"Ursäkta mig får jag komma förbi bara" sa jag i vänlig ton.
Det är nämligen såhär att vi bor inte långt från ett högstadie. Det innebär att ibland när man skall ner till stan eller hem igen så får man dela gångvägen med horder av högstadieelever. Eftersom de helst förflyttar sig i skockar, så kan det bli lite trångt att komma fram eller mötas.
När jag hade sagt inledningsrepliken ovan, till ett gäng med killar, och gått förbi dem, så hörde jag deras hån bakom ryggen. En kille förställde rösten och härmade mig. De andra skrattade.
Jag vill ju tänka på vad Jesus skulle ha gjort i mitt läge: Först gick mina tankar till repstumpspiskan i templet, men jag landade i orden om att "välsigna dem som förbannnar dig", så jag vände mig om, log det trevligaste jag kunde och hejade på dem, som tack för att de faktiskt masat sig åt sidan så att jag kom förbi.
Den lilla högstadieelevens hån är bara ett bland många exempel på det som brukar kallas: "Attityd". Med det modeordet menas egentligen "dålig attityd". Jag har alltid tyckt att det är precis råtöntigt att "förfasa" sig över hur allt är. Låt oss analysera det och se om det går att göra något åt det istället. Det finns en orsak till en hårdare attityd människor emellan.
Den ena orsaken är; att en självsäker men oartig och "bossande" attityd framställs som en framkomlig väg i alla möjliga sammanhang. Allt från artisters uppträdande på scen till tv-underhållningens arga snickare och arga kockar. Man skall "inte ta någon skit". Det skall däremot andra göra.
Den andra orsaken är att vi människor inte klarar att vara kärleksfulla på egen hand. Vi kan tala om det ibland, men vi klarar det inte. Vi behöver hjälp från Guds helige Ande. Alla behöver den hjälpen. Bibeln berättar om skillnaden mellan att välja bort Guds Ande och bara lita till det mänskliga eller att erkänna sitt beroende av hjälp från Gud.
Gal 5:19 "Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike. 22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning."
Så när allt kommer omkring: Varför förfasa sig över ett oartigt pojkyngel? Jag behöver ju själv hjälp från Guds helige Ande för ett annorlunda liv. Pojkynglet hade nog aldrig ens hört om honom. Så vilka chanser hade han egentligen? Jovisst man kan lära sig artighet, men det vet vi ju alla att det bara är en yta som krackelerar under press.
Vi behöver alla Jesus och den helige Ande om våra liv skall förvandlas till: "kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, 23 trohet, mildhet och självbehärskning."
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar