Välsignade vänner

Tillbaka igen efter semestern. Det är lite segt att komma igång. Man hinner glömma vad som var planerat och har inte riktigt kollen på vad man skall prioritera.

Under semestern har vi som familj bott i vår stuga. När vi åker in till den staden så är jag helt anonym. Det är extremt glest mellan gångerna jag träffar någon jag känner. Det är för mig ganska skönt att kunna stå i icakön och se trött ut, utan att någon helt plötsligt dyker upp och säger: "Hej Pastorn! Det var värst vad du ser trött ut."

Väl hemma i Lindesberg inser man den andra sidan. I Lindesberg har jag bott i 10år nu. Det innebär att jag känner massor med människor. Det är väldigt roligt att känna så många. När jag i förmiddags var och handlade så stannade jag till och pratade med inte mindre än 5st i affären och hejade på ytteerligare några. När jag vid ett tillfälle räknade hur många jag "hej-ade" på, när jag cyklade från kyrkan och hem till dörren, fick jag det till 14st. Rätt kul faktiskt.

Anonymitet är skönt några korta sommarveckor, men i längden blir den tråkig. Att känna många människor är en rikedom som gör livet roligt, för människor är ju faktiskt väldigt trevliga, och att prata en stund gör att man alltid lär sig något.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Som man ropar får man svar

För en tid sedan satt jag och pratade med en äldre man. Han hade bott på flera ställen under sitt liv och sa nu till mig: "Jag har verkligen varit välsignad med bra grannar vart jag än har bott." Han såg inte själv vad det berodde på, utan var liksom lite förundrad över att just han, hade fått haft det så bra. Jag tänkte där jag satt och lyssnade; Det ger ju sig självt. Vem kan vara arg, småaktig eller dum mot en så genomsnäll person, som den mannen jag satt och pratade med.

Ords 15:1 "Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm." Ja, så säger bibeln.

Jag hörde några andra berätta om en svår händelse i deras liv. En familj de var vänner med, hade vid något tillfälle blivit jättearga på dem för en småsak, en åsiktsskillnad. Den förargade familjen hälsade inte längre. De gick en annan väg när de möttes i det lilla samhället, där de bodde. De som berättade om händelsen för mig, sa att det var verkligt svårt att inte bli arga tillbaka, att inte ge svar på tal för den utskällning de fått i början. De bestämde sig för att be varje dag för dem som hatade dem. De bestämde sig för att de skulle hälsa vänligt i affären, även om de andra inte hälsade tillbaka osv.
Efter ca ett år var de på möte någonstans. Det var en mäktig närvaro av den helige Ande på platsen. De blev både förvånade och glada när den familj som varit arga på dem kommer fram och kramar om dem och ber om förlåtelse. Idag är vänskapen upprättad.

Det kan kännas så skönt först, att få ge ett riktigt vasst svar, som täpper till truten på den jag är i konflikt med. Men i förlängningen blir det bara tråkigheter för alla. Men ett mjukt svar. Man behöver inte ge upp sina övertygelser för det. Men ett mjukt svar, stillar vrede, och det gör så gott att kunna behålla vänskapen.

Allt gott
önskar
Mats Pastor