En ny generation samma evangelium

Evangelium betyder glädjebudskap. Det är lite pinsamt att vi i kyrkan ibland gjort det till något annat. Genom Guds nåd har ändå de glada nyheterna om frälsning genom Jesus Kristus nått igenom i alla tider. De yttre sakerna som t.ex musik, gudstjänststil och kyrkokultur, har varierat genom tiderna, men evangelium står kvar lika oförändrat. Den frälsande kraften i tron på Jesus Kristus är samma.

I söndags hade ungdomarna hand om Gudstjänsten. De gör annorlunda. De gör inte som vi medelålders gör, men det är samma budskap om Jesus. Så måste det vara. De måste få följa sin kallelse att nå vår tid med evangelium, de glada nyheterna.

Det var ju förresten fullsatt i kyrkan, så nog måste de ha hittat ett sätt att nå fram till människors hjärtan.

Men tänk vad viktigt det är att vi är kyrka tillsammans. Det finns ingen större skada än när de som är lite mognare i åldern säger: "Nu har vi gjort vårt, nu får ungdomarna ta över." Om Gud hade planerat något sådant, då hade han tagit hem oss till himlen vid 65år. Nej när håren börjar gråna eller falla av, så är det dags att lägga i nästa växel. Tänk vad predikningar den hört som varit med länge. Då måste man ju göra något av allt det Guds ord man fått del av eller hur!

De yttre sakerna förändras i församlingen. Det kan vara lite svårt att ta till sig för några, särskilt om man vill vara betydelsefull med det man kan. Men evangelium är samma, där har vi alla vår största uppgift. Guds glada budskap om frälsning för var och en som tror på Jesus.

Allt gott
önskar
mats Pastor

The river is raising!

Tycker att vi behöver lite mer Halleluja! Det här skulle vara en ganska bra start på en söndagsgudstjänst, eller hur?



I morgon har våra ungdomar hand om Gudstjänsten i Pingstkyrkan. Det kanske inte blir riktigt såhär, men jag har sett dem i kyrkan när de övat olika grejor hela veckan, så det blir säkert bra det också.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Attityd

"Ursäkta mig får jag komma förbi bara" sa jag i vänlig ton.

Det är nämligen såhär att vi bor inte långt från ett högstadie. Det innebär att ibland när man skall ner till stan eller hem igen så får man dela gångvägen med horder av högstadieelever. Eftersom de helst förflyttar sig i skockar, så kan det bli lite trångt att komma fram eller mötas.

När jag hade sagt inledningsrepliken ovan, till ett gäng med killar, och gått förbi dem, så hörde jag deras hån bakom ryggen. En kille förställde rösten och härmade mig. De andra skrattade.
Jag vill ju tänka på vad Jesus skulle ha gjort i mitt läge: Först gick mina tankar till repstumpspiskan i templet, men jag landade i orden om att "välsigna dem som förbannnar dig", så jag vände mig om, log det trevligaste jag kunde och hejade på dem, som tack för att de faktiskt masat sig åt sidan så att jag kom förbi.

Den lilla högstadieelevens hån är bara ett bland många exempel på det som brukar kallas: "Attityd". Med det modeordet menas egentligen "dålig attityd". Jag har alltid tyckt att det är precis råtöntigt att "förfasa" sig över hur allt är. Låt oss analysera det och se om det går att göra något åt det istället. Det finns en orsak till en hårdare attityd människor emellan.

Den ena orsaken är; att en självsäker men oartig och "bossande" attityd framställs som en framkomlig väg i alla möjliga sammanhang. Allt från artisters uppträdande på scen till tv-underhållningens arga snickare och arga kockar. Man skall "inte ta någon skit". Det skall däremot andra göra.

Den andra orsaken är att vi människor inte klarar att vara kärleksfulla på egen hand. Vi kan tala om det ibland, men vi klarar det inte. Vi behöver hjälp från Guds helige Ande. Alla behöver den hjälpen. Bibeln berättar om skillnaden mellan att välja bort Guds Ande och bara lita till det mänskliga eller att erkänna sitt beroende av hjälp från Gud.

Gal 5:19 "Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. 22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning."

Så när allt kommer omkring: Varför förfasa sig över ett oartigt pojkyngel? Jag behöver ju själv hjälp från Guds helige Ande för ett annorlunda liv. Pojkynglet hade nog aldrig ens hört om honom. Så vilka chanser hade han egentligen? Jovisst man kan lära sig artighet, men det vet vi ju alla att det bara är en yta som krackelerar under press.

Vi behöver alla Jesus och den helige Ande om våra liv skall förvandlas till: "kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning."

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Att klippa en gris

Eftersom det är min blogg, så får jag väl skriva vad jag tycker, eller hur? Det här kommer med största säkerhet att dömas ut som "gubbgnäll" Men kom ihåg att jag har inget emot att du tycker annorlunda än mig :o)

När jag betraktade kvällstidningarna löpsedlar och den colorerade veckopressens framsidor, blir jag betänksam. Man får känslan av att pressens uppgift alltmer har blivit att hålla oss i en låtsasvärld.

Det drar ihop sig till final i "lets dance". Det är inget fel på den underhållningen. Vill du gilla den så gilla den. Jag tycker att det är lite fjantigt. Men det är ju jag det. Den stora frågan är dock: Är det verkligen en huvudnyhet? Är det en STOR nyhet att Willy åkte ut eller fanns det andra saker som behövde vår uppmärksamhet?

Det märkliga är att TV-underhållning blir stora nyheter. Att vi inte har något militärförsvar kvar, galopperande statistik för tonårsaborter och självmordstankar eller att våra ledare leker expriment med våra barns skolor, saknar nästan helt uppmärksamhet. Nej då är det viktigare vad som händer ända inne i sängkammaren efter serien: "bonde söker fru"

Vem eller vilka krafter ligger bakom att vi inte skall tänka och engagera oss? Det blir ju inte bara såhär utan vidare, någon eller några måste ju jobba åt det hållet, eller hur? Varför gör dom det?

Meliodifestivalens Sverigefinal avgjordes för ett par lördagar sedan. Det är säkert roligt att tävla i sång. Men den samlade pressens uppmärksamhet i månader är väl ändå lite överdrivet. Det handlar ju egentligen inte om någonting alls. Där säger jag som den gamle västgöten: "Dä va möe väsen föschålite ull, som gomma sa när ho kleppte gresen." (Det var mycket väsen för så lite ull, som gumman sa när hon klippte grisen.)

Vad totalt otrendigt det här var.............Känns bra!

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Hänt sedan sist.

Förlåt bästa läsare om uppdateringarna av bloggen inte varit så många på det sista. Livet har varit intensivt. Det är mycket arbete att göra i församlingen. Mer än jag hinner med. Dessutom har en av mina närmaste drabbats av hjärtattack. Det är ju inget jag kan göra något åt, rent praktiskt, men självklart så riktas uppmärksamheten åt det hållet.

Jag fick höra om ett underbart och härligt under som Gud hade gjort. Det var en ung tjej som berättade att hennes lillasyster hade en obotlig hudsjukdom (Jag frågade inte vilken). Storasyster hade tillsammans med några andra kristna tonåringar bett till Gud. Nu var alla tecken på hudsjukdom borta. Läkaren var förvånad.

Jag träffade en pastor från Ukraina. Han har uthålligt jobbat för de alkoholiserade ungdomarna och gatubarnen i Lutzk. Nu är det en församling med ca 100 medlemmar och han startar liknande arbeten i Moskva, st Petersburg och Kiev.

"Träning för tillväxt" heter Pingsts stora satsning på ledarträning den här våren. Jag var, tillsammans med några församlingsmedlemmar, på en av utbildningsdagarna i Örebro. Nästan 500 ledare från regionen var där. Där träffade jag en gammal kompis som är pastor i Forshaga. Det går bra och de samlar mycket folk på sina söndagsgudstjänster, även helt kyrkovana tonåringar. Staffan som han heter har en egen blogg, som du kan gå in på om du vill: http://staffansblogg.blogspot.com/ Vill du höra Staffan live, så kommer han till Lindesberg och predikar lördagen i Kristihimmelsfärdshelgen. I vår kyrka såklart.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Bönesvar.

"Det händer ju aldrig något!" sa den lite frustrerade mannen. Jag förstår honom. Han ville mycket och ville se så mycket mer hända. Men jag håller inte med honom. Jag har på den senaste tiden hört och sett ett stort antal bönesvar. Både enkla och fantastiska saker. Starkast var det nog på den ledarkonferens jag besökte i slutet av förra veckan. där skedde flera konkreta helanden på ett seminarie. Jag var inte på just det seminariet, men träffade en som hade blivit vidrörd av Gud och blivit av med mångårig smärta. Jag tror det var nacken.

Jag har lärt mig att man skall fråga först innan man skriver ut folks bönesvar, men helt säkert är det, att vi lever i en tid då det händer mer och mer av Gud.

Ett eget personligt bönesvar som jag tycker att jag fått, efter många års böner, är att flera av mina gamla vänner är tillbaka i pastorstjänst. Jag såg det på ledarkonferensen jag var på. Det är nu inget fantastiskt med att vara just pastor, och jag är säker på att de betytt mycket för andra människor även när de har gjort andra insatser i Guds rike. Men det har varit allt för många pastorer som slutat de senaste åren. Bra tjejer och killar, men de har liksom inte riktigt orkat. Och eftersom det lämnar utrymme för; "inte riktigt lika lämpliga ledare", så har jag bett mycket. Nu såg jag flera, och hörde om ännu fler som är tillbaka. Gud hör och svarar på bön även om det ibland kan dröja lite innan man ser bönesvaret. Sen märkte jag också att Gud reser upp många unga nya ledare som är jättebra. Det är också ett stort bönesvar.

Sen har jag fått böneämnen också. Men om Gud hjälper med det ena, så är jag viss om att han hjälper också med det andra.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Hjärtats lovsång

Lovsång är något som denna världen inte förstår. Och hur skulle vi kunna kräva något sådant. För hur kan någon veta hur en nybliven mamma känner det, om man inte varit där själv någon gång. Och hur kan någon veta hur ett förälskat par känner det om man inte varit där själv någon gång.

Lovsång är innerlighet mellan människa och Gud. Det kan vara svårt att förstå för den vars tro är teoretisk eller kanske inte alls. Då ser det ut som fanatism eller uppjagande av stämning.

Men många, många, som är ärliga sökare, kanske det är just du, vädrar något när man upplever en kyrka i lovsång. Man liksom anar när man ser de lovsjungande människorna och hör tonen, inte bara de tonerna som spelas, utan hjärtats ton, att det här är på riktigt.

"Verkligheten själv är Kristus." läser jag i den del av kolosserbrevet jag skall predika om i morgon söndag. Det är Han som gör lovsången.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

På frukten känner man trädet

Det är inte lätt för en sökare att hitta rätt alla gånger. Hur ser man t.ex. skillnad på en äkta kristen med lite fel och brister och en falsk?
När Jesus gick omkring här varnade han för falska frälsare. Det är alltså något vi kan förvänta att det dyker upp. Annars skulle han ju inte varnat.

En falsk och obiblisk lära eller att inte bekänna sig till Jesus är naturligtvis tydliga tecken på att något är väldigt fel, men det finns ju ledare som både bekänner sig tro på Jesus och bibeln, men som ändå är helt fel ute.

Ytterst sett så tror jag vi får ta till oss Jesu egen undervisning. "trädet känns igen på sin frukt."
När bibeln talar om frukt så är det aldrig fråga om hur stora människoskaror man lyckats samla. Frukt i bibeln handlar om Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Någon klok människa har sagt: "Man bör ställa sig frågan, i relation till en kristen förkunnare, om man växer eller krymper i hans närhet.

I längtan efter våren letade jag upp en bild på äppelblom. Vi tror att det skall komma sådana snart och att de skall bära mycket frukt, ytterligare några månader längre fram.

Allt gott
önskar
Mats Pastor