Överallt i hela världen älskar föräldrar sina barn. Det är liksom nedlagt i skapelsen. Men det är framförallt i västvärlden som vi brukar säga att barn är viktiga, och med det mena att vi skall lyssna till vad de säger. Att de också skall få vara med i centrum av händelserna.
Den inställningen har sin grund i att vi haft kristen tro så länge. Den undervisning där Jesus lyfter fram barnen, finns i ryggmärgen på oss, vare sig vi tror eller inte.
Visst, det kan hos oss ibland slå över åt andra hållet. När mina barn var yngre och gick i ettan eller tvåan, hände det flera gånger på utvecklingssamtalen att läraren frågade: Kan du det här? skall vi fylla i att du har lärt dig det här? Precis som om en 7-8 åring skulle kunna bedömma det. Men denna björntjänst mot barnen beror främst på att vi kopplat loss från orginalundervisningen om barn. Den som Jesus hade.
Inte desto mindre är barnen viktiga för Jesus. Så bör det också vara i kyrkan. När vi har möte, så kan det ibland höras lite barn i lokalen. Det är helt naturligt, så var det när Jesus stod och undervisade många gånger. Ibland i en hel dag. Inbilla inte mig att barnen kunde låta bli att leka en hel dag. Nu tror jag inte att de tilläts att störa så mycket så att ingen hörde. Men det är alla föräldrar väl införstådda med. Föräldrarna är oftast mycket mer känsliga för om barnen låter för mycket, än vad övriga är.
På söndag har de lite större barnen hand om gudstjänsten hos oss, tillsammans med sina ledare. Det blir spännande för jag råkar veta att vi skall förflytta oss till Persien och till Daniels tid.......
Redan på Fredag blir det avslutning för Disciples. Vi skall vara ute, leka lekar, tävla och grilla korv. Klassiskt men oftast väldigt roligt.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar