Ett namn att stilla viska eller jublande ropa!

Predikade igår om att: "Be i Jesu namn". Jag hade fått några frågor om man verkligen fick be till Jesus.
Med jämna mellanrum så är det vänner som råkar i tvivel på detta. Det kan vara efter en diskussion med Jehovas vittnen, Mormonerna eller någon annan liknande villorörelse.
Egentligen så är ju bibeln väldigt tydlig på detta, så rent bibelstudiemässigt är det inga problem, men det finns en ond makt som mer än något annat försöker att ta ifrån oss vår tillit och tro på Jesus Kristus.

Den här bloggen är inte platsen för ett bibelstudie, men för en personlig berättelse. Innan jag blev frälst(blev en kristen) så hände det att jag bad till Gud. Jag är säker på att Han hörde min bön. När jag väl kom i kontakt med en kristen kyrka så började jag be till Gud i Jesus namn. Det innebär att jag med ett ärligt hjärta vände mig till Jesus i min bön. Det var då allting började hända. DÅ blev jag frälst, förlåten, fylld med den helige Ande och förvandlad som människa på många sätt. Det är inte så konstigt för det är så Gud har bestämt.

Sedan dess är Jesus det första namn jag viskar på morgonen. Denna enkla bön har burit mig rakt in till Guds hjärta massor med gånger genom åren. Både när det funnits anledning att jubla, men också då jag nästan varit på väg att ge upp. Namnet Jesus; ett namn att stilla viska eller jublande ropa ut.

Själva predikan kan du lyssna på här om du vill >>>>>>

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Ondskans ansikten

Igår var jag på Alphakursen. Just igår var ämnet: "Hur kan man stå emot det onda." Vi hade ett jätteintressant samtal där olika aspekter på vad ondska var togs upp. Någon lyfte fram hur vi blir passiviserade av att hela tiden leva våra liv på nätet. Någon annan lyfte fram hur jobbigt det varit, att vara utsatt för påtryckning att inte be till Jesus.

När jag kom hem så hade min dotter frågor om förintelsen och Nazismen. "Varför var det ingen som sa stopp. Det måste varit många som förstod att det var fel?" Och jag fann mig själv försöka förklara hur terror fungerar. När människor utsätts för grupptryck och rädsla.

När jag senare kollade Nyheterna så hade någon galning skjutit judiska barn och Franska soldater i Toulouse, i Frankrike.

Ondskan har många ansikten. Både den uppenbara och chockerande ondskan, och den smygande listiga ondskan. Det är svårt att säga vilken som är värst i längden. Är det den brutala som alla tar avstånd från eller den smygande som nästan ingen märker? Hur som helst, så är det svårt att förklara ondskan utan en verklig och personlig djävul.

På alphakursen kom vi till slut fram till att det enda som verkligen var effektivt mot ondskan var Namnet Jesus och det Jesus gjort på korset. Vi läste i bibeln om hur Jesus hade triumferat över ondskans makter på korset. Vi samtalade om hur det kunde bli praktisk hjälp i vår vardag mot den ondska vi möter och frestas att begå.

Ondskan har många ansikten, men den verkliga godheten har bara ett: Jesus Kristus. Låt oss hålla fast vid honom.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vad gjorde pastorerna där egentligen?

Bra boende, god mat, handslag, skratt och ryggdunkar, så skulle man kunna beskriva den nyss avslutade pastorsakademin för pingströrelsens pastorer. Men det var såklart mycket mer än så. Den här bloggen skriver jag för dig som är nyfiken på vad som händer när pingströrelsens ledare träffas för utbildningsdagar.

Som bilden visar var det drygt 400 pastorer som gick pastorsakademin, Det handlar om sammanlagt fyra veckor under två års tid + en försvarlig mängd litteratur att läsa + processgrupsträffar och personliga mentorssamtal för alla deltagare.

Jag har många gånger deltagit på predikantveckor och evangelistveckor och åkt hem och undrat vad som var meningen med just den veckan. Lite dåligt samvete har jag känt ibland att församlingen har betalat resan dit och hem, när det var så lite jag kunde göra av det hela där hemma.

Pastorsakademin är något helt annat. Här är det genomtänkt vad vi behöver lära oss och bli bättre på. Undervisningen är konkret och möjlig att omsätta i praktiken. Dessutom ställs det krav på oss att vi SKALL ha läst just de här böckerna och kunna redovisa vad de innehöll. Bön, förbön och lovsång har varit en självklar del av undervisningen.

Undervisningen har varit indelad i tre spår: Ledarskapsspåret, teologispåret och personlig andlig utveckling. Alla har varit med i en processgrupp där vi har bearbetat och samtalat om undervisningen vi just hört.

Allt det där låter väl inte så konstigt för alla er som brukar åka på kurser i jobbet. Men det har varit något annat också. Det som är lite svårare att beskriva eller mäta, men som har varit en minst lika viktig del av pastorsakademin. Innan det hela började så var pingströrelsen oerhört spretig åt alla möjliga håll. Pastorsakademin har inneburit ett enande och att vi går åt samma håll. Den tro som varit självklar för pingstvänner i generationer har på något sätt förstäkts. Detta samtidigt som en beslutsamhet att genomföra nödvändiga förändringar av allt det där som inte handlar om vår tro, men som mer handlar om en kultur som byggts på efterhand.

Hursomhelst vill jag bara tacka min församling att jag fått tillfället att vara med på pingst pastorsakademin.

allt gott
önskar
Mats Pastor.

Jesus i allt

För en tid sedan satt jag och lyssnade på en entusiastisk ung man som berättade om ett kristet sammanhang. Superlativen tog aldrig slut. Det var fantastiskt, oerhört spännande, Guds budskap till sveriges församlingar osv. Allt var bara bra och alla som var det minsta tveksamma till någon liten del av arbetet var typ; religiösa och inkrökta.
Nu råkade jag veta att allt inte var enkelt i just det sammanhanget heller. Men jag sa inget, för trots den unge mannens överdrivna beskrivning, och trots de problem jag visste fanns där, så var det faktiskt sant att Jesus verkade i det sammanhanget. Det hände faktiskt under och människor fick faktiskt göra livsförvandlande Gudsmöten.

En annan gång satt jag och lyssnade till en betydligt äldre man. Den här gången var tonen en annan. Det var fel på allt. Ingenting var längre som förr, då allt var bättre. Han listade en lång rad av brister på "dagens församlingar", och det var inte konstigt att ingenting händer. Jag sa inget då heller, för hur skulle jag kunna säga emot att de problem finns som jag dagligen jobbar med att försöka lösa.
Men det jag ändå tänker är att beskrivningen är orättvis, för mitt i allt det där bristfälliga, så gör Jesus faktiskt riktiga under och människor får faktiskt göra livsförvandlande Gudsmöten.

De här båda människorna, som förresten skulle kunna vara både du och jag, verkade dra samma felaktiga slutsats: "När allt är riktigt bra, DÅ gör Jesus något, eller När Jesus gör något, DÅ är allt perfekt." Man tänker att Guds handlande följer på att människor gjort helt rätt.

Det verkar vara annorlunda om vi läser evangelierna. Jesus gör under och förvandlar människoliv i de mest skiftande situationer, inte sällan på samhällets skuggsida. läser vi Paulus brev så kan vi bli chockade över all synd och otro som den tidens församlingar verkade ha problem med, och ändå gjorde Gud under.

Predikar jag nu att vi skall ha en slapp attityd till synd, eller att det kvittar om vi gör något åt församlingarnas olika bekymmer. NEJ, Bibeln är knivskarp mot synd och ondska. Men jag predikar definitivt att mitt i allt elände här nere på denna jord, så finns det en verklig Jesus, Och HAN GÖR UNDER, förvandlar människor, är ett ljus i mörkret, förlåter synder, upprättar den som fallit, tröstar den som sörjer, och räcker till för ALLA, också efter det att vi människor gett upp, och inte längre ser några lösningar.

Vi behöver inte haka upp oss, varken på överdrifter eller kritik. Men tänk att få lära sig att känna igen Jesus när han går omkring och gör gott och skrämmer ondskan på flykten, eller ännu hellre: bli en del av det Jesus faktiskt gör överallt runt omkring oss.

allt gott
önskar
Mats Pastor