Tillbaka igen efter semestern. Det är lite segt att komma igång. Man hinner glömma vad som var planerat och har inte riktigt kollen på vad man skall prioritera.
Under semestern har vi som familj bott i vår stuga. När vi åker in till den staden så är jag helt anonym. Det är extremt glest mellan gångerna jag träffar någon jag känner. Det är för mig ganska skönt att kunna stå i icakön och se trött ut, utan att någon helt plötsligt dyker upp och säger: "Hej Pastorn! Det var värst vad du ser trött ut."
Väl hemma i Lindesberg inser man den andra sidan. I Lindesberg har jag bott i 10år nu. Det innebär att jag känner massor med människor. Det är väldigt roligt att känna så många. När jag i förmiddags var och handlade så stannade jag till och pratade med inte mindre än 5st i affären och hejade på ytteerligare några. När jag vid ett tillfälle räknade hur många jag "hej-ade" på, när jag cyklade från kyrkan och hem till dörren, fick jag det till 14st. Rätt kul faktiskt.
Anonymitet är skönt några korta sommarveckor, men i längden blir den tråkig. Att känna många människor är en rikedom som gör livet roligt, för människor är ju faktiskt väldigt trevliga, och att prata en stund gör att man alltid lär sig något.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar