. Nu är jag orolig för vad de andra i församlingen tycker om mig."

Så låt oss fundera igenom detta en gång för alla.

Vi skulle kunna ha ett ordentligt bibelstudie om att Jesus förlåter. Men det kan de flesta hemvändare förstå och ta emot. Till detta hör också att Gud väljer att glömma det som blev fel: "och era synder skall jag inte mer komma ihåg." Om nu Gud i sin stora allsmäktighet har raderat minnet av gamla synder, så är det ju inte meningen att vi människor skall gå och dra upp dem igen, och igen, eller hur?

Jag hade aldrig hört någon av vännerna uttala ett skvallrigt ord, om kvinnan jag skrev om här ovan. Så är det oftast. Vännerna i församlingen är inte intresserade av dina gamla synder. Det är bara roligt att du är tillbaka. Det är bara i ditt huvud som skammen sitter. Jesus har förlåtit. Vännerna är glada att se dig igen. Vem är det då som vill hålla dig fången i skam?

OM du ändå skulle få höra något gammalt dras upp av någon. Så måste du förstå, att det är en kristen som behöver hjälp tillbaka till Jesus. Om du läser berättelsen om den förlorade sonen som kom hem, (Luk 15) så kan du tydligt se att sonen som stannat hemma hela tiden, behövde en lika stor upprättelse, som sonen som nyss kommit hem.


Allt gott
önskar
Mats Pastor